Salacious

 

... i söndags tatuerade jag mej! Och det läker så fint, så fint. Vicki och jag fick äntligen tummen ur och gjorde vår vänskapstatuering som vi pratat om i flera år. Skymd av min arm är Tyson, den mycket duktiga och trevliga tatueraren som tog emot oss utan att vi hade bokat tid. Har velat ha Ola Salos ord förevigat hur länge som helst och det känns obeskrivligt bra att äntligen ha det. Och att Vicki har andra halvan!

 

Och andra, mindre roliga, saker läker minsann också!

Nu värker inte handen längre och det gör bara ont när man trycker precis på såret. Och det är ju onödigt att göra. :) På fredag tar jag bort stygnen och på måndag är jag ute och jobbar i verkligheten igen. Fint!