Salacious

Kom hem från dagens promenad för en liten stund sen. Hade mp3-spelaren med idag och för första gången sen begravningen bytte jag inte låt när Som en bro över mörka vatten kom. Kunde förstås inte låta bli att gråta, men det kändes ganska skönt samtidigt. Behövde nog det. Och förutom en allmän känsla av ledsamhet och saknad efter pappa, kände jag hur mycket jag längtar efter att vara i Gislaved. Det var längesen jag satt och kvällsfikade tillsammans med mamma vid köksbordet och gick långpromenad med Bond. Och så är det ju snart en månad sen jag var vid pappas grav, det känns inte alls bra.

Som tur är kommer mamma och vovven hit redan nästa helg, det ska bli roligt. Egentligen hade jag velat åka hem helgen därpå men eftersom Lotta och Tomas är i London då (fuskisar!) så väntar jag till den 23-24. Men det kommer nog gå fort tills dess.

Först ska ju den här helgen klaras av. Imorgon åker vi till Jönköping! :D Ska bli så härligt! Klockan 21 ikväll går jag på mitt nattpass och innan dess ska jag vara lite effektiv och städa och packa så att allt är fixat inför morgondagen.

Idag är det två veckor sen jag tog examen, och om det vill sej illa dröjer det två månader (!) innan jag kommer börja jobba heltid. Jag veeet att jag tjatar om detta och gång på gång säger att jag borde njuta av den lediga tid jag har istället, men det är lättare sagt än gjort. Jag klättrar på väggarna här... Nu har jag iaf registrerat mej på vikarien.se, så jag hoppas att det börjar hända lite grejer.

Igår bestämde jag mej för att promenera in till stan. Det tog en timme och fyrtio minuter (!), men det berodde till största delen på att jag gick vilse här i Kortedala. Jag hade inte fattat hur stort det faktiskt är! Min lilla upptäcktsfärd måste ha tagit åtminstone en halvtimme. Ska ut och gå efter att jag skrivit klart det här också, men idag blir det min vanliga runda.

Imorgon ska jag JOBBA. 8-16. Det ska bli skönt att känna sej lite normal.

Åh, så bra vi har haft det!

Igår åkte vi in till stan och gick i affärer (vuxenaffärer var bannlysta) och åt på McDonalds innan vi tog en sväng till Naturhistoriska muséet. Snacka om att det var uppskattat! Ögonen var stora som tefat, och vi var bokstavligt talat kvar ända tills de släckte ner byggnaden. På hemvägen handlade vi tacos (det var faktiskt barnens önskemat, och inte Daniel och jag som bestämde, även om man kan tro det...haha) och passade på att slinka in på älsklings jobb för att hyra lite film. Jag hade lovat barnen att dom fick vara uppe så länge dom ville, men när ögonen började trilla ihop strax efter elva frågade jag om det kanske var läggdags, och det var det. Idag gick vi upp ganska tidigt så att allt som skulle göras hanns med. Det badades, duschades, packades, fikades, letades rätt på grejer och lektes en stund på lekplatsen innan det var dags för lite lunch. Sen åkte vi in till stan i god tid innan tåget skulle gå så att Noah fick köpa sitt älskade spel (för egna pengar, ska tilläggas) som han valde ut redan igår.

När det var dags att gå på tåget förstod man i vanlig ordning ingenting när det gällde vagnarnas nummer. Jag stör mej på SJ mer och mer för varje gång, måste jag säga. Men det gick bra till slut, barnen kom på och vinkades av och jag tror att det var rätt skönt för dom att komma hem, även om det inte varit minsta uns av hemlängtan i helgen. Det här var första gången jag hade det fulla ansvaret för dom under en längre tid, och det gick hur bra som helst! Men nu är dom ju också så pass stora att dom sköter sej själva till väldigt stor del.

