Salacious

 

Jag varken borde eller orkar skriva just nu, för det är en del annat som behöver göras. Dock ligger vi trots allt ganska bra till i tid. 

 

Imorgon, kära läsare, är det äntligen dags för oss att få vårt hus. Ett riktigt hem, inte bara ett ställe att bo på. Vi svängde förbi där tidigare idag och tjuvkikade. Trädgården är alldeles grön och det står fina blommor i rabatten. VÅR rabatt och VÅRA blommor, från och med imorgon. 

 

 

 

Det var ju kanske inte riktigt det här jag hade tänkt mej när jag sa att jag inte får någon tid med Fredrik.

Bara någon timme efter gårdagens inlägg kände jag hur det började tjockna i halsen samtidigt som kroppen blev svag och trött. Mycket riktigt så visade det sej sen att feber var på besök,

 

Dock i liten dos; det känns som att jag har mer, men när jag mäter  ligger jag precis på den där jobbiga gränsen som gör att man hela tiden ifrågasätter om det verkligen är något att bry sej om. Samtidigt så känner jag mej jufaktiskt matt, så man ska inte bara stirra sej blind på febertermometern. Men det är ju alltid lättare att motivera sej att vara hemma när den visar mer.

 

Jag bestämde mej i alla fall för att stanna hemma från gårdagens pass och nu är jag i valet och kvalet angående hur jag ska göra idag. Får se hur dagen utvecklar sej.

 

Den här veckan ser jag nästan inte Fredrik alls och det känns faktiskt lite jobbigt. Jobbade sent i måndags och igår samt idag och imorgon kör jag från 17 till 02 vilket betyder att vi går om varandra hela tiden. Och tidigt på fredag åker jag iväg till Gislaved över helgen. 

 

Vi skulle egentligen ha lunchat tillsammans idag men inatt fick jag jobba över i två timmar och var inte hemma förrän halv fem så det blev ändrade planer. 

 

Nåja. Imorgon får vi i alla fall lite tid tillsammans eftersom han är ledig från jobbet. 

 

Känner mej lite fånig och jag överdriver nog egentligen, men det känns lite sorgligt att gå och lägga sej och veta att han måste gå upp snart, samt åka till jobbet innan han ens har kommit hem. 

 

Tur att det inte är såhär för jämnan!

 

I helgen var det full rulle, kändes som att jag utnyttjade mina lediga dagar till fullo. I lördags mötte jag Jonas och Alde i stan, det var ett kärt återseende. Vi åkte iväg till Junibacken som var rena rama paradiset för barn. Det var kanske inte lika intressant för vuxna, jag hade väntat mej mer, men det var ändå så himla värt det att se Alde leka sej svettig och vara i sitt esse.

 

Det bestämdes att Alde skulle sova över hos oss och vi hade en väldigt mysig kväll. Uppkrupna i soffan med pyjamas/myskläder och en massa gott framdukat på bordet tittade vi på Lotta på Bråkmakargatan och kämpade för att hålla oss vakna. Till slut vann Fredrik och jag men det var ingen överlägsen seger.  

 

På söndagen skulle vi upp ganska tidigt. När vi sagt hejdå till gosungen som blev upphämtad av sin pappa åkte vi iväg och fortsatte fixandet med trädgårdsmöblerna.  Vilket jäkla slit! Men det blir faktiskt riktigt bra. På torsdag ska vi göra klart det sista. Alla gäster som tänker hälsa på oss i sommar ska få sitta på stolarna med andakt, det vill jag lova!

 

Det är fullt upp mest hela tiden nu, tycker jag. Lyckligtvis är det mest roliga saker. Igår kväll jobbade jag ett pass med hundenheten, vilket var grymt kul. Det är fortfarande väldigt lockande att bli hundförare, men jag kommer få suga på karamellen ett bra tag til. Först måste jag bli riktigt trygg och säker i arbetet och det lär ta sin lilla tid.

 

Idag börjar jag kl 17 och innan dess ska jag göra lite ärenden, bland annat försöka hitta en blåsa till lördag. Då är det nämligen dags för Lovisas bröllop!

 

 

Visst är det coolt när man hör en låt för första gången på säkert fem år och blir lite kär i den på nytt?

 

Det hände igår på gymmet när låten i rubriken spelades. En trevlig slagdänga från The Strokes som jag hade glömt att jag var himla förtjust i en gång i tiden.

 

Hux flux var det fredag och dags för kvällspass igen. Det kommer inte kännas alltför betungande eftersom jag snart kommer ha en ganska lång period med kontorstid måndag till fredag. Fredagen den 17 maj kör jag kväll (eller möjligen natt), men sen blir det inga mer helgpass förrän i slutet av juli. Även om jag visste att det här yrket innehåller väldigt mycket helgarbete (ja, jag tycker att fredagkvällar hör till helgen), tänker jag inte sticka under stol med att det ska bli skönt att ha en liten paus från det. Jag jobbade ju en massa helger i mitt förra jobb också, så det är nog bara att acceptera att dom sysselsättningar jag vill ha innebär obekväma arbetstider.

 

Dock; morgondagen är ledig och den ska tillbringas på ett alldeles utomordentligt bra sätt. Alde kommer nämligen till stan! Det blir ett besök på Junibacken på dagen och på kvällen när Jonas ska titta på sin stora idol Bruce Springsteen följer Alde med hem till moster för myskväll!

 

Att allting - och då menar jag våren - plötsligt bara skulle explodera trodde man ju knappast för några veckor sen när man gick runt och huttrade hela dagarna. Men nu är det påskliljor, vitsippor och fågelungar överallt och jag är så glaaaaaad! Vilket jag gissar att ni också är. 

 

Min födelsedag kom och gick och jag är nu en superbra plattång (och hundratusen kalorier) rikare. Fredrik hade bokat bord på B.A.R. och där avnjöt vi den godaste middagen vi ätit sen vår weekend i Krakow. Mycket bra! Det var väldigt skönt att skippa kalas och bara vara vi två. 

 

För tillfället känner jag mej ganska upp och ner eftersom jag jobbat natt dom senaste dagarna, men det ska förhoppningsvis ordna till sig. Ska snart ge mej ut och springa, det mesta brukar ju ställas till rätta då. :) 

Min duktiga karl är och slipar på våra trädgårdsmöbler, han åkte iväg medan jag låg och sussade. Ikväll kommer Vicki och Stefan hit, mysigt värre!

 

Kan upplysa om att det är mindre än tre veckor kvar till vår flytt! UNDERBAAAAART!