Salacious

 

Ja, man kan ju lugnt säga att den här veckan är ljusår bättre än den förra. 

 

Inte minst för att jag inte är på gnällhumör längre. 

 

Men även för att veckan har ett riktigt bra innehåll. Just nu går jag till exempel utryckningsförarkursen, vilket betyder att jag får kompetens att köra, ja...utryckning, helt enkelt. Riktigt utmanande, och riktigt kul. 

 

Framförallt är det världens lättnad. Jag har blivit SÅ mycket bättre på att köra bil det senaste året. Borta är ångesten och oron. Det enda som lever kvar är att jag tycker att det är lite jobbigt att köra där jag inte hittar, men det är inget problem. Hursomhelst. Även om allt går mycket bättre så har jag inför den här kursen på något vis förväntat mej att jag ska få en massa feedback på saker jag behöver jobba på, mer än dom andra deltagarna. Och så visar det sej att jag är på precis samma nivå som dom andra. Varken bättre eller sämre. 

 

Nu är det visserligen två dagar kvar av första utbildningsveckan (den andra kommer lite längre fram) så jag ska inte ropa hej, men glad och nöjd får man ju vara ändå. Glöjd, helt enkelt! (Jävligt bra ord.)

 

Andra saker som gör att jag älskar den här veckan är alla människor jag kommer träffa. På fredag kväll kommer Lotta och Tomas hit. Det blir en liten men naggande god snabbvisit innan dom reser till Dominikanska Republiken på lördag. Min lördag efter det innehåller först en dejt med saknade Hanna och på kvällen ska älskling och jag hem till Vicki och Stefan. Äntligen kommer dom hem och Bevvan-familjen är åter komplett! Det blir Melodifestivalen och massa mys och onyttigheter. 

 

Söndagen, veckans bästa dag, kommer att innehålla ett ganska spännande moment; det är nämligen dags för premiärprovning av lite brudklänningar. Och som moraliskt stöd följer såklart min tärna med. 

 

Fan, vilken bra helg hörni. 

 

På tal om brudklänningar och onyttigheter...Jag har ju haft en målbild att jag ska vara i mitt livs form när vi gifter oss. Vad "mitt livs form" innebär har jag dock inte riktigt definierat. Lite diffust har jag väl tänkt att jag ska gå ner ett antal kilon, tona kroppen ordentligt och få platt mage och synligare muskler. Typ. För att komma dit bestämde jag mej då för att klippa godis, glass, fika och efterrätter. 

 

Men helt ärligt. Fredrik friade till mej när jag var som jag är nu. Jag är glad som jag är nu. Självklart vill jag vara hälsosam överlag och jag kommer utan tvekan fortsätta träna så mycket som jag gör, men varför ska jag hålla mej borta från sånt som jag tycker om? För att förvandla mej till något jag aldrig varit? 

 

Jag är stark och förhållandevis sund, men jag har mina kärlekshandtag och min putmage. Jag kommer aldrig att bli liten och nätt, modellslank och smidig, så varför ska jag sträva efter det?

 

Nähädutack. Jag är rejäl. Och precis så som det är meningen att jag ska vara! Ska det dröja tills man är nästan 29 år för att inse det? 

 

Nåja, bättre sent än aldrig. :)