Nu känns det faktiskt lite tomt. Ju äldre jag blir, desto jobbigare tycker jag det är att vara ensam. Men det är kanske inte så konstigt när jag mer och mer vänjer mej vid en tvåsamhet; Daniel är ju nästan mer här än hemma hos sej. Imorgon kväll kommer han hit iaf och det blir skönt. Och så längtar jag redan till nästa helg då det blir Jönköping! :D

Här kommer ett par bilder från helgen. Har inte lärt mej finesserna på min nya kamera än, så ni får ha överseende. Röda ögon är inte jättesnyggt, så dom ska bort innan jag skickar bilderna till framkallning.

Nu ligger två slagna hjältar och snusar på en uppblåsbar madrass i mitt vardagsrum. Det var med nöd och näppe Noah lyckades hålla sej vaken för att se resultatet i Let's Dance, Linnéa hade redan gett upp vid det laget. Det är inte lätt att vara liten och åka tåg utan någon vuxen. :) Fasligt vad trött man kan bli.

Umgänget idag blev ganska kort, men imorgon ska det bli en heldag + helkväll som jag (och inte minst dom) verkligen ser fram emot.

Ska lägga mej och läsa ut Det Gud inte såg av Helena von Zweigbergk (boktips!) och sen följa barnens exempel.

Imorgon hoppas jag komma ihåg att använda min digitalkamera och föreviga den här helgen.

Hörs!

Yes! The Ark vann årets live-akt, vilket naturligtvis är helt rättvist. Dom är alltid bäst, oavsett.

Jag är också glad över att Sonja Aldén vann kategorin Årets kvinnliga artist. Det är väl visserligen inte så mycket rock över Sonja, men det är det inte över många av dom andra nominerade heller. Kan tänka mej att det är ganska många som kommer klaga på hur svenska folket har röstat och tycka att Sonja inte är tillräckligt creddig. Men jag kan ärligt säga att hennes skiva Till dig betytt jättemycket för mej dom senaste månaderna. För att inte tala om vad den betytt för mamma. Efter att pappa hade dött spelade hon den i stort sett dygnet runt, jag somnade till ljudet av skivan och vaknade av samma låtar på morgonen. Och hon har fortsatt att spela den om och om igen, jag tror verkligen att den har hjälpt henne.
    För om man verkligen lyssnar på låtarna - och för en sekund kan omvärdera sin uppfattning om schlagerartister - så märker man rätt snart att de faktiskt säger nånting. Många av texterna, speciellt Det är inte regn som faller, har passat så bra in på hur det har känts för oss alla. Och det är väl det som utmärker en artist, att han eller hon kan förmedla nånting som man kan känna igen sej i och bli berörd av?

Det blev inget biblioteksbesök idag, men väl en ganska lång affärsrunda. Hittade till slut två mörkbruna krukor och vita konstblommor (var inte så negativa, det är fint), så nu är det äntligen hemtrevligt i mitt sovrumsfönster. Jag kommer nog köra med konstgjorda blommor i hela mitt liv. Och plastgran till jul. Jag älskar när det är smidigt! Och billigt. Och jordfritt. Min balkonglåda ska dock bli fin till våren, då ska jag plantera äkta vara.

Städat har jag gjort idag också, men det var inte särskilt ansträngande eftersom jag städade så grundligt förra veckan och lyckats hålla det fint sen dess.

Om bara en liten stund blir det sådär dödligt spännande igen. Heja Sverige!!!

Naturligtvis var det Tomas Svensson som ordnade segern mot Spanien idag! Visserligen hade Källman ett minst lika stort finger med i spelet, men hade inte Svensson gjort den där räddningen så hade allting varit slut. Alltså är han BÄST! :D

Vad har jag gjort idag då? Inte särskilt mycket. Ställde klockan på nio, gick ut och tog en morgonpromenad. Duschade, åt frukost och åkte därefter in till skolan för att sälja lite kurslitteratur. Gick en liten sväng på stan. Åkte hem, blev glad av det kommit ett paket från min gudmor på posten (ska skicka tackkort till henne imorgon), tog det lugnt, lagade isterband och dillstuvad potatis, kollade på handbollen, tog det lugnt igen, diskade och tömde sopor. Sen har jag hör och häpna tagit det lugnt. Just det ja, jag bakade bröd idag också! Så jag har gjort åtminstone lite när jag tänker efter.

