Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Helt otroligt.

Publicerad 2011-01-30 22:45:53 i Allmänt



Okej, VAD är det med mej och sår i näsan?
("Och vad är det med dej och att skriva äckliga saker i bloggen", tänker du.)
Ibland får man ett litet sår i näsan, eller hur? Ni har alla varit med om det.
Till skillnad mot normala människor kan jag inte låta bli att pilla upp det om och om och om igen. Så tids nog är det liksom inte särskilt litet längre.
Det har till och med gått så långt att när jag vaknar på morgonen är jag lite glad över att det nu faktiskt finns så mycket att pilla bort. Människor i övrigt kanske tänker "mm, frukost!" eller "fy faaan, jobbet..." när dom vaknar. Jag tänker "skattjakt!"

Vad är det för fel på mej?

Heja Sverige och heja mej!

Publicerad 2011-01-30 13:16:36 i Allmänt

YES!

Första inlämningsuppgiften klar! Tog mycket längre tid än jag hade trott, men nu är jag nöjd och kan ha ledigt resten av dagen. Längtar faktiskt till skolan imorgon, skön känsla. I vanliga fall när man tittar på ett skolschema följs det av en och annan suck, i veckan som kommer är det BARA roliga saker vi ska göra. Bland annat introduktion i kriminalteknik.

Snart är det dags för Sveriges bronsmatch och efter det tänkte jag ta en promenad för att komma underfund med var det är jag bor egentligen.

Hoppas ni också haft en riktigt bra helg. Kraaaam.

Borta som Atlantis i hundratusen år.

Publicerad 2011-01-29 21:01:57 i Allmänt

Och så var det lördag kväll vilket innebär att jag bott i min nya stad i en vecka.

En vecka som på många sätt varit som ett år. Det känns så otroligt avlägset med lägenheten i Göteborg (därmed inte sagt att jag inte älskar min stad, jag har bara inte hunnit sakna den), för att inte tala om jobbet. Nu när allt i huvudet kretsar kring polisyrket och hur jag ska klara vägen fram till det är det som att det aldrig funnits nåt annat. Antar att det bara är ännu ett tecken på att jag är på exakt rätt ställe. Aldrig tidigare har något känts så genuint i hela mej, det finns liksom inte minsta spår av tvekan. Jag antar att det kan jämföras med att bli upp över öronen förälskad. Och lägg noga märke till att jag säger "antar", för dom relationer jag haft uppnådde inte ens en bråkdel av passionen jag känner för det här.

Och ja, på tal om det. Ni får ha överseende, både här och på bloggen, att det mesta på ett eller annat sätt kommer kopplas till Polishögskolan. Det är bara att, som dom säger, gilla läget. Dessutom vill jag be om ursäkt för att jag varit/är/kommer vara så självcentrerad (på min blogg är jag ju såklart det hela tiden, men nu syftar jag på det verkliga livet). Jag kan helt enkelt inte hålla käft just nu och det finns så mycket jag vill dela med mej av och återberätta. Typ som en nybliven mamma som inte förstår att alla tusen detaljer egentligen inte är så intressanta för någon annan än föräldrarna. Så ja, bered er på babbel.

Inte minst om alla fysiska moment vi ska plöja igenom. Igår eftermiddag var det till exempel dags för konditionstest på cykel. På sex minuter skulle minst 360 varv cyklas, med ett motstånd baserat på kroppsvikten. Petit moi fräste på med 462 varv och blev bäst i min grupp! :D Skolrekordet är 570 varv, får ha som målsättning att knäcka det under dom här åren. Haha.

Men sen tog jag minsann helg och helg är det som bekant fortfarande! Hade en superbra kväll (as always) med Vicki igår. Den första av många! Redan nästa fredag blir det umgänge igen, wohooo! Halvårsavbrott är numera ett minne blott! (Jag kan rimma!)

Idag träffade jag Nicke för första gången efter...vadå, åtta år? Haha, overkligt egentligen.  Föga förvånande var han precis lika bra "på riktigt". Och lika stööörd. :D Där lär det också bli mer häng framöver!

