Salacious

Sigges var som det brukar... Ganska lamt, men ändå rätt charmigt. Rockbaren var ett roligt initiativ, hoppas att den är kvar nästa år också. Som vanligt var förfesten roligast. Jag hoppas kunna ändra på detta faktum redan till helgen, dock.

Den här veckan kommer bli ganska upptagen, förutom att det är jobbveckan med flest antal arbetstimmar så ska jag ta tag i en del saker. Första grejen att bocka av är att jag ska skaffa mej ett aktivitetskort på Geråshallen imorgon. Jag längtar, det riktigt kryper i kroppen på mej att få komma igång med träningen på allvar. Det kommer bli perfekt att kombinera min löpträning med box, aerobics, step-up, yoga, vanlig gympa och kanske några badminton- eller innebandypass ibland. Tänker i stort sett bosätta mej där. Och en hel termins medlemsskap kostar bara 400 kronor, jag är ju dum i huvudet om jag inte skaffar ett bums. Är jag nöjd så kanske jag till och med struntar i att börja på Friskis & Svettis när det öppnar här i Kortedala... det är ju en viss prisskillnad om man man säger så. Visserligen får jag ju friskvårdsbidrag från jobbet, så för den sakens skull spelar det iofs ingen större roll.

Snart dags för bingen. Godnatt!

Sitter på jobbet nu. Har gått av mitt pass, duschat, ätit frukost och slappar en stund framför datorn innan jag ger mej av mot stan och tåget. Det är HELG! :D

Klockan halv ett hämtar Sofie upp mej i Hestra (du är en ängel, vännen!) och sen åker vi hem till huset. Det blir hunddejt också, för Fia följer med! Bond kommer bli så glad. Min (lite min iaf...) fina, älskade hund. Det är helt galet vad jag saknar honom nu. Ska ta med honom på en långpromenad i eftermiddag. Sen kommer mamma från jobbet och då ska hon få världens största kram.

Och imorgon... imorgon ska vi inte ens tala om. Det kommer bli grymt! (Som vanligt kommer förfesten vara roligast, men skitsamma, en sommar utan Sigges existerar inte.)

Det blev ju fint väder också, helt plötsligt! Perfekt tillfälle att bättra på brännan. ;)

Mycket bra dag på jobbet idag. Jag älskar när jag känner att det jag gör faktiskt är till nytta och betydelse för andra. Och att man sen får uppskattning uttryckt i ord är ju inte heller fel. Riktigt roligt att jobba just nu, till och med. (Jag lär väl ändra mej snart...haha.)

Jag håller på att skapa en ny slags vardag nu, en vardag som känns väldigt ovan och annorlunda. Märker själv att jag försöker planera in så mycket som möjligt, och många helger framöver är faktiskt redan uppbokade. Men jag tror att det är bra, jag mår ju inte bättre av att sitta hemma och känna mej ensam. (Och man kan inte titta på huuur många avsnitt av SATC som helst varje kväll...bara nästan.)

Saknar värmen från Kreta också... känns som att brännan redan har bleknat bort och allt regn gör att jag nästan glömmer att jag låg och stekte för en vecka sen. Jag gillar hösten, det är inte det. Men jag vill ha en fin höst. Med krasande löv, inte blöta.

Okej, det här inlägget handlar inte om nånting egentligen (men å andra sidan gör ju inte hela den här bloggen det heller). Meningen från första början var att jag skulle underrätta alla om att jag nog lyckades dricka bort den eventuella urinvägsinfektionen som planerat. Och nu har jag gett er den infon!

Natti!

Vaknade klockan tre inatt av att jag var akut kissnödig. Tror ni att det gick över efter att jag var klar på toa? Höll på att börja lipa när jag insåg att jag kanske åkt på urinvägsinfektion. Panikdrack två glas vatten, försökte somna om, fick naturligtvis gå på toa flera gånger igen, men lyckades till slut komma till nån slags ro. Det finns inget otrevligare än detta. :( Men jag har lyckats dricka bort skiten förr, så jag ska göra det idag också. Orkar inte gå till nån vårdcentral, har jag kunnat undvika det i fyra år ska jag undvika det lite till.