Imorgon vill jag åka till biblioteket, samt titta på krukor till sovrummet (paketet innehöll bland annat pengar, och jag vill köpa nåt vettigt för dom). Sen måste jag städa lite också. För på fredag kommer mina älsklingar hit!

Linnéa och Noah ska åka tåg alldeles själva och komma och bo hos mej. Och vi ska ha så mysigt! På fredag kväll blir det god mat (finns det nåt godare än spaghetti och köttfärssås när man är liten?), godis och Let's Dance. (Sa nån nåt om ett Svensson-liv? Haha.) På lördag ska Daniel och jag ta med dom till Naturhistoriska, och förmodligen gå till stället med dom gyllene bågarna. Sen blir det en mysig kväll till, naturligtvis. Hoppas att dom ska trivas hos mej. :)

Igår var det handboll, Sverige mot Ungern. Och trots att det var längesen som jag satt fastnaglad framför teven - Sverige har jag ju inte varit ett lag i världsklass på ett bra tag nu - så kom alla gamla känslor tillbaka på en gång. Det finns få saker som gör mej så nervös och upprörd som handbollslandskamper! Men jag måste säga att jag saknar gubblaget... Det känns inte som att det är detsamma utan Magnus Wislander, Stefan Lövgren, Peter Gentzel, Ola Lindgren och dom andra. Men det ser ganska lovande ut nu också måste jag säga. Men att det blev oavgjort istället för förlust igår beror ju helt på Tomas Svensson som trots att han är 40 år fortfarade spelar brallorna av dom flesta. Vilken målvakt! Kl. 16.30 idag blir det spännande igen.

Idag fick jag ett stort kuvert på posten, innehållades ett lika stort kort med följande vers, skriven av Lovisa:

Hej du, Engström Emma Caroline
Du är för mig en mycket speciell blondin
Jag skickar dig denna försändelse
Då jag inte var där vid din skolgångs ändelse
Av minnen från forna tider jag lider ingen brist
Tiden på Gärdet, det var minst sagt något visst!
Festat och spelat tillsammans vi har gjort
På det jag har bevis, inte minst i form av kort
Yngre det var vi och spontana likaså
Nu du i livet klivit upp en platå
Inte så ofta vi det senaste har setts
men inte känns det som vår vänskap satts på spets
Jag minns allt för väl diskussionernas hetta
Då du i argumentation lätt fick mig att svetta
Inte allt för sällan vår åsikt gick isär
Men vad är det som säger att det på vänskap tär
Inget går upp mot en tjej med skinn på näsa
Även om motparten ibland vill börja fräsa
Tiden som fattig student är nu över
Det är dags för dig att börja tjäna klöver
Nu du är färdig och jag är avundsjuk
Ett år innan jag mitt yrke tar i bruk
Du nu jobbat och pluggat i massor av år
som matadoren i Ferdinand du kanske slitit ditt hår
I dessa lägen man ångest försökt glömma
Och om examensdags doft av blommor istället försökt drömma
Jag hoppas du nu i din profession skall trivas
Och inte för mycket med klienterna kivas
Det tror jag dock ej blir något problem
Så länge du vårdar öron från eksem
Hoppas du många lovord har fått
Det du genomfört är något verkligen flott!!!
Stort GRATTIS, det du gjort är värt att prisa
Hoppas vi ses snart, Din vän Lovisa

Ingen dålig vän man har, va?

Jag hoppas också att vi ses snart. Saknar dej!

Haha, så var man ledig resten av veckan då. Det här är helt sjukt egentligen. Men jag har bestämt mej för att sluta gnälla över nåt som faktiskt är ett i-landsproblem och istället NJUTA av den lediga tid jag har.

