Salacious

Nu är det bara två veckor kvar på den här jobbsommaren, starting today. Det har faktiskt gått förvånansvärt fort! Innan jag vet ordet av är det äntligen dags för praktik också. :)

Småland på gång igen, alltså. Ha det fint, alla.

Nu kan jag inte hålla tillbaka längre. Jag VET att man inte ska klaga på värmen, för vi ska vara glada att vi har fått en så fin sommar och blablabla... men nu RÄCKER DET.

När jag skulle åka från Bergsjön idag blev jag ganska lättad över att det var mulet ute. Stekande sol flera dagar i sträck är ju trots allt ganska påfrestande. Tji fick jag dock när jag anlände till stan för där var det precis lika varmt som vanligt. Ungefär en minut innan spårvagnen anlände kände jag att jag började bli konstig och några sekunder senare svartnade det bokstavligt talat för ögonen. Jag såg inte ett skit. På något sätt lyckades jag ändå ta mej på vagnen och trots att resan bara var två hållplatser lång kändes det som en halvtimme. Folk runt omkring mej undrade säkert vad jag var för en fyllbult, men det sket jag i eftersom det  enda jag kunde koncentera mej på var att inte svimma. Så när vagnen äntligen stannat vid min hållplats blev jag totalt blind än en gång och chansade på var trappstegen fanns någonstans. Det var inte så smart. En sekund senare låg jag på asfalten och kvicknade till av att en kille hjälpte mej upp och placerade mej på en bänk. Samtidigt som han rusade in på Pressbyrån efter vatten höll en tjej som sett alltihop mej sällskap och frågade hur jag mådde. Fortfarande såg jag knappt nånting, men efter en halvliter Vittel började jag så smått bli människa igen. Fy fan vad läskigt!

Och ännu mer läskigt hade det varit om dessa hjälpsamma människor inte varit i närheten, skulle inte förvånat mej om andra som trodde jag var full bara låtit mej ligga.
Killen var supersnäll och skulle absolut inte ha något betalt för vattnet och när jag mådde lite bättre tog vi följe hem eftersom det visade sej att vi bodde väldigt nära. Så dagens ros till honom.

Och dagens ris till solen som inte har vett att lugna ner sej lite! Varför i all världen kan det inte räcka med 20 grader ett tag nu? Vi behöver vila nu. Eller iaf jag.

Igår var det grillkväll hos Frida och Gabriel, vilket var väldigt mysigt, soligt och framför allt gott. Två av Gabbes kompisar och en bekant till Frida var också med. Efter ett femsiffrigt kaloriintag (åtminstone kändes det så) drog vi vidare till Nefertiti. Frida och jag har pratat i evigheter om att gå dit, men det har aldrig blivit av. Jävligt synd, för vi förstod snabbt varför det har så gott rykte. Mysig lokal, superbra DJ och människor som var mysigt lulliga istället för dräggfulla. Så det kommer lätt bli ett favvohak!

Jag har förresten blivit förälskad i The Sounds senaste skiva, trots att det är ett band jag alltid haft lite svårt för. Men dom lättsmälta låtarna sätter sej som ett virus på hjärnan, och det är så enkelt att man inte kan göra annat än att le och sjunga med.

Jag måste erkänna att det kändes lite konstigt igår kväll när jag steg in genom Daniels dörr. Tre veckor är faktiskt ganska lång tid när man är van vid att träffas var och varannan dag.

Men efter ett tag kändes allt som vanligt och han var finare än nånsin med brunbränd kropp och trötta muskler.

Ikväll ska vi ha tacoskväll, det är sånt vi är specialister på. :D

Vet ni vad som är skönt? När det enda som behövs är äkta talang. Jag har länge tyckt att Amy Diamonds låtar varit några av dom bättre som spelas på radio. Men det kanske är sånt man inte "ska" tycka eftersom Amy är ett barn och sjunger massproducerad pop?

Vet ni vad? Det skiter jag i. För det är så himla skönt att se att en tjej som Amy lyckas. Främst för att hon har en helt otrolig röst för sin ålder, men också för att hon inte lanserats med några sexuella anspelningar. Amy är 14 år och i reklamen för hennes nya skiva springer hon runt och leker som vilket annat barn som helst. Jag blir så glad när jag ser sånt. När Britney Spears var 16 slog hon igenom med en musikvideo där hon sminkats upp till porrig skolflicka. Det är så skönt att en massa barn älskar Amy ändå, trots att det enda spektakulära med henne egentligen är hennes röst. Hon är söt, men inte snygg, hon har utstålning, men är inte overklig. Egentligen handlar det bara om en superduktig flicka som älskar att sjunga. Fan vad gött.

Och när det gäller hennes låtar har dom faktiskt texter som säger mycket mer än vad dom flesta vuxna kommersiella popartisters tjat gör nuförtiden. "Don't cry your heart out"  t.ex. har ett bra budskap och "Shooting star"  är riktigt, riktigt fin. Sånt gillar vi.

Efter mycket om och men är jag således tillbaka i min lilla stad. Att vänta i två timmar på en buss (som från början egentligen skulle varit ett tåg) som aldrig kom är inte världens roligaste sysselsättning, men till slut kom det en liten taxibuss och hämtade upp sju trötta passagerare på Hestra station. Synd bara att det bara fanns sex lediga säten i taxin och att jag, till skillnad från vissa andra, inte gamade efter platser. Jag och en tjej fick dela stol ända till Borås. Det var inte jättebekvämt för nacken, ryggen och benen. Fan vad SJ ska få betala för det här!

Det har iaf varit en jättebra Gislavedsvistelse. Visserligen har jag jobbat mycket, men eftersom jag slutat tidigt på dagarna har jag kunnat umgås med familjen ändå. Linnéa och Noah är världens finaste barn som jag önskar att jag kunde träffa mycket oftare än jag gör nu.

Skönt att vara tillbaka nu. Ska snart gå och lägga mej i den skönaste sängen och sova i tusen år. Efter det tänkte jag bege mej till Droppen och lämna lite blod och på kvällen blir det århundradets gosfest! Förhoppningsvis iaf. Inte säkert att jag kommer ihåg hur man pussas.

Ledig idag och imorgon, sen är det bara sex arbetsdagar kvar innan jag återvänder till min älskade stad!

Och veckan kommer gå superfort eftersom jag har saker att se fram emot.
 Idag till exempel kommer min äldsta syster och hennes två barn och bor hos mamma och pappa. Förmodligen stannar dom hela veckan. Har inte träffat barnen sen jul (!), vilket känns förjävligt. Men nu ska vi umgås en massa. :)

Och på tisdag kommer ju Lotta och Tomas tillbaka vilket förstås ska bli jättekul!

Två tredjedelar avklarade. Har nästan glömt hur det känns att ha en pojkvän och att inte somna ensam. :/

Alla jobb har återkommande moment som man i början kan tycka är rätt charmiga men som man tids nog spyr på. Jag tror iaf att det är så, åtminstone när det gäller serviceyrken såsom mitt extraknäck. Och momenten som gäller just mitt jobb handlar om kundernas kommentarer och ibland efterblivna handlingar.

Men jag ska börja med det som är positivt och uppskattat. Nämligen:

- Kunder som uppmärksammar mej som en människa och inte en robot bakom kassan. Att säga hej, tacka och säga hejdå kräver inte så mycket energi. Och dom allra flesta gör detta, men dom gånger man nonchaleras känns det väldigt, väldigt olustigt.

- Skämtsamma kunder som är roliga på riktigt. En rolig kund som man skrattar åt och med kan väga upp 20 sura.

Det finns såklart många fler positiva inslag, men jag är så ivrig att skriva ut lite irritation att jag sätter igång nu. Det här är sånt man efter ett tag blir allergisk mot:

- Kunder som sekunden efter att dom äntrat butiken utbrister "Har ni en toalett hääär?" Toalettskylten syns klart och tydligt och den är inte på något sätt ologiskt placerad. Har man bara förmågan att flytta blicken två centimeter är det inga problem överhuvudtaget.

- Trisslottsköparna. I nio fall av tio läggs ett käckt "den ska va' med vinst!" till. Kunden tror förmodligen att den är först i världshistorien med att lägga till den fyndiga slutklämmen. Det är han inte.

- Småmyntsterroristerna. Vi har alla råkat ut för dom, och det är minst lika jobbigt för kassörskan/kassören som för dom övriga kunderna som panikslaget står och väntar i kön bakom. Kunden i fråga har ungefär en miljon kronor i kontanter på sej, varav hälften såklart är i mynt (gärna 50-öringar). Dagens triumf för kunden är när vederbörande efter mycket om och men lyckats skrapa ihop hela summan utan att behöva nyttja en enda sedel. Momentet avslutas förstås med ett käckt "nu blev det lite lättare i plånboken!" alternativt ett "skönt att bli av med lite skrammel!"

- Lågprisknarkarna. Människor som inte fattar att en bensinmack alltid tar dyrare priser än en stor matkedja. "Du menar inte att du tar 17 kronor för en halvliters dricka?!?" Jo, det gör jag. Men för det första kör du en sprillans ny Mercedes, så så jävla ont om pengar i din kassa kan det knappast vara. För det andra är det knappast "jag" som sätter butikens priser. Preem-loggan består av en björn, inte av mitt ansikte. Jag jobbar bara här, din jävla hagga. För det tredje finns Ica Kvantum, Konsum och Lidl i Gislaved så åk dit för fan.


Tacka vet jag våra vanliga, hederliga stammisar. :)