Dessutom var jag supertaggad på att springa nu på morgonen, för jag måste verkligen komma igång med träningen på allvar igen efter ledigheten. Kul då att det bara öser ner.

Ingen bra dag alls, det här. Suck.

Tio timmar på jobbet gick ganska fort idag. Allt var ganska stabilt, folk var på gott humör och i alla fall ett par stycken hade saknat mej. :)

Efter jobbet åkte jag på "audition", vilket var riktigt kul. Astrevligt band och duktiga musiker, är ganska nöjd med min insats men är lite besviken på min röst som inte höll i alla partier. Tråkigt. Men jag gjorde mitt bästa iaf, och hade roligt. Räcker inte det, så gör det inte.

Just nu längtar jag ihjäl mej till fredag. Det ska bli så skönt att komma hemhem. (Det är det ju alltid, visserligen.) Ska gå långpromenad med Bond, dricka kaffe vid köksbordet med mamma och dansa som en galning på lördag.

Innan dess (nämligen på torsdag) ska Frida renovera mitt hår. Längtar. Nu är den stora frågan lugg eller inte lugg? Vi får väl se...

Jobb imorgon då, bara att bita ihop. Som ett litet plåster på såren tänkte jag spinna vidare på temat i mitt föregående inlägg (apropå snygga människor, alltså).

Inatt ska jag nämligen drömma om Sawyer. Under veckan på Kreta fick jag faktiskt fräknar för första gången i mitt liv, så han skulle till och med kunna kalla mej "freckles" nu. Kate kan slänga sej i väggen.

Det är både skönt och lite vemodigt att vara hemma igen. "Vardag" liksom, smaka på det ordet. :/
Men alla dagar kan inte innehålla stränder, goda drinkar, roligt sällskap och bekymmerslösa tankar.

Resan har i alla fall varit helt underbar, och den inföll vid precis rätt tidpunkt. Antar att ni som läser här även har följt mobilbloggen, men jag publicerar ändå lite bilder från veckan. (Tagna med digitalkameran, och därmed lite bättre kvalitet, förhoppningsvis.)

Det absolut bästa nånsin är att jag inte ska jobba imorgon. Sex and the city, pyjamasbyxor och en filt blir det. Mixat med lite längtan tillbaka till Kreta.

... så vill jag bara dö när jag ser detta.

Jag hade varit världens lyckligaste om jag kunde kalla mej matte till ett av dessa små knyten. Nästa sommar är dock ett realistiskt mål att bli med valp. Jag viiiill!

Jag ska aldrig nånsin påstå att jag är ensam, för jag har världens bästa familj som jag alltid är välkommen hos.
Det var bestämt sen innan att vi skulle till Gislaved och repa ikväll, och när jag var på väg hem från jobbet i morse fick jag världens klump i magen när jag tänkte på hur jobbigt det skulle kännas att komma tillbaka till en tom lägenhet sent ikväll. Lekte med tanken att jag kanske skulle stanna kvar och inte åka tillbaka till Göteborg förrän imorgon kväll. Visserligen hade jag behövt fixa en hel del här hemma på min lediga dag, men frågan är hur mycket som egentligen skulle bli gjort.

När jag föreslog detta för Lotta för en liten stund sen blev hon jätteglad och utbrast "jaa, då kan du följa med oss till Ullared imorgon!". Och vad hjälper bättre mot ett ledset kvinnohjärta än shopping? Det är helt enkelt meningen att jag ska dit. Mamma blev minst lika glad när jag ringde och frågade om jag får komma. Och grejen är att jag vet att jag aldrig behöver fråga, och det är det som är så skönt med min familj. Jag vet att jag aldrig är ett besvär och att det finns människor som alltid vill mitt bästa, oavsett vad.

Fyra dagar kvar till semestern nu. Och ikväll ska jag försöka vara totalt närvarande och sjunga som om det inte fanns något annat i världen.

