Salacious

Idag är det bara en vecka kvar tills jag får träffa världens bästa bebbe igen (än så länge, snart har han delad förstaplats med en annan liten skrutt). Jag längtar! Har saknat Alde ända sen jag åkte därifrån och det ska bli alldeles magiskt att känna hans andetag mot halsen igen. Min lilla stjärna.

Det kommer bli en jättefin påsk, tror jag. Med mina fina. Och dom som jag inte träffar då kommer jag ju umgås med nu i helgen. Ja, ni läste rätt. TVÅ lediga helger på raken, det händer ju liksom inte. Hipp hipp hurra för sparade semesterdagar!

Nästa vecka är det dags att skaffa nya löparskor. Det kommer nästan bli högtidligt. Har haft mina i nästan två år nu och dom är, milt uttryckt, ganska väl använda. Frågan är om det ens är nån stötdämpning kvar. Och en ännu mer relevant fråga är hur mycket deg jag egentligen kommer sätta sprätt på när jag går in i vilken affär det nu blir. Varje tidning svämmar ju över av annonser med svinsnygga träningskläder. Vill ha, vill ha, vill haaa.

Ska bli kul att springa i ett vårigt Gislaved i helgen. :)

Jag undrar en sak. Varför kan ingenting bara vara lätt? Eller är det i själva verket så att saker och ting inte är så komplicerade egentligen, men att hjärnan vant sej vid att trassla in sej fjortontusen varv och att man därför på egen hand lyckas förstöra saker som var ganska bra från början? Fan vet.