Salacious

The Ark var SKITBRA igår! Mycket bättre publik än i Stockholm, och även bandet verkade mycket piggare och gladare. Tyvärr glömde jag min digitalkamera hemma, så det blir inga bildbevis.:( Dock kommer en utförligare beskrivning om hela kvällen om några dagar. Nu ska systrarna och jag ta en shoppingtur, sen blir det Gislaved igen i ett par dagar.

See you!

Så var det då ännu en födelsedag. Hittills har den firats genom en lång frukost och två Vänner-avsnitt. Strax ska jag ta en sväng till affären och fixa lite grejer inför imorgon, klockan tolv träffar jag Daniel i stan för att äta lunch och tio i tre går tåget hem. Blir nog en mysig dag, men mest av allt ser jag fram emot imorgon och måndag. Fest, fest, fest. :)

Efter att jag lämnat in tentan idag (obeskrivligt skön känsla) mötte jag Vanessa för en lunchdejt. Vi satt och pratade och uppdaterade varandra en bra stund och sen tog vi en sväng på stan. Det var farligt för plånboken. Jag köpte en jättesöt rosa/grårandig top, svarta tights och rosan nagellack som jag ska ha på The Ark på lördag samt en jääääättefin zebrarandiginfluerad ärmlös klänning på H&M. (Den ska jag ha på Sigges på måndag, hehe.) Vanessa blev också alldeles förälskad, så nu har jag för första gången i mitt liv köpt likadana kläder som en kompis. ;)

På tal om kompisar är det skitkul att jag faktiskt fått en tjejkompis genom socionomprogrammet! (Jag har även blivit kompis med Veronica genom den här kursen, men vi har inte umgåtts utanför skolan än.) Ett tag verkade det rätt kört; jag och Jonathan bondade ju väldigt snabbt men jag kom aldrig ens i närheten av att ha så bra kontakt med nån av tjejerna. Men nu känns det annorlunda. Även om Vanessa och jag inte ses särskilt ofta känns det ändå riktigt kul att ha henne i min vänkrets. Och det kändes verkligen inte som att vi umgicks i fem timmar idag, snarare två.

Nu håller jag på att tvätta, fast man egentligen inte får det vid den här tiden. Skulle nån mot all förmodan klaga behöver jag ju inte oroa mej för att bli vräkt eftersom jag ändå flyttar snart.

Imorgon får jag träffa familjen, jag längtar!

Och så blir jag 22 bast. Det känns... ingenting. Som Daniel sa, det är vuxenpoäng på att inte ha några speciella känslor inför sin födelsedag. Men lite trevligt ska det allt bli. :)

Sådärja, det lönar sej att ligga i. Nu är hemtentan helt klar och jag är återigen ledig! Haha, det känns ju helt sjukt det här... Men jag har faktiskt inte stressat mej igenom skrivandet, även om det kan verka så. Är nöjd med resultatet iaf!

Nu är det bara att njuta av ledigheten och ladda batterierna inför nästa kurs... och det kan sannerligen behövas, för vi ska läsa socialpolitik.

Nu har jag bara en delfråga kvar på min hemtenta, och det skulle vara så skööönt om jag skrev klart den idag. Äh, inga "om". Jag SKA skriva klart den. Tänk vad skönt att kunna ägna morgondagen åt att förbereda inför helgen, det vore guld!

Uppdaterar senare...

Jag fick tag i en biljett igår! :D Vilket betyder att jag alltså såg The Ark för elfte (tror jag) gången i mitt liv. Det var grymt att höra dom nya låtarna live, och Ola är... tja, han är Ola helt enkelt. Det finns inte ord. Igår när jag stod där i publikhavet och han började prata till introt av It takes a fool to remain sane fick jag tårar i ögonen när jag tänkte på hur mycket den här musiken betytt och fortfarande betyder för mej. Faktum är att The Ark kan vara anledningen till att jag sjunger i band idag. Hade det inte varit för att ett gäng småtjejer blev influerade, startade upp en liten ensemble och ställde upp i högstadieskolans talangjakt med nyss nämnda låt (och dessutom tog hem hela skiten!) skulle Mollie förmodligen aldrig bildats. Och om det inte hade hänt hade jag knappast sjungit i det band jag sjunger i nu.

Det är svårt att förklara för nån som aldrig varit så inne i ett band, men The Ark och deras budskap hade ett jättestort inflytande över mej när jag var 15. Det var som att nån bjöd in mej till en helt ny värld. Och även om jag inte är en bråkdel så tokig i dom nu som jag var då (även om jag förstår att det kan verka så för er som läser denna blogg) så sitter den där känslan kvar nånstans därinne, och jag blir så starkt påmind om det varje gång jag ser dom. På lördag är det för övrigt dags för gång nummer tolv. Längtar redan!

