Salacious

Skit i alla svarthåriga, skrikande tjejer. Markus Fagervall är så överlägsen i Idol att alla andra kan dra nåt gammalt över sej. T.ex. Clabbe.

Jajjemen, päseri slår det mesta faktiskt. Särskilt efter en intensiv helg, som för övrigt varit fantastiskt bra. Igår skulle vi dragit till Riorio (andra försöket för min del...hehe) men efter en timmes köande kände vi att det inte riktigt var värt det, så det fick bli gamla hederliga Sticky istället. Och det gjorde absolut ingenting, för det blev en massa dans. Fredagen var också riktigt lyckad, trots att vi missade väldigt mycket av Håkans spelning. Halva stan hade tydligen fått samma snilleblixt som vi att gå dit och titta. Har aldrig sett så mycket folk på Liseberg. Men det lilla vi såg (eller snarare hörde - gick knappt att få en skymt) var som vanligt oslagbart på nåt oförklarligt vis.

På tal om oslagbart, så köpte jag mej en skiva igår. Den rekommenderas.

Till Jonas "Snäckan" Snäckmark har jag bara en sak att säga:

Klipp dej.

Känslan av en nystädad lägenhet är ganska oslagbar. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur 31 kvadratmeter kan vara så djävulusiskt jobbiga att städa. Kanske är det för att det står en massa grejer i alla hörn och kanter, eftersom snålvärden bara satte in två pyttesmå garderober i varje lägenhet? Iofs kan det vara så jobbigt eftersom det är sjukt tråkigt att städa i största allmänhet.

Men, men! Nu är det gjort och efter att jag fått reda på vilka av kvällens tävlande som tagit sej till final i Idol ska jag gå och lägga mej. Sen väntar den roligaste helgen på länge; Sarababy kommer till stan och ska umgås med mej och Frida hela helgen! :D Imorgon kväll blir det Håkan på Liseberg och lördagen ska spenderas nånstans på ett svängigt dansgolv. Ska bli helt underbart.

Vet ni vad som är världens bästa känsla?
Att vara ihop.
Och att efter nästan två år fortfarande längta som en tok.

Sen att allt inte är serpentiner och sockervadd hela tiden, det är självklart. Men det positiva uppväger det negativa ungefär 300 gånger om.

Man har till exempel alltid något att se fram emot, nämligen nästa gång man ska ses. Och man behöver inte bekymra sej över om man duger eller inte, för hur snygg man än gör sej dagtid så slutar det alltid med att man ligger där och fiser i sömnen med halvöppen mun. Och det  är helt okej eftersom han vet det och fortsätter att vara kär i en ändå. Det gör inte ens något att man ibland är griniga på varandra, för vad som än händer så ordnar det sej.

För man är ju ihop.

Jag ska egentligen bara säga två saker:

1. Dom skönaste låtarna just nu är "Smile" med Lily Allen och "I don't feel like dancin' "  med Scissor Sisters.

2. Jag har köpt en stegräknare, och det var en rolig investering. Läste i en tidning att mindre än 5000 steg per dag räknas som stillasittande, 10 000 steg är bra och 15 000 steg är riktigt bra. När jag klev in genom dörren ikväll stannade räknaren på 14 759 steg. Inte illa, va!? Morgonpromenader is the shit.

Fy fan. Fy fan, säger jag.

Okej. Ni fick som ni ville. Av någon outgrundlig anledning röstade svenskarna på en allians som vill försämra för dom som redan har det dåligt. Och detta för att få fram fler jobb. Jag har aldrig förstått den ekvationen. Tydligen gör inte alliansen det heller, för något riktigt svar har dom ju aldrig gett, trots att dom blivit ombedda tusen gånger.

Men okej, som sagt. Ny statsminister, ny verklighet. Det är bara att acceptera. Men att den där jävla fjanten ska styra vårt land i fyra år (för det kommer inte bli längre än så, med tanke på hur mycket hela alliansen kommer göra bort sej) känns väldigt tungt. Och framför allt overkligt.

Det ska iaf bli kul att se honom misslyckas. Jag ska njuta av varje sekund.

Just nu leder borgarna.
Har hela jävla Sverige fått hjärnsläpp?

Tja, om det fortsätter såhär så kommer Daniel och jag verkligen få anledning att skrämma våra eventuella framtida barn med att säga "om du inte är snäll kommer Reinfeldt och tar dej!" (Vi har nämligen pratat om att göra just detta.)

...så vill jag bara påminna om något alldeles självklart.

Ett hjärta är alltid rött.

På Göteborgpostens hemsida kan man göra ett test för att se vilken partiledare man är mest lik.
Mitt resultat blev:

"Det måste rinna av språkröret Maria Wetterstrands blod i dina ådror.
Du är en idealist med stor energi och stort allvar. Du kastar dig mellan familj och engagemang, med känslan av att du har ett kall – som man inte skojar om. Fotriktigt går före flärd och familjen går före fest."

Det ligger nog en hel del i det där, faktiskt.

