Salacious

 

 

Fredrik sa att det skulle finnas ett paket att hämta ut idag, och att något som fanns i det var till mej.

Eftersom dom två övriga böckerna var av hans favorit Fredrik Backman var det inte så svårt att gissa att det var den här boken som var till mej. Blev så glad! Har en känsla av att den kommer vara utläst innan helgen är slut.

 

Imorgon har vi inga lektioner, vilket betyder att jag inte behöver åka in till skolan. Känns ganska skönt att slippa restiden, för den har ju blivit betydligt längre nu sen jag flyttade. Jobb hemifrån står alltså på agendan, jag hoppas att jag kommer få en hel del gjort på examensarbetet.

 

Nu ska det läsas. Natti, natti!

 

Det har varit en bra dag! Den började med ett seminarium om brott i nära relationer och följdes av lite livräddning utomhus. Kaaaallt var det i vattnet,  men faktiskt inte så farligt som jag trodde. Efter lunch sprang jag skolans milspår för första gången den här terminen och sen var det dags att åka och möta Helena som precis har flyttat till stan. Både hon och jag har en otrolig lust att hålla på med musik igen och som gamla bandkollegor vet vi ju att vi passar ganska bra ihop på den fronten. Så nästa vecka ska vi ha vårt första rep! Känns skitkul att vi gjort slag i saken. :) Och det blir spännande att se hur det utvecklar sej...

 

Helt igenom bra har dagen tyvärr inte varit, dock. Har nämligen åkt på en dunderförkylning. Kände redan för ett par dagar sen att det var nåt som inte kändes hundra i luftrören och förmodligen var det badet idag som var den utlösande faktorn till att min näsa nu har löpt amok. Jag hoppas verkligen att natten blir bättre än vad kvällen har varit, annars blir det jobbigt. Usch.

 

Jag tröstar mej lite med att lägga upp några sommarbilder:

Det tillfälliga hemmet!

 

Här badade vi, alldeles för oss själva. Överdriver inte när jag säger att det var ganska magiskt.

 

Här var det lite molnigt, men seglaren var glad ändå. Och snygg!

 

Segling kan jag inget om, men jag är en jävel på att bära!

 

 

Ja, en sak som är säker, det är att man aldrig ska tro på en frisör när han/hon säger hur mycket av topparna som han/hon kommer att klippa. Två centimeter?? Ehhh, nej. Snarare fem!

 

Känns lite småjobbigt. Jag VILL ha långt hår så otroligt gärna, men samtidigt vet jag att mitt hår innehar något slags världsrekord i att slitas, så jag måste klippa mej mycket oftare och mycket mer än vad jag egentligen vill. Min nya strategi är dock att skippa plattången (använder den numera bara vid väldigt speciella tillfällen), använda hårolja varje dag och bara använda superbra märken på schampo, balsam och inpackning. Tror faktiskt att det har hjälpt en del, för den här gången togs inte alls lika mycket på längden (då brukar dom nämligen säga "fyra" centimeter istället för "två", resultatet blir då att en decimeter av håret ryker) och dessutom så är mitt hår mycket mjukare nu än vad det var för två-tre månader sen.

 

Det var dagens intressanta utläggning, jag förstår att ni antecknar och insuper denna fakta för fullt.

 

Såhär blev resultatet i alla fall:

 

 

Sen att herr "två centimeter" tog alldeles för mycket på min sidecut spelar inte så stor roll, för om en vecka eller två kommer den vara precis som jag vill ha den. Det andra däremot... VÄX!

 

Men inte för att jag inte hade några alternativ, utan för att jag valde det. Och ack, så skönt det var.

 

Alla människor är olika, en del avskyr att vara själva och får panik efter en kväll på egen hand medan andra ser det som ett inslag av lyx i livet. Jag tillhör den senare kategorin. Ibland tänker jag att jag kanske gillar det lite för mycket, för det är ganska ofta som jag väljer bort att umgås med andra till förmån för att vara ifred. Men istället för att analysera om det är något bra eller dåligt, så har jag mer och mer börjat acceptera att det är en del av den jag är och att det med största sannolikhet alltid kommer vara så.  

 

Dock har jag ju inte varit ensam hela helgen, för det var jobb både i lördags och igår. Förvånansvärt mycket folk faktiskt, och förvånansvärt många oförskämda barn. Som tur är så har jag varit ganska förskonad från såna; dom flesta ungarna man pratar med är hur goa, roliga och väluppfostrade som helst. Men det finns naturligtvis undantag, och det är skrämmande exempel. Igår var det en kille på nio-tio år som, förutom att skrika i falsett för att han inte fick den leksak han ville från butiken, hela tiden störde min visning och som grädden på moset avbröt mej mitt i en mening med att gnälla "Jag vill inte vaaaara här!!". Jag tittade på honom och svarade "du får VÄLDIGT GÄRNA gå härifrån." Helst hade jag velat säga nåt annat, men som tur är finns det en spärr någonstans därinne.

Jag förstår om en tre-fyraåring beter sej på ett sånt sätt, men när en kille som är så stor tror att hela världen kretsar kring honom, då är det något allvarligt fel i hans uppfostran. För jag vägrar tro att ALLA barn som beter sej illa har en bokstavsdiagnos. Tyvärr är nog diagnosen "slapphänta och inkonsekventa föräldrar" betydligt vanligare.

 

Nu blir det inte jobb igen förrän om någon vecka, för idag är det nämligen skolstart! Fjärde, och sista, terminen. Jag undrar om jag ens kommer hinna blinka.

 

 

 

 

Jag är så... OUTSÄGLIGT trött på att det alltid ska strula med mina löneutbetalningar. Varje, varje gång är det någonting som är fel och som man måste anmärka på. Det har gått så långt att jag numera inte är förväntansfull, utan oroad, varje gång det närmar sej den 25:e. Vad kommer felet vara den här gången då?

 

Hade  på känn att det säkerligen skulle vara samma visa nu den här månaden när pengarna från CSN kommer bli rejält försenade. Och mycket riktigt. Har fått alldeles för lite pengar den här gången också.

 

Blir så trött. JAG gör vad jag ska, både i skolan och på jobbet, men på grund av andra människors missar så är det JAG som blir lidande. Så istället för att kunna njuta lite av att äntligen ha en okej inkomst igen så blir det ännu en snålmånad. Gissar att jag får shoppa i nästa liv.

 

Men egentligen är det ju en världslig sak, om man ser på det från ett annat perspektiv. Jag har mat i magen och tak över huvudet och tänker man i såna banor så är ju min uteblivna guldkant på tillvaron ett i-landsproblem. Får försöka tänka så.

 

Dessutom ordnar sej ju allting förr eller senare. Det är som sagt mest själva principen - att jag får lida av andras misstag - som gör mej ledsen och förbannad.

 

Men men! Ingen idé att lägga energi på något som man ändå inte kan fixa just nu. 

 

Igår postade jag ett brev till min hyresvärd innehållande en uppsägning av mitt hyreskontrakt. Med andra ord blir det inget mer Februarigatan för min del. Det känns lite konstigt, tanken när jag åkte därifrån var ju hela tiden att jag skulle återvända dit. Men sen ville livet annorlunda! Och då menar jag annorlunda på ett bra vis. :) Jag hade gärna hyrt ut lägenheten längre, men hade redan fått besked att jag inte skulle få ha en andrahandshyresgäst längre än till mars, så det kändes faktiskt lika bra att säga upp lägenheten redan nu. På det viset slipper jag ta itu med allting som ska göras när jag är mitt inne i aspiranten. Det känns dock som att det är just lägenheten jag säger upp, inte själva staden. För jag är ganska säker på att jag kommer vilja återvända till Göteborg en vacker dag. Får se till att påbörja övertalningsprocessen redan nu...haha.

 

Min fina Kortedala-tvåa! Där har jag trivts. Den som får ta över den kommer bli lycklig. Och på tal om att ta över... är det någon som är intresserad av ett möblemang för en rimlig peng, så kontakta mej!

 

 

Vi har nu haft öppet i lite drygt en timme och har hittills haft 20 besökare. Ni kan ju själva tänka er vad det kommer bli för slags dag...

 

Så vad gör man när det inte finns en enda kund i sikte och när allt är påfyllt och iordningplockat?

Jo, man får blogga. Eller jag tycker att man får det i alla fall.

 

Den här veckan är lite tråkig för jag träffar knappt min älskling alls. Det är träningar eller saker med jobbet nästan varje kväll. För hans del alltså. Och i helgen är det kappsegling, vilket betyder att han åker på fredag och inte kommer hem förrän på söndag. Visserligen är jag inbjuden att åka dit på lördag efter jobbet, vara med på festen och sen åka tillbaka in och jobba söndag morgon igen, men jag känner att det inte finns energi till det. Så det är självklart till viss del ett val. Men det ska nog gå bra!

 

Och kvällarna går faktiskt ganska bra ändå för nu har ju Dallas dragit igång med dunder och brak! Haha. Trodde faktiskt inte att jag skulle fastna för det, men det är mycket bättre än jag hade väntat mej så jag kommer bänka mej ikväll igen. Ken Kercheval a.k.a. Cliff Barnes gör ju comeback ikväll - historiskt!

 

Skulle uppdaterat igår kväll, men var (i vanlig ordning) trött och slocknade i filmsoffan.

 

Kan meddela att andra seglingsturen var hur mysig som helst. Det var bra förra gången också, men ännu bättre nu. Främst för att vi på lördagen hittade en alldeles egen vik där vi kunde vara helt för oss själva. Att kunna bada nakna utan att vara rädd att någon ser, och att sitta på en klippa med rosévin, nötter och Skärgårdsradio på en ö där ingen annan befinner sej, det är såna där saker som gör att livet känns ganska fantastiskt.

 

Däremot kan jag fortfarande ingenting om att segla. Jo, jag kan göra en tre-fyra saker som Fredrik sagt åt mej att göra. Typ fälla ihop ett bord och vira ihop lite tampar. Men ingenting kommer naturligt för mej. Herregud, jag kan knappt köra en bil, hur ska jag då kunna styra en båt? Haha. Skämt åsido, det är bara att acceptera att logik aldrig varit och aldrig kommer vara min starka sida. Jag är liksom inte gjord på det viset. Det finns andra saker jag är duktig på! Som kanske inte kommer så väl till pass på en båt iofs, men i andra lägen.

 

Idag var jag på skolan och körde lite hinderbana. Det hade jag tänkt göra i vilket fall som helst, men nu när min framtida inkomst står på spel är det ännu viktigare än förut. ;) Hursomhelst så kändes det bra idag, jag gjorde en provomgång först och då kämpade jag inte vilket gjorde att jag kom i mål 30 sekunder senare än maxtiden. Jag vilade i ungefär en kvart innan jag provade igen och då tog jag i lite och sprang i mål med 40 sekunders marginal. Kändes väldigt bra! Nu vet jag att jag klarat det utan att ta i allt vad jag har, så det ska inte vara några som helst problem när det är dags för test nästa vecka. Det hade jag iofs inte väntat mej heller, men det känns alltid bra att vara säker. Ska till skolan en sväng på torsdag igen och träna lite till. :)

 

 

Som av en slump läste jag i DN att Ola Salo skulle uppträda tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester på Stockholms Kulturfestival. Utomhus, och alldeles gratis. Hade aldrig förlåtit mej själv om jag hade missat det!

 

Underrättade naturligtvis Vicki om saken så igår kväll stod vi tillsammans med våra fina män och tittade på en annan väldigt fin man. När The Ark gjorde sin avslutningskonsert förra året var jag lite smått orolig över att det skulle dröja innan jag fick se honom igen. Samtidigt hade jag väldigt svårt att tänka mej att han skulle släppa musiklivet. Och ack, så rätt jag hade. Såg ju honom visserligen i maj i Jesus Christ Superstar, men det är helt annat att se honom som sej själv.

 

 

Det spelar ingen roll vilket band som spelar där bakom.

Han, och låtarna, är fortfarande bäst.

 

 

Nu ska jag lägga på en rem och packa väskan för nu ska vi ut med båten igen. Hörs på söndag!

 

Väldigt lugn dag på jobbet idag, det märks att turistsäsongen lider mot sitt slut. Två timmar kvar av dagens pass och sen har jag ledigt fram till tisdag. Skönt! En seglingstur ska det bli, några detaljer om när vi åker är dock inte bestämda ännu.

 

En mindre rolig sak är att skolan, i vanlig ordning, strular vad gäller kontakten med CSN. Varje termin är det samma sak; ett visst antal elever får beskedet att dom inte har "tillräckliga resultat" och den här gången hände det mej. 7,5 poäng fattades och jag undrade var i allsin dar dom kom ifrån och var rätt säker på att det var någon lärare som hade varit slarvig. Men nej, efter ett besök på studerandeexpeditionen i morse fick jag veta att det är korrekt. Eftersom jag inte kunde genomföra hinderbanan i våras på grund av min stukade fot har skolan inte rapporterat in den kursen överhuvudtaget. Jag försökte påpeka det orimliga i att ETT enda moment skulle vara värt 7,5 poäng, men det hjälpte föga. Dessutom är det ju inte dom anställda på expeditionen, utan skolledningen, som borde ta tag i det här problemet som uppkommer gång efter gång. Men icke då.

 

Istället ska studenter (vissa inte på grund av uteblivna resultat, utan på grund av SKADOR) bli utan pengar på obestämd tid. Det känns ju rättvist. NOT. På en utbildning som är knutet till ett universitet eller en högskola uppkommer aldrig såna här situationer eftersom man där får ha saker som släpar efter. Det får man dock inte här, eftersom Polishögskolan - namnet till trots - inte klassas som en högskola utan som en yrkesutbildning, och då är det 100 % som gäller.

 

Nåja. Har mailat ansvarig lärare nu och efterfrågat en lösning, funkar det inte den vägen får jag skriva ett förklarande brev till CSN. En stukad fot måste väl ändå räknas som ett "ömmande" skäl? (Haha.)

 

Många är på mej om att jag ännu inte skaffat en smartphone, men jag har uppriktigt sagt ingen längtan efter att ha en. Förutom när det gäller en sak; att alltid ha en schysst kamera tillhands. Jag skulle verkligen vilja vara en sån som tar många bilder, men är usel på det. Fredrik är visserligen också dålig på det, sin iPhone till trots, men några bilder har det i alla fall blivit den senaste tiden. Och dessa ligger nu på min dator!

 

Här är några fina ögonblick:

 

 

Kväll nummer två på vår seglingstur ute i skärgården. Mitt första besök i Stockholms övärld, men definitivt inte det sista. Längesen jag var så rufsig i håret, saltig och osnygg.

 

 

Men det var också längesen jag var så nöjd och glad över vad jag har i livet. Om jag ens nånsin har varit det.

 

 

Vi var på Skansen några gånger. Här är från gången när Junie var med. Hon tyckte visserligen att det var kul att titta på djuren också, men karusellen med gungorna smällde högst av allt.

 

 

Kelstund med guldhundarna. Snäckan hade svårt att acceptera att jag även ville klappa Moa, därav protesten med tassen. Saknar dom redan!

 

Ja, visserligen är det ju "bara" silver än så länge, men imorgon har Sverige som bekant chans att ta ett OS-guld! Vilket är HELT ofattbart. Hade nån sagt det till mej när dom gjorde bort sej totalt i VM-kvalet för några månader hade jag bara skrattat och vänt på klacken. Men nu är det verklighet! I vilket fall som helst - igår kändes det precis som förr. Samma vånda i tevesoffan, samma vilja att klockan skulle gå fortare, samma gåshud när allt äntligen var klart. Jag ÄLSKAR det svenska handbollslandslaget!

 

Och om man ska vara realistisk kanske det mest troliga är att det blir silver imorgon, men helgen innehåller en massa guld ändå. För igår anlände Moa och Snäckan, världens underbaraste golden retriever-hundar. Helt otroligt att träffa såna väluppfostrade, lugna, trygga och lydiga hundar. Det är väldigt sällsynt. Något som också märks är att husse och matte har uppfostrat sina hundar på samma sätt som jag vill uppfostra mina framtida. Hundar ska ha massa kärlek, men inte på samma sätt som man ger kärlek till en människa, utan kärlek genom regler och tydlighet. (Och en massa gos också såklart!) Det är riktigt häftigt att se att dom så tydligt vet att det är människor som bestämmer. Hundar mår bra av det!

 

Ikväll blir det mys med dom igen! :)

 

 

 

En av hjältarna igår - Kim Ekdahl Du Rietz.

Jag bugar mej.

 

Eller nej, det är det ju inte. För jag jobbar både lördag och söndag. Men det kommer bli rejält med fredagsmys ändå! Ikväll får vi nämligen finbesök av två ljuvliga golden retriever-flickor som ska bo hos oss hela helgen. Dessutom är det semifinal i herrarnas handboll (vilken skräll!).

 

Med andra ord kan det inte bli så mycket bättre!

 

Det börjar kännas att sommaren är på väg att lida mot sitt slut och det är både bra och dåligt. Sista veckan innan skolan börjar ska jag jobba, vilket inte var bestämt från början. Det är lika bra, Fredrik jobbar ändå och det kommer bli riktigt skönt att faktiskt ha lite pengar att röra sej med i höst, vilket jag inte har haft nu i sommar. (Man tenderar att glömma det där varje år, att lönen kommer månaden efter att man tjänat in den.) Den shopping jag tänker unna mej i slutet av augusti och september är jag så himla VÄRD!

 

Men visst är det tråkigt att sommaren tar slut. Särskilt när man inte fått någon sol att tala om. Jag tillhör dock inte den skara som blir deppig när hösten kommer, jag får snarare energi av känslan att saker och ting drar igång igen. Dessutom älskar jag hösten som årstid, det är helt klart min favorit. Färgexplosion utomhus på dagarna och värmeljusmys inomhus på kvällarna. Längtar faktiskt lite!

 

Skolan drar snart igång igen också, och därmed den sista terminen. Jag ser inte fram emot det lika mycket som jag gjorde förra sommarlovet och jag vet inte riktigt varför. Det är inte det att jag inte tycker det är roligt längre (för det tycker jag verkligen) men jag börjar nog bli lite otålig. Vill komma ut i det riktiga polislivet nu! Men när jag väl går in genom grindarna till kära Sörentorp vet jag att det kommer kännas som vanligt igen. Ska dessutom bli grymt kul att träffa klassen! Jag får se till att njuta ordentligt sista terminen, för den här tiden kommer aldrig mer tillbaka.

 

 

Idag på morgonen kände jag, för första gången sen innan jag stukade foten i början av april, igen mitt gamla löparjag. Hade bra fart och massor av kraft i uppförsbackarna och rejält med studs i dojan hela turen. Kändes väldigt bra! Fortsätter det såhär så kommer jag nog börja pressa tider igen, fram tills nu har jag mest kämpat med att få tillbaka konditionen. Passande nog så är det sista anmälningsdagen till DN:s halvmarathon imorgon, vilket blir en väldigt bra morot. :)

 

Det har varit bra dagar, det här! I måndags kväll kom mamma hit för att kolla in hur vi har det i Årsta och för att uppleva Stockholm. I tisdags gjorde vi båda dessa saker med råge; i sex timmar strosade vi runt och var rejält trötta, men nöjda, på kvällen då det blev det Allsång på Skansen i tevesoffan och tacos. Igår gick vi upp i ottan för att hinna i tid till Viking Lines färja till Åland. Gjorde samma dagskryssning förra året med Lotta och Tomas och det är en riktigt prisvärd utflykt. Tyvärr var det lite för kallt för att sitta ute på däck, men som tur är smakar ju lunchbuffén lika bra oavsett väder. ;)

 

Idag på förmiddagen följde jag med mamma till bussen mot Småland och sa hej dåinnan jag gick till jobbet och det är alltid lite jobbigt att skiljas från familjen eftersom jag då blir påmind om hur långt det är mellan oss. Visserligen träffar jag dom ganska regelbundet ändå med tanke på vilket avstånd det är, men nu blir nästa gång inte förrän i oktober och det känns länge.

 

Som ni ser har min semester även inneburit ledighet från skrivandet. Jag tror för all del inte att er sommar blivit förstörd på grund av det, men nu kommer det förmodligen bli lite mer regelbundet uppdaterande.

 

Mycket har hänt den senaste veckan! Förra söndagen flyttade Fredrik och jag alla mina grejer, samt flyttstädade och lämnade tillbaka nycklarna. En OTROLIG lättnad att ha det gjort! Dessutom är det skönt att slippa leva sitt liv i en kappsäck och tänka på vad man måste ha med sej till när osv. Men framförallt är den största vinsten med det här att kunna säga "hemma hos oss" och syfta på det hem man delar med världens finaste människa. Det är första gången jag bor ihop med någon och det känns lite overkligt, precis som det känns lite overkligt att jag inte ens visste vem Fredrik var för nio månader sen. Som tur är behöver inte "overkligt" vara en synonym till "onaturligt", för jag har faktiskt aldrig varit i en relation som är så naturlig som den jag är i nu. Jag tror verkligen att det är meningen att det ska vara vi, älskling!

 

Förra veckan (måndag till fredag) spenderades i Gislaved och det var riktigt skönt att få lite tid tillsammans med familjen ( även om Skåne-gänget saknades). Som pricken över i:et blev det dessutom lite bad! Svinkallt, naturligtvis, men ändå värt det. :) Det hanns även med ett lååångt rep med Scum undone vilket var helt galet kul. Har inte sjungit så mycket och så länge på evigheter och nu vill jag bara ha meeeer.

 

Igår var jag tillbaka på jobbet, och det är arbetsdag som gäller även idag. Sen blir det dock ledigt i två dagar igen, så jag ska inte klaga, haha. Ikväll kommer mamma på besök, det ska bli mys!