Salacious

Har sovit tio timmar inatt, jag är så kär i min säng.

Igår var jag så trött att jag inte orkade hämta ut mina kläder, ska göra det alldeles strax istället. Men sushi blev det och jag tror jag hade kunnat äta 100 bitar, för det var löjligt gott som vanligt.

Det är ganska underligt egentligen, hur snabbt jag har vant mej vid ensamheten. Visserligen bodde vi ju aldrig ihop och träffades inte varje dag, men vi var ju en väldigt stor del av varandras liv. Och nu känns det nästan som att jag alltid har levt såhär. Bra eller dåligt, jag vet inte.

Kan inte riktigt fatta folk som precis gått ur ett förhållande som genast jagar efter nåt seriöst. Känns det verkligen så misslyckat att vara på egen hand? Det är snarare folk runtomkring mej som "lugnar" och säger att jag kommer hitta nån igen. Jag är inte orolig. Det finns säkert nån därute som är perfekt för mej, och som jag kommer bli himlastormande förälskad i. Men jag har inte bråttom.

Det är klart att det skulle kännas tryggt och mysigt att ha någon att vända sej till, bry sej om och göra saker tillsammans med. Men samtidigt är det så skönt och befriande att bara tänka på sej själv för tillfället. Att min lägenhet är min fristad där jag bestämmer allt.

Nu bestämmer jag att det är dags att göra sej i ordning och göra lite ärenden. Hoppas mina kläder är lika snygga som jag tror!

SEN får jag gå hem. Har sagt det förr, men jag säger det igen... det är en jävla tur att det bara är ett 27-timmarspass på fem veckor. Visserligen går tiden så fort så det känns som att dom kommer hela tiden ändå. Nu är det så seeegt. Men jag är vid gott mod ändå, på vägen hem ska jag göra två saker.

Ett: Köpa med sushi hem.
Två: Hämta ut mitt paket från H&M.

Sen blir det Carrie & c:o som vanligt... har faktiskt saknat det. :)

Det kommer bli en bra vecka. Ullared på tisdag, på arbetstid! Ibland har man flyt alltså... Och helgen ska vi ju inte ens tala om. Pärlan kommer hit igen!

Kom igen nu klockan, heja heja.

Alltså, något som jag verkligen ska passa mej för, det är mobilt bredband. Det skulle förmodligen innebära dödsstöten för mitt sociala liv. Lik förbannat vill jag skaffa det... haha. Ikväll testar jag tack vare Tomas som lämnade sin laptop här hemma hos mamma.

Det har varit underbara dagar här. Frisk luft och kärlek. Vill inte tillbaka till Göteborg imorgon... medan alla andra njuter av helgen ska jag gå på ännu ett monsterpass. Känns sådär...

Men det är bara att bita ihop.

"Jag kommer aldrig mer bli kär i någon."

Jag, 26 september klockan 21.32

Min familj ska lägga det på minnet. Den här bloggen också.

Ibland är jag ju rätt dum i huvudet. "Ska försöka trolla lite" angående att åka hem. Vadå trolla? Vad är problemet?

Imorgon ska vi repa, det är bestämt sen länge. Det är ännu inte spikat till 100 % om vi ska repa i Gislaved eller här, dock. Jag har hoppats på förstnämnda eftersom jag då kunde passa på att stanna hos mamma i några dagar. Men i ett mail påpekade min bandkollega att även om vi ska repa i Göteborg kan ju jag åka med honom hem sen... Exakt hur trög får man vara? Haha.

Så... jag sticker! Vad är alternativet? Sitta här och häcka på msn och hoppas på mail från desperata killar på Spraydate? Tack, men nej tack.

Åh, vad glad jag är nu. :D

Mamma ringde och väckte mej i morse. Nej, det var knappast i morse för klockan var efter 11, men jag var ganska snurrig i mössan. När hon frågade vilka jag var ute med igår tog det på fullaste allvar säkert en halv minut innan jag kunde svara på frågan. Det stod alldeles still! Skitläskigt. Och nej, det var INTE för att jag hade minnesluckor (jag blev inte ens full igår), jag tror att jag inte riktigt hade vaknat än.

Nåväl. Telefonsamtalet spädde på min hemlängtan ganska rejält. Jag behöver vara i världens bästa hus med alla jag älskar. Jag behöver mötas av en överlycklig Bond när jag stiger upp på morgonen, köra runt i Gislaved och åka till pappas grav och gråta en skvätt. Vi har en spelning i hemtrakterna 25 oktober, men det är alldeles för långt dit. Måste försöka trolla lite så att jag kan åka innan dess.