Helgen var bra - och framförallt välbehövlig. Som tur är trivs jag fortfarande jättebra på praktiken, så det känns inte alls motigt att påbörja en ny vecka imorgon. Tvärtom, jag längtar faktiskt dit.

Igår kom Vanessa hem till mej och förfestade inför vad som skulle ha blivit en partykväll på Riorio. Tyvärr hade vissa fått i sej lite för mycket av det goda (hehe), så festen slutade med att V tog en taxi hem och jag traskade tillbaka till min lya. Men kvällen var riktigt trevlig ändå, det är nästan lite skrämmande hur mycket vi har gemensamt. :)

Idag vaknade jag pigg som en lärka (brukar göra det dagen efter, av någon anledning) och gav mej iväg till Ikea. Kan man göra annat än att älska det paradiset? Det spelar ingen roll att alla, alla, ALLA köper möbler och inredningsprylar där. Det är bäst, helt enkelt. Mitt hem består till 95 % av Ikea-grejer och det är verkligen inget jag skäms över. Billigt, snyggt och praktiskt. Ljuv musik i mina öron. Idag köpte jag bland annat ett nytt sofföverdrag, färggranna kuddar, ett tidningsställ, doftljus (fattar inte varför, har redan för många), hushållsgrejer, förvaringsboxar och världens gulligaste elefantgosedjur (JA, jag är 11 år).
Om jag får säga det själv blev det riktigt fint här efter allt fixande och donande.

Natti!

Ordet på allas läppar just nu är onekligen "skandalen" och det är precis det ämnet jag tänker ta upp i dagens blogg. Men det är inte folkpartiets fjantiga spionskandal (innan ni får bort fusket i skolan kanske ni skulle börja sopa framför egen dörr, suckers!) utan den mycket viktigare skandalen som försiggår vardagar kl 20.00 i Tv 4. Nämligen Clabbe af Geijerstam.

För det första... Vad gör du där, Clabbe? Peter och Daniel är talangscouter, så dom har ju uppenbarligen en viss erfarenhet av det här. Och Kishti är röstcoach, så låt gå. Men du, Clabbe... vad har du någonsin tillfört musikbranschen? "Sommaren som aldrig säger nej"? Men grattis liksom. När har nån överhuvudtaget brytt sej? Iofs kan jag förstå att du tog chansen när du av någon outgrundlig anledning blev tillfrågad. ("Aaah, nu är jurygruppen nästan komplett dåraa. En medlem återstår... Jag föreslår att vi tar in en avdankad gammal föredetting som inte har varit aktuell på sisådär 37 år, det blir som "Mumiens återkomst" liksom. Kan inte misslyckas!") Men känns det inte lite pinsamt att sitta i den där stolen och vara totalt vilse?

När man gång efter gång säger nej till killar med skön utstrålning, cool attityd och grym röst (hände senast i kvällens program när en herre vid namn Anders Rydström fick nobben), för att sedan knäböja framför Swartling för att en My Little Pony-flicka med bebisröst ska få gå vidare, då är det något som är fel. Särskilt när du kallar dessa uppenbara talanger för "usla" med en "skitdålig röst". Det kallas avundsjuka, Clibbediclabbe. Som tur är har dina kolleger lite mer vett än du.

(Sen behöver du inte anstränga dej för att se så jävla arg ut hela tiden heller. Ingen blir rädd.)

För några veckor sen skrev jag att Cash är kung, och det är sant.

Lika sant som att Bowie är Gud.

Titta, lyssna och njut. Så behöver jag knappast förklara varför han pryder min vägg.

Andra dagen på praktiken var lika bra som den första. Har dock varit väldigt lugnt idag också så jag har inte gjort särskilt mycket, ändå var jag helt slutkörd när jag kom hem! Kroppen är liksom inte inställd på heldagar, men den vänjer sej nog rätt snart. Även om det känns helt ofattbart att människor jobbar i åtta timmar för att sen komma hem och laga mat, ta hand om hushållet och se efter ungar. Hur orkar dom?

Jag har diskat lite och gjort ett halvhjärtat försök med dammsugaren. Det räcker för att jag ska stupa i säng efter "Idol". Haha.

Jag är så glaaad!

Min första dag på praktikplatsen kunde knappast börjat bättre. På Nils Ericsson-terminalen träffade jag min handledare som just idag skulle ta samma buss som jag. Det kändes verkligen bra, inte minst för att jag då slapp vara nervös för entrén. Allt blev så naturligt, liksom. Och mottagandet var av högsta klass; jag kände mej välkommen med detsamma.
Det bästa är att några av de boende redan idag började att söka lite kontakt, vilket värmer i hjärtat. Såhär i början tänker jag hålla en väldigt låg profil och "låta dom komma till mej" istället för att tränga mej på i vad som faktiskt är deras hem.

Skönt att det äntligen kommit igång! (Enda nackdelen är att det tenderar att bli lite väl mycket kaffe, så jag får se upp för koffeinförgiftning. Haha.)

Och att slippa ha ångest över att man inte pluggar tillräckligt mycket, hur skönt är inte det? Tacka vet jag 8-16 och lediga kvällar! :D