Kvällen spenderas hemma med ett gammalt beprövat recept; pyjamasen och ullstrumporna. Herregud vad vi trivs ihop. Slappekväll utan dess like alltså och jag mår som en prinsessa, ensam i min lilla etta. Fast ensam är jag ju faktiskt inte; precis i närheten ligger två gosbollar som jag tycker om lite mer för varje dag som går.

Surrealistiskt.

Publicerad 2011-01-26 22:02:45 i Allmänt


Idag provade jag ut min uniform och det var en riktigt knäpp, men ack så underbar, känsla. Skolan känns bättre och bättre; klassen har börjat bekanta sej lite smått med varandra, jag verkar ha hamnat i en riktigt bra studiegrupp och alla lärare och all personal jag haft kontakt med hittills har varit underbara. Det är iofs lite sorgligt att man blir positivt överraskad av människor som är trevliga, tillmötesgående och hjälpsamma när dom utför sitt jobb. Det är ju rätt ofta man stöter på motsatsen om man säger så.

Dessutom får man ju inte direkt ont i ögonen av att vistas i den där miljön hela dagarna. Ni förstår nog vad jag menar... (Säger hon som försöker ha liiite seriositet kvar i sin framtoning.)

En sak gör mej lite sorgsen dock. Idag i omklädningsrummet hörde jag två av dom andra nya eleverna prata med varandra, varav den ena tjejen hade ett utlägg om vilken diet hon gick på. Som så många andra hade hon helt uteslutit bröd ur sin kost och hon berättade att på hennes förra jobb fick man gratis bröd och pålägg som fika varje dag. "Och ja, du ser ju vad det gjorde med mej" avslutade hon. En HELT normalbyggd, till synes vältränad tjej som istället för att vara stolt över att hon har kommit hela vägen i en otroligt hård konkurrens är missnöjd.

Det fick mej att fundera en del. Jag resonerar ju likadant. Och säkerligen dom flesta andra (framförallt tjejer) som läser samtidigt som jag. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar, hur bra jag försöker äta och hur många impulser jag kan tygla. Jag kommer liksom ALLTID tycka att jag har fler kilon att gå ner. Kommer alltid tycka att jag är lite dålig när jag köper en godispåse. Alltid få lite "dåligt samvete" när jag tar en macka till bara för att det är gott. Hur sjukt är inte det?

Idag när vi provade uniformerna blev jag till exempel helt paff över att jag fick samma storlek överräckt som min klasskompis som provade samtidigt. Hade nån frågat hade jag ansett mej vara två storlekar större.

Sorgligt att man i vissa avseenden ska vara så jäkla sträng mot sej själv när man i själva verket borde ge sej en klapp på axeln.

Nåja. På fredag ska det banne mej inte bli nåt dåligt samvete alls, bara massa skoj!
Efter skoldagen (som bland annat kommer innehålla första fystestet, spännande!) blir det helkväll med Vicki! :D Vi ska kolla semifinalen, äta nåt gott och sen ut och göra söder. Hurraaaa!

Dag två.

Publicerad 2011-01-25 23:03:23 i Allmänt


När jag tänker på hur många omställningar jag varit med om dom senaste fyra dagarna blir jag nästan svimfärdig. Och jag känner mej så mentalt slut att jag skulle vilja ha ett litet gråtkalas.

Men mitt i all förvirring går jag omkring och stortrivs och njuter av känslan av att vara fullkomligt övertygad om att jag valt rätt. Så jag kan stå ut med allt det trötta!

Andra dagen på mitt nya äventyr var lång och intensiv. Bland annat hade vi introduktion i självskydd och fick information om vad vi ska lära oss och vilka fysiska utmaningar vi kommer att ställas inför under dom här fyra terminerna. Sannolikheten att det här kommer bli mitt absoluta favoritämne? Ja, ta en vild gissning...

Nu ska jag sova så att jag är pigg inför morgondagen.  Den vill inte missas kan jag lova - första anhalten på schemat är uniformsprovning. :D

Mitt nya liv.

Publicerad 2011-01-24 22:16:14 i Allmänt

Och så var jag framme.

Är så oändligt trött att jag knappt orkar skriva överhuvudtaget, så det blir ingen utförlig beskrivning på själva flytten och dom första dagarna här. Men jag kan i varje fall återigen konstatera att Lotta och Tomas är världens bästa människor som jag aldrig skulle klarat mej utan. Varken i helgen eller i största allmänhet.

TACK för all hjälp!

Idag var första dagen på polisprogrammet och det var info, intryck, info, intryck...och så lite mer intryck och info. Hjärnan känns som en schweizerost.

Men vad lycklig jag är! Trött men lycklig. När jag gick in på den enorma anläggningen (visste inte att skolan var så stor!) log jag så stort att folk nog trodde jag hade en diagnos. Och när en av lärarna som höll i informationen pratade om "er examensdag om två och ett halvt år som kommer att hållas i Blå Hallen" fick jag nästan en tår i ögat. Det är på riktigt! Och vilket paradis jag kommit till; gratis träning! Tills jag kräks om jag vill! Och det lär jag väl göra, om inte annat så på den där hinderbanan. Haha.

Mjukstart idag, men imorgon drar det igång på riktigt. Därför måste jag sova alldeles strax, tänkte bara dela med mej av några bilder först.



En helt ny karriär, i dubbel bemärkelse. För nu är jag extramatte till två bebisar!
Har ni SETT nåt så sött?
Jag kan inte ens bli arg på henne för att hon använder min gardin som säng.



Eller ja. Bebis och bebis... har ALDRIG sett en sån tjockis-katt. Haha.



Mitt miniminikök. Men 50-talet följde med!



Det har hunnit bli lite mysigt minsann.



Fick massa tulpaner av Lotta och Tomas. :D
Har lovat mej själv att ha det hela säsongen!



Marilyn följde också med såklart.



Asnöjd med tavelhyllorna!
Mindre nöjd med kattapeten men visst svinn får man räkna med.



Alltså, jag vet. Jag ser ut som ett lik. Och som att jag sålt smöret och tappat pengarna. Men jag ÄR glad.
Overkligt trött, men glad. Jag lovar! (Kolla v-tecknet om ni inte tror mej!)

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om...

Publicerad 2011-01-21 15:58:10 i Allmänt

...nämligen att jag FLYTTAR TILL STOCKHOLM IMORGON!!!

Ja. Nu händer det. NU.

På måndag är det introduktion på POLISHÖGSKOLAN. Att vara student där är från och med det datumet min HELTIDSSYSSELSÄTTNING.

Jaja, ursäkta versalerna. Men jag måste. Kan ni fatta att det faktiskt är på väg att hända?

Så är det. Nu har Lotta och Tomas precis anlänt med tåget (hoppas jag, man vet ju aldrig med det där företaget) och jag ska ställa fram lite fika. Det kommer bli en mysig kväll, tror jag. Sista kvällen i Kortedala.

Don't you compromise what you wanna be.

Publicerad 2011-01-19 13:50:26 i Allmänt

Vet att jag citerat Rewind med Stereophonics förut, men det tål att göras igen. Oräkneliga gånger har jag lyssnat på den och känt att orden är riktade just till mej. Och hur banalt det än låter har den faktiskt hjälpt mej på traven när jag tagit viktiga beslut. Ska aldrig sluta lyssna på den, aldrig sluta ifrågasätta ifall jag är där jag vill vara.

It's your time
It's your day
It's never too late
To change lanes
How's your life?
How's your place?
Was it where you wanted
Your head to lay?

Nu ska jag fortsätta packa ihop mitt liv.

Farvälveckan.

Publicerad 2011-01-18 17:33:28 i Allmänt

Nu ska det sista fixas. Finliret. Kan faktiskt inte fatta att det är sant.

Imorgon blir det umgänge med Jonathan och på torsdag träffar jag Frida. Fredag innebär hejdå-middag med Isabelle och Andreas. Sen ska det sprängas in en jäkla massa träning däremellan dessutom.

Ikväll blir det zumbaaaa! Sen hem för dusch och Sverige - Argentina. Perfekt!

Surprise, surprise!

Publicerad 2011-01-17 10:21:12 i Allmänt

Sista arbetsdagen igår och det var inte utan att det stack till lite i hjärtat när jag gick ut genom dörren.

Fick blomstercheck av Andreas, trots att han redan tackat av mej. Fick lyckönskningar och kramar av "mitt" gäng.

"Det är Elin som kommer och ersätter Carro, du vet."

"Men det finns ju ingen som kan ersätta Carro."

Det blev en bra stund och ett bra avslut på min allra första heltidsanställning. Och jag tänker inte låta den stora besvikelsen på ledningen ta överhanden utan bara tänka på hur det kändes när vi satt där kring bordet igår.

Mamma ringde och frågade hur det kändes och hade ingen aning om att jag var på väg till tåget och hem till henne. Hon lät så ledsen i telefonen i veckan att jag bestämde mej för att åka på en liten snabbvisit innan flytten - har ändå kommit så långt i packandet att jag "har råd" att ta det lugnt och bara vara några dagar. Herregud, vad överraskad hon blev när jag kom in genom dörren. Och tårögd, eftersom hon trodde att vi inte skulle ses på två månader. Då känner man sej välkommen!

Finalen.

Publicerad 2011-01-16 01:07:24 i Allmänt

Här sitter jag nu, i ett nedsläckt stort hus som så många gånger förr. Skillnaden är att det här är sista natten. Nånsin.

Har inte fattat det ännu. Tror inte det kommer gå upp för mej förrän om några dagar. Faktumet att jag om bara en vecka kommer att bo i en helt annan stad är svårt att greppa.

Nu är jag i det där stadiet att jag helst bara vill dra ut på det lite till. Det är ju egentligen dagen innan julafton som ger den bästa känslan. Det är sekunderna innan du ska träffa nån du längtat efter som får det att pirra mest i magen. Vetskapen om att snart, snart, snaaaart så är du där. Så jag vill suga på karamellen en stund till. Njuta av känslan att jag kommit exakt dit jag vill. Att allt faktiskt blev verklighet.

Men jag ju är långt ifrån imål. Det är nu den riktiga kampen börjar!

Imorgon säger jag alltså hejdå till "mitt" gäng. Det kommer faktiskt att bli ett litet tomrum i mitt hjärta. För hur påfrestande det än har varit vissa stunder, så är det mest alla skratt jag kommer minnas. Och jag är glad över att jag har fått lära känna så många olika människor. Hoppas det blir ett bra avslut!

Timo säger det så bra, i precis rätt tid.

Publicerad 2011-01-14 23:49:37 i Allmänt


Hon vaknar och ger mig ett livsandetag, precis innan jag ger mig av
Jag dröjer mig inte kvar
Hon vet om att jag kommer igen
Så som vi dansat och rumlat ihop, för evigt förblir hon min vän
Även om jag lämnar dig nu för andra gator och torg
Är jag aldrig långt bort ifrån dig, Göteborg


Hon lockar mig med sin stillsamma puls men hon håller mig aldrig för hårt
Hon gör sig alls inte till
Saltande dräkt i sin lättsamma ton
Till döden min sista station
Även om jag lämnar dig nu för andra gator och torg
Är jag aldrig långt bort ifrån dig, Göteborg


Jag vänder mig om och ser Hisingen
Det blir en lång resa igen
För även om jag lämnar dig nu för andra gator och torg
Är du aldrig långt bort ifrån mig, mitt Göteborg


Pyjamasbyxor eller nylonstrumpor?

Publicerad 2011-01-14 18:25:49 i Allmänt

Det var riktigt häftigt på landskampen igår! Visserligen var det väl ingen större överraskning att Sverige skulle slå Chile, så spännande var det aldrig. Men vilken stämning! Riktigt kul att få vara med om.
Och jag fick VISST se mina gamla favoriter, hela invigningen började med att före detta landslagsmedlemmar spelade en vänskapsmatch, Göteborg mot Halmstad (räknade jag ut att det måste vara). Bengan var coach för Halmstad såklart. Mäktigt!

Och vad gäller rubriken i det här inlägget blir valet knappast svårt. Har varit ute och härjat lite väl många helger i rad nu så det ska bli så skönt att bara sitta hemma i soffan och göra absolut ingenting. Det här är min sista fredagkväll ensam i lägenheten. Om en vecka är Lotta och Tomas här och då laddar vi för fullt inför flytten. Oveeeeerkliiiigt.

Men ikväll ska jag bara slappa. Hoppas ni har det fint!

Invigning!

Publicerad 2011-01-13 11:31:20 i Allmänt



Ikväll ska Jonathan och jag på invigningen av handbolls-VM!
Sen blir det Sverige - Chile.
Grymt kul ska det bli, har alltid velat se en landskamp live! :D

Synd att alla gamla favoriter är just för gamla för att vara med. Och synd att Dan Beutler är petad från målet.
 Men lite koll har jag, och dom namn jag inte kan ska läras in ikväll. Sverige-tröjan på, heja heja!
Ska vinka till kamerorna och göra bort mej, håll utkik!

Who are you?

Publicerad 2011-01-13 00:20:31 i Allmänt

Har varit igång som ett jehu (bästa ordet) hela dagen, men nu ikväll gick luften ur. Kvällens kickboxningspass var superroligt och tog musten ur mej på bästa tänkbara sätt.

Och när det inte finns så mycket must kvar är det lätt att hamna i soffan som vanligt. Men för ovanlighetens skull slog jag faktiskt på teven. Precis lagom till del tre av en serie som heter The Pacific skulle börja. Verkar mycket bra! Som så ofta, när HBO står bakom.

Dessutom var en sjukt charmig kille med. Som tydligen heter James Badge Dale.





Ett nytt frikort, kanske?
Iofs behöver jag inga frikort eftersom det inte finns nån som kan syna.
Kan ha en hel kortlek om jag vill!

(Herregud vad fyndiga vi var idag då...)

En liten reflektion.

Publicerad 2011-01-12 11:45:58 i Allmänt

Jag undrar en sak.

Om ni var chefer på ett litet företag och en av era fem anställda slutade efter att varit fast anställd i nästan tre år, och arbetat inom företaget i över fyra, hur skulle ni säga hejdå?

Egentligen ska jag inte klaga, för det finns dom som slutar från sina jobb och inte får mer än ett "tack och lycka till". Jag fick ett generöst presentkort, så det är inte snålhet det handlar om. Jag bara tänker att jag hade blivit ganska mycket gladare för lite värme. Det värsta är inte ens att Jonathan fick ett högre belopp på sitt presentkort (även om jag tycker att det är väldigt konstigt att man inte är noga med att ge precis lika, speciellt när två människor slutar med så kort mellanrum). Det värsta är att jag fick presenten i min hand när jag tog på mej jackan för att gå hem efter mitt nattpass.

Visst, jag jobbar mitt sista pass i helgen och jag begär inte att dom ska komma in på en ledig dag för att säga hejdå. Men det hade räckt med att dom sa "nu dricker vi en kopp kaffe och sätter oss här ute för en liten stund tillsammans innan du går". Men nu var det hejdå som vid en vanlig morgonöverlämning och en kram.

Well, well. Vad ska man göra. Hade jag inte fått den fina avtackningen hos Catta i fredags hade jag börjat ifrågasätta om jag gjort ett bra jobb överhuvudtaget.

Nåja. Man upphör aldrig att förvånas.

Nu snackar vi!

Publicerad 2011-01-12 00:37:08 i Allmänt

Tänkte väl att jag minsann skulle få höra några sanningens ord såhär i min sista arbetsvecka.

Jag är:

- Sur
- Stroppig
- Bortskämd

Och har ingen ödmjukhet! Dessutom har jag flummat i tre och ett halvt år på socionomprogrammet (ligger väl ett uns sanning i det iofs) och ska fortsätta leva på samhället genom att ta ännu mer lån.

Där fick jag så jag teg.

Alltså, det är inte så att jag på nåt sätt tror att jag kommer få höra MINDRE skit när jag jobbar som polis. Men det kommer vara helt annorlunda. Många av människorna jag jobbar med här är såna jag kommer sakna, men herregud vad skönt det ska bli att slippa leva så himla tätt inpå dag efter dag. I det långa loppet tär det att se människor som är så svårt sjuka i sin eviga berg-och dalbana. Nu har jag i alla fall provat det och det är en nyttig erfarenhet, men jag är helt övertygad om att det inte är rätt område för mej.

Och flitens lampa bara fortsätter lysa...

Publicerad 2011-01-11 19:55:38 i Allmänt

Bra dag!