Helgen hos pännsan blev riktigt lyckad! Visserligen hann vi inte med hälften av allt vi hade tänkt göra, men det spelade ingen roll eftersom det är så skönt att softa tillsammans. Naturligtvis blev det även ett och annat tillskott i vårt aldrig sinande humorförråd... haha. :D

Idag när jag kom hem och kollade posten såg jag att jag hade fått vinstdelning från Preem. Det var en väldigt trevlig överraskning. 3000 oväntade kronor är ju inget man blir ledsen av direkt. :) Snacka om bra tajming, det ser ut som att sommarens ekonomi kan bli åtminstone lite bättre än förra årets.

Nu ska jag sätta tänderna i min hemtenta.... det är kanske inte lika upplyftande.

Hahaha, INTE. Jag hittar inte överhuvudtaget i Stockholm. Så om inte Vicki möter mej på stationen kommer jag gå vilse och dö. Men det vet jag att hon gör! Nu ska jag iväg till tåget och mot denna partyhelgen. :D

Ha det bra, allihopa!

Sträckan mellan Göteborg och Gislaved gick förvånansvärt fort idag! Väldigt skönt. Och repet funkade bra. Om två veckor är det spelning! Visserligen på en privat fest, men ändå. Det är verkligen på tiden att stå på scen igen.
Fick krama mamma, pappa, Lotta och Tomas också, det kändes fint. Och Bond försökte jag gosa på så gott jag kunde, men han verkade inte fatta nånting. Människor är så konstiga som bara kommer och går på en minut. :)

Jag längtar jättemycket till nästa helg då jag får träffa alla igen. Men innan dess tänker jag koncenterera mej på att längta till klockan 20.08 då mitt tåg rullar in på Stockholms central och den här sjukt roliga helgen kan börja!

Om en halvtimme blir jag upphämtad av Calle och då beger vi oss till Gislaved och repar. Jag skulle ljuga ganska kraftigt om jag sa att jag såg fram emot det. Men det är bara att bita ihop. Och jag ringde mamma och förvarnade om att jag kommer in och ger henne en kram, så den kramen kommer uppväga en hel del.

Har inte packat än, så dåligt! Men det hinner jag göra innan jag går och lägger mej. Imorgon är det 10 % på H&M för klubbmedlemmar, och jag borde verkligen inte... men jag ska gå in där och se om jag hittar nåt piffigt och billigt (inte billigt som i slampigt, alltså) efter skolan. I vanlig ordning har jag ju inga roliga kläder alls. Man måste ju se anständig ut i hufvudstaaaden! :)

Inatt hade jag den äckligaste drömmen jag haft på...tja, det kan ha varit den läskigaste drömmen nånsin. Det var inte det att jag var rädd när jag vaknade, men det var så obehagligt! Om jag säger att jag drömde att jag var Laura Palmer i Twin Peaks kanske ni förstår.

Som alltid i drömmar var det mesta väldigt rörigt och ologiskt (som om inte Twin Peaks är det också, haha), men i stora drag gick drömmen ut på att jag (Laura) började misstänka att allt runt omkring mej inte stod rätt till. Jag började även att testa droger, och ju längre in i drömmen jag kom, desto mer beroende blev jag. Det var nästan det äckligaste i drömmen, att känna vilken effekt drogerna hade på mej. Det blev som en morgonritual, efter duschen tog jag en lina liksom. Läskigt. :( Sen var det ju inte jättemysigt att känna hur fragment av BOB syntes i varenda människa jag samtalade med, och även i mej själv.

Det var ganska skönt att vakna! Men jag får skylla mej själv, jag visste att jag förr eller senare skulle drömma nåt sånt här. Så blir det när man är lite halvbesatt, hahaha... Köpte ju Laura Palmers hemliga dagbok på Tradera och läste ut den på två dagar. Och nu väntar jag på att Twin Peaks säsong två del två ska komma ut på dvd. Så jag kanske har fler behagliga drömmar att vänta?

Det verkar smått omöjligt att få tag på biljetter till The Ark på söndag. :(
Visserligen ska jag ju se dom 28 april, så upplevelsen kommer jag ju inte att gå miste om, men det vore rätt snopet om jag får åka hem på söndag kväll istället för att hänga med Vicki och Sofie.

Håll tummarna!

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa: Fem.

Vilken svordom använder du mest: Fan, kort och gott. Ett av världens mest användbara ord.

Äger du en iPod: Nej, men en annan mp3-spelare.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på: Nån gång mellan 06.00 och 08.00.

Hur många resväskor äger du: En.