Ska försöka bota min självömkan och söndagsångest genom att städa hela lägenheten. Ska man tycka synd om sej själv kan man åtminstone göra det i en snygg lya!

Visserligen fyller Frida inte förrän imorgon, men Carin och jag smygstartade ikväll genom att bjuda vår vän på fika och bio. Det blev en uppskattad present!

Vi såg Patrik 1,5 som var precis lika mysig som jag trodde. Gustaf Skarsgård är ju en riktigt duktig skådis, det är imponerande. Det visade han visserligen redan i Ondskan, men han blir verkligen bättre och bättre.
En annan av filmens stora höjdpunkter var alla scener Torkel Petersson medverkade i. Han är sjukt rolig OCH snygg. Eller kanske inte snygg, men... han har nåt. Och han har det väldigt mycket. Jag hade inte tackat nej.

Alltså, ursäkta om den här bloggen förvandlats till ett träningsfreaks bekännelser, men jag mår så otroligt bra av den kick jag får! Efter dagens pass gick jag hem med världens skönaste känsla och det största leendet nånsin på läpparna, det slår nästan att vara nykär! (Hur nu det kändes... knappt jag minns.)

Vet att det inte är bra att gå till överdrift, imorgon ska jag vila. Det får inte bli för mycket, men detta är det närmaste ett beroende jag kommer. Fick dessutom beröm av ledaren på "Bootcamp"-passet... vi körde intervalträning (vilket är det roligaste som finns) och jag var den enda som lyckades hålla jämna steg med honom när vi skulle löpa fram och tillbaka. "Gott jobbat!" 

Dessutom pratade vi träning innan passet började och då peppade han mej i mina tankar om att satsa på Göteborgsvarvet nästa år. Mer såna ledare, tack! Tycker annars att det blir lite väl mycket "vi tar det lugnt nu såhär efter sommaren" och "jag kommer inte köra särskilt hårt med er idag". Inget sånt mesande!

Känner mej riktigt glad och nöjd idag, och det lär hålla i sej imorgon. Då ska nämligen Carin och jag fira Frida. Det blir en mysig kväll, vad vi ska göra skriver jag inte, utifall att hon råkar läsa här. Haha... Men det ska bli riktigt kul, vår trio har inte umgåtts på hur länge som helst så jag längtar verkligen.

Tänk vad skönt det är att kunna gå och lägga sej på kvällen och vara helt tillfreds med sej själv. Mer kan man ju inte begära, egentligen.

Vet ni, imorgon ska jag gå dubbla träningspass (mage-rumpa-lår + bootcamp!) och efter det, då är det fanimej Ben & Jerrys "Half baked", fjärrkontrollen och jag hela kvällen.

(Om det nu var nån som tvivlade på vilket kön jag tillhör.)

Jag har nu blivit medlem på Gratiskläder.se som går ut på att man samlar poäng som sedan omvandlas till presentkort på H&M eller Gina Tricot. Jag tackar, ja! Och det är dessutom helt gratis att vara med, tro't eller ej!

Så nu tycker jag faktiskt att du, trogna läsare (ni är inte många, men trogna), ska klicka på min värvningslänk, för det kommer leda till att både du och jag får gratis kläder snart! Yay!

Och så var man tillbaka i sin ensamma tillvaro i lägenheten igen. Men jag säger det inte med någon bitterhet, för tro det eller ej ; jag tycker om att ha det såhär just nu. Däremot är det såklart alltid bäst när man får träffa dom som betyder mest här i livet, och det fick jag göra i helgen!

Det blev riktigt trevligt med SingStar, gott vin, en dagstripp till Helsingör (Danmark rules), massa skratt och många kramar. I Danmark köpte jag en tröja som jag inte riktigt vet vad det står på (bra där) samt en fin, röd kjol! Den ska jag inviga i veckan.

En vecka som för övrigt innehåller ganska mycket - det ska fikas, ätas sushi, firas födelsedag (Fridas, inte min), repas och drickas drinkar. Förutom att jag ska jobba och träna förstås. Sistnämnda redan om en och en halv timme. Box idag!

Jonas hade köpt två nya SingStar-skivor, och på en av dom fanns Total eclipse of the heart med Bonnie Tyler. Fatta vilken grym låt, egentligen. Har fått 80- och 90-talsnostalgi på hjärnan, går bara inte att sluta lyssna.

Dead ringer for love med Meatloaf och Cher etsade sej fast i helgen. Vet inte riktigt varför, men nu är det bara att spela sönder den!

Lååång dag igår. Innan jobbet hade jag utvecklingssamtal med min chef, vilket inte var så allvarligt som det låter utan väldigt avslappnat. Hursomhelst kändes det väldigt bra att få höra att jag gör ett "fantastiskt jobb" och att han, apropå hur länge jag planerar att arbeta kvar, gärna skulle "kedja fast mej". Hehe.

Var så trött när jag kom hem igår kväll att jag inte ens orkade titta på det inspelade avsnittet av Heroes, då är det illa. Inte packade jag heller, men det har jag iofs fixat nu i ottan.

För jag åker ju till Landskrona idag, som sagt! Ska bli så mysigt.

Nästa vecka är fullproppad med saker jag vill/måste göra... vet inte hur jag ska få rum med allt, men det ska gå på nåt vis. Och, som nån sa igår, hellre att det är så än tvärtom. Jag riskerar inte att få långtråkigt iaf!

Men nu är det fortfarande den här veckan och den ska få bästa tänkbara slut.

Hoppas ni får det lika bra som jag! (Och Pärlan... lycka till! :))

Surfade runt och kunde inte låta bli.

Din personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

(Verkar ju som att jag snöat in på rätt bana i alla fall...)

Missförstå mej inte, för jag älskar att repa med mitt band. Men det är inte världens roligaste att åka hela vägen fram och tillbaka  till Gislaved, särskilt inte efter en arbetsdag. Dessutom hade jag stora problem med hur jag skulle lösa min tevekväll, hade glömt sätta videon på inspelning! :O

Men några timmar innan det var dags att åka fick jag beskedet att trummisen blivit sjuk. Och Calle - jag önskar dej allt gott och hoppas du kryar på dej snart, men du kunde nog inte valt en bättre dag att bli sjuk på.

För det här innebär att min tevekväll är räddad, vilket betyder att jag kan skratta åt alla som gör bort sej i Idol för att sedan dreggla över Milo Ventimiglia i Heroes. Precis så som det ska vara en onsdagkväll. Tackar!

En av livets största lyxer är att vakna av sej själv. För första gången på länge känner jag mej ganska utvilad. Yay!

Ytterligare en lyx är att ha så många fina vänner som jag har. Om några timmar ska jag hem till Vanessa, käka fruktsallad och fortsätta frossandet i New Yorks singelliv... Det blir grymt!

Annars ser jag mest fram emot helgen. På fredag sätter jag mej på tåget till Landskrona där jag ska spendera några mysiga dagar med, förhoppningsvis, alla systrar plus respektive. Hoppas ni är laddade på Singstar, för det är jag! :D

Vet ni att jag skulle kunna titta på Walk the line varje dag?
Bob Dylans låt i Johnny Cashs version, tolkad av Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon är bland det bästa jag vet.

Go away from my window
Leave at your own chosen speed
I'm not the one you want babe
I'm not the one you need

You say you're looking for someone,
Who's never weak but always strong
To protect you and defend you
Whether you are right or wrong

Someone to open each and every door
But it aint me babe
No no no, it aint me babe
It aint me you're looking for... babe

Go lightly from the ledge babe,
Go lightly on the ground
I'm not the one you want babe,
I'll only let you down

You say you're looking for someone
Who'll promise never to part
Someone to close his eyes to you
Someone to close his heart

Someone to die for you and more,
But it aint me babe
No no no, it aint me babe
It aint me you're looking for... babe

You say you're looking for someone
To pick you up each time you fall
To gather flowers constantly
and to come each time you call

And will love you for all life and nothing more
But it aint me babe
No no no, it aint me babe
It aint me you're looking for... babe

Det var så sjukt kul igår!

(Innan jag säger nåt mer måste jag rätta mej själv i föregående inlägg; det är 28, inte 23, mil från Malmö till Göteborg. Alltså är Sofie ännu mer bäst.)

Min förfest blev riktigt lyckad. Skön mix av människor och jag dansade in min klänning på bästa sätt. Finns det en sexigare låt än Down in Mexico med The Coasters? Jag är tveksam.

Naturligtvis blev det Sticky... iaf för mej och pärlan. Resten av gänget drog till Excet, men vi hade ingen tid att förlora. Nostalgidansgolvet, ja tack! Jag var i mitt esse när DJ:n spelade min önskelåt (Heartbeats med The Knife) men mådde kanske inte riktigt lika strålande när jag fick gömma mej inne på toaletten i säkert 45 minuter. Hur kan man bli så amatörmässigt full, och hur kan man vara så korkad att man sen skriver ut det på sin blogg? Haha...

Nåväl. Inne på Sticky träffade jag faktiskt Skåne-Thomas vilket var lite komiskt eftersom vi hade snackat på internet typ dagen innan. Har inte sett honom på flera år! Det blir nog en after work nån dag. Skitsnack och öl kan ju inte misslyckas.

Det var hursomhelst en helt underbar snabbvisit av Sofie, hon är en sån där människa som bara genom sin närvaro gör att man mår bra. Och hon är precis en sån vitamininjektion jag behöver nu - jag måste hålla mej aktiv, träffa folk och hitta på saker. Och det har jag varit rätt duktig på!

På tal om att vara duktig ser jag fram emot en ny träningsvecka. Har haft träningsvärken från helvetet i helgen, men det har ärligt talat mest varit skönt. Projekt: "Killer body" går vidare... ;)

Vet ni vad jag älskar?

Folk som är spontana.

Vid lunchtid ringde Sofie och förklarade att hon blev så sugen när hon läste att jag skulle ha fest att hon sätter sej i bilen och kommer hit. Och för er som inte visste det bor hon i Malmö!

Detta betyder alltså att jag:

1. Har världens grymmaste vänner
2. Tydligen är ganska grym själv eftersom det är värt att åka 23 mil för att träffa mej

Nu ska här piffas! Fan vad roligt det ska bli ikväll! :D

Kanske lite konstigt att jag har en sån rubrik, med tanke på att jag jobbar, men ikväll är det feeest! Jag har längtat så grymt mycket, va.

Att jag redan nu är trött och säkert hade behövt sova i ett dygn hör inte till saken. Jag ska vara snygg och dricka supergoda drinkar ikväll, det är allt som räknas. ;)

Back to work nu, hej hej!

Kör man It ain't me babe på sin Idol-audition är man redan den bästa deltagaren nånsin. Heja, heja!

Morgonen var ju otroligt bra. Lyssnade på Mine öjne de skal se (Lis Sörensen) och Fascination (Alphabeat) och dansade loss i lägenheten. Sen på vägen till jobbet kändes det som en ångvält kört över mej. Kände mej nästan katatonisk på personalmötet och fick anstränga mej för att skratta på rätt ställen och bortse från att det brände till i ögonvrån ibland.

Sen var det dags för träning och jag kände mej som den ensammaste människan på jorden. Men det ändrades i idrottshallen när svetten rann och endorfinerna flödade. Naturligtvis var jag tvungen att spräcka det glada när jag kom hem och letade upp dom sorgligaste låtarna som finns i min playlist.

Nu är jag dock på jobbet, och det känns faktiskt bra. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har mitt jobb att fokusera på, annars skulle jag bli galen på den här humörsvängande, smått neurotiska 23-åringen. Människorna på mitt jobb mår dåligt på riktigt. Och inte för en kort stund, utan i många fall hela livet. Det kan vara ganska svårt att ta in ibland, och när man väl gör det blir verkligen ett wake up-call att man själv faktiskt har det oförskämt bra.

Imorgon när jag kommit hem ska jag fixa en god frukost, lägga mej i soffan och titta på Idol och Heroes som ligger och väntar i videon. Life is sweet.

Måste säga att det varit en rätt bra dag på jobbet. Är fortfarande glad över att det finns utrymme att göra så mycket roligt på min arbetsplats! Idag har jag t.ex. sprungit en mil (!) tillsammans med en kille som bor hos oss. Och på kvällen hade vi allsång. Riktigt kul!

I övrigt är det väl sådär. Jag dejtar Mr Big och dom andra karaktärerna i Sex and the city varje kväll, och trivs ganska bra med det. Även om det känns helt sjukt när telefonen är tyst en hel dag, som den varit idag. Jag är medveten om att det här är mitt eget val, men det betyder inte att jag inte saknar. Tre år och åtta månader är en lång tid, och det är inget man bara skakar av sej utan att blinka. Det känns så jävla långt borta att jag skulle kunna bli kär i någon nu. Jag vet att man alltid säger det, men det är verkligen så det känns. Och det handlar inte bara om att kunna, jag vill inte bli kär heller.

Åtminstone inte på ett väldigt bra tag.

Största delen av min energi läggs på träning nu. Ska gå ett "mage-rumpa-lår"-pass imorgon, och jag längtar verkligen. Är glad att jag har något att fokusera på, och att det dessutom är nåt vettigt.

Längtar dessutom till helgen, för då blir det party. Jonathan (x2), Vanessa och en hel drös med bekanta till nyss nämnda människor kommer hit och förfestar. Sen blir det dans, dans, dans. Jag ska ha en skitsnygg klänning på mej.