Salacious

 

För en vecka sen, när jag gick och la mej på söndagkvällen, hade jag inga vidare förväntningar på veckan som skulle komma. Det var inte så att jag var less, bara det att det kändes som att det skulle bli ganska händelselöst. Vad skönt att man kan bli överraskad!

 

Det har inte varit en extraordinär vecka, men den har innehållit väldigt många bra saker!

 

I tisdags träffade jag Helena igen och det går minst sagt framåt för vår lilla duo. Fem låtar på repertoaren redan, och det låter - ursäkta min partiska ställning - väldigt bra! Jag blir på så himla gott humör av att sjunga. Balsam för själen!

 

Onsdagseftermiddagen innehöll en bilkörningslektion, och i vanlig ordning oroade jag mej för den flera dagar i förväg. Det är faktiskt väldigt synd att det har blivit så att just det momentet har skapat en stor ångest hos mej, för det är ju faktiskt inte så att jag inte kan köra bil. Det är bara det att vissa moment gör mej stressad och osäker, särskilt när man har en oerhört dömande person bredvid sej i sätet. Nu ska jag inte måla ut någon personligen här, men det råder trots allt yttrandefrihet i det här landet och vissa av våra trafiklärare har haft ett minst sagt opassande beteende och fällt kommentarer som inte hör hemma i en lärandemiljö. Därför var det en sån oerhörd lättnad när vår nya lärare visade sej vara en skänk från ovan! För första gången någonsin kände jag mej avslappnad, bekväm och fokuserad på rätt saker. Och duktig! Dessutom skrattade vi studenter mer än vi gjort under någon tidigare lektion. Synd att det skulle dröja ända till sista terminen innan den känslan skulle infinna sej... men bättre sent än aldrig!

 

Jag var alltså på riktigt gott humör efter körningen, och det blev inte direkt sämre av att möta upp Fredrik, käka middag och gå på bio. Inget märkvärdigt i sej, men speciellt av den anledningen att det faktiskt inträffade på en vardag. Vi ser nämligen inte så värst mycket av varandra på veckorna och ibland kan det kännas lite jobbigt.

Snabba cash II var en klart sevärd film, men det var tur att jag var på riktigt gott humör i övrigt för annars hade jag blivit helt nedslagen... Mörkt, mörkt, mörkt!

 

I torsdags hade Vicki och jag bestämt dejt eftersom det började bli hög tid att hitta kläder till 55-årsfesten nästa helg. Tyvärr fick vi revidera våra idéer, men istället för att deppa över det satte vi oss på ett fik och njöt av lite egentid. Ibland slås man av hur sällsynt och värdefullt det är att faktiskt ha en vän som man har så otroligt mycket historia med. Och det är fint att bli påmind om vilket privilegie det är att kunna anförtro eller bli anförtrodd och bara VETA att det aldrig kommer nå någon annan. 13 års vänskap, and still counting! Det är grejer, det.

 

Fredagen innehöll ett mycket bra seminarium och en eftermiddag med examensarbetet innan det var dags att bege sej mot Spånga och ha pyjamasparty hos Emma tillsammans med Jonna, Annika och Emilia. Marängsviss och Sex and the city, kommentar överflödig!

 

Helgen har, ovanligt nog, inneburit jobb (befinner mej för övrigt på jobbet i skrivande stund, lugna gatan här idag till skillnad från igår) men igår lyckades vi pricka in lite socialiserande också. En kompis till Fredrik fyllde 30 och det var vin, tårta och trevliga samtal. En hyvens kväll, helt enkelt!

 

Nu längtar jag dock till ikväll när det bara blir han och jag. Tacos och Partaj på teve, perfekt söndag i mina öron!

 

Det är onekligen en hel del som hänt i min lilla tillvaro den senaste veckan. I torsdags fyllde som bekant Fredrik år och det blev ett himla lyckat kalas! Var dock väääldigt trött efteråt, det tar på krafterna att vara husmor! Haha.

Det blev mat till ett helt kompani över, men det är ju ingen katastrof. Otroligt skönt att slippa laga mat i några dagar!

 

Det bästa med att han fyllde år att jag nu inte behöver oroa mej för att försäga mej angående hans present. Han ska nämligen få en resa till Polen! I början av november åker vi till Krakow och bor på ett femstjärnigt lyxhotell i tre nätter, vilket ska bli obeskrivligt skönt. Och han är så värd det! (Jag med, visserligen.) Hösten kommer nog inte kännas lika lång när man har nåt sånt att se fram emot.

 

Men att hösten skulle gå långsamt är nog ingenting som jag behöver oroa mej för, tvärtom. Dessutom är hösten så himla vacker just nu att det inte ens går att oja sej över att sommaren är förbi.

 

I lördags till exempel, när det var dags för Stockholms Halvmarathon, var det inte en människa som kunde klaga. En fantastisk dag blev det! Och jag är väldigt stolt att jag lyckades ta mej igenom hela banan. Det tvivlade jag visserligen inte på, men man vet ju aldrig när man inte sprungit så långt tidigare och när stukningen fortfarande gör sej påmind vissa stunder. Det gjorde den dock inte i lördags; det gick bättre än jag hade väntat mej och nu känner jag mej visserligen trött och lite sliten i benen, men har inte det minsta ont i foten. Skönt! Hade, som jag skrev här i förra inlägget, som mål att ta mej runt på mindre än två timmar men det lyckades tyvärr inte. 2:01:36 stannade klockan på, men jag kan med handen på hjärtat säga att jag är ganska nöjd ändå. Och nästa år vet jag att jag kommer greja det!

 

Idag fick jag besked om vilket distrikt jag kommer att hamna i under aspiranten. Södertörn blir det! Visserligen var det mitt fjärdehandsval så jag är kanske inte supernöjd, men ändå lättad över att jag inte hamnade i Arlanda eller Södertälje. Det hade blivit alldeles för långa avstånd. Har tre områden att välja mellan i Södertörn; Huddinge, Haninge och Botkyrka och jag är rätt säker på att jag kommer välja det förstnämnda. Idag är det exakt fyra månader kvar tills vi står uppradade i Blå hallen och skakar hand med justitieministern och Rikspolischefen. Ofattbart...

 

En annan väldigt rolig sak som sprider ljus i livet just nu är att Helena och jag äntligen har dragit igång vårt duoprojekt! Förra veckan hade vi vårt första rep och imorgon är det dags för nummer två. Ikväll har jag skrivit min första låttext på över åtta år (!). Är så himla glad över att vi kommit igång! Musiken är min första och största passion, och det är därför inget annat än skamligt att jag inte ägnar den mer tid. Men nu blir det andra bullar!

 

 

Ja, det hoppas jag verkligen att det blir idag. För nu är det äntligen dags för mej att springa mitt allra första Halvmarathon! Det skulle ha skett mycket tidigare, men flera gånger har jag varit för sen med att anmäla mej. Och så i våras, när jag för en gångs skull hade lyckats komma över en plats till Göteborgsvarvet, stukade jag som bekant foten en månad innan loppet.

 

Men IDAG smäller det! Klockan 16.20 tar jag mina första steg i DN Halvmarathon och det kommer bli grymt jobbigt och grymt kul. Mitt mål är att komma under två timmar, men jag kommer inte att bli alltför besviken om jag inte lyckas med det. Att ta mej i mål är ändå huvudsaken.

 

Håll tummarna!

 

 

30 år fyller han idag, världens bästa pojkvän!

Såhär såg det ut i morse när jag "väckte" honom med paket och glass med nougatsås.

(Med en svensk flagga i förstås.)

 

Ikväll blir det kalas och då kommer hans familj och vår Beverly Hills- familj, det vill säga Vicki och Stefan.

Ett ordentligt firande ska det bli!

 

Ser fram emot alla födelsedagar vi ska fira tillsammans, Fredrik!

 

 

 

I fredags begav vi oss passande nog till T.G.I Fridays och åt och drack gott. Förutom Emma och Jonna hängde Nils och Fredrik på! Mycket trevligt!

 

I lördags var det dags att masta av båten och jag lovade att vara behjälplig. Just här fick jag ingen instruktion att göra nåt och eftersom jag fattar noll och inte kan ta några egna initiativ passade jag på att smygta ett kort. Skönt att ha det gjort! Fredriks syster ska ta upp båten om några veckor, så nu har han klarat av sin del. Tack för i sommar båtelibåten, vi ses nästa!

 

Efter båtbestyren åkte vi iväg till IKEA där vi gjorde en hel del bra och vettiga inköp, bland annat den här spegeln till vår hall! En hall som för övrigt blivit väldigt mycket mysigare den senaste tiden. Tyvärr blev bilden suddig, men ljushållaren vi fick från Cilla och Tomo och vår snygga gästbok gör sitt till för trivseln!

 

När vi gick omkring i det stora varuhuset sa jag att jag ville kolla efter såna där frukost på sängen-brickor eftersom jag alltid velat ha det och eftersom det är så mysigt med frukost på sängen. Vi hittade inga såna braiga brickor, men gissa vem som väckte mej med just frukost på sängen i morse.

 

Jag är så himla, himla lyckligt lottad.

 

 

 

Ja, det är väl ingen nyhet för någon att hösten utan tvekan är här på riktigt. Jag vet, man säger ALLTID att tiden går skrämmande fort och att man inte hänger med, men samtidigt är det ju ett faktum som blir mer och mer sant för varje dag.

 

Femte september idag. Vad hände, liksom? Nåja, jag har som bekant inga som helst problem med att det blir höst eftersom det är min favoritårstid. Dessutom känns den här hösten lite extra spännande, varför har jag inte riktigt kommit underfund med än. Hela det här året har ju varit ganska speciellt, minst sagt, så på ett vis känt det som att jag "fyllt min kvot" för 2012. Men samtidigt så är det massor av tid kvar och det känns roligt att inte riktigt veta vad den kommer att innehålla!   

 

Igår var vi hos Vicki och Stefan och firade sistnämnda som fyllde 25 år. Riktigt mysigt! Och nästa vecka är det dags att fira Fredrik. Längtar mer till hans födelsedag än vad jag gjorde till min egen, haha.

 

Längre inlägg än såhär blir det inte idag.

 

Jo, en sak kan jag tillägga.

 

2012 ÄR verkligen speciellt. Inte bara i den bemärkelsen att jag flyttade ihop med min stora kärlek, utan även för att det var/är året då jag satt/sitter bänkad framför nya Dallas varje onsdag. Vem hade kunnat vänta sej det?

 

Livet är oförutsägbart, helt klart.