Använder du flip-flop's även när det är kallt ute: Nej, då hade jag väl varit ganska korkad?

Var köper du dina matvaror ifrån: Willys hemma.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden: Det är vilket som, jag är varken en fotograf eller linslus.

Har några av dina vänner barn: Nej, inte än. Tack och lov.

Har någon någonsin kallat dig lat: Ja, men nuförtiden är det oftast jag som kallar mej det.

Vilken CD ligger i din CDspelare just nu: Prayer for the weekend med The Ark, såklart!

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk: Vanlig.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja, men ingen jättegrej.

När var senast någon stötte på dig: Nån vecka sen, en ganska sliskig man vid spårvagnen. Uuuuhh.

Vad åt du till middag: Har inte ätit middag idag, men tänker snart fixa till en god smoothie.

Använder du huvtröjor: Nästan oavbrutet! *Gosar in sej*

Kan du vissla: Jadå.

Har du någonsin deltagit i en demonstration: Jag kommer ihåg att jag gick med pappa i 1 maj-tåget när jag var liten.

Vem var den sista som ringde dig: Daniel. :)

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält: Balder!! Den slår allt.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig: Ja, det är jag helt övertygad om.

Vilket riktnummer befinner du dig i: 031.

Tittade du på tecknat när du var liten: Jaaaaa. Mest Silver Fang och Disneydags och sånt.

Hur många syskon har du: Tre (äldre systrar).

Är du blyg inför det motsatta könet: Nej, det mesta har nog gått över.

Äger du några band t-shirts: Ja, jag har inte hjärta att slänga mina utslitna Suede-tröjor, trots att jag inte använt dom på flera år. Sen har jag tre tröjor med The Ark-tryck på också. :)

När flög du senast: Längesen nu... 2004.

Hur många stolar står kring ditt köksbord: Två, bara. Haha.

Läser du för skojs skull: Ja, men tyvärr inte så ofta som jag vill eftersom kurslitteraturen allt som oftast suger musten ur mej.

Pratar du några andra språk: Tyvärr inte, bara engelska. (Och det blir jag bara sämre och sämre på.)

Diskar du din egen disk: Ja, det är ju knappast så att jag har råd med en diskmaskin.

Har du gråtit offentligt: Många gånger.

Har du en stationär dator eller en laptop: En stationär. (Men vägen dit var lång...hahaha.)

Försöker du alltid lära dig nya saker: Inte alltid. Men relativt ofta!

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Nej tack.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten: Det beror rätt mycket på omständigheterna. Generellt tycker jag att killen och tjejen kan turas om att bjuda varandra.

Har du någonsin varit på Jamaica: Nej, tyvärr.

Vad har du med dig in på bion: Godis som inte prasslar, samt nåt att dricka.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet: Psykologi.

Gillar du att flyga flygplan: Nej, men jag är inte flygrädd heller.

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv: Jag har blivit attraherad av folk som inte är särskilt snygga - ja. Men man kan ju inte kalla dom för oattraktiva eftersom jag blev attraherad?

När sov du senast på golvet: En partynatt i Jönköping för läääängesen.

Vilken är din favoritdrink: Rosa pantern! (För att det är den enda jag känner till, typ... Haha, Vicki måste lära mej!)

Gillar du din boendesituation: Nej, men jag kommer att gilla den alldeles ypperligt fr.o.m. 1 juni.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera: Fungerar gör jag väl i vilket fall, men jag mår bra om jag får åtminstone sju timmars sömn. Gärna åtta.

Äter du frukost dagligen: Ja, annars blir jag knäpp. Det är det bästa på hela dagen ju!

Är dina dagar fullbokade och stressiga: Nej, inte för tillfället.

Vilken är din favoritfrukt: Just nu är det banan, bara för att dom är så bra att ha i smoothies. Annars älskar jag clementiner.

Hur gammal blir du nästa födelsedag: 22 bast.

Tror du på liv på andra planeter: Ja, det vore nästan osannolikt att det inte skulle finnas liv nån annanstans i universum.

Tror du att Gud är man eller kvinna: Jag tänker inte på honom i könstermer.

Hur valde dina föräldrar ditt namn: Eftersom mina systrar börjar på C tänkte dom att dom lika gärna kunde fortsätta köra på ett fungerande koncept. Det talades om Clara ett tag, men sen blev det Caroline efter min mormors mor (Carolina).

Gillar du senap: Nej, verkligen inte.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm: Ja, jag hoppas att jag någon gång i mitt liv kommer våga det.

Sover du på sida, mage eller rygg: Oftast på sidan.

Tycker du om att krama folk: Jaaa, men det ska vara speciellt folk. Familj, vänner och pojkvän.