I väntan på mitt nattpass som sätter igång kl 21 har jag hunnit med en hel del. Tvättat, sorterat, slängt skräp, pantat alla tomflaskor och burkar, ringt samtal jag hade glömt bort att jag behövde ringa och packat ihop två flyttkartonger. Grymt! Börjar se ganska tomt ut i lägenheten nu... Men det känns bra. Inbillar mej att flytten kommer kännas lättare i takt med hur ödslig den blir; den här lägenheten är ju trots allt bara ytor. Och det jag packar ner i lådor och inte tar med mej till Stockholm är ju, när allt kommer omkring, bara materiella ting.

Idag fick jag även besked om att CSN godkänt min ansökan om tilläggslån. Härliga tider! Jag kommer naturligtvis börja leta efter extrajobb så fort jag kommit i ordning i nya lyan, men det är ganska skönt att jag inte kommer vara beroende av ett för att klara ekonomin.

Nu närmar sej alltså näst sista passet på jobbet. Nånsin!
(Vann för övrigt 25 kr x 2 på en trisslott jag köpte för pantpengarna. Ska lösa in mot två nya på väg till kneget. Med flytet som är just nu skulle det inte förvåna mej om jag blev miljonär.)

Now I wanna dance the night away.

Publicerad 2011-01-09 10:50:06 i Allmänt

Har haft en så obeskrivligt bra helg. Avtackningskvällen hos Catta i fredags blev en succé, vi åt gott, skrattade, lyssnade på bortglömda låtar, skrattade lite till, hade vilda frikortsdiskussioner och satt och tjattrade ända till halv tre på natten. Dessutom fick jag världens finaste bok med bilder och minnen från mina år tillsammans med dom. Alla hade skrivit så fint till mej i den och jag blir lika glad varje gång jag läser (för det har jag nämligen gjort många gånger redan).

Och igår hade Isabelle och jag en slags avslutningpartykväll. Excet var visserligen ingen större hit men det spelar inte så stor roll med ett så eminent sällskap. Vi har nog för övrigt hittat en ny hobby i att imitera "Rolle" i Mia och Klara! Orden bara kom, i värsta Björn Ranelid-flytet! Det KAN ju iofs ha nåt att göra med att det var en del alkohol med i bilden, låter det vara osagt.

Hursomhelst. Efter såna här fantastiskt bra dagar vore det väl skam om inte söndagen också blev bra. Och utsikterna för detta är redan ganska goda. Lyssna här så förstår ni vad jag menar. Snacka om att avsluta med flaggan i topp.

Semesterfirare.

Publicerad 2011-01-07 16:17:18 i Allmänt

Ja, hur knasigt det än låter har jag semester såhär precis innan min sista arbetsvecka.

Och vilken semesterdag, sen! Vaknade utsövd, åt frukost i godan ro, åkte till Hela hälsan och svettades på löpbandet i 35 minuter och begav mej därefter in till stan för att möta upp Linnéa som är i stan med sitt innebandylag och spelar Gothia Cup. Är moster till en tonåring, kan inte fatta det! Det är så roligt att kunna prata på ett helt annat sätt än man kunnat göra tidigare. En del av mej vill att hon alltid ska vara liten, men samtidigt är det så speciellt att se henne bli äldre och utvecklas. Mitt lilla hjärta!

Nu är jag hemma en stund och tar igen mej innan det blir fix och piff till tusen. Ikväll blir det fest hos Catta! Avtackning av undertecknad och det kommer nog bli lite vemodigt, men framför allt så in i bomben kul.
Hur bra jag än kommer trivas i mitt framtida yrke kommer jag aldrig nånsin hamna i en så bra, rolig och omtänksam arbetsgrupp igen. Jag har åsikter om MYCKET på jobbet jag lämnar nu - tro mej - men mitt gäng är det bästa man kan få!

Ikväll ska vi ha skitkul tillsammans! :D

Lööööv.

Publicerad 2011-01-06 19:17:55 i Allmänt



Jag har kommit fram till att jag nog är lite kär i Jonatan Unge. Vissa egenskaper faller jag för lite extra, till exempel intelligent, sarkastisk och politiskt inkorrekt humor. Har personen ifråga dessutom en "snygg" röst är det nästan kört. Varje gång jag lyssnar på Tankesmedjan blir jag lite förväntansfull och tänker "när ska Jonatan säga nåt nästa gång?". Gulligt? Kanske. Tecken på ett känsloliv in need of some serious input? Förmodligen.

