Salacious

 

Vad speciellt det är att somna varje kväll och inte veta om man nästa natt kommer att ha en liten bebis bredvid sej eller inte. Nu har jag gått tre dagar över tiden, vilket betyder att det verkligen kan ske VILKEN SEKUND SOM HELST. Helt otroligt. Dagarna präglas nu av en massa längt, såklart, men det är faktiskt inte så knäckande som jag trodde att gå över tiden. Inte än, i alla fall.

 

Mycket är ju tack vare att jag fortfarande är smärtfri och orkar göra saker som vanligt; träna, promenera, fixa och dona. Även om jag såklart ser till att vila mycket också. Nu har jag varit hemma från jobbet i två veckor och har hunnit med allt som jag hade hoppats. Känns verkligen skönt att ha hunnit boa och nästa ordentligt. 

Frågan är vad jag ska hitta på om bebisen bestämmer sej för att stanna i magen en vecka till? Nåja, det ger sej. Det är lika bra att fokusera på annat och försöka vara som vanligt, för den kommer när den själv vill. 

 

Fredrik och jag har haft en fantastiskt skön helg. Långa sovmorgnar både lördag och söndag. Det behövde han, efter att ha slitit hund på jobbet hela veckan. Vi har inte stressat det allra minsta och bara njutit av nuet. Igår eftermiddag åkte vi hem till hans föräldrar, gick en promenad med Bond och blev bjudna på älgfärsbiffar. Sen tittade vi på säsongspremiären av Så mycket bättre innan vi åkte hem. Och idag har vi firat bröllopsdag med fattiga riddare till frukost och en utflykt till Häringe slott där det blev ännu en hundpromenad (såklart) följt av fika på slottet. Ikväll ska vi dricka bubbel! :) 

 

Tänk att det gått ett år sen vårt bröllop! Och tänk att jag minns dagen in i minsta detalj. Nu är klockan 18 och det känns ganska osannolikt att Äpplet kommer titta ut på vår bröllopsdag. Det tycker jag känns rätt bra! Även om du är välkommen när du än väljer att komma, lille vän, så är det snällt att du låter mamma och pappa ha den här dagen i fred. 

 

Men imorgon. Då får du gärna komma. VI är så redo som man någonsin kan bli.