Skulle du säga att du är trendig: Hahahahahahahahahahaha! Come again?

Äger du en digitalkamera: Japp!

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars: Jag tittar inte på Star Wars.

Tycker du att du är attraktiv: Ibland.

Vad är du allergisk mot: Ingenting, gudskelov.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött: Inte det minsta.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat: Förmodligen Carl eller Cristopher.

Nej, det vore synd att säga att det händer mycket just nu. Idag hade vi ett seminarium mellan 9-12, sen åkte jag hem och kastade bort en massa tid på nätet, och nu har jag pluggat i några timmar. Det sistnämnda var iofs bra, för jag läste ut en bok som jag tror kan bli rätt viktig på den kommande hemtentan.

Annars är det luuugnt, som i graven, förutom att jag ska åka iväg och dansa snart. Det blir kul!

Något jag inte alls tycker om med att vara student är att jag nästan ständigt har dåligt samvete. Även om jag pluggar som jag ska och sköter mina skoluppgifter känns det ändå aldrig som att det är tillräckligt, för jag gör ju ingenting. Jag bidrar ju inte med nåt vettigt. (Har en känsla av att jag bloggat om detta tidigare, men jag orkar inte gå tillbaka och kolla.) Visserligen kommer jag ju förhoppningsvis att jobba ända fram till jag är 65, så det räcker nog till. Men det känns på nåt sätt dumt att bara göra saker för sin egen skull. Dessutom ringde min chef och frågade om jag kunde jobba några dagar lite längre fram, men jag var tvungen att tacka nej till båda passen eftersom jag har skola då. Och det ska jag ju absolut inte ha dåligt samvete över, skolan är ju prio ett! Men jag får det ändå. :/ Jag vill GÖRA saker helt enkelt. (Dessutom behöver jag verkligen pengar, det lär ju inte bli fett i sommar.)

Imorgon och på torsdag är jag ledig (ännu mer dåligt samvete) och jag ska se till att utnyttja dagarna till max. Upp tidigt imorgon, åka iväg och simma, tvätta, städa, plugga och sen gosa. På torsdag blir det lite mer plugg, Stockholmsförberedelser samt rep i Gislaved. Jag ser verkligen inte fram emot att åka bil i en och en halv timme, repa ungefär lika länge och sen åka bil tillbaka igen. Och att vara i Gislaved utan att kunna träffa familjen känns helt vrickat! Visserligen skulle jag säkert kunna stanna till hemma och krama mamma, pappa och Bond men det blir bara jobbigt att åka igen efter en minut.

Ikväll när jag kommit hem efter dansen ska jag fixa skorpor och te och titta på min sprillans nya Pippi Långstrump på de sju haven  som jag kom över jättebilligt på Tradera. (Och ja - jag VET att jag är barnslig, men jag tänker aldrig nånsin förneka att jag älskar Astrid Lindgren och Disney. Never, I say!)

Gårdagen var hur mysig som helst. Älsk och jag möttes i Slottsskogen, köpte nåt att äta och la oss ner på min medhavda filt. Det var hur mycket folk som helst (såklart) och det kändes nästan lite filmfånigt att ligga där och småpussas och vara lycklig. Men det var det värt!

Sen köpte vi en glass och gick och tittade på alla söta djur. Sälar (åååh), pelikaner, dovhjortar, gotländska utefår (finns det innefår?), påfåglar och lite annat roligt såg vi.

Känslan av att det känns orättvist att hålla djur på en så liten yta förstärktes ganska kraftigt när vi kom till älgarna. Två bjässar låg på marken och glodde och andades tungt. Det kändes inte alls om att dom var utmattade, snarare deprimerade. Och dom hade verkligen en löjligt liten yta. Många tycker säkert att jag hycklar när jag pratar om sånt här i och med att jag slutade att vara vegetarian för snart två och ett halvt år sen. Men jag har helt enkelt inga problem med att äta kött längre - faktum är att jag kan äta kött med gott samvete om jag vet att djuret har haft ett bra och värdigt liv. Men tyvärr så vet man ju nästan aldrig om det har varit så. Jag vill att alla kor och grisar ska vara lyckliga, kunna springa och skutta, böka och rulla sej. Obehindrat. Jag vill inte att dom ägg jag äter ska komma från en höna som spenderat hela sitt liv i en bur. Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, men jag vill väl bara säga att jag anser att det är mycket värre att hålla djur fångna/göra dom till cirkusartister än att äta dom. Sen är det ju såklart skillnad på vilka djur man pratar om, dom gotländska utefåren såg ut att trivas riktigt bra. Vilket dom knappast skulle göra om man släppte ut dom till att klara sej själva i skogen. Älgarna däremot... det gjorde faktiskt lite ont att se dom.

