Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Meeeer jul, ge mej meeeer jul, jag vill ha!

Publicerad 2011-11-29 21:19:55 i Allmänt




Jag ÄLSKAR den här tiden på året.
Ikväll har jag, efter en lång dag, ätit risgrynsgröt och stuckit nejlikor i apelsiner. Visst blev det fint? :)
Nu dricker jag julmust och lyssnar på min julspellista.

Känner mej glad!

(Passar på att skicka en hälsning till min senaste bloggläsare. Mamma har nämligen äntligen skaffat dator. Kram!)

Blåst (hahaaaa...) på adventsfirandet.

Publicerad 2011-11-28 11:25:05 i Allmänt


Och så är man sådär SMART och FINURLIG som bara en 26-årig globetrotter kan vara och nosar upp att det inte bara går fortare utan även är mycket billigare att flyga än att åka tåg från Göteborg till Stockholm. Perfekt. Kunna spendera hela dagen med Isabelle och sen vara hemma vid min dörr max två timmar senare.

Ja. Perfekt. Synd bara att globetrottern glömde bort att hon bodde i Sverige. Visserligen kan inte flygbolaget hjälpa att Berit prompt skulle hälsa på på självaste första advent, men det är ju liksom inte FÖRBJUDET att ha lite bättre beredskap och lite bättre organisation när olyckan väl är framme.

"Det kommer att komma ersättningsbussar."

"NÄR?"

"Jag vet tyvärr inte. Väldigt snart. Inom en timme!"

Lite fel i kommunikationen här, i min värld är inte "väldigt snart" synonymt med "en timme". Åtminstone inte när man står med reseångest och bara vill hem.

Men mycket riktigt. Bussen kom inom en timme. Sen att den inte ÅKTE då, ja, det är väl en petitess i sammanhanget. Det är ju minst lika trivsamt att sitta i en buss som står still. Det botar verkligen reseångesten, menar jag.

Till slut kom vi iväg. Jag hade kanske, möjligtvis, väntat mej att flygbolaget skulle ge oss någon slags minimatlåda eller liknande eftersom vi nu skulle bli sittandes på bussen i sex timmar, men för all del... en torr brödskalk från Pressbyrån som legat i glasmontern sen i morse, det kan vara en riktig höjdarmåltid när man är hungrig. Och sådana saker som att ordna fram en buss som har eluttag, det är ju verkligen att begära för mycket. När partyt ändå är igång så kan det ju vara igång utan att man har möjlighet att använda sin telefon.

Framför allt så blir det hela BRA mycket bättre när man hyr in en busschaufför som aldrig tidigare har kört i Stockholm. Så att komma fram till centralstationen innan min nattbuss gick, det var något som naturligtvis inte var inräknat i planen. Istället blev det jättebra att stå och vänta i en timme innan jag slutligen kunde ta mej hem till Sollentuna. (Hade tänkt ta taxi, men bestämde mej sen för att den här natten inte skulle få göra mej både fattig och utmattad.)

Klockan 05.00 klev jag innanför dörren. Och nu ska jag snart iväg på föreläsning.

Slutsats 1: I det här landet ska man inte resa. Någonsin. Och är du dum nog att resa när du vet att det garanterat kommer uppstå komplikationer, då ska du inte ha synpunkter på lösningarna som bjuds - du ska vara tacksam.  

Slutsats 2: Jag älskar min säng.

Slutsats 3: Det som gör mej mest irriterad nu när allt är över är att jag missade min första advents-tradition. Den tänker jag ta igen ikväll.

Klart, slut!

Lista snodd av Vicki!

Publicerad 2011-11-27 12:39:19 i Allmänt

Hur gammal är du om fem år?
31. Det tänker jag förtränga illa kvickt. 

Hur lång är du?
Enåsjuttifyra.

Vilken var den senaste filmen du såg?
The next three days. SÅ jävla bra!

Vem ringde du senast?
Taxi.

Vem ringde dej senast?
Jonathan.

Vem fick du ditt senaste sms av?
Isabelle. (Hon skickade från sitt sovrum. Haha.)

Vem skickade du ditt senaste sms till?
Isabelle. (Svarade från soffan.

Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Gissa. :)

När såg du senast din mamma?
För två veckor sen.

Vilken ögonfärg har du?
Blå.
När vaknade du idag?
Vid 10 ungefär. Men då ska vi lägga till att jag kom i säng klockan 05.

Vad skrämde dej om natten som barn?
Känslan man fick av att tänka för mycket och för länge på att man fanns så att allt till slut kändes overkligt. USCH.
Vad fick dej verkligen att skratta senast?
En jättepinsam kändis-wannabee på ett program på femman. Tricia nånting.

Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar!

Hur många kuddar har du i sängen?
Två.

Är du social?
När och om jag vill. Men innerst inne tycker jag bäst om att vara ifred.

Vilken är din favoritglass?
Cookie dough. Fortfarande och för alltid!

Vad dricker du till frukost?
Ingenting. Om man inte räknar mjölken jag häller på min gröt.

Tycker du om att mysa?
Jaaa. Det är klart!

Vill du ha barn?
Jag har ingen aning, faktiskt.

Kan du några andra språk än svenska?
Engelska. Och lite danska. ;)

Vad spenderar du helst pengar på?
Nöjen. Och god maaaat.
Vad har du för ringsignal?
Ambitions med Donkeyboy. Fortfarande. Haha.

Vad har du närmast dej just nu som är rött?
Jag ser faktiskt ingenting som är rött i Isabelles vardagsrum.

Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Nån anteckning från lunchmötet på skolan i torsdags.

När var du i kyrkan senast?
I oktober förra året, på Junies dop.

Hur länge har du campat som längst i ett tält?
En vecka, nästan. ALDRIG mer.

Har du varit med i tidningen?
Ja, några gånger. Skrivit rätt många gånger också.

Vad är det för färg på din tandborste?
Rosa.

Ångrar du någonting du gjort?
Nej, det kan jag inte påstå.
Har du något drömjobb?
Ja, yrket jag håller på att utbilda mej till just nu. Fast allra coolast hade det varit att bli rockstjärna.

Svär du ofta?
Ja. Och det lär jag nog inte sluta med. För HELVETE!

Kan du åka slalom?
Haha, nej. Verkligen inte. Aldrig ens försökt!

Vad har du ätit idag?
En supergod toast och en jättemumsig smoothie!

Är du kär i någon?
Nej, men jag längtar efter att bli.
Saknar du någon/något?
Ja, jag saknar alltid dom som inte finns i närheten. Och så saknar jag att ha en riktig hemkänsla.

Är det viktigt att fira födelsedagar?
Klart det är!

Vad gör dej glad?
Mina nära och kära, känslan jag får av att sjunga och att träna. Och choklad.

Vad ska du göra i helgen?
Helgen är snart slut men idag ska vi luncha innan jag åker tillbaka till Stockholm. Och ikväll när jag kommit hem ska jag tända det första ljuset. <3

Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor?
Dricka kaffe.

Fest, fest!

Publicerad 2011-11-26 22:00:29 i Allmänt


Det är så fint att ha en hel helg med Isabelle. Det är sådär fint att man nästan inte kan beskriva det i ord. Att ha henne i bakgrunden när man fixar håret, att sitta och prata i bilen, att bläddra i en tidning och kommentera något man ser i en artikel. Såna där vardagsgrejer som vi hade förut men som nu är omöjliga att ha med ett så långt avstånd. Men vi sköter faktiskt den här distansen väldigt bra, måste jag säga.

Nu, efter kvällens avsnitt av Så mycket bättre, drar förfesten igång på riktigt, sen ska vi ut och dansa asset av oss, som på den gamla goda tiden.


Detta vin har vi inmundigat ikväll. Min spontana kommentar när Isabelle visade flaskan var "Jackie Collins!"

Erkänn, det är bara axelvaddarna och permanentsvallet som fattas.

Cast some light and you'll be alright.

Publicerad 2011-11-25 13:55:52 i Allmänt



Är på väg till mitt hjärtas stad nu!

