Hoppsan!
Plötsligt har det gått fyra månader sen senaste inlägget och nu är det inte ens en månad kvar till beräknad förlossning! 26 dagar, närmare bestämt . Tänkte att jag måste passa på att slänga upp ett inlägg för att skriva av mej och sammanfatta den här tiden, för jag har en känsla av att det är lätt att glömma sen när Äpplet väl är här.
Jag måste säga att jag aldrig kunde drömma om att jag skulle få en sån fantastisk graviditet! Har på något sätt utgått från att illamående, smärta och sömnbrist är sånt som drabbar alla, men det är ju verkligen inte så!
Inte en enda dag har jag mått illa. Inte en enda dag har jag haft ont. Vissa nätter har jag vaknat en gång för att gå upp och kissa, men det är också allt.
Särskilt andfådd är jag inte heller. Visserligen blir jag lite flåsig när jag går i trappor, men inget anmärkningsvärt. Just nu tränar jag fyra gånger i veckan; två eller tre crosstrainerpass på 30 minuter och ett eller två lättare styrketräningspass på 30-40 minuter. Det känns precis lagom. Är jätteglad att jag orkar gå lika långa promenader som vanligt, så att Bonds motion slipper bli lidande. Några ifrågasätter om jag verkligen "får" träna, och jag förstår att dom gör det i all välmening. Men alla barnmorskor jag hittills träffat har varit inne på samma sak; att jag ska fortsätta så länge det känns bra och att det stora hälsoproblemet är blivande mammor som inte tränat/tränar alls. Skulle aldrig drömma om att göra något som inte känns bra, och jag tänker lyssna på kroppen in i det sista.
En annan sak som inte är som jag trodde är att jag inte haft några cravings. Precis i början var jag lite extra sugen på apelsiner och äpplen, men det gick över rätt snabbt. Jag äter egentligen inte mer nu än tidigare, för jag har alltid varit noga med mellanmål och blir aldrig akuthungrig. Och godsakerna har jag förhållit mej till på samma sätt jag brukar - undviker så mycket som möjligt under veckorna och unnar mej på helgen. Funkar väldigt bra! Trodde att jag skulle tycka viktuppgången var jobbig, men den rör mej faktiskt inte i ryggen. Tycker det är sorgligt att så många kvinnor känner ångest och hetsar inför något som bara är i sin ordning. Har gått upp tio kilo sen inskrivningen och det blir kanske något kilo till. Eller så blir det inte det.
Det enda jag skulle kunna benämna som ett graviditetsbesvär är att jag blivit lite svag och öm i mina händer. Misstänker att jag fått karpaltunnelsyndrom, vilket är väldigt vanligt hos gravida. Händerna är ofta bortdomnade när jag vaknar och dom ömmar som sagt när jag använder dom. Men det är verkligen inget som tar någon energi och jag är ju bara gravid några veckor till.
Det känns förresten lite sorgligt. Att jag inte ska vara gravid så länge till. Visserligen kommer det ju ersättas av något som är hundra gånger bättre, men jag känner inte alls att det ska bli skönt att slippa vara gravid, som många känner såhär i vecka 37.
Däremot finns det vissa saker jag ser fram emot att kunna göra en tid efter förlossningen. Ge hundra procent när jag tränar, använda riktigt fina underkläder, och avnjuta en iskall Baileys eller ett glas riktigt fylligt rödvin är några av dom. :)
Nu ska jag göra mej klar inför kvällens kalas hos Jonna. På återseende! Får se om det blir före eller efter Äpplets ankomst.
