Märkligt.
Sitter och slökollar lite på teve. Hade jag inte varit så trött efter en intensiv dag i trafiken hade jag städat lite, men nu får det vara. Det är soffan som gäller istället, som sagt, men det är inte ens hälften så mysigt att sitta här när inte världens finaste är hemma.
Jag tänker visserligen ofta på hur lyckligt lottad jag är, men ibland tänker jag på det extra länge. Som nu till exempel. Under ansökningsprocessen till skolan, och även efter att jag hade fått antagningsbeskedet, kretsade allt i min tillvaro kring mitt blivande yrke. Jag var helt övertygad om att det skulle fortsätta så och att jag skulle sätta karriären främst. Kanske hade det blivit så också, om jag inte hade träffat kärleken.
Visserligen tycker jag fortfarande att jag har gjort ett himla bra val, men mitt liv står inte och faller med yrket. För till syvende och sist så är det bara ett yrke. Någonting man gör. Inte någonting man är. Därför ska det alltid sättas i andra hand. Inte i bemärkelsen att jag inte tänker göra bra ifrån mej, för det tänker jag. Det SKA jag. Men aldrig på bekostnad av det som verkligen spelar någon roll.
Det finns ingenting som är lika viktigt och värdefullt som du och jag och våra framtidsplaner, älskling. Hoppas att jag visar det!
