Dagens skämslåt.
Idag när jag stod och lagade mat på jobbet och hade klockradion på högsta volym insåg jag att jag tycker Infinity 2008 med Guru Josh Project är bra. :(
Säg inte det till nån.
Säg inte det till nån.
Six feet under.
Har ni typ "magiska klockslag"? Dvs, att ni ofta tittar på klockan vid en speciell tidpunkt? På minuten alltså. Jag har ett sånt magiskt klockslag och det är 21.20.
Jag vill tro att det beror på att det var sändningstiden för den bästa dramaserie som någonsin visats. När jag plöjt igenom min Vänner-box ska jag köpa Six feet under-boxen bums. Kosta vad det kosta vill.
Det är ett stort mysterium att den serien inte fick mer uppmärksamhet, det var knappt nån av mina bekanta som tittade på den, eller ens visste vad det var. Stor skam! Jag har aldrig - och jag har sett mycket - blivit så berörd av en serie som jag blev av den. När det blev söndag kväll fick jag en speciell längtkänsla, och jag vet inte hur många gånger jag satt med gråten i halsen för att jag levde mej in i alla karaktärer så mycket. Sjukt intelligent serie dessutom; oförutsägbar handling, snyggt foto, spännande psykologiskt djup, underbar dialog och, såklart, en alldeles speciell stämning som aldrig riktigt gick att sätta fingret på. Ni vet hur man alltid brukar bli besviken på hur serier slutar? Typ Sten Frisk spränger sej i luften och Dale Cooper goes bananas i spegeln? Six feet under har (naturligtvis, den felar faktiskt inte någonstans) det bästa slutet nånsin.
Åh, nu längtar jag tills jag får börja om från början igen.
Ni som inte gett David, Claire, Ruth, Nathaniel, Keith, Nate, Brenda och Rico en chans bör göra det NU!
Brenda: I don't want any children.
Nate: Whoa. Hey. Who said anything about children?
Brenda: I was referring to you.
Jag vill tro att det beror på att det var sändningstiden för den bästa dramaserie som någonsin visats. När jag plöjt igenom min Vänner-box ska jag köpa Six feet under-boxen bums. Kosta vad det kosta vill.
Det är ett stort mysterium att den serien inte fick mer uppmärksamhet, det var knappt nån av mina bekanta som tittade på den, eller ens visste vad det var. Stor skam! Jag har aldrig - och jag har sett mycket - blivit så berörd av en serie som jag blev av den. När det blev söndag kväll fick jag en speciell längtkänsla, och jag vet inte hur många gånger jag satt med gråten i halsen för att jag levde mej in i alla karaktärer så mycket. Sjukt intelligent serie dessutom; oförutsägbar handling, snyggt foto, spännande psykologiskt djup, underbar dialog och, såklart, en alldeles speciell stämning som aldrig riktigt gick att sätta fingret på. Ni vet hur man alltid brukar bli besviken på hur serier slutar? Typ Sten Frisk spränger sej i luften och Dale Cooper goes bananas i spegeln? Six feet under har (naturligtvis, den felar faktiskt inte någonstans) det bästa slutet nånsin.
Åh, nu längtar jag tills jag får börja om från början igen.
Ni som inte gett David, Claire, Ruth, Nathaniel, Keith, Nate, Brenda och Rico en chans bör göra det NU!
Brenda: I don't want any children.
Nate: Whoa. Hey. Who said anything about children?
Brenda: I was referring to you.
Noll.
Har ingenting att göra, är rastlös och orkeslös på samma gång. Längtar till klockan 18 så att jag kan slå ihjäl en säck. Måste öva på kombinationerna från i måndags, har dom på hjärnan jämt. Men det är sex timmar dit, sex timmar av dåligt samvete för att jag förmodligen kommer umgås med Chandler & c:o istället för att gå utanför dörren.
Äckliga människor.
