Salacious

Somnade på spårvagnen både till och från skolan idag. (Och nästan medan jag läste i datasalen, tur att Jonathan inte upptäckte det, haha.)

Jag ber om ursäkt till mina läsare om ni under den kommande tiden kommer att spy på allt tjat om min uppsats. Men tyvärr, det är i stort sett vad mitt liv handlar om just nu. Även delar av min lediga tid, som t.ex. den här kvällen, ägnas åt att skriva, eller tänka, på den. Men sen blir det nog rätt bra också!

Nu ska jag ta några skedar grekisk yoghurt, klicka i lite honung och sen lägga mej framför teven och försöka tänka på absolut ingenting innan jag går och lägger mej.

Natti!

Helgen var naturligtvis perfekt. Klockan 12 i fredags steg Sara av sitt tåg och jag fick tårar i ögonen för att jag blev så glad att se henne! Vi tog en liten runda i Nordstan innan vi åkte hem till mej och åt grekisk sallad och tzatziki. Mätta och belåtna pratade och skvallrade vi och med en missunsam och kritisk inställning snokade vi på människor från förr på Facebook, haha.

På kvällen var det såklart dags för Idol-mys, och Frida, Carin och Jonathan kom och anslöt. Jag hade gjort bortglömd kaka (ja, det heter så och är supergott!) och köpt godis på kära 4-gott. Det enda som var fel med kvällen var förstås att fel person åkte ut, men det vet ju alla redan. Vi drack lite vin också och blev lagom lulliga.

Vi hade ställt klockan på 8 igår morse för att hinna åka in till stan och avnjuta frukostbuffén på Scandic. Jag åt så mycket så jag hade ont i kroppen flera timmar efteråt, men det var ändå värt det. Lite shopping på stan hanns med också, jag köpte en present till Linnéa som snart fyller år och lite julpynt. :) Har konstaterat att jag säkert kommer ha tusentals tomtar när jag är är 50. Men det är ju så roligt! Ser fram emot att hämta min jullåda i förrådet... kommer vara en alldeles speciell känsla.

Sara fick en make-over också, Frida förvandlade henne till rödhårig och det blev så snyggt! Så när Sara kommer fram till Jönköping om en knapp timme kommer hon vara hetaste bönan i stan. Fast det var hon iofs innan också.

På kvällen var vi bjudna till Daniel på mitt jobb som hade lite avslutningsfest. Han flyttar till Gävle på fredag, vilket är lite tråkigt. Känns som att det inte är sådär jättestor sannolikhet att man kommer träffa honom igen.

Efter det drog vi iväg till Styrbord Babord som alla tycks tala så väl om. Det var ett riktigt mysigt ställe! Kommer nog ge det fler besök. Ebbot från Soudtrack of our lives var där och jag kommer aldrig sluta gräma mej över att jag missade honom sjunga Instant repeater ´99. :( Men kvällen i övrigt var väldigt lyckad, och avslutades som sej bör på donken med två cheeseburgare. Vi somnade på bara några sekunder när vi kom hem.

Nu har Sara som sagt åkt igen, och det känns tråkigt. Men vi kommer ses snart igen, och så har vi börjat kolla datum och planera nästa lilla resa vi ska göra i gänget. Älskar mina vänner, ni är dom bästa man kan ha!

Resten av söndagen ska bli precis lika seg som den hittills varit. Men seg är inte synoymt med dålig. Jag njuter av att ta det lugnt. Snart kommer Daniel och då ska jag stilla mitt gosbehov.

Som jag har längtat efter den här helgen. Idol-mys imorgon och lyxdag + utgång på lördag. Har fixat och donat hela kvällen.

Jag mår nästan för bra. Men jag behöver inte oroa mej, för när jag minst anar det dyker den där olustiga känslan upp och knackar mej på axeln. "Varför har du roligt, Caroline? Skäms du inte?" Jag vet att det inte är någon annan än jag som säger så, och jag vet att ingen blir hjälpt av att jag deppar ihop. Men jag kan inte komma ifrån att det dåliga samvetet mer än gärna gör sej påmint varje gång jag skrattar, gör upp planer eller kommer på att jag haft så fullt upp under dagen att jag inte hunnit tänka på hur det är hemma.

Samtidigt är jag glad att jag har en så uppbokad kalender, för då hinner jag inte reflektera över hur allt egentligen känns.

Fattar ni vilket konstigt ord det är eller. Blogg, bloggen, bloggaren, bloggarna, bloggförfattaren, bloggvärlden - det känns som att det konstiga ordet utgör ca 95 % av mitt ordförråd just nu.

Är faktiskt lite förvånad över mej själv, har suttit i flera timmar ikväll och skrivit. Inte för att jag på nåt sätt måste, utan mer för att det känns bra. Det är som Lotta säger, jag är så himla lydig!

Mest beror det ju iofs på att jag ändå inte haft nånting att göra. Det är inte lönt att städa förrän imorgon, t.ex. Och Daniel är och jobbar. Har inte ens tittat på Heroes ikväll, men har det inspelat på band, så vi ska titta på det sen när han har slutat.

Nu är det inte alls långt kvar till fredag, vilket betyder att Sara snart kommer hit och lyser upp mitt liv!

(Ska nog sova en liten stund innan älsk kommer. Eller det kanske är dumt? Jag kan ju iofs lägga mej i sängen och vila lite bara. Eller hur...)

Kanske är det för att jag skriver om blogg hela dagarna jag inte orkar uppdatera läget i min egen, kanske är det för att jag har huvudet fullt av en massa annat.

Idag har jag i alla fall tvättat för hand i badkaret, och min beundran för kvinnor från förr har vuxit sej starkare. Hur orkade dom? Ibland måste man bara orka, så enkelt är det.

Imorgon måste jag orka gå upp tidigt och gå ut och promenera, för om jag gör det på morgonen istället för på eftermiddagen kanske jag orkar handla mat efter skolan. Och så måste jag orka städa nån gång i veckan...

Bäst jag går och lägger mej snart.

Läste att Christoffer Hiding ska sjunga It takes a fool to remain sane på fredag. Det låter som att det kan bli riktigt bra.

Sov till tolv idag. Ehh... det hör inte till vanligheterna. Var visserligen uppe ganska sent igår, men tio timmars djupsömn... det är rätt mycket.

Åkte in till stan och fikade med Frida vid klockan tre, vi satt på Kafé Vallgatan och tjatade i nästan tre timmar. Vi hade inte setts på en månad, så det var mycket att skvallra om. Förutom att det var roligt att träffa henne kändes det skönt att åka in till stan, hade säkert bara suttit och ugglat i lägenheten annars.

Imorgon blir det långpass på jobbet, och efter det återupptas arbetet med c-uppsatsen. Hard work, work!

Men jag har ju hela lediga kvällen framför mej. Daniel kommer vilken minut som helst. Det blir tevemys med Gudfadern och säkerligen något onyttigt.

Det är ju dumt det här att man inte kan vara på två ställen samtidigt. Det är tungt att inte vara nära sin familj när saker och ting är jobbiga, men samtidigt kan jag inte förflytta hela mitt liv till Gislaved. Jag har ju min vardag här, liksom.

En vardag som f.ö. flyter på förvånansvärt bra, arbetet med c-uppsatsen går t.ex. fortfarande fint.

Nu blir det såklart Idol. Jag har en rykande färsk kasslergratäng och mumsigt naturgodis som jag ska avnjuta till det .

Ha en fin helg, allihop!

Satt och fastnade framför klipp på youtube, sådär som man kan göra ibland. När jag kollade igenom några Idol-klipp blev en sak ganska uppenbar. Alla kan gå och lägga sej jämfört med Sebastian Karlsson. Varken detta eller förra året har det varit någon som varit ens i närheten av hans utstrålning och scennärvaro. Visst, många av årets deltagare är riktigt duktiga, det är en jämnare kvalitet än det varit tidigare år. Men ärligt talat, föredrar man inte hellre att startfältet är lite halvkasst men med en väldigt klart lysande stjärna som överglänser alla andra? Sebastian var en sån, och jag har mycket svårt att tro att nån kan ta över den rollen.

Men sen är ju allting relativt också. Man kan vara Idol-bra, och sen kan man vara helt underbart, fantastiskt bra på riktigt. Som t.ex. Jeff Buckley. Jag önskar verkligen att jag hade fått möjlighet att höra den där rösten live. (Tror till och med en sån upplevelse hade kunnat konkurrera med en The Doors-konsert, när vi snackar önskekonserter med döda människor.) Det är helt makalöst hur en människa kan stå rakt upp och ner och sjunga på det där sättet utan minsta lilla felberäkning. Det är bara att kapitulera.

Hallelujah

Satisfied mind

Lyssna och njut. Och tänk på hur sällan man hör nåt som är såhär bra.

Ont i huvudet idag, men har ett nästan tvångsmässigt motstånd till värktabletter. Så blir det inte värre tänker jag låta det vara bara.

Skulle kunna skriva en novell här, men jag varken vill eller orkar. Dagens viktigaste info är att vi idag kom igång med c-uppsatsen, vilket såklart känns bra. Vi kommer göra ett grymt bra jobb.

"Vad bra humör du är på, för att vara morgon!" utbrast Daniel för en stund sen när jag visade mej från min bästa sida.

Han hade rätt, och jag kom på varför.

Jag drömde om advent inatt! Oavsett hur stressad jag kommer vara vid den tiden i december kommer jag njuta lika mycket som vanligt. Jag ska baka pepparkakor och lussekatter och hitta nya platser åt mina tomtar. På kvällen ska jag tända det första ljuset, äta en clementin, dricka julmust och lyssna på "Fairytale of New York" med The Pogues och Nat King Coles "The Christmas song".

Det är den bästa tiden på hela året, och jag längtar!

Idag ska jag:

• Städa hela lägenheten
• Tvätta
• Skriva jobbansökningar och skicka in dom
• Registrera mej i AF:s databas
• Träna
• Packa väskan inför helgen så att jag slipper stressa imorgon

Och jag börjar...NU!

...vill jag bara säga att ännu en hemtentaperiod har nått sitt slut. GUD så skönt. Detta betyder att jag med gott samvete kan ägna hela morgondagen åt att tvätta, städa och fixa grejer i största allmänhet. På fredag är det introduktion till c-uppsatsen och efter det sticker jag till Gislaved där jag inte ska skänka skolan en enda tanke. Ska som vanligt bli jätteskönt att åka hem. Tråkigt bara att Lotta är upptagen större delen av helgen, men vi hinner träffas lite på söndag i alla fall.

First thing's first. Nu ska jag köra två varv i spåret, och efter det väntar Heroes-kväll med... just det, tacos. :D

Puss!

Känns uppriktigt skönt att vara tillbaks på jobbet, har nästan varit lite orolig att jag ska bli bortglömd. (Sen att man behöver inkomsten gör ju naturligtvis sitt till.)

Imorgon när jag slutat är det raka vägen hem och sätta sej med hemtentan. Men det känns faktiskt lugnt.

Nu ska jag ta lite kvällsmat, göra dom andra sällskap i soffan och titta på partiledardebatten mellan Reinfeldt och Sahlin. (Har jag nämnt att jag har världens bästa jobb?)

Heja Mona!

Okej, det var lite väl optimistiskt att gå upp klockan 6. Men jag gick upp 7, och från kl 8 fram till 15.30 satt jag med statistikuppgiften. (Bara två korta pauser också, erkänn duktigt.) Har skickat iväg min del till Veronica nu så att hon kan kolla på den, så gör vi förhoppningsvis klart allt imorgon. Världens sten har fallit från mitt hjärta!

Har precis tränat lite, men jag är rätt trött så jag körde inte så länge.

Tillvaron känns ungefär tusen gånger lättare idag än den gjorde igår. Att man aldrig lär sej att inte tänka katastroftankar. Varför skulle jag inte klara det, liksom? Jag är inte dum i huvudet, det finns ju en anleding till att jag överhuvudtaget kom in på den här utbildningen. Och om det nu inte skulle gå vägen är det ju bara att göra om det, så är saken biff.

Jag säger som Jafar när han ska hypnotisera sultanen: "Allting ordnar sej fiiint."

Åh! Jag måste allt ha en Disney-kväll snart, det var längesen nu!

Jag vill bara spy när jag tänker på skolan. Idag ska vi sitta i tre timmar och försöka få ut nåt från den enkät vi gjorde för några veckor sen. Analysera statistik, PARTYTUTA. Och sen ska vi hem och skriva en tenta om det. Vi har dessutom ytterligare en hemtenta som ska vara ungefär fem sidor i omfattning. Allt detta ska vara inlämnat klockan 12 nästa fredag. Och det låter väl kanske inte oöverstigligt för er som inte är mitt inne i det, men luften har bara pyst ur mej. Jag har gått i skolan non stop sen jag var sju år, det börjar bli lite väl mycket nu. Jag vill JOBBA. Eller till att börja med att den här förbannade kursen kan vara över så att vi äntligen kan sätta igång med att skriva vår c-uppsats (det sista momentet...YES).

Och mitt i allt detta är jobbångesten större än nånsin. Det är ju nu man ska vara som mest på hugget, samtidigt som utbildningen är som tuffast. Drömde inatt att jag fick komma på anställningsintervju, bara det hade varit värsta grejen!

Jag tänker iaf slänga undan böckerna när jag kommer hem i eftermiddag och ge mej ut till motionsspåret. Där ska jag gå mej svettig som as och spendera resten av kvällen framför teven.

Imorgon ska jag gå upp 06.00, skrika "DISCIPLIN" och sammanställa statistikskiten.

Alex Schulman har slutat blogga, och det är skittråkigt. Jag hade faktiskt blivit beroende. Men det är tur att det finns andra humorister i det här landet. Som i Boston Tea Party igår. Ämnet var pengar och när dom kom in på snålhet sades följande (okej, nu kan jag inte expertens snack ordagrant, men ni fattar):

Ekonomiexpert: Jag hade en kompis en gång som var oerhört snål och han hade en fredagsritual med sitt saldo. Han köpte en halv flaska vin (bara en halv, naturligtvis) och satt på fredagkvällen och ringde till sin bank via telefon för att lyssna av sitt saldo. Så satt han där med ett glas vin och en cigarett.

Filip: ... och kanske en liten, liten runk.

Däremot tänker jag hädanefter skita i Dexter. Försökte verkligen titta igår, men det är dömt att misslyckas. Hade det varit för två-tre år sen hade det inte varit några problem, men jag har fan blivit gammal nu, 23 är läggdagstid!

Imorgon ska vi träffa vår handledare inför c-uppsatsen igen, det blir nog ett bra möte. Underbart med engagerade människor.

Den här kvällen tänker jag helt och hållet ägna åt en skönlitterär bok för en gångs skull. (För en gångs skull är inte riktigt rätt att säga heller, för jag har läst väldigt mycket "vanliga" böcker den senaste månaden. Härligt!) Läser den omtalade Snabba cash av Jens Lapidus och, ja, den ÄR så bra som alla säger. Jag längtar efter att lägga mej ner i sängen och ta reda på hur det går för Mrado, JW och Jorge. Men först ska jag äta blodpudding med lingon och hembakt bröd.

Hoppas ni har det bra ikväll!