Salacious

Tänkte först skriva en lista över årets bästa och sämsta grejer, men det är skitsvårt! Gillar varken att rangordna eller att reducera något till en pluttig rad. Därför skriver jag lite om mitt 2008 i sammanfattande form. (Ni som inte läst den här bloggen tidigare kan ju skita i mina tidigare inlägg och bara läsa detta om ni vill.)

I januari tog jag min socionomexamen och klivet ut i "vuxenvärlden". Några lata, men till slut jobbiga, månader följde. I väntan på att min heltidsanställning skulle starta jobbade jag lite strödagar, men gick mest hemma och rullade tummarna. Lite projekt kom jag igång med dock.

Bland annat bestämde jag mej i februari för att det en gång för alla var dags att lägga om min livsstil. Fattade till slut att det inte finns några genvägar och började röra mej mer och äta mindre. Ungefär åtta kilo försvann under våren och jag är faktiskt jävligt stolt att jag klarade det helt på egen hand och främst tack vare min vilja. När jag bestämmer mej på riktigt, då blir det så.

I mars började arbetet på Danska vägen och Jonathan och jag slet som två djur med att slänga skräp, städa, kånka och skruva ihop möbler. Det var en riktigt häftig känsla att vara med alldeles från början i en ny verksamhet. Ännu roligare var det i april då vi hade invigning och dom första flyttade in. Jag kände mej duktig och behövd den här tiden, riktigt kul var det. På fritiden fortsatte jag med min nya besatthet - löpning. Vilket var helt overkligt, eftersom jag alltid avskytt att springa. Men mina rundor i skogarna blev som knark, och ibland byttes endorfinerna ut mot adrenalin - till exempel när jag trodde att jag blev jagad av ett vildsvin.

Det blev ännu en Köpenhamns-resa med tjejerna i maj och den där varma lördagen vi spenderade i den där parken måste varit årets kanske skönaste dag... kommer ni ihåg? Ingen tid att passa, inga måsten, bara vänskap, öl, bra musik och skratt. Precis som en festival, men utan alla drägg. Jag saknar er! Och speciellt dej, Sara. Önskar vi kunde träffas oftare...

Särskilt mycket spelande blev det inte i år, årets första spelning kom inte förrän i juni! Men trots att vi träffas så sällan så gör vi alltid riktigt, riktigt bra ifrån oss när det gäller... Och det är inget skryt, utan fakta. Jag är faktiskt stolt över oss, och jag ser fram emot nästa år och alla nya låtar vi ska repa in.

Juli var en ganska tung månad, främst på grund av jobbet. Kunde inte låta bli att ta med mej det hem och mådde riktigt dåligt ett tag. Droppen var när jag svimmade på Liseberg, haha... Det kanske inte hade nåt samband, men jag tror att det var en bidragande orsak. Hursomhelst så var det en varningssignal som fick mej att inse att jag kanske borde ta hand om mej själv lite bättre.

Och det började jag göra också. I augusti bestämde jag mej, efter flera års velande, för att lämna ett förhållande som visserligen gjorde mej glad på vissa plan men som i det stora hela hindrade mej från att vara mej själv och bli lycklig. Jag är så glad att jag faktiskt vågade, och jag har lovat mej själv att aldrig kompromissa så med mitt eget välbefinnande igen, vad det än gäller. Trygghet är bra, och det är skönt att inte vara ensam. Men det får fan vara värt det. Och jag vet ju att jag alltid, alltid klarar mej.

Särskilt när jag har världens bästa människor omkring mej. Augusti blev en riktigt lyckad månad ändå för Lotta och jag åkte till Kreta och hade en helt fantastisk vecka. Förmodligen den bästa veckan jag upplevde på hela året.