Satt och kollade runt på lite grupper på Facebook, bland annat en grupp som går ut på att spy galla på Linda Rosing.
Jag finner inga ord för den avsky jag känner för människor som skriver att hon är en fitta, slampa, hora och gud vet allt.
Det är tragiskt att folk tydligen mår så jävla dåligt i sej själva att dom måste få ut en massa förakt på nån annan. Och lägger ner så mycket energi på det också!
Okej, hon har förmodligen inte alla indianerna i kanoten, och hon väljer själv att vara den offentliga person hon är. Men det ger ingen annan någon rätt att skriva så om henne. Mobbing är alltid mobbing, oavsett vem det handlar om. Man får tycka vad man vill, men man behöver inte vräka ut det på nätet så att vem som helst kan se. Och tänker man inte på henne kan man ju tänka på hennes barn. Kul för dom att läsa såna saker om sin mamma.
Jag har också stört mej och haft en massa åsikter hit och dit, sen kom jag på att jag omöjligt kan ha såna hemska åsikter om nån jag inte ens känner. Och så tänkte jag att det kanske är bättre att förbättra sej själv än att nedvärdera en annan person. Keep it to what you know, liksom.
Hej Linda Linda hej, Linda du är helt okej!
Jag finner inga ord för den avsky jag känner för människor som skriver att hon är en fitta, slampa, hora och gud vet allt.
Det är tragiskt att folk tydligen mår så jävla dåligt i sej själva att dom måste få ut en massa förakt på nån annan. Och lägger ner så mycket energi på det också!
Okej, hon har förmodligen inte alla indianerna i kanoten, och hon väljer själv att vara den offentliga person hon är. Men det ger ingen annan någon rätt att skriva så om henne. Mobbing är alltid mobbing, oavsett vem det handlar om. Man får tycka vad man vill, men man behöver inte vräka ut det på nätet så att vem som helst kan se. Och tänker man inte på henne kan man ju tänka på hennes barn. Kul för dom att läsa såna saker om sin mamma.
Jag har också stört mej och haft en massa åsikter hit och dit, sen kom jag på att jag omöjligt kan ha såna hemska åsikter om nån jag inte ens känner. Och så tänkte jag att det kanske är bättre att förbättra sej själv än att nedvärdera en annan person. Keep it to what you know, liksom.
Hej Linda Linda hej, Linda du är helt okej!
Jag är duktig.
Istället för att bara sitta och glo (jag är bra på det) fram tills mitt nattpass börjar fick jag ett ryck och städade lägenheten.
Kolla förresten in dom snygga sängkläderna jag köpte i Stockholm. Det var ju helt omöjligt att låta bli.
Gulligt, va!
Kolla förresten in dom snygga sängkläderna jag köpte i Stockholm. Det var ju helt omöjligt att låta bli.
Gulligt, va!
Bergsjöns boxningsklubb <3
Idag var bästa träningen hittills - perfekt upplägg, bra peppning och skitroliga kombinationer på säcken. Jag kände mej riktigt duktig där ett tag, behövde inte tänka utan bara... gjorde. Det kändes bra, jag vill att det alltid ska vara så!
Och ni skulle sett århundradets leende sen. Det började med att nån sa nåt på stretchingen som alla smålog lite åt, men skillnaden var att jag inte kunde sluta. Sjöng typ hela vägen hem sen bara för att jag var så glad och nöjd.
Jag älskar den känslan.
Och ni skulle sett århundradets leende sen. Det började med att nån sa nåt på stretchingen som alla smålog lite åt, men skillnaden var att jag inte kunde sluta. Sjöng typ hela vägen hem sen bara för att jag var så glad och nöjd.
Jag älskar den känslan.
Dagens fynd.
Det blev av!
Och lyckat var det också; solen sken, sällskapet var glatt och alla hittade bra saker i shoppingparadiset.