Gick och la mej vid halv elva och sov fram till 14, vilket var väldigt skönt. Kunde inte riktigt slappna av på jobbet inatt, och då blir den lilla "sömn" man får av ännu sämre kvalitet. Nu är jag relativt pigg och ska passa på att utöva någon form av motion innan det är dags att möta älsk vid hans jobb 17.30.

Igår hade Jonathan examensfest. Jag drack en massa vin, men mådde inte det minsta dåligt. Mycket bra! När Vanessa kom vid halv elva-tiden började vi prata om att gå ut, vilket vi också gjorde några timmar senare. Ferdinand blev det, och det var väl sådär. Men dansa fick vi göra iaf, och det är det viktigaste! :)

Mår ganska bra idag, förutom att jag hade en skitjobbig dröm om att jag var otrogen mot Daniel med världens fulaste mc-knutte som hade en massa äckliga djur. Jag var så glad när jag vaknade! :D

Börjar strax jobba, det är långpass som gäller idag. Väldigt viktigt pass, det motsvarar ju nästan en halv arbetsvecka och jag är verkligen i behov av pengar nu. Måste prata med arbetsgivarna i veckan och försöka få klarhet i saker och ting, nu hör man antydningar från olika håll om att allting kommer dra igång först i april (!) och det är verkligen inte vad jag fick höra när jag skrev på anställningen. Både Jonathan och jag känner oss ganska osäkra och oroliga. Nog att vi kommer få jobbpass från gamla stället, men vi är ju två stycken som ska dela på dom. Vad är det tänkt att vi ska leva på, liksom? Men som sagt, jag måste ta kontakt med mina överordnade (haha) så att vi slipper spekulera. Hatar spekulation, det orsakar bara magont.

Som rubriken antyder så har jag inte minsta uns av ångest, varken för att det är söndag eller för att jag ska jobba. När man är så mycket ledig som jag är för tillfället förlorar dagarna lite av sin vanliga innebörd. Rätt skönt! (För ett tag.)

Jag ringde just till Daniel och grät som ett litet barn. På Facebook cirkulerar det en video där en man (läs: ett monster) flår ett djur levande, och denna video råkade jag titta på ikväll. Det var det mest ofattbara jag nånsin sett, tror jag. Inte nog med att psykopaten drar och sliter som en idiot samtidigt som djuret (är inte säker på vad det var för art, men det var i storlek av en räv ungefär, mink kanske?) sprattlar för sitt liv. Efteråt, när man tror att djuret har dött för länge sen, slänger det som ska kallas en människa upp djuret på ett lastflak där flera andra flådda lik redan ligger. Kameran zoomar in djuret och till slut ser man att det faktiskt fortfarande andas. När det sedan reser på huvudet och man ser ögonen utan ögonlock blinka, blir det för mycket. Jag bara brast ut i gråt. Jag fattar inte hur människor kan vara så grymma. Det är helt obegripligt att djuret inte dödades redan innan man prompt skulle ta pälsen (för pälsindustrin i sej är naturligtvis helt sjuk), men att man inte gör det efteråt... när man ser att en spillra ligger och kippar efter andan... Det gör så ont i mej.

Hade jag varit på plats och haft en pistol så hade jag inte tvekat. Först hade jag avslutat djurets lidande, sen hade jag skjutit ihjäl människan. För man har fan ingen rätt att kalla sej människa om man gör nåt sånt. Jävla sadism.

På ett sätt ångrar jag att jag klickade igång videon, men på ett annat vis var det bra. Man behöver bli påmind om hur sjuka individer det finns därute.

