Salacious

Vi fick ställa in bion, för Daniel har blivit sjuk. Igen. :/ Inte så konstigt kanske, när han av vissa anledningar inte fick tillräckligt med tid för att bli ordentligt frisk förra gången... Men en inställd bio är inte hela världen. Vi placerar oss i soffan under filten ikväll, äter glass och varm nyponsoppa med mandelbiskvier (lördag betyder onyttigheter!), tittar på tecknad film och försöker gosa bort febern. Och sover länge imorgon eftersom båda är lediga.

Sämre kunde det ju vara, eller hur?

Ikväll ska jag laga god kokoskyckling åt oss och sen blir det en tripp in till stan och bio. Into the wild blir det, jag har stora förväntningar på den. Det ska man visserligen inte ha, för man blir oftast besviken. Men det ska i vilket fall som helst bli kul att gå på bio, det var över ett år sen jag var det sist! :O Och då såg vi Eragon, vilket verkligen var att slänga pengarna i sjön. Sen känns det ju heller nte så motiverat att spendera dyra pengar på biofilmer med tanke på var Daniel jobbar...hehe.

Det kan minsann löna sej att vara med i såna där internetpaneler och göra marknadsundersökningar... för nån vecka sen hade jag tjänat ihop 100 poäng, vilka jag kunde lösa in till en present. Jag valde två Dubbeltriss, och fick dom på posten idag. På den ena vann jag 200 kr! :D Det var ju nimt såhär på fredagkvällen.

Ha en mysig helg allihop!

Nu finns nya huset uppe på nätet, så om ni vill veta var jag jobbar kan ni klicka här. Under "våra hus" hittar ni boendet på Danska vägen, bilden längst ner på sidan. :)

Idag är en tvätt- och städdag. Tjohoo! (Not.)

Äntligen igång!

Har kånkat möbler, städat och fixat på nya jobbet idag och det är så ROLIGT! Det kommer bli bästa arbetsplatsen med bästa kollegerna/arbetsgivarna.

Imorgon blir det inget, men på fredag sätter vi tänderna i det igen. Och nästa vecka blir det full rulle för vi har invigning 4 april. :D

Att vara till nytta och bidra med något är en helt oslagbar känsla, eller hur?

Ja, som min idol Filip Hammar ibland säger så är det riktigt krispigt i luften idag. Och på morgonpromenixen kändes det nästan som jag gick i ett sagoland. Det var längesen solen lyste så fint.

Nu ska jag borsta tänderna, klä på mej, fixa till frillan och åka iväg till jobbet.

Hörs sen!

Var ganska grinig tidigare idag och tyckte att allt kändes rätt värdelöst. Men sen bestämde jag mej för att dra på träningskläderna och testa en ny runda. Och nu sitter jag här och spritter av endorfiner efter 25 minuters jogging. Ja, ni läste rätt, jag har börjat jogga, en aktivitet jag vanligtvis avskyr. Bestämde mej dock för drygt en vecka sen att jag måste lägga in en växel till när det gäller min motion och började testa så smått. Och nu i påskas joggade jag Holmen-rundan två gånger, något som skulle varit helt otänkbart för bara ett år sen.

Ni ska veta att det går jäkligt långsamt och det är ingen vacker syn när jag halkar fram på stigarna, men jag blir väldigt svettig och lycklig av det! Tänkte att jag ska köra 25-30 minuters jogging varannan dag och mina vanliga 50-minuterspromenader varannan ett tag och se hur det funkar. När nästa lön kommer får jag lägga upp ett nytt schema, för då ska jag äntligen börja träna i Geråshallen.

Ursäkta om det går till överdrift med utläggen om mina motionsvanor, men jag tycker det är så himla kul att jag efter flera år av halvhjärtade försök äntligen verkar ha fått in rutiner som jag kan hålla och som jag blivit närmast beroende av.

Imorgon ska jag jobba på nya stället, det ska kånkas möbler och göras i ordning. Ser verkligen fram emot det!

Jaha, här är hon tydligen. Tjejen som ska spela Maria Magdalena i Jesus Christ Superstar i höst. Mot OLA SALO. Är inte det för jävligt? Är det bara jag som ser hur fruktansvärt fel hon är för rollen?

Massa, massa god mat. Mer godis än vad jag hade tänkt (nu är det tillbaka till det strikta igen, dock). Väldigt trevligt umgänge. Och en hel del motion.  Så var min påsk.

Det finns en hel del jag skulle kunna skriva här, men det är som att jag har tappat bloggintresset. Vet inte vad som hänt. :/ Det kanske är för att jag läser så himla många andra bloggar varje dag och får prestationsångest? Nu har även Tomas börjat blogga, vi får hoppas att han uppdaterar lite flitigare än sin fru. ;)

Trots ett intensivt umgänge med Gislaveds-gänget saknar jag dom redan. Och jag skulle ge ungefär vad som helst för att ha Bonds huvud gosande och buffande i mitt knä nu. Samtidigt kan jag knappt bärga mej tills Daniel kommer hit efter jobbet. (Jag tänker hångla!)

Nån gång snart ska jag försöka blogga om nåt intressant.

Jag blev inte precis glad i måndags morse när jag vaknade och såg att den förbannade vintern trots allt valde att komma. Men det är ju rätt fint ändå, eller hur? Solen skiner, det blåser inga kalla vindar och vi slipper slask. Om vi vänder bort etiketten på påskmusten på lördag kan vi alla låtsas att det är julafton!

Har ändå gott hopp om våren, för snart är det april. :D

Nu ska jag åka till Stadsbiblioteket och lämna tillbaka/låna om några böcker. Har läst ungefär 100 sidor i Gösta Berlings saga och är ganska imponerad av gamla Selma. Kommer definitivt läsa fler böcker av henne. Strosar nog runt lite på stan också, har ju inga tider att passa direkt. Sen ska jag städa lägenheten så att allt är finfint när jag kommer tillbaka från påskfirandet nästa vecka.

Kram på er!

Såg ni 100 Höjdare - Världens skönaste land igår? Det hoppas jag verkligen att ni gjorde eftersom Filip och Fredrik fortfarande levererar landets bästa teveunderhållning. Har ni tänkt på hur få som faktiskt skulle lyckas med att göra det dom gör? Allt är otroligt proffsigt samtidigt som det är äkta och gjort med en jäkla massa hjärta. F & F har perfekt tajming och balanserar, precis som i alla andra program, precis på gränsen till att vara stötande. I love it!

Förutom att jag saknar Daniel. Och att helgen blev finemang. Samt att dom nya pojkvännerna i familjen verkar hyvens. Och att jag satt videon på inspelning så att älsk och jag kan titta på 100 höjdare tillsammans när han kommer hem från jobbet.

Hejdå!

Imorgon bär det av till Gislaved för att fira Cilla. Själva festen (som ska bli jätterolig!) är på lördag, men imorgon blir hon firad av familjen.

Saker börjar hända nu. Har äntligen (!) fått mitt schema, vilket underlättar otroligt mycket. Har kunnat planera in en helg som Sara kommer hit och prellat en annan helg med Lotta. Sen är det ungefär 20 000 rutor till i checklistan som behöver kryssas av innan jag kan känna mej helt nöjd. Vill träffa så många! T.ex. Vicki och Sofie, som jag ser skamligt sällan nuförtiden. Lovisa var också evigheter sen. Och så vill jag åka med Daniel till Kungshamn, och ner till gänget i Landskrona. Det är bara att konstatera ännu en gång att det är såhär det är att vara vuxen.

Fast andra saker står i stort sett still, känns det som. Har ju levt mitt betydligt mer hälsosamma liv i över en månads tid nu och märker inga resultat. Vet att man måste ha tålamod och att en långsam viktnedgång är det bästa och bla bla bla... men man vill ju ha lite lön för mödan! Inte för att det känns som en möda nu, precis. Mår faktiskt rätt bra nu både kroppsligt och mentalt... Och there I have it, det är ju den bästa belöningen. Men om jag för ett ögonblick lämnar klyschornas land och är lite ärlig så måste jag erkänna att jag hellre skulle ha slappare byxor än en kropp fullproppad med antioxidanter just nu. Suck. Men det är bara att fortsätta med mitt tålamod och nya vanor. Det kan ju inte bli sämre iaf. Hoppas jag? Nej, ut i spåret som vanligt.

* Promenerat in till stan (en timme och trettiofem minuter tog det den här gången!)
* Lämnat blod (tionde gången, jag fick en present!)
* Köpt en tunika åt Cilla som hon skickade bud efter (fest på lördag ju!)
* Varit och spontanbesökt Daniel i videobutiken på Hisingen (han blev glad!)
* Fått mina digitalbilder hemskickade (dom flesta blev bra!)
* Lagat och ätit isterband med dillstuvad potatis (kandiderar snart till en favoriträtt!)
* Blivit uppring av Sara (bästa överraskningen på länge!)
* Tittat på sista avsnittet av Kungamordet (slutet satt som en smäck!)

Och nu blir det inte så mycket mer. Hoppas att ni också haft en bra dag. :)

Idag repade vi, och det kändes skitbra. Särskilt kul var det att repa in Tick tick boom och Absolutely no decorum. Den sistnämnda var jag grymt nöjd med röstmässigt, men det är ju inte så konstigt iofs när låten är komponerad av den bäste. Det blir alltid bra då!

Längtar ihjäl mej efter en spelning nu.

Mamma är förresten inlagd på sjukhuset igen. :/ Febern kom tillbaka. Inte lika hög, visserligen, men det var ändå så pass att hon fick åka in. Och det har konstaterats att ca 40 % av lunginflammationen är kvar på ena lungan. Så himla envist... Men som tur är så är hon mycket piggare nu än förra vändan, så hon får nog komma hem snart.

I övrigt så är jag himla förväntansfull inför jobbet som drar igång snart. Tror att allt kommer bli superbra!

- Idag har jag promenerat som vanligt, samt laddat upp lite digitalbilder för framkallning,bland annat från pappas begravning. Ska göra ett fint album av alla annonser och dom bilderna sen. I övrigt ska jag nog göra en snabbstädning här strax, sen händer inget mer idag.

- Imorgon är det långpass som gäller, börjar klockan 12 och går av på lördag morgon. Ser faktiskt fram emot det! Dels för att jag då får nåt att göra, dels för att det var längesen jag var på jobbet en fredagkväll, vilket oftast brukar vara rätt mysigt. Hoppas det blir ett bra pass.

- På lördag (när jag sovit en stund) ska Daniel och jag på utflykt till *trumvirvel*... Överskottsbolaget! Hahaha. Mitt konsumtionsjag är helt till sej, till och med JAG har råd att handla lite där! Sen blir det Andra chansen på kvällen... och cola. Och så ska jag unna mej nåt litet gott. Kanske en arrakboll.

- Söndag innebär ett hastigt tillsatt rep i Gislaved, och det är välbehövligt! Vi åker dessutom lite tidigare eftersom gitarristen ska hälsa på sin mor innan vi sätter igång, vilket betyder att jag kan göra detsamma! Ska ringa mamma ikväll och meddela att jag kommer på snabbvisit. :D

Helgen efter väntar Cillas 30-årsfest och helgen därpå är det påsk, med Lottas födelsedag som infaller på självaste påskafton.

Att ha saker att se fram emot är det bästa som finns.

Såg på Grannfejden nu ikväll och blev lite illa till mods. Inte på grund av dom superlarviga konflikterna utan för att en av dom inblandade, en äldre man, grät. Jag klarar inte av när äldre män gråter.

Tänker på pappa då. Vilket jag för övrigt gjort ganska mycket dom senaste dagarna ändå. Imorgon är det fyra månader sen han dog. Fyra månader som känns som fyra veckor eller fyra år, vilket som. Fastän jag minns exakt vad jag gjorde när jag fick beskedet och fastän jag minns den följande veckan i detalj så känns det ibland som att ett helt liv har förflutit sen dess. Trots att det egentligen varit den mest stillastående perioden i mitt liv. Väldigt underligt det där... och svårt att förklara. Människor som inte själva varit med om att mista en anhörig kan säkert ha svårt att förstå det ständigt återkommande "jag har inte fattat det än". Men för mej var/är det verkligen så. Det hugger fortfarande till i hjärtat då och då - ibland till och med när jag står vid graven - för att jag i en svischande sekund inser att han inte finns här längre. Ibland när jag är för mej själv och tänker på hur allt gick till - det vill säga så som jag fått det förklarat för mej, jag var ju inte där när det hände - kan jag utbrista ett "NÄÄ-Ä!", och det är nog inte för att jag inte "accepterar" det, utan för att det fortfarande är en så främmande och overklig tanke att tänka.

Hursomhelst så är jag så glad för att jag minns allt så tydligt. Jag minns när vi stod samlade allihop runt pappa. Och jag minns att Cecilia gråtande sa "tänk om vi inte kommer komma ihåg det här?" när vi skulle gå, och att jag svarade "jo, vi kommer alltid att komma ihåg detta". Och jag kan inte tala för någon annan, men jag gör det, jag kommer ihåg precis allt. Exakt hur fint det var med versen i ramen och ljuset som dom hade satt utanför hans rum, hur han såg ut, hur rummet var, att hans hand inte kändes så kall som jag hade trott.

Men framför allt kommer jag ihåg hur pappa var utan alla sjukdomar, och det är det viktigaste.

Jag är fortfarande ledsen, såklart, det är vi allihopa. Men det är en annan slags ledsenhet, en tålmodig, som man inte behöver låta komma ut lika ofta längre. Fast ibland måste man låta den göra det och efteråt känns allt mycket bättre.

Nej, jag är inne i en bloggsvacka. Påbörjade ett inlägg tidigare idag om Judge Judy, men jag pallade inte. Trots att jag inte jobbar för tillfället, har jag ganska mycket att göra!

Men imorgon ska jag jobba, förresten. Det är bra. Nu är det bara några veckor kvar innan allt kör igång.

Ska snart sova nu... skriver igen när jag är på det rätta humöret.

Godnatt!