Jag var duktig och funderade NOGA över varje sak. Dessutom köpte jag inget godis. Däremot blev det två jääättesnygga Marilyn-tavlor, två tröjor, tåsockar (fan vad sköna såna är, har ni testat?) en superfin skål och ett par svarta, höga fejk-Converse med armymönster för 50 spänn! Rätt nöjd är jag, ja.
Och nu ska jag strax iväg och boxas. En perfekt dag.
Och lyckat var det också; solen sken, sällskapet var glatt och alla hittade bra saker i shoppingparadiset.
Jag var duktig och funderade NOGA över varje sak. Dessutom köpte jag inget godis. Däremot blev det två jääättesnygga Marilyn-tavlor, två tröjor, tåsockar (fan vad sköna såna är, har ni testat?) en superfin skål och ett par svarta, höga fejk-Converse med armymönster för 50 spänn! Rätt nöjd är jag, ja.
Och nu ska jag strax iväg och boxas. En perfekt dag.
"Pengar är som eld i nävarna på dej!"
Idag, om allt går som det ska och folk inte bangar, ska jag åka till Ullared på arbetstid. Få betalt för att shoppa, sämre kan man ju ha det.
Borta bra och så vidare.
Det var obehagligt nära att jag försov mej i morse, hade ställt mobilen på 07.00 men stängde av den utan att gå upp. Vaknade med panikkänsla 07.37, andades ut av lättnad, rafsade ihop mina grejer, tvättade ansiktet och gick mot tunnelbanan. Jag hann! Och det är inte dåligt, med tanke på att jag sov kanske tre timmar inatt och fortfarande kände mej full när jag vaknade.
Men bra gick det, och nu är jag hemma igen. Och jag är lite förvånad själv, men den här stan börjar faktiskt kännas som hemma nu. Kanske är det så att jag behöver åka iväg för att inse det. Jag log när tåget rullade in på perrongen, trots att stan är betydligt slaskigare än när jag lämnade den. Det här kanske är mitt hem nu? I så fall tog det ju bara fyra och ett halvt år innan jag fick uppleva den känslan...;)
Sov ingenting på tåget konstigt nog, utan satt och tänkte på en massa saker. Och man hinner ju tänka en del på fem timmar. Tänkte på pappa, bland annat. Ibland bara hugger det till i magen; det är som att jag bara klarar att sakna några sekunder i taget, och dom sekunderna känns nästan overkliga. Som att det fortfarande, trots att det gått mer än ett år, är alldeles för svårt att förstå att jag ska leva resten av mitt liv utan att få se honom en enda gång till.
Tänkte även på vad Vicki konstaterade flera gånger under helgen - att det är tur att jag (till slut) bestämde mej för att förändra en situation som bara tärde på mej. Nu är det lite över ett halvår sen jag gjorde slut med mitt ex, och ju mer perspektiv jag får på det, desto mer övertygad blir jag att det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv. Tänker inte skriva några elaka saker om honom här, bara hur obeskrivligt lättad jag är att jag äntligen unnade mej själv att må bra. Och den lättnaden njöt jag av medan Örebro, Arboga, Västerås, Laxå och Hallsberg blev förbisvischade av tåget.
För ja, jag har ju som sagt varit i Stockholm! Trots att det hade gått en evighet sen senaste mötet behövdes ingen isbrytare och projekt "den som spottar ur sej flest klassiker på kortast tid vinner" satte igång direkt. Haha, "jag bloggar om Stockholm när jag är hemma igen" och så skriver jag bara om tågresan, det var ju klyftigt. Vi var ute igår också, Vicki tog med oss på en barrunda där vi i stort sett blev bjudna på rubbet. Bra att ha en före detta bartender i umgängeskretsen, tydligen. ;) På sista stället vi var på hade bartendern sagt följande till henne: "Asså, din kompis i rosa tröjan har ju kunnat varenda låttext dom senaste två timmarna!"
Inte för att vi var där i två timmar, men GÖTT att man visar upp sitt signum dit man går. Haha.
Idag är jag en riktig trashcan, vill äta precis allt i hela världen. Men jag orkar inte gå ut. Svårknäckt nöt. Kan inte nån trolla hit affären? Och medan vi ändå håller på med såna grejer får nån hemskt gärna vrida fram klockan till nästnästa helg också, så att jag får kramas med den jag tycker om! :D
Men bra gick det, och nu är jag hemma igen. Och jag är lite förvånad själv, men den här stan börjar faktiskt kännas som hemma nu. Kanske är det så att jag behöver åka iväg för att inse det. Jag log när tåget rullade in på perrongen, trots att stan är betydligt slaskigare än när jag lämnade den. Det här kanske är mitt hem nu? I så fall tog det ju bara fyra och ett halvt år innan jag fick uppleva den känslan...;)
Sov ingenting på tåget konstigt nog, utan satt och tänkte på en massa saker. Och man hinner ju tänka en del på fem timmar. Tänkte på pappa, bland annat. Ibland bara hugger det till i magen; det är som att jag bara klarar att sakna några sekunder i taget, och dom sekunderna känns nästan overkliga. Som att det fortfarande, trots att det gått mer än ett år, är alldeles för svårt att förstå att jag ska leva resten av mitt liv utan att få se honom en enda gång till.
Tänkte även på vad Vicki konstaterade flera gånger under helgen - att det är tur att jag (till slut) bestämde mej för att förändra en situation som bara tärde på mej. Nu är det lite över ett halvår sen jag gjorde slut med mitt ex, och ju mer perspektiv jag får på det, desto mer övertygad blir jag att det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv. Tänker inte skriva några elaka saker om honom här, bara hur obeskrivligt lättad jag är att jag äntligen unnade mej själv att må bra. Och den lättnaden njöt jag av medan Örebro, Arboga, Västerås, Laxå och Hallsberg blev förbisvischade av tåget.
För ja, jag har ju som sagt varit i Stockholm! Trots att det hade gått en evighet sen senaste mötet behövdes ingen isbrytare och projekt "den som spottar ur sej flest klassiker på kortast tid vinner" satte igång direkt. Haha, "jag bloggar om Stockholm när jag är hemma igen" och så skriver jag bara om tågresan, det var ju klyftigt. Vi var ute igår också, Vicki tog med oss på en barrunda där vi i stort sett blev bjudna på rubbet. Bra att ha en före detta bartender i umgängeskretsen, tydligen. ;) På sista stället vi var på hade bartendern sagt följande till henne: "Asså, din kompis i rosa tröjan har ju kunnat varenda låttext dom senaste två timmarna!"
Inte för att vi var där i två timmar, men GÖTT att man visar upp sitt signum dit man går. Haha.
Idag är jag en riktig trashcan, vill äta precis allt i hela världen. Men jag orkar inte gå ut. Svårknäckt nöt. Kan inte nån trolla hit affären? Och medan vi ändå håller på med såna grejer får nån hemskt gärna vrida fram klockan till nästnästa helg också, så att jag får kramas med den jag tycker om! :D
Inte blogga förrän på söndag, my ass!
Jag ville bara säga att vi var på Rocks igår, där efterfesten till AC/DC-spelningen hölls. Och att alla där var fula, utom vi. ;)
Vännsa + Pännsa.
Nu ska vi snart åka iväg till Söder och strosa runt.
Skriver mer om helgen imorgon när jag är hemma igen!
Långledig!
Väskan packad, batterier till kameran laddade, låtar till mp3-spelaren överförda, kroppen duschad... jag är klar för Stockholm! :D
Känns nästan lite nervöst, jag är lite... rädd för den där stan. Haha. Allt är så stort och overkligt och om inte Vicki står och möter mej på stationen kl 12.52 skiter jag på mej. Miljöombyte är nog precis vad jag behöver nu, efter dom senaste veckornas motighet. Och vad kan liva upp bättre än prognoser om varmare väder och umgänge med finaste vännerna?
Inget bloggande förrän på söndag nu alltså, hoppas ni överlever.
Godnaaaatt!
Känns nästan lite nervöst, jag är lite... rädd för den där stan. Haha. Allt är så stort och overkligt och om inte Vicki står och möter mej på stationen kl 12.52 skiter jag på mej. Miljöombyte är nog precis vad jag behöver nu, efter dom senaste veckornas motighet. Och vad kan liva upp bättre än prognoser om varmare väder och umgänge med finaste vännerna?
Inget bloggande förrän på söndag nu alltså, hoppas ni överlever.
Godnaaaatt!
Motståndet.
Det är obegripligt. Vissa saker tar emot så mycket att jag nästan hellre skulle skära mej i ansiktet än att genomföra dom.
Vika tvätt är en sån sak. (Jag mår fysiskt illa av det.) Skriva personliga brev i jobbansökningar är en annan. Och att packa är en tredje.
Det borde ju vara rätt schysst att packa, för man ska ju förhoppningsvis göra nåt kul, eller hur? Men nej. Jag har suttit och tvekat i över en timme och VET att jag borde börja nu, så att jag slipper stressa ihjäl mej imorgon kväll när jag kommer hem från jobbet. Vet hur det kommer bli, panik i sista stund, precis som vanligt. På vissa områden är jag så himla disciplinerad, men på andra kommer det fan aldrig bli nån fason. Tror aldrig jag kommer få uppleva den arbetsdagen då jag INTE stressar ner till vagnen, till exempel.
Så himla disciplinerad är jag förresten inte på dom där andra områdena heller. Har knappast fått bukt med mitt sjukliga godisbegär eftersom jag fick (TOG heter det när man är missbrukare, förlåt) ett återfall när jag var hos Sofie. Sen dess känns det som att varje tanke jag tänker kretsar kring choklad. Och lonkafudge. Jag vill gifta mej med lonkafudge. Lonka låter förresten som Wonka. Willy Wonka. Som gör...choklad. Obsess, much?
Träffade Frida idag, sista chansen innan hon åker på semester till USA. Nej, jag är inte alls avundsjuk! Vi pratade massa festivalminnen och förfasade oss över hur längesen det är nu. På ett sätt vill jag vara 18 igen, på ett annat är det så jävla skönt att slippa.
Min 18-årsdag förresten... Den firade jag tillsammans med Vicki på rockabilly-kväll i Gisleparken. Haha... kommer du ihåg? Shit vad mycket vi gjort, el pännso. Och vad mycket vi ska göra! När jag kommer fram på torsdag ska vi till exempel ta igen alla tusen saker vi missat i varandras liv.
Vika tvätt är en sån sak. (Jag mår fysiskt illa av det.) Skriva personliga brev i jobbansökningar är en annan. Och att packa är en tredje.
Det borde ju vara rätt schysst att packa, för man ska ju förhoppningsvis göra nåt kul, eller hur? Men nej. Jag har suttit och tvekat i över en timme och VET att jag borde börja nu, så att jag slipper stressa ihjäl mej imorgon kväll när jag kommer hem från jobbet. Vet hur det kommer bli, panik i sista stund, precis som vanligt. På vissa områden är jag så himla disciplinerad, men på andra kommer det fan aldrig bli nån fason. Tror aldrig jag kommer få uppleva den arbetsdagen då jag INTE stressar ner till vagnen, till exempel.
Så himla disciplinerad är jag förresten inte på dom där andra områdena heller. Har knappast fått bukt med mitt sjukliga godisbegär eftersom jag fick (TOG heter det när man är missbrukare, förlåt) ett återfall när jag var hos Sofie. Sen dess känns det som att varje tanke jag tänker kretsar kring choklad. Och lonkafudge. Jag vill gifta mej med lonkafudge. Lonka låter förresten som Wonka. Willy Wonka. Som gör...choklad. Obsess, much?
Träffade Frida idag, sista chansen innan hon åker på semester till USA. Nej, jag är inte alls avundsjuk! Vi pratade massa festivalminnen och förfasade oss över hur längesen det är nu. På ett sätt vill jag vara 18 igen, på ett annat är det så jävla skönt att slippa.
Min 18-årsdag förresten... Den firade jag tillsammans med Vicki på rockabilly-kväll i Gisleparken. Haha... kommer du ihåg? Shit vad mycket vi gjort, el pännso. Och vad mycket vi ska göra! När jag kommer fram på torsdag ska vi till exempel ta igen alla tusen saker vi missat i varandras liv.
Dagens asgarv.
Msn-konversation med Vicki, angående det obegripliga faktum att vi inte sett The Rocky Horror Picture Show
Beatrix Kiddo says:
okej, inte så jävla mkt bilder. men musiken ba YYYYYYYEEES.
Beatrix Kiddo says:
aeh, det är fan nån okänd snubbe som sjunger! spelat in sej själv, haha
Vixxxen says:
såg det precis..klickat på den under istället
Beatrix Kiddo says:
http://www.youtube.com/watch?v=o5XCtcLNAWQ&feature=related
här ba är originalet
Beatrix Kiddo says:
vill NOOOG se den
Vixxxen says:
är det en film?
Beatrix Kiddo says:
ja, musikal från början men finns inspelad som film
Vixxxen says:
*TANKA TANKA*
Beatrix Kiddo says:
kan vi inte kolla på den ihop?! :)
Vixxxen says:
Elementärt, min kära Engström.
KLART vi ska!!
Beatrix Kiddo says:
okej, inte så jävla mkt bilder. men musiken ba YYYYYYYEEES.
Beatrix Kiddo says:
aeh, det är fan nån okänd snubbe som sjunger! spelat in sej själv, haha
Vixxxen says:
såg det precis..klickat på den under istället
Beatrix Kiddo says:
http://www.youtube.com/watch?v=o5XCtcLNAWQ&feature=related
här ba är originalet
Beatrix Kiddo says:
vill NOOOG se den
Vixxxen says:
är det en film?
Beatrix Kiddo says:
ja, musikal från början men finns inspelad som film
Vixxxen says:
*TANKA TANKA*
Beatrix Kiddo says:
kan vi inte kolla på den ihop?! :)
Vixxxen says:
Elementärt, min kära Engström.
KLART vi ska!!
We are family.
Jag har haft nostalgiska tillbakablickar från min barndom på hjärnan hela dagen och allt är Lili & Susies fel. Deras medverkan i Melodifestivalen fick mej att tänka på när jag var fyra-fem år och Lotta och Cilla mimade till We were only dancing på mitt rum. Jag minns att jag låg i sängen och tyckte att dom hade världens bästa koreografi. Cilla var Lili (hon med rosa läppstift) och Lotta var Susie (hon med rött).
När jag tänker på mitt liv och vad är jag mest tacksam över så blir svaret ganska lätt. Mina systrar. Det finns nog ingen lillasyster som sett upp till sina syrror som jag. På lågstadiet började ungefär varannan mening jag yttrade med orden "Min storasyster gjorde...", eller "Min storasyster sa..." och när jag läser gamla händelseböcker står deras namn på varje sida.
Sitter och lyssnar på Allt man kan önska sig med Freda' och tänker på Cina, hur lycklig jag var när jag fick åka med på hennes studentflak och hur jag kunde sitta i timmar på kökspallen, titta ut genom fönstret och vänta på att hon och Richard skulle komma. "Caroline, det kommer ta lång tid", sa mamma, men det fattade ju inte jag. Och direkt när dom äntligen kom sprang jag ut och mötte dom och frågade "när åker ni hem?!" Bara för att jag ville veta hur länge det roliga skulle vara.