Fram tills nu har det annars varit en bra dag. Middagen med Frida och Carin var riktigt lyckad, och vi hade trevligt som vanligt. Fick fina blommor och en flaska skumpa i examenspresent. :) Har röjt en massa i garderober och skåp idag, och ska göra det sista imorgon. Så skönt att få såna saker gjorda! Roligt är det också. Jag blir nipprig om jag inte får nåt att göra. Det är skönt att vara ledig, men jag blir så rastlös om jag inte har en sysselsättning. Måste säga att jag verkligen beundrar dom som varit/är arbetslösa och ständigt lever med ångesten om en oviss framtid. Jag tror inte att jag hade klarat av det faktiskt. Ännu mer imponerad är jag av dom som klarar att ta sej ur sin situation efter en lång tid! Det är verkligen inte dåligt.

Nu blir det så där sent ikväll igen. Men jag har ju ingen tid att passa imorgon så...;)

Nu är allting avklarat. Och när jag blickar tillbaka på gårdagen så kunde det nog inte varit bättre.
Avslutningsceremonin var fin, värdig och alldeles lagom lång. Musik (grym folkmusikgrupp spelade) blandades med tal i en lagom omfattning, och vi studenter avtackades med fanfarer och applåder.

När jag kom ut i aulans hall blev jag jätteförvånad, dels för att Tomas stod där utanför med dom andra (dom hade lurat mej att han inte kunde komma), dels för att min chef och arbetsgivare kom och grattade mej med blommor. Så himla gulligt! Snacka om att man känner sej välkommen till sin arbetsplats, jag skulle nog inte kunna finna ett bättre arbetsklimat, faktiskt.

Vi åkte hem till mej där det först kalasades på smörgåstårta som mamma beställt, och sen på världens godaste pärontårta som Lotta ordnat. Bara det var två superbra presenter! Och fler skulle det bli:

Om det är nån som undrar så blir det ingen fest i helgen. Eller rättare sagt, det blir en fest, men jag är inte med och håller i den. Insåg att kanske max två av dom jag vill ska komma hade haft möjlighet att göra det (och det vet jag utan att ens fråga dom personligen) och då känns det inte som nån idé. Det blir Jonathans fest på lördag och jag går dit som "vanlig" inbjuden. Men det är inte heller fy skam!

På torsdag ska jag bjuda Carin och Frida på mat iaf, det känns kul.

Och imorgon är det alltså själva examensdagen. Bäst att gå och lägga sej snart.

...jag är socionom!

För första gången på länge, ja, för första gången sen pappa dog så har jag dom senaste dagarna känt mej riktigt glad. Och det är inte det att jag inte varit glad tidigare, men då har det varit en glädje som hela tiden stått i skuggan av nånting annat. Saknad, dåligt samvete, sorg, likgiltighet eller annat som man helst skulle vilja slippa uppleva. Men nu den senaste tiden har det känts annorlunda. Leendet har suttit i lite längre, och jag har märkt att jag börjat se fram emot saker på ett annat sätt än tidigare.

För jag har så mycket att se fram emot. På tisdag kommer Lotta och mamma hit och firar mej tillsammans med Daniel. Den 25 kommer barnen hit och då ska jag inta rollen som världens snällaste moster och skämma bort dom ordentligt. Helgen efter det åker Frida, Carin och jag iväg och spenderar en helg med Sara och Sanna, vilket ska bli helt underbart. Och den nionde februari kommer mamma och Marita hit för en temadag/kväll med Melodifestival-tema. Det bästa av allt är att Bond följer med, så när M & M är i Scandinavium och tittar på genrepet njuter jag av att ha en hund i min lägenhet. Ska bli så mysigt!

Mysigt var det även igår när vi var hos Jennifer. Trots att det blev väldigt sent var Jonathan och jag sugna på att dansa lite, så vi begav oss till Sticky fingers vid halv tre (!). Haha. En och en halv timmes dansande är iaf bättre än inget! Snopet nog gick det inga spårvagnar hem till mej sen, så jag fick låna hans soffa några timmar. Mycket snällt! Vi fick förresten mersmak och bestämde oss för att fixa ihop en examensfest till, närmare bestämt nästa helg. Inget är egentligen bestämt ännu, förutom att tanken är att vi ska bjuda in våra kompisar, men vi ska prata igenom saker ordentligt imorgon hoppas jag. Och det kommer bli med alldeles för kort varsel jag bjuder in majoriteten av alla som jag vill ska komma, men det går tyvärr inte att göra på nåt annat sätt.

