Salacious

För lite mer än ett år sen klagade jag på snöns frånvaro. Då handlade det om att det regnade konstant, vilket det visserligen inte gör nu. Men det är ju rena vårvädret. Enda tiden på året man faktiskt vill ha det kallt kan det väl få vara det?

För andra året i rad (och säkerligen inte sista) är möjligheten att pulsa ut i trädgården och bygga en snölykta det enda jag egentligen önskar mej. Tänk att sånt man tog för givet när man var liten är sånt man sitter och fantiserar om nu. Det är riktigt hemskt.

Trots snöbrist blir det hemfärd i morgon. Det är med blandade känslor, givetvis. Ska bli underbart att vara långledig och träffa familjen, samtidigt kommer det bli jobbigt påtagligt att allt inte är som förut. Dessutom kommer jag sakna min finaste. Ska fortsätta att ägna mej åt honom nu. På årets sista myskväll! :O

Kom hem för ungefär en timme sen efter en lååång dag. I morse försvarade vi vår uppsats, sedan fixades det med inlämning av diverse dokument och sista förberedelserna inför den opponering vi själva höll i på eftermiddagen, och när allt var klart gick ett gäng från klassen till Bishop arms och drack öl och tjatade/skvallrade.

Det är helt overkligt att vi är definitivt klara med allt som har med uppsatsen att göra, om jag inte själv vill (och det vill jag knappast) behöver jag aldrig mer befatta mej med nåt liknande. YES.

Så hur gick det då? Det blev ett G - "men mycket nära VG" (skulle det kännas bättre, liksom?) - och det är ju inte det vi innerst inne hade hoppats på. Jag tycker fortfarande att vi förtjänar det högre betyget, men är inte alltför besviken. Att vi faktiskt tog oss igenom den och dessutom gjorde det jävligt bra var ju ingen självklarhet med tanke på hur omständigheterna har varit. Det får vi ändå komma ihåg.

Imorgon har vi ett seminarie om genus, vilket känns otroligt långt borta. Har inte skrivit några frågeställningar än, och det känns ju sådär. Men det gäller bara att skärpa till sej. Det inspelade avsnittet av Heroes och stundande pill i nacken får bli en morot...

På fredag eftermiddag är det äntligen långledigt!

Har nyss kommit hem från en skön morgonpromenad. Bäst att passa på, ska inte vara i skolan förrän 13.15. Överhuvudtaget känns det nästan lyxigt att nu faktiskt ha tid till såna saker. Dom gånger jag rört på mej den senaste månaden kan jag räkna på ena handens fingrar, och det är hemskt. Men saker och ting kom liksom emellan.

Nu när jag alldeles strax kan lägga uppsatsen (och allt vad skolarbete heter) åt sidan kommer det bli mycket lättare att vara aktiv, ska bli så skönt. Jag mår mycket bättre när jag motionerar.

Igår frågade Daniels jobbarkompis om jag skulle vara här på nyår, och rent reflexmässigt svarade jag "Nej, jag ska vara hos mina föräl...min mamma" och då stack det till i magen. Jag ser verkligen fram emot julen, har längtat länge. Samtidigt känns det som att jag lurar mej själv. För det kommer ju att bli jobbigt. Kan bara föreställa mej hur ledsen mamma kommer vara klockan ett på julafton när vi ska börja äta och pappa inte doppar i grytan som vanligt.
När mina kompisar frågar hur det går, eller hur det känns nu såhär ett tag efteråt så känns det som att jag svarar på nåt helt annat. Inte så att jag ljuger, men det är nästan som att autopiloten är på.

Jag hoppas i alla fall att allt blir så bra som möjligt den här julen. Ska slå in lite julklappar till barnen nu.

Jag VILL visa håret. Så tack Dan, för att du fixade det åt mej. :)

En världslig sak iofs, men jag är så irriterad på att jag aldrig varit så snygg i håret som jag är just nu och att jag inte kan visa det här på bloggen! Inte nog med att kameran är död, jag har ingen passande USB-kabel att överföra bilder från telefonen till datorn med. Gaaahhh...

Det är naturligtvis Frida som varit i farten. Hon är världens bästa frisör. Hon föreslog att jag skulle göra lite mörkbruna slingor i underhåret som en effekt, och gud vad snyggt det blev! Dessutom lockade hon mitt hår, så jag känner mej som värsta glamour-modellen. Synd att jag inte kan skryta med det här.

Köpte absolut sista julklappen idag, och fyndade lite kläder. Bland annat ett par jeans för 114 kr!

Det är full fart hela tiden, knappt tid att tänka och därmed knappt någon tid till att vara ledsen. Det är skönt, på ett vis. Kommer bli mycket tid till såna grejer under ledigheten...

På tal om att vara ledig är både Daniel och jag lediga imorgon, vilket passar bra eftersom det är vår treårsdag. Han kommer till mej inatt när han gått av sitt pass, och imorgon ska vi ha gemensam sovmorgon för första gången på evigheter. Ska bli så skönt! Hoppas att dagen blir fin, men det tror jag att den blir.

Så var den här Lucia-dagen slut.

Det var, som vanligt, väldigt trevligt att ha mina vänner här. Frida hade julklappar med sej till mej och Carin, vi fick varsin superlyxig bodybutter. Min doftar granatäpple. Så...otroligt...gott. Ska smörja in mej med det och aldrig sluta sniffa på huden.

Det blir träff med Frida imorgon igen, hon ska nämligen göra slingor i mitt hår. Gött att bli fin i håret till jul.

Imorgon fortsätter även opponeringsarbetet... känner mej inte jättemotiverad, men jag får trösta mej med att jag om drygt en vecka är långledig.

Bäst att krypa till kojs nu. (Visst låter det mysigt? Som att man har en hemlig liten koja i sängen.)

Lockade Daniel med julmust, lussekatter och pepparkakor 06.30 så att han skulle följa med upp och titta på det tevesända Lucia-firandet. Det var mysigt, men gud vad jag saknar att själv gå upp vansinnigt tidigt och åka runt och lussa för folk. I Gislaved lär Örjan vara i sitt esse, kanske tar han och kören en liten fikapaus nu innan dom åker vidare till nästa ställe.

Ikväll blir det, enligt traditionen, lussefika hos mej med Carin och Frida. Det ser jag verkligen fram emot. Men innan dess gäller det att gnugga geniknölarna lite, för idag sätter arbetet med opponeringen igång.

Ha en fin Lucia!

Igår lämnades uppsatsen in!! :D

Heeeelt underbar känsla, om än lite konstig. Så mycket har kretsat kring den så lång tid. Nu gäller det bara att ta sej igenom opponeringen nästa vecka, sen kan man lägga den till handlingarna för alltid. Imorgon får vi uppsatsen som vi ska opponera på, så det kommer vara fokus på den resten av veckan. Men ändå... vi är KLARA!

Och nu är tapetseringen i hallen och sovrummet klar och jag är så nöjd. Nu kan jag äntligen göra "klart" i sovrummet, d.v.s. inreda lite snyggare med krukor och sånt. Kommer bli supermysigt. Och hallen fick sej verkligen ett lyft. Önskar att jag kunde lägga upp lite bilder här, men kameran har ju som bekant abdikerat.

Det är en massa saker jag måste (eller rättare sagt vill) köpa nu... ny kamera, ny mp3-spelare, golvlampa till vardagsrummet, taklampa till sovrummet, sängram, krukor, kläder (kris på byx- och kjolfronten)... och så måste jag verkligen få tummen ur och gå och kolla upp min syn. Är helt övertygad om att jag kommer få skaffa brillor.

Får ta en sak i taget. Tur att vi lagt ner julklappshysterin i min familj. Det skulle verkligen inte funka att köpa till alla, som vi gjorde förr. Lottningssystemet är toppen. En viktig sak jag inte får glömma är att köpa nåt fint till pappas grav. Tror jag har förträngt att han inte ska sitta med oss vid julbordet. Det kommer bli så påtagligt när jag kommer hem...Undrar egentligen hur lång tid det tar innan allt känns verkligt. Jag ska iaf gå och önska honom god jul genom att sätta en ängel eller tomte eller nåt annat gulligt vid hans namn.

Ska nog skriva julkort nu.

En helg går ju alldeles för fort, men Lotta och jag har hursomhelst haft jättemysigt! Hon kom hit i fredags kväll och då vankades det förstås julfika och sen Idol-final med tacos, vin och godis. Mycket rättvist vann Marie och lite grann hejade man faktiskt på henne på grund av hur söt hennes pappa är. Tårarna har bränt till i ögonvrån varenda gång han visats i bild under hösten. När finalen var slut blev vi inspirerade och satte oss framför datorn och både sjöng och tittade på massa klipp på youtube. Vi var vakna till tre!

I går morse sov vi ganska länge, och efter frukost åkte vi in till stan för att spana på julklappar. En fika hanns det med också innan vi begav oss till Jul på Liseberg, vilket var det största (och enda) misstaget den här helgen. Fullproppat med folk, och inte blev det bättre julstämning av alla tjocka bromsklossar som ojade sej över att man höll en hastighet som överskred deras snigelfart. Vagga gärna fram och tillbaka i gångarna, det vore ju jättesynd om man skulle missa nåt litet godisstånd! Gaaaahhh! Tycker det är riktigt dåligt av Liseberg att dom tar in så fruktansvärt mycket folk, ingen kan ha njutit av tillvaron där igår. Vi bestämde oss för att åka därifrån ganska snart, och dividerade lite om hur vi skulle göra med mat för kvällen. Det vankades Babben & c:o, och eftersom vi båda ville se det gällde det att vara effektiv med tiden. Valet föll till slut på sushi (bland det godaste som finns) på Shop Stix, och med matkassen i högsta hugg styrde vi kosan mot spårvagnarna. 7:an kom i exakt rätt sekund, och vi stannade vid Kortedala torg för att titta in hos älsk och hyra en film. Klockan var oroväckande nära halv åtta, men vi beslutade oss för att det inte var hela världen om vi missade början. När vi kom hem upptäckte vi till vår stora glädje att programmet började tio minuter senare än vanligt! "Det här var bestämt av en högre makt", tänkte vi och kunde i godan ro värma misosoppan, dra på mysbrallorna och sedan bänka oss framför teven. Perfekt!

Idag gick vi upp i ottan (åtminstone för att vara helg) och åkte in till stan för hotellfrukost. Mätta som as begav vi oss sedan iväg till Media Markt där vi gjorde en del fynd. Älskar den affären! Idag köpte jag t.ex. Pippi-boxen (alltså alla teve-avsnitt) för 229 kronor! :D Skön känsla att utöka min barsliga samling.

Nu sitter Lotta på tåget hem, och det känns tråkigt. :/ Men jag får träffa henne och alla andra snart igen när jag får julledigt. Snart kommer Daniel hit, och då ska vi titta på Sagan om de två tornen (hur många gånger har jag sett den nu?). Måste skruva ner en massa saker från väggarna också, för imorgon ska det äntligen bli omtapetsering i sovrummet och hallen! YES! Inte en dag för tidigt.

Har kommit underfund med att jag inte är en utgång-människa alls längre. Nån gång kan det vara kul, men handen på hjärtat - blir man inte oftast besviken? Gång på gång peppar man upp sej, men förfesten är alltid mycket, mycket bättre. "Vi ska ha så jääävla kuuul!" Kommer nog inte ens ihåg senast jag hade skitkul på ett uteställe, och jag tror faktiskt inte att jag är den enda. Med risk för att kallas tråkig och torr så står jag för det. Sen är jag inte supersocial med folk jag inte känner heller, tycker mest det är jobbigt när främlingar ska komma fram och prata. Särskilt om dom är fulla och har köttmarknadsblicken. Att träffa mina vänner, däremot, är alltid roligt. Mer förfester åt folket! Haha.

Imorgon lämnas uppsatsen in. GANSKA skön känsla.

...att publicera ett väldigt unikt kort, nämligen ett på syskonen Engström.


Inte dåligt med en syskonskara som sträcker sej från 22 till 59, eller hur? Visserligen i två olika kullar, men häftigt är det ändå.

Kanske inte egentligen, men det har varit en sjukt jobbig dag på jobbet. Det har alltid varit så himla lugnt där, men nu är det verkligen en turbulent tid. Och jag känner att min kropp sätter stopp.

Det kanske är som Daniel påtalat, att jag var lite väl optimistisk med att komma igång med allt så snabbt som möjligt. Jag ville ju visserligen komma igång snabbt, och jag är verkligen nöjd med det jag lyckats åstadkomma på uppsatsen, även om Jonathan naturligtvis fått dra det tyngsta lasset. Men när det gäller jobbet får jag ha i åtanke att jag är där för att hjälpa människor som mår dåligt. Och när jag själv inte mår särskilt bra är det kanske inte det allra lättaste. Energislukande hade det varit i vilket fall som helst, men jag är extra känslig och sårbar nu. Och mitt huvud känns efter den här dan som en hårt spänd järnhjälm.

Har två pass kvar att jobba nästa vecka, och jag ska ta dom. Men det får bli dom sista för det här året. Jag ska säga till att jag måste vila nu.

Funderar i övrigt på att ta en riktigt lång vistelse i Gislaved över jul och nyår. Har ingen längtan efter att festa, så det skulle vara skönt att bara fira en stillsam nyårsafton i huset. Och i mellandagarna få tid att bara ta det lugnt och ägna mej åt familjen och Bond. Jag behöver det. Och det känns inte som att mamma skulle ha nåt emot det heller.

Nu har jag iaf tänt det första adventsljuset i min nypyntade lägenhet. Mysfaktorn är ganska hög i mitt hem.