Och hösten fortsatte bra. I september åkte Sofie 28 mil för att kunna vara med på en vanlig förfest hos mej, och det satte tonen för hur vår kontakt skulle komma att intensifieras (vad vuxet det känns att använda såna ord). Ärligt talat så vet jag inte vad jag hade gjort utan dej det här året, Pärlan. Därför känns det helt självklart att jag även firar in det nya med dej. Imorgon kommer du hit! :D

Oktober vet jag inte riktigt vad som hände med? Allt var bara ett enda vardagslunk med Sex and the city och min filt på vardagskvällarna, samt längtan efter nästa fest. November var väl likadan egentligen, blandat med massa familjegrubbel.

Och nu är vi här, i december. Det har varit en väldigt slarvig månad, och jag vet att ALLA säger samma sak (skillnaden är att jag inte tänker sluta i februari), men jag längtar ihjäl mej tills gymet öppnar och jag kan börja träna igen. Får en släng av omotiverad ledsenhet ibland, och det beror säkert på att jag inte känt kicken på länge. Men nu är det bara några dagar kvar. :D

Som jag sagt tidigare, jag längtar efter 2009. Gillar egentligen inte allt tjat och föreställningen om att allt kommer bli annorlunda bara för att det blir ett nytt år. Men det är faktiskt ett riktigt bra tillfälle att ta en titt på sitt liv och se vad som är bra och vad som ska bli annorlunda.

Samtidigt längtar jag inte alls. Ser till exempel inte alls fram emot att säga hejdå.

Sista kvällen i Småland, och det har varit en väldigt mysig jul. Förutom juldagen då. Vaknade på natten av värsta magkrämporna på år och dar och hade så ont så jag lipade. Spenderade hela dagen i sunkiga kläder, sovandes eller på toa. Myyysigt! Men det höll bara i sej en dag. Note to self: var inte så jävla glupsk nästa år. Haha. (Fattar inte vad det var för skit jag åkte på egentligen.)

Mycket på gång i familjen nu. Cilla och Tomo har som sagt flyttat ihop, och Carina och Jonas förlovade sej (!) på julafton. Det börjar bli en rätt skaplig statistik i syskonskaran nu... snart två av fyra klara! :) Det tar sej.

Ikväll dricks det lite vin. Dessutom blir det största Singstar-händelsen nånsin; jag ska utmana barnen på We built this city! :D

Och imorgon åker jag tillbaka. Saknar faktiskt min lägenhet lite. Ganska fin känsla ändå.

(Hasse, förlåt att jag varit så usel på att höra av mej. Tänkte invänta Calles svar, men vi vet ju alla hur lång tid dom brukar ta. Jag är hursomhelst väldigt sugen på att repa! Få lite liv i honom, och kolla med mej sen.)

Tillbaks i lägenheten igen. Det var lätt som en plätt att köra hit, fina vägar och förvånansvärt lugn trafik. Nu väntar jag mest på att det ska bli morgon (gör inte alla det?) så att jag kan åka iväg till jobbet, och sen tillbaks till Gislaved igen.

Anyway... hoppas att ni får en fantastisk jul, allihop. Glöm inte bort att ta hand om er och alla ni tycker om!

Ni anar nog inte vilket motstånd hela ens existens gör när man tvingas gå upp såhär okristligt tidigt en lördag. Stort fail.

Men det blir nog en okej dag på jobbet, tror jag. Lördagar är nästan lite för lugna, men jag ska fördriva tiden med att göra mer julgodis och kanske baka nåt gott. Sen vips är klockan ett, Marie kommer, vi pladdrar på och rätt som det är har det gått ytterligare tre timmar och jag får gå hem.

Fast jag ska visserligen en liten sväng på stan efter jobbet, och fixa det sista innan jul. Bara smågrejer kvar nu. Den viktigaste julklappen, den till mej själv (haha), ska jag köpa också, men det ser inte ut att bli så lätt. Har förälskat mej i en klänning (vad annars?) på Gina tricot, men min färg och storlek är slut i varenda butik. Det tycker jag verkligen inte om.

Så jag ska hitta en annan julklapp till mej. Nåt bra. För jag har varit snäll och duktig i år, så det så.

Är skittrött och på ganska visset humör. Hade nog behövt en långpromenad, men jag pallar inte. Vill mest äta godis och strunta i att gå utanför dörren.

Ska göra en kraftansträngning och vika klart tvätten nu (jag började för ungefär tre timmar sen).

"Jag hatar julklappar" säger jag varje år, men nu sitter jag här och är asnyfiken på vad jag fått av mina chefer. Men inget fusk, tänker inte öppna förrän på julafton!

På tal om julklappar ska jag gå på stan och leta efter såna tillsammans med Carin i eftermiddag, och innan dess ska vi käka och skvallra. Det ska bli kuuul! Idag när jag stod och gjorde i ordning frukost på jobbet kom jag att tänka på när vi var små och lekte bar i hennes kök, det var typ det roligaste jag visste. Och vilka grymma recept vi hade! Haha. Alla "drinkar" samt alla killar vi var kära i finns tryggt bevarade i det heliga JC-blocket. Du får aldrig slänga det, Carin!

Nu ska jag strax tvätta, alltid lika festligt. Innan dess tänkte jag bara konstatera att jag har stora förväntningar på 2009. Det är väldigt dumt att ha det, jag vet, men på ett vis känns det som att det bara kan bli bättre nu. Samtidigt som 2007 och 2008 (och egentligen några år innan dess också) till stora delar har varit riktiga bottennapp har jag blivit grymt mycket starkare av allt som hänt. Och mer...beslutsam, liksom. Men det känns som att kvoten av trista grejer är ganska full nu, kanske kan nästa år bli riktigt jävla bra? Jag hoppas det.

Jaha, nu är anmälan till Göteborgsvarvet nästa år stängd. Hur jävla dum får man vara? Jag har hört från flera håll att det verkligen är hög tid och att 2009 kommer bli ett rekordår, ändå har jag väntat. SMAAART!

Det har ju liksom varit mitt mål ända sen i våras. Nu måste jag ha ett nytt. Gäller bara att komma på vad. Ska jag satsa på en instruktörutbildning? Dyrt, men lär vara jävligt skoj. Eller ska jag gå med i Bergsjöns boxningsklubb? Nåt ska hända iaf.

Hatar klump i magen.

Igår fick jag en på väg hem från jobbet när jag kom på att jag inte kommer vakna upp i huset på julaftons morgon det här året. Så som jag alltid gjort. Ingen kontroll av julstrumpan (har visserligen inte fått nåt i den sen jag var liten, men det är ändå tradition), inget tända julgranen och sitta och titta på den innan jag går ner och säger godmorgon till mamma. Jag kommer liksom vakna upp här, fan vad fel det kommer kännas. :( Jag gillar den här stan, och jag gillar Kortedala, men det kommer fan inte bli kul.

Oh well. Jag får se fram emot att träffa familjen på eftermiddagen istället, och jag kan kanske göra en kompromiss och kolla julstrumpan på juldagen (för då är det ju säkert ännu större chans att den innehåller nåt...). Bilresan ska tro det eller ej bli lite rolig, kanske för att det är Sylle själv, bilarnas bil,. som ska ta mej hem. Haha. Vi brukar komma bra överens. Och jag ska lyssna på Driving home for Christmas med Chris Rea ända tills jag mår illa (vilket lär bli redan i Landvetter).

Andra klumpar finns också, blandat med en och annan fjäril och alldeles för mycket godis. Jag längtar tills boxpassen börjar igen. Jävlar vad jag ska slå!

Jag vill verkligen inte jobba idag. Verkligen, verkligen inte.

Dagens gåshud:

Billy Idol - John Wayne

Om en halvtimme ska jag promenera iväg till jobbet, men jag tänkte skriva några saker om helgen först.

Vilka superfina systerbarn jag har egentligen. På ett vis önskar jag att dom skulle vara små och sitta i mitt knä för alltid, men samtidigt är det så kul att man kan ha riktiga samtal med dom nu. Utan att prata bebisröst. ;)
I lördags höll vi visserligen på att frysa tårna av oss på Liseberg, men det var ändå en riktigt lyckad dag. Som för övrigt började med att jag blev väckt av en tärna och en pepparkaksgubbe som bjöd på fika. Inte dåligt alls! På kvällen tittade vi på reprisen av det tevesända Lucia-firandet och jag hoppas att dom tyckte det var lika mysigt som jag.

Det blev minst sagt ensamt igår när jag hade varit och lämnat av dom på tåget. Men det åtgärdades ganska snart med film, popcorn och kramar. Fan, jag börjar vänja mej vid det här.


...äntligen har jag fått en inbjudan till Spotify! Helt osannolik idé, och helt osannolikt bra. Skaffa det genast!
Har igång en fet playlist med Billy Idol nu, jag fattar inte hur jag kan ha missat honom i alla år. Så jävla BRA!

Vilken mysig dag det har varit!

Mötte barnen vid tåget i förmiddags, sen åkte vi hem och drack julmust och åt lussekatter. I väntan på att min mobil skulle ladda klart innan vi kunde åka in till stan igen sjöng vi jullåtar och tittade på en massa klipp på nätet. Det värmer i hjärtat när jag märker att både Linnéa och Noah älskar musik mer och mer och verkligen har KOLL på låtar och texter. Skönt att veta att dom insett vad som är viktigt i livet. :)

I stan handlade vi godis, åt på donken och gick i leksaksaffärer innan det var dags att fara hemåt och titta på Idol-finalen. Värdig vinnare, ingen tvekan... men som sagt. Det här året har varit det sämsta. Känns inte som den riktiga stämningen finns kvar. Ser man rent krasst på det... vad är det dessa människor har gjort - egentligen? Sjungit covers... ja, grattis. Uppståndelsen blir genast ganska orimlig när man tänker i dom banorna... men jag missar å andra sidan aldrig ett avsnitt, så jag ska egentligen knipa igen. ;)

Vi har (efter att vi gjorde misstaget att youtuba på Johan Palms och Robin Bengtssons duett i Idol) haft We built this city som soundtrack hela kvällen! Det är ju helt omöjligt att sluta sjunga på den! :O  Lovar att det kommer vara det första vi gör vid frukostbordet imorgon också. Mina små godingar, nu sover dom gott.

Det ska jag också försöka göra. Natti!

Nej, snön försvann, och jag fick bara gjort hälften av grejerna.

Städningen och handlandet fixade jag, men sen ringde Calle och sa att replokalen blivit dubbelbokad. Så inget spelande. :( Och julkorten glömde jag helt bort. Men men! Kan ju vara bra att ha nåt att göra på kvällarna när barnen sover. Om jag nu lyckas få dom i säng...haha.

Imorgon är det Idol-final! Visserligen har dom valt århundradets tråkigaste låtar, och jag tycker att årets finalomgång har varit den sämsta hittills. Men det kommer bli en skitbra kväll ändå! Och innan dess blir det ett besök på 4-gott samt spaning på Lucia-kröningen... Jag tror redan jag vet vad som kommer bli mest uppskattat, iofs. :)

Förresten så har jag Human med The Killers på hjärnan just nu, och det är jag väl inte direkt ensam om. Jäklar vad det blev liv kring dom, helt plötsligt! Men med all rätt, för senaste skivan är väldigt bra. Fast jag har svårt att se den konkurrera med Sam's town iofs... Kommer aldrig glömma Bulgarien förra sommaren och alla kvällar på vår balkong då Sofie spelade lufttrummor till When you were young. Fan, vilken härlig tid det var! :D

På tal om vänner pratade jag med Vicki en stund på msn idag, och vi försökte göra en snabbuppdatering på vad våra liv kretsar kring just nu. Som vi konstaterade i det samtalet känns det skittråkigt att vi har så dålig koll på varandra nuförtiden. Tänker skitofta på dej och allt vi gjort och skämtat om; tonfiskbaguette-incidenten på Jönköpings centralstation, den sepeskadade krokodilen, Emils indiehörna, spontanutflykten till Halmstad, hur vi dyrkade Anden, dina overkliga husfester, vår undran över varför folk envisas med att ha sår i ansiktet, alla hundratals lappar vi skrev till varandra på lektionerna, Riddar Konstpaus, våra listor och alla öknamn vi delade ut till höger och vänster... Haha! Jag kan hålla på i en evighet. Lovar att vi ses snart, pännsan.

Okej, nu ska jag lägga mej på soffan och se fram emot helgen. För den börjar strax!

Utsikten från mitt fönster nu är ganska oslagbar. Visserligen är det bara lite snöpuder, men det är galet fint och hoppet om att få göra en snölykta den här vintern lever kvar (för vad är det nu, fjärde året i rad?).

Idag ska jag få ganska många saker gjorda innan det är dags att gå på nattpasset; städa, handla, skriva julkort (ja, jag gör sånt) och repa. Hoppas det blir många nya låtar idag, vi har till exempel skrivit upp ytterligare två The Ark-låtar på listan, helt utan min inverkan! :D Sånt känns bra.

Imorgon kommer äntligen Linnéa och Noah! Lyckokänslor i magen nu.

Fast det hade jag iofs redan innan. Disney-citat? Du är nog ett kap på riktigt.

Årets kanske segaste dag, men ändå bra. Hade som sagt ett förjävligt helgpass på jobbet, skönt att kvällen blev betydligt bättre. Mottog dessutom ett besked som bättrat på min magkänsla inför julen ganska rejält. Det kommer kanske ordna sej ändå!

Jag älskar när saker ordnar sej. Oftast är det nåt i vägen dock. Till exempel så känns det sådär att för första gången på länge tycka om någon på riktigt och veta att det förmodligen kommer gå down the drain... Men det är en senare fråga.

En bra idé hade ju varit att gå utanför dörren idag, eller vad tycker ni? Ska nog ta en promenad sen, en lång jävel. Innan Filip och Fredrik. <3

Nej, eller hur...

Projekt "töm Caroline på all energi som överhuvudtaget finns" fortsätter... Mådde så fruktansvärt dåligt på jobbet igår att jag till slut inte kunde hindra tårarna. Som tur var hade vi satt in extrapersonal så jag kan iaf hoppas att ingen märkte nåt, hade ju kanske inte varit så jättelyckat. Jag hatar att jag alltid gråter när jag blir arg! Visserligen var jag ledsen, frustrerad och maktlös också. Sen kan man intala sej hur många gånger som helst att man inte ska ta åt sej när man får ta emot skrik och gap och elaka kommentarer, men jag är fan ingen robot. Verkar vara lugnt hittills idag iaf, och nu är det inte ens sju timmar kvar tills jag drar hem. Sweet, sweet home.

En av dom värsta känslorna jag vet, det är när det inte räcker med att vara jag. Låter kanske jätteego, men ni kanske fattar? Man är dömd till att vara otillräcklig i vissa situationer. Det spelar ingen roll om man gör sitt bästa, för det blir bara skit ändå.

Det är tragiskt att den här bloggen befäster sin roll som nya gnällhörnan, men låt mej. Jag behöver det.

Fattar inte riktigt vart mina lediga dagar tog vägen, det här är den sista innan monsterpasset (haha, gillar att det blivit ett vedertaget begrepp). Så när alla ni andra går omkring med en skön fredagskänsla börjar söndagsångesten bubbla upp inom mej. Värt.

Ska förresten in till jobbet idag trots att jag är ledig, det där orättvisa jag nämnde ska ställas mot väggen idag. Känns bra. Jag behöver dock bli lite förbannad, hoppas det sitter en massa idioter på spårvagnen så jag kan bygga upp en ännu större irritation.

Sen i eftermiddag ska JImmie och jag spela, det ska bli väldigt kul!

Hela den här grejen med "både och" i mitt mående verkar förresten hålla i sej. Jag är glad, fast ändå inte.

Varför lär man sej aldrig?

Haha.

Bortsett från att jag blev alldeles för full den sista timmen på Rockbaren igår var det en skitrolig kväll! Trevligt folk, bra musik, skön stämning och, som vanligt, den bästa följeslagaren. :) Sjöng gjorde jag igår också, pinsamt värre. Typiskt att jag aldrig har vett att säga nej till en mikrofon... Bjöd på några sekunder av en väldigt improviserad version av "Oh, Carol". Haha... vill verkligen inte veta hur det lät. Men man kan åtminstone inte anklaga mej för att banga!

Igår julpimpade jag lägenheten, så nu är det ungefär hur mysigt som helst här. Har inte "klätt granen" än dock (den är en halvmeter hög, därför det känns lite fånigt att använda det uttrycket), jag sparar nog det tills nästa helg då barnen kommer. Men jag var precis iväg och köpte julstjärnor, en stor och tre små. Jag gillar verkligen inte dom vita blommorna, har aldrig förstått vitsen. RÖTT ska det vara!

Som jag nämnt tidigare så har det känts lite ansträngt att hitta den där julkänslan det här året. Men jag lyckas faktiskt ändå på något vis. Och det är inte själva julafton som är det speciella för mej, så om den blir misslyckad är det ändå skitsamma. Det är den här tiden innan, veckorna när man överkonsumerar ljus och går omkring med nån slags förväntan på allt som ska hända sen, som är bäst. Och det kommer nog alltid vara så för mej. Det är min förväntan och min känsla och det ska nog mycket till innan jag förlorar lusten till den.

Irritationen kvarstår, men jag tänker inte låta det sno mer energi av mej just nu. Jag har fixat och grejat, så nu ska saker och ting tas itu med inom kort. På sistone tycks jag ha blivit en sån som faktiskt tar tag i saker, istället för att gå omkring och vara missnöjd och hoppas på att någon annan ordnar det. Har äntligen insett att det inte finns nån jävla annan, och det var behövligt. Jag är värd att må bra - både på jobbet och privat - men det kräver en ansträngning även av mej.

Det var dagens Dr Phil-dos, nu över till mer väsentliga grejer.

Imorgon (eller egentligen senare idag) kommer... just det, Sofie! Har velat basunera ut det i flera dagar nu, men det blev inte helt spikat förrän ikväll. Projekt "flytta till Göteborg, för heeeelweeedeee!" tycks funka ganska bra, hon trivs här! Och stan blir fan så mycket roligare när hon är i den.

Vi kommer lyssna på "Hide and seek" med Tom Jones ungefär sjuhundra gånger innan det är dags att dra vidare till vårt andra hem. Haha. Kan man skaffa klippkort på det där stället?

På ett sätt är allting bra, och på ett annat är det bara skit. Orkar inte riktigt tänka på vissa grejer, det är lättare att bara tänka på det som är här och nu. Men jag har åtminstone gjort vad jag har kunnat nu. Det var ju det här med att ta tag i saker, ni vet...

Så kändes det lite idag. Jag fattar verkligen inte hur vissa resonerar. Känns inte heller så kul att känna sej omotiverad till att göra sitt bästa när saker och ting är så uppenbart orättvisa, utan någon som helst motivering. Vissa saker som framkom idag gjorde mej riktigt förbannad, och det måste jag framföra. När ingen annan uppmärksammar ens värde är man skyldig sej själv att göra det på egen hand.

Okej, nu har jag varit kryptisk så det räcker.

Oavsett hur pissig dagen har varit så livas den alltid upp av en pärla i andra luren. Igår nynnade jag på en låt som passar så jäkla bra: