Salacious

Jonas Gardell har sagt väldigt många bra saker. Bland annat;

"Hur finner man orden som tröstar?
...vad SKULLE det kunna vara för ord?"

Och precis så är det.

För vad kan man möjligen säga till någon som man älskar som sin egen syster och som man skulle gå igenom eld och vatten för när någon har släckt ljuset och det verkar så himla, himla svårt att få det att lysa igen?

Det finns ingenting jag kan säga som får henne att må det allra minsta bättre, det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att jag alltid kommer finnas där, att hon kan ringa när hon vill och att jag kommer på studs om hon behöver mej. Livet blir inte ett dugg mindre orättvist för det.

Det var alltid Sofie och André. Hade alltid varit. Trots att dom inte varit ett par i den bemärkelsen på flera år så var dom liksom varandras livskamrater. Varandras axel. Det var liksom så självklart, för alla runt omkring. Och även om jag är ledsen för min egen del också, även om hjärtat hoppar över ett slag när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få träffa honom, är jag mest orolig över hur hon mår.

Tänker på dej hela tiden, min fina, fina pärla.

And if you would fall, you know I will catch you
Yeah, I'll stick around, I'll be right beside you.