Ni får en ordentlig inbjudan imorgon, iaf!

Imorgon ska jag städa ungefär hela dagen. Och så kan man ju hoppas att telefonen ringer så att man kanske får nåt jobbpass den här veckan. Inte för att jag har nåt emot att vara ledig...haha.

Nu är det klart. Färdigt. Finito. Jag ska aldrig mer skriva en endaste skoluppgift. FAN VAD SKÖÖÖNT!

Efter en obligatorisk utvärdering var vi klara ungefär vid ettiden och då följde jag med Malin och Jennifer till Sjöbaren där vi lunchade och snackade hur länge som helst. Tydligen tyckte dom att det var lika trevligt som jag, för när vi hade suttit där i säkert två timmar gick vi vidare till ett café där vi tjattrade i ytterligare två. Haha! Kändes inte som så lång tid. Två skitroliga och genomsnälla tjejer som jag tror och hoppas att det kommer gå grymt bra för i livet! På lördag ska ett gäng hem till Jennifer och fira att vi är färdiga, det ska bli jättekul.

Direkt efter fikan åkte jag alltså hem till Carin som bjöd på vin, ost, kex och annat gott. Snacka om lyx!

Har inte gjort annat än njutit idag, känns det som. Men det är mej väl unt. Imorgon jobbar jag 8-16, sen väntar en underbar helg utan en massa måsten. Nu är det ÖVER!

Nu är det hög tid för bingen. Godnatt!

Idag har vi vårt avslutningsseminarium. Det sista jag gör i skolan NÅGONSIN. Kommer nog kännas ganska så underbart klockan tolv idag... :D

Inatt när Daniel hade slutat ringde han för att säga godnatt till mej, men jag hade redan sovit i ungefär en timme och var minst sagt groggy. Jag har ingen aning om vad jag sa egentligen, förutom ungefär 3000 "mmm". Hoppas att det inte var nåt dumt. :/ Minns iaf att jag ville säga att jag ska hem till Carin idag och träffa henne och Frida, men att jag var för trött för att tala om det. Måste ringa sen och säga det.

...school's been blown to pieces!!

Om en vecka är jag färdig socionom. Det känns minst sagt bra. Ännu bättre känns det att jag är ung och frisk (peppar, peppar) och har hela livet framför mej (upprepar föregående parentes). Som det känns nu kommer jag aldrig mer gå i skolan, och det är... underbart. Visserligen ska jag inte klaga på den tillvaro jag haft de senaste tre och ett halvt åren - jag har haft lyxen att kunna planera mina dagar som jag vill, och det lär jag inte få uppleva igen. Men nu kommer jag vara ledig när jag är ledig och få en betydligt större inkomst varje månad. För det är ju det som är det fina - efter min examen väntar en fast anställning. Heja, trygghet!

Jag hoppas att mycket kommer hända det här året. Att en stor förändring i och med mitt inträde på arbetsmarknaden kommer ske vet jag ju redan, men förhoppningsvis blir det annorlunda på andra fronter också. Bland annat kan det ju vara dags för ett par som varit tillsammans i tre år att flytta ihop, kanske? Och det känns som att vi har goda möjligheter att göra det nu när båda har jobb. Sen börjar min dröm om att skaffa hund bli allt svårare att stå emot. Jag har tidigare resonerat som så att det inte går att ha hund när man jobbar heltid. Men hur gör alla andra då? Det är klart att det går att pussla, om man verkligen vill. Annars kommer jag inte kunna ha hund förrän jag är pensionär, och det är ju oacceptabelt. Kaaanske, kaaaanske inom en överskådlig framtid. Jag vill. (Hur gör ni med er vovve när ni är på jobbet, Johanna? :) )

I mellandagarna när jag var ute och gick med älsklingshunden använde jag min nya mp3-spelares radiofunktion, vilket var tur för då hörde jag en väldans fin låt. Killar som sjunger i falsett blir nästan aldrig fel. Lyssna och njut.

Peter Cincotti - Goodbye Philadelphia

Vilken underbar känsla det är när ens negativa föreställningar krossas av oväntade scenarion. Är på jobbet nu och, man ska väl inte ropa hej än, men vilken JÄVLA bra dag det varit. När människor man aldrig räknat med skulle göra framsteg motbevisar en och man får direkt bekräftelse på att man faktiskt varit behövd och varit till hjälp för någon, då känns allt det jobbiga värt det. Sen får man räkna med att det säkerligen kommer vara tre steg bakåt nästa gång, men det spelar vid såna här tillfällen ingen roll.

...så är I Love Saturday med Erasure en av dom kanske töntigaste, men ändå bästa och mest nostalgiska låtar som finns! Jag ska ha den på repeat på min nästa fest.

If they´d ever have told me
That I´d find true love in every way
Would I cry ´till tomorrow
Would I keep the non-believers away

Remember that late night last September
When you held me in your arms so tight
I was feeling kind of low my heart was blue
I was empty till you came
But what a.....

Saturday night
Things were going right
As right as they´d ever been
I know that you love me

If they´d ever have told me
That I´d find true love in every way
Would I cry till tomorrow
Would I keep the non-believers away
Was I shy was I good with
This foolish heart
Did I try to deny we would fall apart

Like a Knight in shining armorur you came over
To save me what a bold out of the blue
Just one look into those eyes
You had me fallin completely(Head over heals in love with you)

Vad är det för en helg egentligen? Tror att det bara är ett påfund för att man ska vri' i sej allt överblivet från jul- och nyårshelgen. Den är ju inte längre eller kortare än någon annan helg heller. Nåja.

Imorgon jobbar jag. Långpass från 13 till 08 på måndag morgon. Känns helt overkligt att jobba, nu när jag har varit ledig i två veckor känns det som att det är såhär livet ska vara. Sova länge, umgås med dom man tycker om, inte planera särskilt mycket, vara uppe länge på nätterna. Men nu är det dags för lite reality check. Och det kan nog vara nyttigt.

Motionsåret har börjat bra. Första promenaden kom redan nyårsnatten, och följdes av en på nyårsdan. Det var inga långa promenader iofs, men både igår och idag har jag gått min Kortedala-runda på drygt 50 min. Känns bra! Egentligen är det ju inget löfte jag ska uppfylla, det var bara december som satte käppar i hjulet för mina rutiner. Nu gäller det bara att plocka fram min Orbitrek också och växla mellan den och mina promenader, så är jag på banan igen. Kommer dessutom få ett träningskort från jobbet, mycket bra. Hade gärna börjat på afrikansk dans igen, men det går inte eftersom jag även jobbar kvällar och säkert kommer missa en massa pass på grund av det.
Det blir nog bra i alla fall.

Jag tänkte göra en sån där Årslista och rada upp alla möjliga "Årets bästa" och "Årets sämsta". Men det kändes helt omöjligt till slut. Det kändes som att hur mycket jag än försökte, så kunde jag inte komma på en enda rolig dag förra året. Och så är det naturligtvis inte, jag hade många bra dagar, men allt känns så futtigt och överskuggas av hur hösten var.

Bästa hänselsen var ändå när Bond kom till vår familj. Sitter just nu och tittar på hans uppfödares hemsida... hade jag bara haft tidsmässiga möjligheter så hade jag inte tvekat på att köpa en av valparna som visas upp där. Jag VILL.

Nu måste jag ta mej i kragen och skriva världshistoriens sista skoluppgift. Blä.