Salacious

När jag pratade medLotta i fredags frågade hon hur det kom sej att jag inte hade skrivit på min blogg att min dator fungerar igen. Och jag svarade att jag inte hade vågat. Tur var väl det, för nu är det samma visa igen.

Jag är så fruktansvärt trött på skiten.

Visst, jag är ett internetfreak, och jag kan sitta framför datorn i timmar. Men det är inte det att jag inte kan sysselsätta mej utan den. Tvärtom har jag klarat mej över förväntan dom här månaderna.
Men det tär något otroligt att känna en sån här frustration. Man försöker, försöker, försöker och försöker. Och till slut, när man trodde att det inte fanns nåt hopp kvar, fungerar allt igen. I en vecka. Tillbaks på ruta ett igen, som bob hund sjöng.

Nu är HELA burken inlämnad på Kompletts hämtbutik, för jag tänker inte terrorisera min omgivning med tårar och gnäll längre. När man tänker efter så är det ju faktiskt ett jävla i-landsproblem, och jag vägrar låta det sno mer energi av mej nu.

Istället tänker jag se fram emot helgen och umgänge med min underbara familj och världens gosigaste hund! :)

Sitter på jobbet. Det är tippetippetipptapptyst i huset nu. Har börjat vänja mej lite vid att jobba natt, och det funkar faktiskt väldigt bra. Tycker det är mysigt på något vis. Sen skulle jag varken vilja eller klara av att jobba ständig natt, men det är ju en annan sak.

Lotta och Tomas är hemma från Brasilien. Pratade med Lotta förut och det kändes bra. Blir kul att träffa henne och alla andra nästa helg!

Imorgon har jag tänkt  ska jag gå till simhallen och skaffa ett årskort. Äntligen! Egentligen skulle jag gjort det i början av januari, men var det inte den ena ursäkten så var det den andra. Nu är det dags. Känns som att simning och dans kan bli en ganska schysst kombination.

(*Har den låten på hjärnan hela tiden. Längtar efter nya skivan!)

För alla människor som älskar The Ark kommer här lite godis. Snacka om att Ola var en världsstjärna redan då.

(Vicki... håll i dej.)

Har just avslutat ännu en pluggsession. Kan inte nog understryka hur nöjd jag är med mej själv att jag faktiskt tagit mej i kragen! :D

Nu väntar jag på att Daniel ska komma så vi kan äta mackor och titta på Twin Peaks. Vi har kommit rätt långt på andra säsongen nu; det har uppdagats vem Laura Palmers mördare är och vad BOB egentligen är för ett äckelfenomen. Men det finns ju en massa häftiga grejer kvar att se. Det är däremot inte kul att jag blivit så fruktansvärt lättskrämd på senare dar. Häromkvällen stod jag inne på toaletten och borstade tänderna och sa nånting till Daniel som redan gått och lagt sej. Han svarade inte, och jag blev skitsur för jag fattade att han planerade att skrämma mej. Det slutade med att jag låste in mej på toaletten och vädjade till honom att sluta. Några minuter senare visade det sej att han inte hade svarat för att han råkat somna, och jag kände mej lite lagom barnslig. Men har ni nån gång sett BOB kan ni ju ha lite förståelse.

Den här helgen blir ganska oledig, om man säger så. Imorgon har jag skola mellan 9-12, därefter beger jag mej direkt till Kombo och jobbar mellan 13-21. Och på lördag går jag på kl 13 för att jobba ändra fram till söndag morgon kl 08.15. Men det känns faktiskt helt okej, det är alltid trevligt på jobbet och jag får ju en hel del kosing. Dessutom kommer jag vara helt ledig nästa helg och då åker jag hem till Bond igen!

Snart bara en vecka kvar.

8.30 Vaknade första gången, tänkte att det skulle vara perfekt att gå upp tidigt och få en massa gjort. Somnade om.

9.00 Vaknade igen, frågade Daniel om vi skulle gå upp. Fick ett "mmm" till svar. Somnade om.

10.00 Vi gick upp, fixade havregrynsgröt och glodde på teve en stund.

11.10 Daniel åkte, jag satte mej dumt nog vid datorn och kollade bloggar, snackade lite på msn med mera.

12.00 Började äntligen plugga.

14.05 Färdig med dagens omgång och har satt mej ner för att blogga lite. Jag läste 60 sidor idag, och det är jag ganska nöjd med. Överhuvudtaget har jag sååå mycket mer disciplin än vad jag hade den första tiden på utbildningen.

14.30 Sätta igång och fixa lite. Ta itu med disken, röja upp kläder från golvet (ibland känns det som att dom här sakerna är det enda jag gör i mitt liv) och packa en övernattningsväska.

15.30 Ta en dusch och göra i ordning mej. Kanske ska platta håret idag? Det var längesen nu.

17.00 Ska fika med Carin på Café Kosmos. Trevligt! Börjar bli ganska sugen. Och hungrig. (Matlusten har äntligen kommit tillbaka.) Hoppas vi sitter där en bra stund och kacklar.

ca 19.30-19.45 Anländer till Bergsjön och gör mej redo för att ockupera älsklings teve eftersom det är...

20.00 Girlylicious-kväll på trean! Iofs vet jag inte om jag är så sugen på att se Men in trees, men temakvällar är liksom aldrig fel. Måste hålla utkik efter min favoritbloggare i Lustgården.

23.00 Temakvällen är slut och förmodligen jag också. Hoppas på gos innan jag somnar.

Ringde nyss hem. Carina och barnen har kommit idag, och varken Linnéa eller Noah visste om att mamma skaffat hund. Jag skulle gett mycket för att få se deras ansiktsuttryck när dom öppnade dörren.

Hursomhelst. Samtalet gjorde mej lite ledsen, och jag känner mej ganska så ensam nu. Där förbereder dom en mysig tacokväll och här sitter jag framför datorn och ugglar i väntan på att börja jobba. Inte för att jag är sugen på tacos, för jag är fortfarande inte det minsta hungrig efter magens helgbravader. Men jag är sugen på att umgås. Jag saknar inte Gislaved, men jag saknar det som finns i Gislaved. Konstigt nog känns det som att större delen av mitt liv finns där jag inte befinner mej. Och ta det inte fel, jag är inte ensam i Göteborg i den bemärkelsen. Jag har min Daniel, vilket jag är otroligt glad för. Men största delen av dygnet är jag faktiskt själv. Vi bor ju inte ihop, och träffas inte varje dag. Så jag identifierar känslan hem mycket mer med den där småländska lilla hålan.

Och för all del, jag älskar att vara ensam ibland. Jag behöver det. Men det vore fint att kunna ha möjligheten att bara åka och titta in hos Lotta och Tomas närhelst jag fick lust. Eller att bjuda hem mamma på en spontanfika. Att åka och köpa tidning till pappa, eller att glo på film med Cilla. Utan att det krävs så jävla mycket planering och pusslande varje gång.

Jag älskar Göteborg, utan tvekan. Här finns allt som inte finns i Gislaved. Samtidigt så är det precis tvärtom.

Det som skulle bli den mysigaste helgen på länge började inte sådär jättebra. När jag varit hos mamma och pappa i några timmar började jag må riktigt konstigt och ett toalettbesök senare kunde jag konstatera att magen mådde allt annat än bra. Sov ingenting på natten sen och var utslagen i stort sett hela lördagen.

Men idag har jag mått mycket bättre, och tur var väl det för jag har kunnat ägna all min uppmärksamhet åt den mest underbara lilla varelse som finns! Snällare, lugnare och gosigare hund har jag nog aldrig träffat. Jag kände mej nästan lite ledsen när det var dags att åka till Göteborg igen och jag längtar redan tillbaka. Siktar på att åka dit nästnästa helg igen, måste kolla med mamma om det går bra bara. Men känner jag henne rätt så har hon inte nåt emot det alls. :) På tal om mamma så är det så himla kul att se hur glad hon blir av Bond. Han är faktiskt som ett litet underverk, hela han.

Spenderade en underbar helg hos Sara i Jönköping, men innan hemfärden i söndags var jag klyftig nog att glömma mobilen. Förhoppningsvis får jag den imorgon, men om någon mot all förmodan försökt kontakta mej dom senaste dagarna, så får ni nu en förklaring. Uteblivet svar beror alltså inte på oartighet. :)

Dokusåpan med min dator tycks inte vilja ta slut. Nu verkar Posten ha tappat bort paketet med mitt grafikkort, så i bästa fall har jag väl en hel, fungerande dator nån gång 2009. Är så trött på skiten.

Imorgon är det Alla hjärtans dag, och jag har av någon anledning alltid hyst agg mot det jippot. Daniel kommer till mej iaf och jag tänker propsa på att vi döper om dagen till Alla fjärtars dag och spenderar hela kvällen fisandes i soffan framför andra säsongen av Twin Peaks.

En låt som vägrar lämna skallen just nu är All good things (come to an end) med Nelly Furtado. Den blir på nåt sätt lite mer magisk för varje lyssning.

Nu ska jag verkligen inte ropa hej, men det känns som att min period av pissighet sakta men säkert börjar ge vika. Var och lämnade in datorgrejer på Kompletts hämtbutik idag (för vilken gång i ordningen?) och uttryckte en frustration över att inte haft en fungerande dator på nästan två månader. Killen lugnade mej en aning när han sa att dom ska fixa det åt mej. Så alltså, om det inte funkar efter denna felsökningen heller så lämnar jag helt enkelt in hela skiten på en gång och så får dom ha den tills dom hittat felet.

Det slog mej just hur otroligt intresserade av min dator ni måste vara. Eh.

Igår var det äntligen dags för afrikansk dans! Yaaay! Det var det roligaste jag gjort på evigheter. Jag kan verkligen rekommendera det till alla! Rummet var som en enda stor endorfindimma när timmen var slut. Att man dessutom blev rejält svettig var liksom bara en bonus.

Annat som är väldigt bra är att Frida och jag sticker till Jönköping på fredag! Det vankas mys-och festhelg hos Sara och det är alltid lika underbart.

Sen på söndag kväll går jag på nattpasset på jobbet, och det ska faktiskt bli riktigt trevligt. Att man har ett extrajobb som det är trivsamt att gå till är något man ska vara tacksam för, och det är jag.

Nu ska jag till matsalen och värma min lunch. Hejhej!

Först hade jag tänkt skriva ännu ett gnälligt inlägg om hur pissig denna vecka varit. Jodå, moderkortet kom till slut men datorn fungerar fortfarande inte (!). Något är väldigt fel, och jag har en känsla av att det kommer ta lång tid innan jag får nån klarhet i vad det är.

MEN. Jag tänker skita i allt sånt nu för något fantastiskt roligt har hänt: Mamma har skaffat hund igen! :D :D :D

Ända sen vi var tvungna att ta bort Ulex för snart två år sen har ingenting varit sej riktigt likt. Och mamma har ofta pratat om hur mycket hon saknar sällskapet (tror förresten att pappa också tyckt det varit tomt, även om han inte velat erkänna det). Men nu har familjen Engström fått en ny familjemedlem, nämligen en welsh spaniel som heter Bond. Kelgrisen är två år gammal och kom till sitt nya hem igår eftermiddag. Enligt rapporter är han hur go som helst och kommer förhoppningsvis komma till ro ganska snabbt.

Fattar ni vad kul!? Som jag saknat att gosa med en voffsing. Tyvärr kommer det dröja två veckor innan jag får träffa honom, men nu har jag nåt att se fram emot. Och även om jag inte bor hos mamma och pappa längre, kommer man iaf kunna säga att det är liiiite min hund också. Det har jag åtminstone försökt tuta i Daniel.

Att allt tycks gå emot en gör inte så mycket när såna här saker händer. :)