Två steg framåt, ett steg bakåt.
Förra veckan var minst sagt intensiv, inte så mycket för att det var stressigt utan för att det var tvära kast mellan positiva och negativa besked. För att spara det bästa till sist så börjar jag med det dåliga; jag blev underkänd på utryckningsförarkursen. :( Nu när jag skriver det känner jag vilken skillnad det är från i onsdags då det hände, det känns faktiskt inte ens jobbigt längre. Och jag skulle kunna ha långa utläggningar om vad det var som hände, vad jag anser är orättvist i det hela (livet ÄR orättvist, har man insett det har man besparat sej en jävla massa ältande) och hur jag tycker att man kunde ha gått tillväga istället. Men jag väljer att inte ödsla energi på det och accepterar istället att jag inte har tillräcklig stresstålighet när sirenerna slås på och att jag måste jobba med det.
Lyckligtvis behöver jag bara gå om skede tre, det vill säga dom sista fyra dagarna, och det kommer jag göra i slutet av maj. Som sagt, nu känns det helt okej, om än lite snopet. Lite distans och perspektiv lagar det mesta som känns jobbigt.
Och nu till dom glada nyheterna.
JAG FICK JOBBET!
I måndags fick jag helt oväntat en samtal från gruppchefen som intervjuade mej i januari (!). Hon sa att jag väl måste undra varför det hade dröjt så länge, och det stack jag inte under stol med att jag gjorde. "Kruxet" med mej hade varit att polismästarna i dom olika distrikten har som policy att inte släppa iväg nya polisassistenter förrän de varit anställda i ett år, och eftersom jag var klar med aspiranten i juli betyder det att jag måste bli kvar i mitt nuvarande distrikt. Anledningen till att man gör så är att man vill att dom nya ska hinna få upp lite erfarenhet innan man byter till en ny tjänst. Gruppchefen sa dock att med min bakgrund ansåg dom att jag hade tillräcklig kompetens och att dom valde att bortse från att jag varit klar så pass kort tid. (Yyyyyyyes.) Nu gjordes i alla fall en slags kompromiss, vilket betyder att jag kommer byta tjänst den 1 september. Det känns faktiskt otroligt bra. Jag får en sommar till ute i verksamheten, får jobba med mina kollegor som jag trivs grymt bra med, men sen gå vidare till arbetsuppgifter som jag längtar efter och där jag kan komma till min fulla rätt.
Det ska bli hur kul som helst! Förutom att det ska bli jäkligt utvecklande så kommer det bli fantastiskt att kunna skapa normala och fasta rutiner. Nästan så att jag blir tårögd när jag tänker på det.
Men än är det uniformsarbete som gäller. Idag kl 14 åker den på, ser fram emot att träffa min tur och ladda upp. Först blir det dock egenuppladdning i form av träning.