Tänker på alla eftermiddagar jag kom hem från skolan och spelade in Beverly Hills eller Dynastin så att Cilla, Lotta och jag kunde kolla på det tillsammans sen, när deras skola också var slut.... att det alltid var rostmackor och o'boy till frukost när Titti sov över hos Cilla... hur jag vägrade lämna Lottas rum första gången Tomas var hemma hos oss (och när hon några månader senare berättade för mej att hon hade sagt "jag älskar dej" till honom för första gången)... hur kul det var att åka på våra raggarrundor med veckans avsnitt av Tracks i bakgrunden.
Och så tänker jag på hur fattigt mitt liv hade varit utan dom.
Allt man kan önska sej.
<3
(Kortet är taget lååångt innan jag ens var påtänkt... vilket jag egentligen aldrig var! Hehe.)
När jag tänker på mitt liv och vad är jag mest tacksam över så blir svaret ganska lätt. Mina systrar. Det finns nog ingen lillasyster som sett upp till sina syrror som jag. På lågstadiet började ungefär varannan mening jag yttrade med orden "Min storasyster gjorde...", eller "Min storasyster sa..." och när jag läser gamla händelseböcker står deras namn på varje sida.
Sitter och lyssnar på Allt man kan önska sig med Freda' och tänker på Cina, hur lycklig jag var när jag fick åka med på hennes studentflak och hur jag kunde sitta i timmar på kökspallen, titta ut genom fönstret och vänta på att hon och Richard skulle komma. "Caroline, det kommer ta lång tid", sa mamma, men det fattade ju inte jag. Och direkt när dom äntligen kom sprang jag ut och mötte dom och frågade "när åker ni hem?!" Bara för att jag ville veta hur länge det roliga skulle vara.
Tänker på alla eftermiddagar jag kom hem från skolan och spelade in Beverly Hills eller Dynastin så att Cilla, Lotta och jag kunde kolla på det tillsammans sen, när deras skola också var slut.... att det alltid var rostmackor och o'boy till frukost när Titti sov över hos Cilla... hur jag vägrade lämna Lottas rum första gången Tomas var hemma hos oss (och när hon några månader senare berättade för mej att hon hade sagt "jag älskar dej" till honom för första gången)... hur kul det var att åka på våra raggarrundor med veckans avsnitt av Tracks i bakgrunden.
Och så tänker jag på hur fattigt mitt liv hade varit utan dom.
Allt man kan önska sej.
<3
(Kortet är taget lååångt innan jag ens var påtänkt... vilket jag egentligen aldrig var! Hehe.)
I got stripes, stripes around my shoulders.
Sofie skickar ett sms och frågar "E du ba vaken?" Jag svarar på en sekund "Ja, det ba e jag!" och får tillbaka "Jag kommer nooog ringa om en stund och du kommer dö av skratt!"
Du är helt galen, min lilla pärla. Underbar, men galen. Och det är därför jag tycker om dej så mycket!
Du är helt galen, min lilla pärla. Underbar, men galen. Och det är därför jag tycker om dej så mycket!
Och idag är det alla hjärtans dag som jag aldrig brytt mej om, förutom när jag var typ sex år och lipade för att min släkting Joel åt upp alla geléhjärtan jag hade fått av mamma. Men ändå...
Alla dar, baby.
Jag saknar dej.
Framsteg.
Fri träning idag alltså, och Paul som är typ världens schysstaste tränare frågade om vi skulle sparra. Ni kanske inte är riktigt säkra på vad sparra är för nåt, och det är knappt jag vet det själv. Men det handlar iaf om att möta varandra på riktigt. Slåss, alltså! I ringen! :D
Det är så kul, och så jobbigt. Men jag blir glad av att märka hur mycket jag förbättrats dom senaste veckorna. Nu har jag fått in fotarbetet rätt bra, känner mej hyfsat säker på slagen och vrider kroppen lättare. Men det är riktigt mycket att tänka på, särskilt när man möter en människa istället för en säck. Haha.