Känns fantastiskt bra.

Lyssnar på José Gonzalez, lutar mej tillbaka i sätet och kan konstatera att just precis NU finns det faktiskt ingenting som oroar mej. Angenäma lilla känsla, var god stanna kvar!

Tillägg.

Publicerad 2011-11-24 06:52:27 i Allmänt


Glömde ju en sak som är en bidragande orsak till min braiga period...

Ikväll ska jag vara figurant när polisens hundförare har övning. Första gången jag är med på nåt sånt, längtar!

Glad Caroline.

Publicerad 2011-11-23 21:10:00 i Allmänt


Ja, det finns faktiskt mycket att vara glad över just nu. Idag åkte vi till exempel ut i polisbilar utanför skolans område. A small step for man, a giant leap for uppspeedade studenter.

Det var faktiskt riktigt häftigt. Eller "busigt" som Kim sa. "Det här är som när man körde bil ensam första gången efter att man hade tagit körkort. Fan vad busigt!" Och ja, det finns ännu fler adjektiv man kan använda. Surrealistiskt är ett annat. När vi åkte där ensamma han och jag och insåg att trafikanterna runt omkring faktiskt såg oss som vilka poliser som helst, då kändes det som julafton.

Något annat som kändes lite overkligt var att jag faktiskt fick beröm av läraren för min körning idag. Behövde nog det för självförtroendet. Att backa och fickparkera är jag usel på, men jag KAN faktiskt köra bil någorlunda. Det är en liten tröst iaf. :)

Nåja, bättre ska det bli!

Och nåt som redan ÄR väldigt bra, det är att jag träffar så många bra människor den här veckan. Ikväll har jag varit hos Jonna, imorgon kommer Vicki hit på pyjamas- och knäckparty och på fredag brummar jag iväg med bussen till Isabelle.

Ibland är allting perfekt.



Den här lilla gynnaren flyttade in i mitt hem idag.
Ska tjuvstarta med resten av pyntandet också, för det ska vara julmys här när Vicki kommer.

Puss, puss!

Lilla lövbiffen.

Publicerad 2011-11-22 05:36:17 i Allmänt


Ibland är det extra skönt att vakna, trots att man gör det med ett ryck och trots att klockan bara visar 04.46.

Inatt har jag hulkat och hulkat. Drömde att Bond hade dött. :(

Men det haaar han inte och det ska han inte göra på länge, länge! Önskar att jag kunde borra in min näsa i hans päls idag.



<3

Lugn?

Publicerad 2011-11-21 07:23:57 i Allmänt


Det känns väldigt konstigt att vakna på morgonen, begrunda den kommande veckan och inse att man förmodligen inte kommer behöva vända ut och in på sej själv för att hinna med. Att man kanske faktiskt kommer ha tid att göra ANNAT. Herregud, vilken lyx!

Och jag klagar inte, för på söndag är det som bekant första advent och alla mina julsaker ligger nerpackade i lådor (ja, i plural) i Göteborg. Alltså måste jag införskaffa en massa saker till projekt Julpimpa lägenheten 2011!

Tanken på det gör mej faktiskt barnsligt glad. :)

Förtröstan.

Publicerad 2011-11-20 00:17:44 i Allmänt


Det är ett så fint ord, tycker ni inte? Kanske ett av dom finaste när jag tänker efter.

Så mycket ryms i det ordet. Ibland är livet skitjobbigt, men nånstans långt därinne litar man ändå på att det faktiskt på nåt sätt kompenseras tids nog. Därför står man ut ett tag till.

Det gäller både dom stora och dom små sakerna.

Man litar liksom på att saker och ting på ett eller annat sätt ordnar sej. För det gör det alltiiid, som en fantastisk liten herre sjunger.

Det här med takt och ton.

Publicerad 2011-11-17 19:52:11 i Allmänt


Ibland blir man förundrad, faktiskt rent beklämd, över hur vissa människor beter sej. Jag har ALDRIG förstått grejen med människor som anser sej ha rätt att tilltala människor på ett nedlåtande sätt, oavsett vilket sammanhang det är. Okej, om någon hade skadat mej eller någon jag känner, då hade jag såklart inte brytt mej om vilka ord jag använde, men nu syftar jag på vardagliga situationer, inte extrema.

Det är för mej helt obegripligt att det finns människor som kan kläcka ur sej saker som "är du dum i huvudet, eller?" för att man inte håller med om den personens åsikt, att det finns människor som på fullaste allvar kan skälla ut en kassörska för att priset på en vara är för högt, att det finns folk som angriper en människas person när det är beteendet som man inte uppskattade.

Idag fick jag höra "men SNÄLLA människa, hur tänker du?". Det är precis vad man vill höra när man redan befinner sej i en situation som man blir nervös av. Jättepedagogiskt, verkligen. FÖRSLAGSVIS kanske man istället kan säga "Men du, nu blev det ju lite tokigt här, som du märker. Ta det lugnt och tänk efter. Hur fixar du detta?" Som tur är så är det här verkligen ett undantag, för dom flesta andra jag möter varje dag är ljusår ifrån ett sånt beteende.

Men ändå.

"Men SNÄLLA människa, hur tänker du?"

"Men DUMMA apa, jag tänkte väl inte alls men det gör ju bevisligen inte du heller!"

Hahaha. Tur att man får säga vad man vill i fantasin.

Weird.

Publicerad 2011-11-12 00:33:05 i Allmänt

I torsdags hände något mycket märkligt.

Vi hade styrkeprov i bänkpress. Killarna skulle lyfta 50 kg så många gånger som möjligt (minst 10) och tjejernas stång som också skulle upp och ner i luften vägde 30 kg (minst 10 repetitioner där också).

Jag hade tidigare haft som mål att ligga på runt 30 reps, det antalet har jag nämligen klarat förut på träning. Och så smällde jag till med... 51. Och fick bäst resultat i klassen. Det är HELT overkligt.

Det känns nästan som att det aldrig hände, men då behöver jag bara lyfta lite på armarna för att känna att det är så verkligt som något kan bli.

Coolt! Jag har aldrig ens varit nära att tänka på ifall jag skulle satsa på att tävla om "Bästa idrottsprestation" i min kull, men nu när det gick såhär bra så tror jag faktiskt att jag ska försöka. Bevisligen har jag ju en chans på ETT av momenten iaf... Nu blir det satsning på simning och hinderbana!

Avtryck.

Publicerad 2011-11-09 22:30:37 i Allmänt

Det är coolt när man återser människor som man bara träffat en väldigt kort stund men som man kommer minnas för resten av livet. Idag gjorde jag det, för jag träffade nämligen den här mannen, en av rekryterarna som var med när jag gjorde fystesterna till skolan.

Jonna och jag hade precis kommit in genom entrédörren till gymmet efter vår löprunda och där satt han på en bänk och hejade glatt. Först trodde jag att han faktiskt kände igen mej, men direkt därpå förstod jag att han är en sån som hejar på alla han träffar. JAG kände dock igen honom direkt, vilket jag också sa. Jag berättade hur han hjälpte och peppade mej när jag trodde att det var kört och att det var ett av mina bästa minnen. Enligt egen utsago blev han "djupt rörd" när jag berättade det. Haha. Han såg ganska glad ut i alla fall och frågade ifall vi trivdes eller om vi hade ångrat oss och jag sa att jag inte ångrar en enda sekund.

Vilket jag såklart inte gör. Faktum är att jag ganska ofta tänker tillbaka på den där stunden på fystesterna. Det var ju när allt kommer omkring just den stunden som förändrade allt. Hade jag inte klarat det där och då hade jag kanske visserligen klarat det i nästa omgång. Men jag hade hamnat i en helt annan klass och jag hade definitivt inte lärt känna alla fina människor som jag har förmånen att träffa varje dag.

Det är så himla häftigt. Människor som är på exakt rätt plats och som sätter spår för alltid. Sånt gillar jag. Och jag är riktigt glad att jag fick chansen att säga det till honom.

Bildfattigt...

Publicerad 2011-11-08 17:32:40 i Allmänt


...är det i den här bloggen. Minst sagt. Och det duger ju inte. Så här får ni några.



Den här piraten har varit en av dom viktigaste personerna i mitt liv i över tio år. Och det bästa av allt är att jag vet att vi kommer vara vänner hela livet. Såhär såg det ut när vi firade Halloween förra helgen!



Snaps!
En av dom roligaste festkvällarna på hela året. Sjukt lyckat!



I fredags var vi på kryssning med ett stort gäng från skolan och firade att tentorna för delkursen var avklarade.
I det här skedet var jag lugn, städad och njöt av buffébordet. Särskilt gratisvinet. I ett senare skede under kvällen skulle det visa sej vara en mycket dålig idé. (Hade iaf kul så länge jag närvarade!)


Jag är egentligen fattig som en kyrkråtta (okej, så illa är det inte, men det är ett roligt uttryck), men det kan inte hjälpas när den här kvinnan släpper en ny bok. ÄLSKAR henne. Och jag älskar det faktum att jag faktiskt har tid och möjlighet att läsa annat än kurslitteratur den här veckan. Har en känsla av att jag kommer läsa ut den redan ikväll.


Mår ni bra, allihop?
Hoppas det!

Fyra år.

Publicerad 2011-11-06 01:02:21 i Allmänt


Nu är klockan över midnatt men innan det hade hunnit bli det så var det på dagen fyra år sen pappa lämnade oss.
Har skrivit ett inlägg varje dag på årsdagen och det känns som någonting jag kommer fortsätta med. (Om nu bloggen kommer vara igång så länge, det är iofs inte alls säkert.)

Jag gråter inte så ofta längre. Och då menar jag i största allmänhet, inte bara när det gäller pappa. Det är inget medvetet val utan snarare någonting som bara har blivit. Tårar är ju verkligen ingenting man behöver ransonera med ("spar dina tårar tills du bättre behöver dom" kan vara den absolut sämsta och mest ologiska uppmaningen nånsin), men från att i min barndom ha varit en lipsill som tjöt över minsta lilla har jag nog lyckats få ut mina känslor på lite andra sätt. Och när jag nu väl gråter så känner jag mej alltid, alltid mycket starkare efteråt. Tårarna fyller liksom en funktion nu, istället för att bara komma. Kvalitativ gråt, liksom. Förstår ni vad jag menar?

Nåja. Det här inlägget var inte menat att bli ett teoritiserande om att gråta eller inte gråta, det var bara en tanke som dök upp. Och trots att det gått en förhållandevis lång tid så är det fortfarande så skönt att fälla några tårar ibland. Och vara sur på livet som är orättvist.

För orättvist är det. Inte mer för mej än för någon annan. Det är orättvist för oss allihop, men på olika vis och i olika grad. Vilket samtidigt betyder att vi alla har en massa saker som någon annan saknar, och som vi därmed måste komma ihåg att vara tacksamma över.

Jag tycker fortfarande att det är orättvist att andra lever men inte pappa. Jag tycker fortfarande att det är orättvist att jag bara kan säga "hem till mamma" och inte "hem till mina föräldrar" när jag berättar vart jag ska resa. Men nu är det inte längre en tanke som är närvarande hela tiden. Nu påminner den sej nån gång då och då när jag ser en pappa lägga armen om sin dotter eller när folk som jag inte känner än frågar var mina föräldrar bor.

Hoppas att du vet att jag alltid kommer bära dej med mej. Och hoppas att du vet att jag tänker på dej varje dag även om jag är dålig på att besöka graven när jag väl är hemma.

Hoppas att du vet att jag mår bra och att jag alltid gör mitt bästa.

Som en kastrull?

Publicerad 2011-11-04 06:09:54 i Allmänt


Igår: klarade vapenprovet.

Idag: skriver två tentor.

Ikväll: åker på kryssning med 39 andra blivande poliser.

Resten kan ni säkert räkna ut.



Trevlig helg!

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela