Retard.
Ordet på allas läppar just nu är onekligen "skandalen" och det är precis det ämnet jag tänker ta upp i dagens blogg. Men det är inte folkpartiets fjantiga spionskandal (innan ni får bort fusket i skolan kanske ni skulle börja sopa framför egen dörr, suckers!) utan den mycket viktigare skandalen som försiggår vardagar kl 20.00 i Tv 4. Nämligen Clabbe af Geijerstam.
För det första... Vad gör du där, Clabbe? Peter och Daniel är talangscouter, så dom har ju uppenbarligen en viss erfarenhet av det här. Och Kishti är röstcoach, så låt gå. Men du, Clabbe... vad har du någonsin tillfört musikbranschen? "Sommaren som aldrig säger nej"? Men grattis liksom. När har nån överhuvudtaget brytt sej? Iofs kan jag förstå att du tog chansen när du av någon outgrundlig anledning blev tillfrågad. ("Aaah, nu är jurygruppen nästan komplett dåraa. En medlem återstår... Jag föreslår att vi tar in en avdankad gammal föredetting som inte har varit aktuell på sisådär 37 år, det blir som "Mumiens återkomst" liksom. Kan inte misslyckas!") Men känns det inte lite pinsamt att sitta i den där stolen och vara totalt vilse?
När man gång efter gång säger nej till killar med skön utstrålning, cool attityd och grym röst (hände senast i kvällens program när en herre vid namn Anders Rydström fick nobben), för att sedan knäböja framför Swartling för att en My Little Pony-flicka med bebisröst ska få gå vidare, då är det något som är fel. Särskilt när du kallar dessa uppenbara talanger för "usla" med en "skitdålig röst". Det kallas avundsjuka, Clibbediclabbe. Som tur är har dina kolleger lite mer vett än du.
(Sen behöver du inte anstränga dej för att se så jävla arg ut hela tiden heller. Ingen blir rädd.)
För det första... Vad gör du där, Clabbe? Peter och Daniel är talangscouter, så dom har ju uppenbarligen en viss erfarenhet av det här. Och Kishti är röstcoach, så låt gå. Men du, Clabbe... vad har du någonsin tillfört musikbranschen? "Sommaren som aldrig säger nej"? Men grattis liksom. När har nån överhuvudtaget brytt sej? Iofs kan jag förstå att du tog chansen när du av någon outgrundlig anledning blev tillfrågad. ("Aaah, nu är jurygruppen nästan komplett dåraa. En medlem återstår... Jag föreslår att vi tar in en avdankad gammal föredetting som inte har varit aktuell på sisådär 37 år, det blir som "Mumiens återkomst" liksom. Kan inte misslyckas!") Men känns det inte lite pinsamt att sitta i den där stolen och vara totalt vilse?
När man gång efter gång säger nej till killar med skön utstrålning, cool attityd och grym röst (hände senast i kvällens program när en herre vid namn Anders Rydström fick nobben), för att sedan knäböja framför Swartling för att en My Little Pony-flicka med bebisröst ska få gå vidare, då är det något som är fel. Särskilt när du kallar dessa uppenbara talanger för "usla" med en "skitdålig röst". Det kallas avundsjuka, Clibbediclabbe. Som tur är har dina kolleger lite mer vett än du.
(Sen behöver du inte anstränga dej för att se så jävla arg ut hela tiden heller. Ingen blir rädd.)
