Salacious

 

Hundarna har precis blivit upphämtade och det blev genast otroligt tomt. Men som sagt, snart är dom här igen. Om mindre än två veckor. Jag längtar redan!

 

Fick ett oväntat telefonsamtal nu på förmiddagen. Berättade ju igår om att jag inte hört ett pip angående tjänsten jag sökt, men idag ringde en av gruppcheferna och ville ha referenser. Snacka om att jag blev paff, jag trodde liksom att allt var överspelat, men icke. Hon förklarade varför det har tagit lite tid och sa "jag kan försäkra er om att ni inte är bortglömda, vi är fortfarande VÄLDIGT intresserade." Härliga nyheter såhär inför jobbhelgen! 

 

Jag ropar dock inte "hej" än, det ska man aldrig göra. Men det känns ju onekligen rätt bra.

 

Hoppet lever!

 

 

 

Sitter i soffan och tittar på teve/slösurfar. På golvet precis nedanför mej ligger två utslagna hjältar och vilar. Moa och Snäckan kom hit i lördags kväll och den här veckan har vi skapat våra egna rutiner tillsammans. Det är så mysigt att det knappt går att beskriva, önskar så att vi kunde skaffa hund! 

 

Vi är mer än värda att ta det lugnt. Dagens långpromenad på en och en halv timme är avverkad och jag har dessutom kört ett tabatapass i garaget. Om en liten stund, en timme eller så, är det dags för en lite kortare runda igen, sen är det mys hela kvällen som gäller. Fredrik har sin kör så det blir tjejkväll för hela slanten. 

 

Imorgon blir vovvarna upphämtade av sin husse och matte och det känns tråkigt, men alldeles snart är dom här igen. Om bara två veckor, faktiskt. Pierre och Pia visste knappt om dom vågade fråga oss igen, men det är verkligen ingen uppoffring att ha dom här, tvärtom. Finaste tjejerna, vad dom berikar vårt liv!

 

Den här veckan hade annars varit ganska ensam, eftersom jag bara jobbar natt eller kväll. Men glädjande nog känns det som att jag kommit ur den där svackan jag hade för några veckor sen. Då mådde jag verkligen skitdåligt; kände mej utmattad, ledsen och ville bara fly från jobbet. Nu känns det bra mycket bättre. Jag har visserligen inte hört nånting från tjänsten jag sökte, vilket i sej är jättekonstigt eftersom det bara skulle ta "någon vecka" och alla sökande skulle få besked oavsett om det var bra eller dåligt, men allting känns helt enkelt enklare i bröstet oavsett. Jag har bestämt mej för att försöka fokusera på det jag faktiskt trivs bra med, för överlag så har jag faktiskt himla kul på jobbet. Sen finns det inslag jag tyvärr inte kan påverka, arbetstiderna är ett sånt exempel. I väntan på en tjänst som kommer passa mitt privatliv bättre ska jag göra det bästa av situationen som den är nu.

 

Sen underlättar det att jag har roliga saker att ägna mej åt. Bröllopsplanering och påskpepp. Ja, ni läste rätt. Påskpepp. Men det är ju två månader kvar, tänker ni. Ja, precis. Men två månader går kalasfort och om det går att ladda inför julen så går det minsann bra att ladda inför påsken också. 

 

Fredrik har påpekat många gånger att jag är pyntgalen och det är verkligen sant. Pynt, i olika former, är bland det bästa jag vet. Och när man har en sån fäbless (underbart ord) är det verkligen inte svårt att sysselsätta sej under lediga dagar som den här. Älskar Tradera!!

 

Haha. Hela huset ska vara en enda gul kycklingexplosion när det är dags. 

 

 

 

 

 

Idag behövde jag verkligen sova ut, vilket jag gjorde. Hade först tänkt gå upp tillsammans med Fredrik för att kunna äta frukost ihop, men tänkte - och somnade - om. Och som jag sov! Ända till halv tio. Så underbart och välbehövligt. Jag vet att man egentligen inte kan "sova igen" förlorade timmar, men det känns bra i alla fall. 

 

Efter frukost och lite hushållssysslor åkte jag iväg och tränade. Ett riktig bra och tufft cirkelträningspass blev det, följt av en stund i solariet. Åkte hem igen, duschade, värmde upp en matlåda, tog på mej pyjamas och avnjöt det senaste avsnittet av Girls. Och jag kan meddela att den pyjamasen suttit på ända sen dess och kommer att fortsätta att göra så tills det är dags att gå och lägga sej. Jag ÄLSKAR min pyjamas och jag ÄLSKAR att gå omkring  i den hemma och slå dank. Finns inget bättre.

 

Resten av dagen ska jag ägna mej åt lite bröllopsplanering (min nya hobby, haha) och tevetittande. Because I'm worth it. Imorgon väntar kvällspass, följt av ett dagpass på lördag. Kommer med andra ord inte bli särskilt många timmars sömn då heller, det är bara att be till högre makter att det inte blir någon övertid så att det blir ännu färre. Det som är bra är dock att lördagens pass är ett arrestpass, vilket betyder att jag kan vara säker på att få sluta i tid. Dessutom är söndagen ledig, vilket gör att det blir en ganska schysst helgkänsla ändå. 

 

Och på lördag kommer Moa och Snäckan! Våra gosgrisar. Pierre och Pia kommer på middag på kvällen och har tjejerna med sej, sen ska vi få ha dom i en hel vecka. Det var bestämt sedan länge, för P & P skulle på skidresa, men så ramlade Pia (igen) och bröt armen (igen, fast den andra) så resan blev inställd. Dock sa dom att vi gärna fick ha hundarna ändå om vi ville. Och det vill vi ju såklart! 

 

Nu ska jag hänga upp tvätten. Och sen återgå till hemmamyset. 

 

Ja, man kan ju lugnt säga att den här veckan är ljusår bättre än den förra. 

 

Inte minst för att jag inte är på gnällhumör längre. 

 

Men även för att veckan har ett riktigt bra innehåll. Just nu går jag till exempel utryckningsförarkursen, vilket betyder att jag får kompetens att köra, ja...utryckning, helt enkelt. Riktigt utmanande, och riktigt kul. 

 

Framförallt är det världens lättnad. Jag har blivit SÅ mycket bättre på att köra bil det senaste året. Borta är ångesten och oron. Det enda som lever kvar är att jag tycker att det är lite jobbigt att köra där jag inte hittar, men det är inget problem. Hursomhelst. Även om allt går mycket bättre så har jag inför den här kursen på något vis förväntat mej att jag ska få en massa feedback på saker jag behöver jobba på, mer än dom andra deltagarna. Och så visar det sej att jag är på precis samma nivå som dom andra. Varken bättre eller sämre. 

 

Nu är det visserligen två dagar kvar av första utbildningsveckan (den andra kommer lite längre fram) så jag ska inte ropa hej, men glad och nöjd får man ju vara ändå. Glöjd, helt enkelt! (Jävligt bra ord.)

 

Andra saker som gör att jag älskar den här veckan är alla människor jag kommer träffa. På fredag kväll kommer Lotta och Tomas hit. Det blir en liten men naggande god snabbvisit innan dom reser till Dominikanska Republiken på lördag. Min lördag efter det innehåller först en dejt med saknade Hanna och på kvällen ska älskling och jag hem till Vicki och Stefan. Äntligen kommer dom hem och Bevvan-familjen är åter komplett! Det blir Melodifestivalen och massa mys och onyttigheter. 

 

Söndagen, veckans bästa dag, kommer att innehålla ett ganska spännande moment; det är nämligen dags för premiärprovning av lite brudklänningar. Och som moraliskt stöd följer såklart min tärna med. 

 

Fan, vilken bra helg hörni. 

 

På tal om brudklänningar och onyttigheter...Jag har ju haft en målbild att jag ska vara i mitt livs form när vi gifter oss. Vad "mitt livs form" innebär har jag dock inte riktigt definierat. Lite diffust har jag väl tänkt att jag ska gå ner ett antal kilon, tona kroppen ordentligt och få platt mage och synligare muskler. Typ. För att komma dit bestämde jag mej då för att klippa godis, glass, fika och efterrätter. 

 

Men helt ärligt. Fredrik friade till mej när jag var som jag är nu. Jag är glad som jag är nu. Självklart vill jag vara hälsosam överlag och jag kommer utan tvekan fortsätta träna så mycket som jag gör, men varför ska jag hålla mej borta från sånt som jag tycker om? För att förvandla mej till något jag aldrig varit? 

 

Jag är stark och förhållandevis sund, men jag har mina kärlekshandtag och min putmage. Jag kommer aldrig att bli liten och nätt, modellslank och smidig, så varför ska jag sträva efter det?

 

Nähädutack. Jag är rejäl. Och precis så som det är meningen att jag ska vara! Ska det dröja tills man är nästan 29 år för att inse det? 

 

Nåja, bättre sent än aldrig. :)