Hursomhelst skulle jag typ tacka ja om han friade idag. Han verkar dock ha flickvän, vilket är en lite trist detalj.

Tjejen på bilden är dock inte hans flickvän utan världens bästa Hanna Hellquist. Om jag blev kär i tjejer hade jag velat gifta mej med henne också.

Att kontrollera sina drömmar.

Publicerad 2011-01-05 11:20:57 i Allmänt

Häromdagen hörde jag att man kan kontrollera om man drömmer genom att titta på sin hand, för oftast har den inte fem fingrar i drömmen. Det lät ju bra och användbart, men jag tänkte att jag förmodligen aldrig skulle få tillfälle att testa.

Men tji fick jag!

Inatt hade jag den hemskaste drömmen jag haft på evigheter. Min familj drabbades av något jättetragiskt och det enda jag kunde göra var att gråta, gråta och gråta. Och mitt i all förtvivlan stod jag och nöp mej själv i kinderna för att vakna. Och precis där kom jag på att jag skulle titta på min hand. Sju små korta prinskorvsfingrar! Genast började jag skratta och all oro släppte. COOLASTE känslan nånsin! Jag gick till köksbordet och berättade för alla hur det låg till, att det här var en dröm och varför jag visste det. Allt slutade med att alla i min familj gjorde konstiga saker och sa knäppa grejer till varandra med ursäkten "det här är ju ändå bara en dröm!".

Hoppas att jag får en sånt tillfälle igen och att jag kan använda vetskapen att jag drömmer till att göra något positivt som jag aldrig hade vågat göra i verkliga livet.

Duktig flicka!

Publicerad 2011-01-04 22:56:31 i Allmänt

Fått mycket gjort idag. Plockat ner och stuvat undan alla julsaker och fortsatt att rensa, sortera och packa ihop. Det som ska lämnas och det som ska med. Ska väl inte ropa hej, men det känns som att jag ligger ganska bra till i tid. Hoppas att den här energin är ihållande!

Har åkt på nån slags förkylning mitt i alltihop men har inte tänkt ta nån större notis om den och det verkar funka. Mår inte dåligt och har inte ont, men stämbanden har fått sej en törn vilket gör att sången just nu är SÅDÄR (vilket den kanske är för jämnan enligt vissa, vad vet jag, haha).

Ikväll var jag på zumba med Isabelle, kommer verkligen sakna att göra såna vardagssaker med henne. Vi har dock redan bokat in hennes första Sollentuna-besök, tjohooo!

Det är en riktigt skön vecka, det här. Nattpass igår, ledig idag och imorgon, dagpass 8-18 torsdag och THAT'S IT. Skulle egentligen ha jobbat 21-timmarspass på fredag men eftersom mina kära kolleger ska tacka av mej och eftersom det är astråkigt om alla inte kan vara med "offrade" jag mej och tog semester så att en vikarie sattes in och vi kan vara samlade allihop. Ska bli så kuuul! Och förmodligen lite vemodigt.

På tal om vemod... Toast to M med Britta Persson är veckans favoritlåt och ger en sån där tonårig, The Knife-aktig känsla. En låt jag aldrig hade hört om jag inte lyssnat på världens bästa radiokanal. Älskar P3!

Tillbakablick.

Publicerad 2011-01-03 18:12:56 i Allmänt

Och så var det ÄNTLIGEN 2011 och exakt tre veckor kvar till uppropsdagen. Det är så nära, så nära nu...

Kom till lägenheten för en stund sen och ska strax iväg och träna innan jobbet. Ska bli obeskrivligt skönt att komma igång på riktigt med dom vanliga vanorna igen. Även om det naturligtvis varit väldigt trivsamt att svulla och slappa ett tag. Här kommer några bilder från infirandet av nya året:



Värsta lyxdukningen!



Lotta preppar fördrinkar!



Skål!



Hoppas ni förstår hur gott det här var?


Strax innan tolvslaget vaknade Alde vilket var perfekt tajmat. Istället för att gå ut och frysa satt jag och sniffade i hans nacke medan Jan Malmsjö läste Nyårsklockorna. Bra början, vill jag lova.

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela