Resten av livet.
Uppsala kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Inte bara för att lyxsviten och restaurangbesöket överträffade alla förväntningar och inte bara för det efterlängtade lugnet, utan främst för att Fredrik frågade om jag vill gifta mej med honom.
Vi har pratat om giftermål och han har sagt att han en dag ska ställa frågan, så det kom inte som en blixt från klar himmel. Men ändå så kan man inte beskriva den där känslan som gör att man inte kan sluta le på flera timmar, eller för den delen flera dagar.
För det är ju så himla häftigt, när man tänker efter. Jag vet ju att JAG älskar HONOM och att jag verkligen vill satsa på att hålla ihop för alltid. Att en framtid utan honom och tanken på att bli gammal med någon annan är så främmande att den inte ens går att tänka fullt ut. Att det liksom inte finns några alternativ. Men att nu få en dimension till på allt det där; att HAN älskar MEJ på samma sätt. Att det är lika självklart för honom. Och att jag är HANS alternativ... Det är den finaste insikten jag någonsin har fått. Häromdagen publicerade Jonas Gardell en status innehållande följande mening:
"Enda sättet att ta reda på om det är värt att leva ihop ett helt liv är att leva ihop ett helt liv."
Det är tänkt att vi ska prova det. Och jävlar, vad bra det känns!
