Salacious

Återigen måste jag konstatera att dofter är bland det bästa som finns. Just nu älskar jag doften av nyskalad apelsin extra mycket. Och idag utnyttjade jag min bonuscheck på The Body Shop genom att införskaffa denna ljuvliga flaska:

Vanilla Body Mist.
Nya förälskelsen!



Just det, ja. Skaffade visst en ny dator också.

Det här är ju egentligen en sorgens dag.

Inte främst för att dom rödgröna inte tog makten så som jag hade önskat; med tanke på vad som faktiskt hänt är jag glad att vi har en statsminister som Fredrik Reinfeldt. Även om jag inte delar hans ideologi litar jag ändå på att han gör ett bra jobb och att han håller fast vid att ett samarbete med Sverigedemokraterna är uteslutet.

Det är oerhört ledsamt att ett sånt jävla skämtparti kunnat ta sej in i riksdagen. Men jag tror att dom kommer avslöja sej ganska snart. Ni såg kanske hur dom gjorde bort sej redan på valvakan igår när dom skanderade "JIMMIE ÅKESSOOON, SHALALALALAAAA, JIMMIE ÅKESSOOOON, SHAAAAAAAALALALALALA!" som värsta högstadiekören. Och det är väl en ganska passande jämförelse - Sverigedemokraternas resonemang och idéer innehåller ungefär lika mycket intelligens och verklighetsförankring som man kan vänta sej av ett gäng högstadieelever. Och då är jag riktigt elak mot många tonåringar där ute.

Vi får se hur lång tid det tar innan fasaden rasar. Ser faktiskt fram emot första debatten.

Gå in här och rösta på min underbara lilla systerson så blir jag och hans föräldrar väldigt glada! Bild nr 161!

Tack! :D

Nu har jag klarat av Pliktverket och det var det mest odramatiska jag varit med om. Alla varnande ord om hur tufft det är, hur grillad man blir och att man hela tiden måste vara på sin vakt...vad var det för crap?

Jag hade hur trevligt som helst och alla som hade hand om testerna var supersnälla. Eller så är det bara jag som är ovanligt dum och inte fattar att allt var en stor komplott.

Igår var det dataprov, polisintervju, syn-och hörseltest, styrkeprov och läkarundersökning och i morse var jag på psykologsamtal (så det kändes på ett vis ganska "onödigt" att ta en hel semesterdag när det hade räckt med två timmars ledighet, men det stod i informationen att det skulle vara en halvdag). Det är såklart helt omöjligt att säga hur det gick eftersom jag inte har en aning om hur poliserna och psykologen uppfattade mej men jag hoppas och tror att jag förmedlade en rättvis bild av mej själv och att dom gör en gemensam bedömning att det dom sett  uppfyller kraven för en plats på Polishögskolan.

Två månaders väntan nu alltså... i slutet av november får jag veta. Men - och det här är faktiskt sant - oavsett hur det går nu så kommer jag vara nöjd. För det första har ju hela grejen med Pliktverket känts som världens största bonus eftersom jag först inte blev kallad dit. För det andra så återstår nu 720 sökande av drygt 9000. Det betyder alltså att jag tillhör dom 8 % som blivit framvaskade. DET, mina vänner, är fan inte nåt man ska känna sej missnöjd med.

376 platser konkurrerar vi om nu. To be continued...

Under tiden kan jag börja fokusera mer på andra saker. Min fritid till exempel! Vid halv fyra sätter jag mej på tåget till Landskrona och det ska bli en underbar kväll hos familjen Engström/Ljungberg. Imorgon cruisar jag vidare mot Malmö och en gammal hederlig rockkväll med fröken Kihl. En perfekt mix av mys och fest alltså - precis vad jag behöver!

Har inte varit nervös hittills och är det egentligen inte nu heller, men visst börjar det kännas att nånting är på gång.

I övermorgon ska jag bli grillad och satt på prov. Det kommer bli så spännande!

Men idag är det tisdag och ledig dag. Sitter just nu på biblioteket (14 dagar utan egen dator har gjort mej till en flitig besökare här, haha) där jag även har röstat. Snart är det dags att handla lite lunch, bege mej hemåt och tvätta och ladda inför afrodans ikväll.

Jag har inte så värst mycket annat att säga nu. Ha det fint!

Jag älskar känslan av att upptäcka, eller kanske snarare återupptäcka, hur fina vissa saker är.

Allt från att bli nykär i en gammal favoritlåt till att känna doften av en parfym man trodde att man hade glömt.

Idag var det finare än någonsin att springa i Skatås. Åtta kilometer kändes som två när solen lyste över vattnet och det enda ljud som hördes var mina skor mot underlaget. Ibland blir jag lite religiös.

Väldigt bra start på veckan, som jag ju redan vet kommer bli hur bra som helst.

Såhär i valtider är väl dom flesta ganska trötta på allt vad debatter och vallöften heter.
Men jag märker att jag myser på nåt sätt ändå. Och hur trött jag än kan vara på politik och på att inte greppa allt som är såhär stort och fundamentalt så upphör jag inte att känna den där alldeles speciella känslan.

Känslan för vad jag innerst inne tycker är rätt.

Och jag ska inte påstå att jag har järnkoll. Men jag vet att ett av partierna slår an en speciell sträng inom mej, medan dess motståndare väcker en slags kräkreflex. Det har alltid varit så.

Kanske är det för att jag har blivit så påverkad av andra, det är till och med ganska troligt. Jag minns hur fin jag tyckte att Socialdemokraternas förra logga var, den där rosen som var alldeles rosa i färgen och påminde om en sån där som finns på prinsesstårtor. Jag minns hur jag gick med pappa i 1:a maj-tågen och uppfattade "moderat" som ett riktigt fult ord. Nåt otänkbart. Jag minns, som så många gånger förr, pappas klistermärke på snöskyffeln; "Game over" skrivet över Carl Bildts ansikte.

Det är så, utan tvekan. Jag började gilla något som jag inte ens visste vad det innebar.

Men - och det här är ett stort men - min pappa var förmodligen en av dom vettigaste människor jag haft i min närhet. Så att påverkas av honom är inte det sämsta.

Och nu är jag förhoppningsvis så pass gammal att jag hunnit bilda mej en egen uppfattning om hur jag tycker att saker och ting ska vara.

Efter kvällens duell mellan Sahlin och Reinfeldt blev jag ännu mer övertygad om att spåret jag, frivilligt eller inte, varit inne på i hela mitt liv fortfarande är det som känns rätt och riktigt. För mej och för det jag tror på.

Det gör mej glad!

Stillsammaste fredagen i mannaminne. Jag tänker inte göra ETT JOTA ikväll, förutom att titta på Idol, päsa i soffan, äta godis (veckans heligaste stund) och se på 500 days of summer.

Annat ljud i skällan blir det nästa vecka. Har en känsla av att den kommer bli grymt bra, så jag behöver vila upp mej för att kunna utnyttja den till max. Gud, vad jag längtar!

Idag berättade Jonathan för hela personalgruppen att han fått ett nytt jobb och att han kommer vara kvar hos oss i en knapp månad till.

Jag är uppriktigt glad för hans skull eftersom hans nya jobb kommer passa honom som handen i handsken och jag tror att han verkligen kommer komma till sin rätt på ett helt annat sätt där.

Men samtidigt är det otroligt ledsamt. Jonathan, världens kanske bästa kille. Som jag först hade som klasskamrat i tre år och sen haft förmånen att ha som kollega i två. Shit, vad jag kommer sakna honom. Vad jag kommer sakna vår personalgrupp som aldrig kommer bli sej lik igen! Men samtidigt... ingenting varar för evigt och jag kommer alltid vara otroligt tacksam för allt roligt vi fem haft tillsammans. För att vi lyckades vara dom bästa arbetskamraterna nånsin. Nu kommer det komma in nån ny tjomme och det kan visserligen bli bra, men det kommer bli helt annorlunda.

Jag får trösta mej med att jag fortfarande kommer ha kvar en sjukt omtänksam, intelligent, rolig och genuin vän.

Ja, det är vad jag blir nu när datorn är på reparation.

Man får sej ju en och annan tankeställare om man säger så.

Inatt sov jag i 8,5 timmar, vaknade pigg som en lärka innan klockan ringde och började dagen med vanliga löprundan. Sen åt jag frukost i godan ro framför morgonteve (händer aldrig annars), gjorde mej klar utan stress och hade galet mycket tid över innan det var dags att påbörja dagens arbetspass. Så då gick jag till jobbet! Alltså, 90 minuters promenad istället för 90 onödiga minuter framför datorn.

Detta kan vara ett nytt kapitel i fröken Engströms historia. Haha.

Fredag och lördag - mycket bra! Var fortfarande kalasglad efter veckans positiva besked och klarade mej oväntat bra utan min dator. Många fina ögonblick, vissa till och med lite magiska.

Men så kom söndagen och allt kändes grått och trist. Det åtgärdades genom att tacka ja till Model House som undrade om jag ville komma dit och bli fotad. Är ganska besviken faktiskt, The Studio hade en mycket bättre fotograf. En jävla stol var enda scenografin, inte ens en sketen fläkt fick man. Men jag kände mej såklart tvingad
att köpa några bilder ändå.

Idag: boxpass och premiär för Lite sällskap med Filip & Fredrik.

Yay!

Långa nattpasset är avklarat och nu ska jag snart iväg till Valhallabadet för att simma bort en timme.

Idag väntar lunch på stan och jakt på nåt gaaalet fint att ha på mej ikväll då det vankas paaart-haaay.

Middag (och lakritskulor!) och kvalitetstid med mitt solsken och sen dans på Excet eller nåt annat köttmarknadsställe tills det gör ont i hela kroppen. Som om inte DET vore nog är hela helgen ledig!

Nämnde jag att jag är glad?

(Datorn har inte lagats än så ni får nog snällt klara er utan min internetnärvaro i helgen. Ni överlever, va?)

Vet ni vad?

Jag har haft världens bästa dag.

Solen lyser på mej igen. Det visade sej att allt som jag kämpat för det här året visst inte var förgäves ändå. Hoppet lever.

Det var bra redan när jag slog upp ögonen. Fint väder och massa studs i dojan på morgonlöprundan. Och när tvätten var avklarad kom Jonathan förbi på lunch. "Vi kan väl äta isterband?" frågade han igår och hänvisade till nåt tillfälle under c-uppsatsskrivningen som jag tydligen hade bjudit på det. Självklart fixade jag det! Och precis innan vi skulle hugga in på isterband och morotsstuvning (fy fan vad gott det är, alltså) ringde telefonen.

Dolt nummer. "Aha, det är om datorn", tänkte jag.

Det var det knappast.

"Hej, det här är Maria på polisrekryteringen."

Och från det ögonblicket stannade världen upp för en liten stund. Hon frågade vad jag tyckte om fystesterna och hur det kändes när jag fick veta att jag inte hade gått vidare för att till slut meddela att det hade blivit ett avhopp på Pliktverket i Göteborg.

"Och den platsen hade vi tänkt vika till dej. Så jag undrar om du fortfarande är intresserad?"

Jonathan kan inte ha fattat mycket av mitt minspel och mitt hoppande upp och ner på balkongen och det är knappt så jag fattar vad som hänt heller. Det är verkligen inte skönt att få mattan bortryckt under sina fötter, men herregud vad skönt det är när den är på plats igen.

Det är nästan så man kan höra Tyra Banks röst i bakgrunden; "Congratulations, Caroline. You're still in the running towards becoming Sweden's Next Top Cop."

Fy satan vad jag är glaaaaad! Alla mina krafter kom tillbaka.


Nu är jag med i matchen igen.