Trots den tråkiga känslan var det som sagt en jättemysig dag i Slottsskogen. Hoppas att det blir många, många fler i sommar.

På fredag blir det STOCKHOOOLM! Jag längtar! :D Till och med tågresan ska bli rolig.
Nu är dessutom allt ordnat till Köpenhamnsresan; både vandrarhem och tågbiljetter är fixade och betalda! Känns underbart.

Med risk för att bli tjatig så ackompanjeras vårens lyckliga känslor av Prayer for the weekend, New Pollution och Death to the martyrs. (Det här kanske, kanske är deras bästa skiva hittills!)

Nu ska jag snart åka till Bergsjön och gosa.

Jag funderar faktiskt på att byta till blogspot.com istället. Vad är det för fel på blogg.se? Det var ju knappast så att jag skrev gårdagens inlägg klockan 18!? Dessutom skrivs det här inlägget klockan 10.56 och inget annat. Jag vet att dom flyttat sin server från ett annat land eller nåt, men då kanske man ska tänka på en så enkel sak som tidsskillnaden? Och av någon anledning står det "april 2007" 37 000 gånger i arkivmenyn till höger. För att inte tala om att servern är helt olidligt seg på kvällarna.

Blogg.se sucks.

Idag var det alltså Den stora dagen (meaning Idol-audition) och jag tänker inte hålla er på sträckbänken utan meddelar direkt att jag inte gick vidare. Idol-programmet ljuger lite eftersom man tror att juryn med Kishti, Peter och Daniel lyssnar på alla. Det gör dom naturligtvis inte; det dom sökande möter en vanlig auditiondag som idag är en första jury som består av två-tre "vanliga", okända människor. Alltså - hade jag gått vidare idag hade jag fått komma till den riktiga juryn (dit folk som är antingen svinbra eller skitdåliga kommer), men det gjorde jag inte. Finns så sjukt mycket att skriva om dagen så jag tänkte skriva det som ett slags referat. Tiderna är naturligtvis väldigt ungefärliga!

03.45
Klockan ringer, jag går upp. Börjar platta håret som fan (vilket var totalt onödigt eftersom allt såg ut som en rishög efter att ha spenderat en hel dag i gassande solsken), sminkar mej, packar ner viktiga saker såsom mp3-spelare, böcker och en liten matsäck.

05.30
Kommer iväg senare än planerat.

06.00
Anländer till Svenska mässan där auditionen (säger man så? Låter helt sjukt på svenska) hålls. Märker att kön inte är alls lika omfattande som vid Chalmers förra året. Tänker att jag kanske faktiskt har en chans att få sjunga idag. Möter Louise, en klasskompis från gymnasiet, i kön. Gör henne sällskap. Emma, som gick i samma klass, dyker upp för att stötta Louise. Vi tre börjar prata och skvallra om vår gamla klass. Har riktigt trevligt!

09.30
Insläppet börjar så sakteliga att komma igång. Kameramän och producenter uppmanar oss alla att göra vågen och skrika, så att det blir schyssta, svepande tevebilder. Alla sökande är måttligt engagerade i början, men det blir rätt bra till slut. Carolina Gynning och Carina Berg vandrar förbi, smala som spetor och så jävla snygga att man blir förbannad. Carolina tar tag i en lyktstolpe och börjar jucka och gnida sej mot den till kameramännens (och alla manliga sökandens) stora förtjusning.

11.00
Att produktionen har en hel del problem med sin organisering märks allt tydligare. Bland annat känns det ju helt meningslöst att stå i kö när man bevisligen kan få slinka före bara man tjatar tillräckligt mycket eller flirtar tillräckligt bra. Ynkedom.

12.00
Vanessa kommer förbi och peppar! Och är dessutom en räddare i nöden när hon ger mej vatten och går och köper en lightcola till mej. Håller på att få solsting av att stå stilla i den otroligt varma solen. (Det känns som sommar nu, hääärligt!) Vi börjar bli ganska otåliga på att inget folk släpps in. Kön står stilla. Jävligt stilla. Ändå är vi så himla nära, vilket gör att det känns ännu jobbigare.

13.30
Någon säger att någon har sagt att det ska ta "max två timmar till" innan vi är inne. Max två timmar?!? Vi har ju stått stilla i en evighet redan!? Tanken om att ge upp börjar kännas lockande, men vi kämpar på.

14.30
Förvånansvärt många sökande har tydligen inte fått någon uppfostran och verkar totalt obekanta med begreppet "kö". Solen är olidlig och vi vill bara IN.