Jag tänker inte fläka ut det mest privata här och frossa i detaljer. Men jag fattar ju att alla nyfikna snokare kommer vara ivriga med att nosa upp det senaste.

Så, här kommer det, och följande text är det enda jag någonsin tänker skriva om detta:

Jag har gjort slut. Det var det svåraste beslut jag någonsin tagit och bland det jobbigaste jag tvingats framföra. Vilka anledningar som finns tänker jag som sagt inte att dra upp här, av respekt till både mej och Daniel. Jag har försökt att förklara, men vet inte om jag kommer lyckas få nån annan än mej att förstå. Det handlar inte om att jag gör det här som en impuls, att jag träffat någon annan eller att han behandlat mej illa på nåt vis, så såna spekulationer behöver ni inte ha. Känner mej som världens elakaste och sämsta människa, men det är väl oundvikligt när man sårar någon som betyder så mycket för en. Önskar att det fanns ett sätt som gjorde att både han och jag kunde slippa allt ledset. Men det finns nog inget bra sätt att göra sånt här på, och det är därför det är så svårt.

Förlåt.

Underbart med en kort jobbvecka som inte innehåller några nattpass. Känner mej full av energi, rensade till och med i kylskåpet och frysen häromdagen... fattar inte vad som hänt.

Nu är det tvätt, tvätt, tvätt som gäller hela förmiddagen. Efter det lilla kanotäventyret hade jag värsta lasset med blöta kläder som jag tappert hängt upp på tork i badrummet. Nu börjar det äntligen lukta normalt därinne igen. (Så normalt som det nu kan lukta i ett sånt rum.)

När jag kommer hem från jobbet ikväll ska jag förbereda maten som jag ska bjuda på imorgon. Sara och Sanna kommer ju! Det ska bli så jävla kuul!

Måste bara säga ett par ord om Arboga-rättegången... jag är en av dom som inte kan låta bli att läsa Aftonbladets blogguppdateringar direkt från rättegången. Med lite dubbla känslor, det ska erkännas. Det känns lite förbjudet och sensationslystet att sitta och läsa vad tyskan har att säga till sitt försvar, men samtidigt är ju rättegångar öppna och man kunde lika gärna ha gått dit och suttit med i rättssalen. Hur som helst... hur jävla dum i huvudet är inte denna människa? Det är så frustrerande att man inte har några DNA-bevis för att fälla henne, för det är ju hur uppenbart som helst att det är hon som har gjort detta. Man ska aldrig döma någon på förhand, jag vet, men... om hon nu mot all förmodan skulle vara oskyldig så är hon ju definitivt den mest efterblivna människan i historien. Så fort åklagaren ifrågasätter nånting försvarar hon sej med att hon fått reda på saker av/fått skjuts av/träffat vänner, men hon vägrar samtidigt svara på vilka dessa "vänner" är eftersom hon inte vill "dra in dom i nåt". Men snälla människa, hur jävla pantad får man bli?

Om jag hade stått åtalad för mord på två små barn och mordförsök på deras mamma hade jag berättat om jag åt bajs, liksom. Jag hade gjort allt som stod i min makt för att bevisa min oskuld och hade varit samarbetsvillig med åklagaren istället för att sitta och vara sarkastisk och ställa barnsliga motfrågor. Och jag hade verkligen inte suttit och lett åt åklagaren eller skrattat medan barnens pappa vittnar. Om dessa leenden och skratt beror på nåt annat spelar ingen som helst roll i sammanhanget, för osmakligheten är lika stor ändå. Är man mänsklig så kommer man inte ens på tanken. Så även om den här sjuka kvinnan är oskyldig (vilket hon naturligtvis inte är) borde hon spärras in på livstid på grund av dumhet. Eller åtminstone få någon form av vård. Det kan inte vara nyttigt att inte ha nån uppfattning om tid, inte minnas varför man gjort vissa saker och  glömma bort hälften av alla händelser i ens liv.

*(Nio dagar kvar!)

Jag ska erkänna att humöret inte var på topp i går eftermiddag när det skulle paddlas ut i sjöarna kring Vättlefjäll. Själva kanotturen i sej var egentligen väldigt fin, men det förbannade regnet och all blåst gjorde att det inte blev så njutbart. Minst sagt. Hela utrustningen var blöt (inklusive sovsäckarna), det regnade för mycket för att lyckas hålla liv i en duglig eld och mysighetsfaktorn sjönk tillsammans med kroppstemperaturen. Så det blev ingen övernattning. Vilket nu såhär i efterhand måste vara det smartaste (det kanske enda smarta?) beslutet vi tog under hela gårdagen. Att paddla tillbaka var inget alternativ eftersom det fortfarande spöregnade och var på väg att skymma, och vi var inte jättesugna på att frysa ihjäl i det blöta tältet under natten.

Så vips, efter lite navigering och vandring var vi strax i civilisationen igen och där beställde vi en taxi hem. Haha. Väl här tog vi ett långt, varmt bad och åt den mat vi skulle ha grillat i det fria. (Korvbröden var torra, tjohoo!) Sen somnade vi ganska omgående, och Daniel har nog inte sovit så gott på flera år.

"Okej, men kanoten då?"  undrar ni.

Tja, vi kunde ju knappast ha tagit den med i taxin så vi  lämnade kvar den där den var och hoppades att den skulle ligga kvar där till idag. Vilket den naturligtvis gjorde! Det hade ju inte varit jätteroligt att bli ersättningsskyldiga, men å andra sidan hade vi ju inte så mycket val heller. Idag var dock en mycket bra dag för att paddla! Vi hade ingen jobbig packning att kånka på, det föll inte en droppe regn på oss under hela turen och vi hade medvind i stort sett hela tiden. Så det blev riktigt mysigt till slut ändå! Men nu är vi rätt möra i kroppen... tre timmar igår och ytterligare tre idag.

Så det var vår lilla minisemester det. :) Kanske inte precis som vi tänkt oss, men vi har fått umgås med varandra ända sen i lördags kväll och nu när han bara är hemma en sväng för att lämna sina blöta kläder och stilla sin spelnerv en smula saknar jag honom redan. Min älsk!

Upp till 100 millimeter regn på ett dygn och kraftiga vindar. Pissdåligt väder idag och imorgon, men på onsdag blir det bättre. Haha, vi kunde verkligen inte prickat in ett bättre datum för vår kanotfärd.

Men det är idag det händer och det är bara att bita ihop. Ska försöka vara positiv ändå. Dags att packa!

Vaknade utan väckarklocka idag, kändes som att jag hade sovit i ett dygn. Att gå upp och vara totalt utvilad är en känsla jag inte upplever särskilt ofta. Men nu har vi ju minisemester! Idag ska vi åka till Överskottsbolaget och som sagt inhandla det vi behöver till paddlingen och övernattningen. Men vi stressar inte överhuvudtaget, den enda tid vi har att passa idag är 20.15, då biobiljetterna ska hämtas ut.

Blir dessutom lycklig av tanken på att jag om två veckor ligger på stranden utanför Hotell Veli och mår som en prinsessa. Ska bli roligt när Lotta kommer hem från Nice så vi kan se fram emot resan tillsammans. :)

Igår repade vi och det var roligast på LÄNGE! Det var dags att utöka vår repertoar, vilket vi gjorde med I'll stand by you  - Pretenders, Visit to vienna - Sahara Hotnights och två Springsteen-låtar, nämligen Because the night och Born to run.
Jag fick fan gåshud när vi körde dom två sistnämnda och längtar ihjäl mej tills vi får chans att köra dom inför publik.

Jag vet att jag är trettio år sen, men jag måste verkligen göra min Bruce-läxa bättre, jag börjar bli orolig att han är så bra som alla säger. Har t.ex. alltid gillat Born to run, men det var som att jag fattade hur sjukt bra den är först igår när jag själv var med och framförde den. Nu har jag den på hjärnan konstant, och tänker fortsätta med det på väg till jobbet.

Dags för ett mastodontpass, men sen blir det tre underbara dagar ledigt med min älsk. Gud, vad jag längtar!