15.00
Äntligen inne! Det är en obeskrivligt skön känsla att sätta sej ner, vila ryggen och sträcka ut benen. Dom snygga programledarna går runt och letar efter lämpliga intervjuoffer. Lite fascinerande att dom (särskilt Carolina) kan gå från att se riktigt arroganta ut till att bli barnsligt spralliga så fort kameran är på. Det kanske är det som kallas professionalitet? Jag gillar dom ändå, och Carinas frisyr är ju så klädsam att man blir grön av avund.
Vi räknar med att bli sittandes till sent ikväll.

17.30
Dom har redan ropat upp våra nummer! Strukturen därute var kass men härinne är den verkligen toppklass! Louise och jag hamnar tyvärr inte i samma grupp, men ser iaf varandra eftersom alla sitter i samma sal.

17.35
Sitter och småpratar med dom som är i min grupp. Alla är väldigt trevliga och pushar och hejar på varandra. Dom flesta får ett nej, men några går vidare och möts av ett väldigt jubel i hela salen. Jag känner mej förvånansvärt lugn och har så gjort hela dagen. Tänker att den här minuten är den enda jag nånsin kommer få och att jag måste ge allt. Känner mej trygg med mej själv.

17.45
Jag går in till "låtsasjuryn" som består av en kille och en tjej, båda i 30-årsåldern. Dom frågar om mitt namn och låt och säger att det bara är att börja. Jag börjar att klämma i och känner direkt att jag kommer sätta låten. Kommer på mej själv med att tänka "fan vad skönt" när jag sätter dom starka partierna. Blir avbruten efter halva refrängen av killen som ger mej tecken att sluta. Jag blir lite förbryllad och undrar om han ska säga "det räcker, du har gått vidare" eller "det räcker, det här är ingenting för dej". Killen säger (syftandes på sin gest): "...som vi gör ibland i den här branschen...." Jag är fortfarande ett frågetecken och undrar för mej själv vad fan han menar. Jag behöver inte undra länge eftersom han berättar för mej att jag inte går vidare. "Okej", säger jag, "får man veta varför?"

"Nej, av den här juryn får man inte det. Men tack för att du kom!"

(Det kändes ju lite...snopet. Min spontana känsla var att jag efter 12 timmars väntan har rätt att åtminstone få en indikation på vad det var som inte föll dom i smaken. Något i min röst, mitt utseende, eller framtoning? Men nej. Jag tog det lyckligtvis bra och sa bara "tack så mycket" och gick mot dörren. Det var det, liksom. Haha.)

17.50
Ringer till Lotta som låter uppriktigt förvånad över att jag inte gått vidare. Frågar henne om hon kan ringa till mamma och Cilla och berätta hur det gick.

17.52
Louise kommer ut och har tyvärr inte heller gått vidare. Vi kramar om varandra och skiljs åt vid spårvagnarna.


Och så var Idol-äventyret slut och jag sitter här. Konstigt nog är jag faktiskt nöjd. Nu tror ni väl att jag bortförklarar, men jag är ärligt talat nöjd med mej själv. Och ganska stolt. Jag var 100 % nöjd med framträdandet och fattar inte riktigt hur jag kunde fixa det efter en så lång och slitig dag. Kanske var det viktigaste med den här grejen att bevisa för mej själv att jag KAN. Sen att jag inte är vad Idol söker är naturligtvis tråkigt, men jag kan faktiskt förstå och hålla med om att det inte är mitt forum.

Är dock hur glad och tacksam som helst för allt stöd och allt peppande jag fått från alla söta människor som tror på mej och tycker jag är bra. Det värmer en massa!

Nu har jag gjort den här erfarenheten och den var riktigt rolig, men jag kommer inte göra om den. Istället sätter jag mej nu framför teven och tittar på en riktig stjärna, nämligen Ola Salo som blir intervjuad av Stina. Mums!

Jag måste lägga mej och sova mycket, mycket snart.

För imorgon gäller det.

(Blogg.se får ju en egen vilja ibland, som vi alla vet. Klockan är nu tio över tio, inte tio över åtta som det står här under. Men det är ändå väldigt tidigt för att vara jag!)

Idag är en sån där lyckad dag som kanske egentligen inte är så märkvärdig, men som man ändå sätter så otroligt mycket värde på. Små vardagliga ting som tillsammans blir en lycklig helhet. Flummar jag? Nå, låt mej.

Gick upp klockan sex och åkte och simmade. Efter badet gjorde jag en hårinpackning som gjort att mitt hår doftat ljuvligt hela dagen, bara en sån sak blir jag lite extra glad av.
    På väg till dagens seminarium som började kl 9.15 kände jag mej alldeles vårig och lycklig med superbra musik i mp3-spelaren. Denna känsla bekräftades av Veronica som utbrast "Vad du ser fräsch ut!" när vi möttes innan seminariet började. Såna kommentarer blir man ju inte ledsen av, direkt.

Efter skolan lunchade jag med Carin och Frida, och som alltid hade vi jättetrevligt. Jag är så glad och tacksam för mina vänner, det är nåt jag tänker på ofta. Vi pratade lite om den kommande resan till Köpenhamn och fick alla något drömskt i blicken. Kommer bli en succéhelg! :)

Nu i eftermiddag har en tjej varit och tittat på lägenheten, och lyckligtvis är hon intresserad! Detta betyder alltså att jag slipper betala en extra månadshyra i juni, snacka om LÄTTNAD! Det kanske till och med blir så att jag bestämmer mej för att åka till Hultsfred... Jag är lite kluven, det kostar ju ganska mycket pengar... å andra sidan har jag faktiskt ett speciellt konto avsett endast för den kommande sommaren och eftersom jag ska jobba nio veckor kommer det ändå inte bli tal om någon utlandsresa... så jag borde faktiskt unna mej, don't you think?

Jag ska fundera på't.

Och som om allt detta inte vore nog är jag alldeles dödskär i Prayer for the weekend som gått på repeat ända sen jag kom hem idag.

Har mycket glada känslor i kroppen idag, det känns så bra.

(Håller dessutom mina tummar allt jag kan för en viss person. Hoppas, hoppas!)

Kan det bli annat än en bra dag när The Arks nya album ligger och väntar i brevlådan? Signerat, dessutom?
Detta band alltså. Jag kommer aldrig sluta älska dom, så enkelt är det.

Snaaaart får jag höra detta live! :D

Vet ni vad jag skiter fullständigt i?

Prylar.

Visst, jag vill ha min dator, min teve, min mobiltelefon och min mp3-spelare. Men jag kunde inte bry mej mindre om vilket märke det är på skiten.

Ta min mobiltelefon t.ex. Man kan sms:a och ringa med den. Och, icke att förglömma, ta emot mms. Men that's it. Jag är medveten om att jag skulle kunna köpa en tusen gånger bättre telefon med en hel uppsjö av finesser, och till denna exklusiva telefon skulle jag kunna ladda ner tusentals ashäftiga ringsignaler som skulle säga nåt om vem jag är.

Men vet ni vad? Jag ids inte.

Och detta gäller inte bara prylar, utan annat också. Till exempel kläder och skor.

På väg hem från jobbet såg jag en annons för Nikes nya streetsko. 900 spänn ska man punga ut med för att få den. Det skulle aldrig nånsin falla mej in att betala så mycket för nåt jag ska förvara min jävla fot i! Missförstå mej inte, jag älskar att handla kläder och skor. Men det får ju vara inom rimliga gränser. Blir lika förvånad varje gång någon entusiastisk shoppare glatt talar om att dom fyndat på rea och säger att fyndet (vi kan låtsas att det är en tröja) "bara kostade 500 kr". Bara? Ursäkta, är det diamantsömmar på den? Okej, jag kanske är lite överdriven. 500 kr är säkert ett jättebra pris, vad vet jag. Men inte i min värld. 500 kr är en halv tusenlapp. Och en tröja är en tröja.

Nej, tacka vet jag "riktiga" fynd på H&M, Din sko, KappAhl, Lindex eller Gina tricot. Är inte det minsta ledsen att jag inte har några märkesplagg, snarare lättad och glad. Kan inte förstå hur människor orkar bry sej.

Jag kan heller inte förstå att människor på fullaste allvar lägger ut tusentals kronor på en så simpel sak som solglasögon. Har jag missat nåt, jag trodde att ett par solglasögons uppgift var att göra så att du slipper kisa? Mina kostade 74 spänn på Cubus, liksom.

Jag upprepar; missförstå mej inte. Självklart gillar jag att vara fin. Men jag är minst lika fin i min GeKås-tröja som nån annan är i sin tusenkronorstopp, och även om så inte är fallet så har jag åtminstone vetskapen om att jag har lagt pengarna på nåt vettigare.

Nu vill jag inte framställa mej själv som bäst (jo), jag vill bara uppmärksamma det faktum att vissa saker som är fullständigt självklara för somliga är helt obegripliga för andra.

Visserligen är det ju helgdag idag med, men jag börjar jobba klockan 13 så man kan säga att allt drar igång nu igen. Det känns i och för sej inte så betungande, eftersom jag kommer ha rätt många dagar ledigt framöver också. Det enda skolarbete jag kommer ha fram till den 20 april är sex (eller bantade vi till och med ner det till fem?) stycken paperseminarier. Det vore klokt av mej att plugga lite inför hemtentan också, så det ska jag göra.

Påsken var underbart bra. God mat och gott sällskap. Kan inte vara bättre! Det blev många promenader och mycket gosande med Bond, som under helgen hittade en favorit i mej. Kunde inte ta ett steg utan att han följde efter, och natten till igår så sov han till och med på mitt rum. Man blir så fånig och mallig. :D

Jag har mycket att se fram emot framöver, särskilt nu i april. Nu till helgen ska jag på audition (hehe), helgen efter det blir det festande i Stockholm med Vicki och Sofie och helgen därpå kombineras mitt födelsedagsfirande med The Ark här i Göteborg!

Dags att väcka sjusovaren, fixa lite frukost och göra sej i ordning.

Nu bär det strax iväg till tåget och Gislaved. Ska bli jättekul att träffa familjen, den älskade vovven och kompisarna! Synd bara att det alltid handlar om att lämna någon; kommer sakna Daniel en massa i helgen. Varför kan man inte få tillgång till alla samtidigt? Känns som att jag går omkring och saknar mest hela tiden. Visserligen ska jag väl vara tacksam att jag faktiskt har så många som jag tycker om och saknar.

Hoppas att jag inte rullar fram när jag är tillbaka på söndag kväll - lär ju bli en hel del frossande dom närmaste dagarna. Haha.

Någon har lite väl höga tankar om sej själv:

"Jag är den enda som varit en idol"

- Clabbe om varför Idol-juryn kommer bli sämre efter hans avhopp.

Idol? IDOL??? Hahaha. Nog för att han en gång i tiden vann Melodifestivalen, men kan ni tänka er någon skrika sej hes på grund av... Clibbediclabbe? Skönt att gubben är väck nu!

Ja, jag får se till att njuta av studentlivet medan jag kan. Kommer knappast bli såna här lyxperioder när jag börjar jobba sen. Man fattar nog inte riktigt hur bra man har det som student... Visst, ekonomin är inte världens bästa. Men man får disponera sin tid precis hur man vill. Känner man för att sova bort en hel dag så är det liksom okej. (Inte för att jag gör det, jag är ju duktig!) Det är bara att ta igen det sen. Och jobbar man på ordentligt ett tag så kan man unna sej att få långledigt, så som jag gör nu.

Har varit iväg och simmat, och nu sitter jag här och smuttar på en supergod smoothie. Igår invigde jag nämligen stavmixern jag fick av Tomas i julklapp (!), och blev fast direkt. Snacka om att den kommer bli ett favoritredskap och att jag kommer leva på smoothies i sommar. Letade upp ett recept på Arlas hemsida, testa det vetja!

Banan/hallonsmoothie (1 person)
1 dl djupfrysta hallon
1/2 banan (jag tar dock nästan en hel)
1 1/2 dl mild yoghurt med honungssmak (vanilj går säkert också bra)

Skiva bananen, häll ner allt i mixern, mixa och njut!

Ska korrekturläsa papret en gång till nu. Frågan är om jag inte ska skicka in det sen? Så att allt är ur världen, liksom. Jo, det ska jag nog.

Nu är jag KLAR!!!

Har gjort klart precis allt nu och egentligen är det bara att skicka iväg, men jag väntar till på onsdag så att jag hinner ändra eventuella småfel o.s.v.

Fatta vad sköööönt!

Nu är det påskledigt! :D :D :D

Jag fattar inte vad problemet är. Har liksom skrivit 90 % av papret redan, men dom resterande 10 procenten tar emot som aldrig förr. Vad kan det ta, en timme? Två? Sen är det liksom KLART och jag kan påbörja min påskledighet. Men inte då. "Ska bara kolla detta, ska bara..."  Varför måste Alfons Åberg-syndromet drabba mej just nu?!

Segast i världen. Jag hade dessutom redan kunnat vara klar. Daniel åkte iväg vid åtta, och då var det egentligen meningen att jag skulle upp och vara effektiv. Dödstrött som jag var somnade jag istället om och sov ända till klockan tio.

Nu är det SKÄRPNING som gäller!!

Åh, så lyckat det blev i helgen! Mamma och jag hade hur trevligt som helst; vi umgicks, skrattade, shoppade, åt gott (FÖR gott, måste simma som en idiot i veckan, haha) och bara mådde bra. Stackars mamma var dock helt tagen av storstadstempot och konstaterade flera gånger att hon nog inte kan bo nån annanstans än "på landet". :)

Nu är jag sådär lagom trött. Daniel och jag har tittat på Bortspolad och Six feet under ikväll och nu ska vi snart somna gott tillsammans. Imorgon börjar allvaret - jag ska försöka skriva klart mitt paper och enbart äta nyttiga saker.

Natti!