I vilket fall... Känns som jag upprepar mej hela tiden, men det här är det bästa jag gjort på hur länge som helst. Jag blir genuint glad av att boxas. Även när jag blir träffad i skallen, hur konstigt det än låter. (Var inte orolig, Lotta, dom slår inte så hårt!)
På tal om Lotta så har jag pratat med både henne och mamma idag, gillar inte när det går för lång tid mellan gångerna. Mamma frågade när jag kommer hem nästa gång, men jag vet inte. Vågar knappt titta i kalendern. Jag HATAR att jobba så mycket helger, det sociala livet existerar inte. Mamma frågade förresten också när demon är klar, och det vill jag också veta. Väldigt snaaaart, hoppas jag. Fan vad kul det ska bli att lyssna på det färdiga resultatet!
Såg en dokumentär om Johnny Cash ikväll. Den handlade mest om hans legendariska liveskiva från Folsom prison, men även lite om hans privatliv. Alltså jag har aldrig sett två personer utstråla så mycket kärlek som han och June. Hans bandmedlem sa nåt i stil med "Johnny ville ha henne med sej hela tiden, för när hon var i närheten kände han att han kunde stå ut med sitt liv."
<3
Det är så kul, och så jobbigt. Men jag blir glad av att märka hur mycket jag förbättrats dom senaste veckorna. Nu har jag fått in fotarbetet rätt bra, känner mej hyfsat säker på slagen och vrider kroppen lättare. Men det är riktigt mycket att tänka på, särskilt när man möter en människa istället för en säck. Haha.
I vilket fall... Känns som jag upprepar mej hela tiden, men det här är det bästa jag gjort på hur länge som helst. Jag blir genuint glad av att boxas. Även när jag blir träffad i skallen, hur konstigt det än låter. (Var inte orolig, Lotta, dom slår inte så hårt!)
På tal om Lotta så har jag pratat med både henne och mamma idag, gillar inte när det går för lång tid mellan gångerna. Mamma frågade när jag kommer hem nästa gång, men jag vet inte. Vågar knappt titta i kalendern. Jag HATAR att jobba så mycket helger, det sociala livet existerar inte. Mamma frågade förresten också när demon är klar, och det vill jag också veta. Väldigt snaaaart, hoppas jag. Fan vad kul det ska bli att lyssna på det färdiga resultatet!
Såg en dokumentär om Johnny Cash ikväll. Den handlade mest om hans legendariska liveskiva från Folsom prison, men även lite om hans privatliv. Alltså jag har aldrig sett två personer utstråla så mycket kärlek som han och June. Hans bandmedlem sa nåt i stil med "Johnny ville ha henne med sej hela tiden, för när hon var i närheten kände han att han kunde stå ut med sitt liv."
<3
Jag hjärta min soffa.
Nu är det natt, jag är ensam på den här våningen och snart är det morgon så jag får gå hem. Har en liten fredagskänsla ändå, trots det väntande monstret, och det känns skönt. Jag ska spendera dagen och kvällen med någon jag ägnat alldeles för lite tid åt på sistone, nämligen min filt. Tänker endast lämna lägenheten för att gå iväg och boxas (fri träning imorgon, jag ska slå pä säcken typ hela tiden!). Resten av tiden tänker jag överkonsumera Vänner och äta en massa saker jag inte borde.
Joey: Oh, come on! Last night I was finishing off a pizza and she said "Uoh oh oh, a moment on the lips, forever on the hips!" I dont need that kind of talk in my house!
Prefix.
Nya grejen för kids (åtminstone är det nytt för mej, men jag är ju bevisligen lite efter) är tydligen att säga "tvär" istället för "jätte", "as" eller andra förstärkande ord. Jag gillar det, men tror inte jag kommer lyckas anamma det så bra.
Idag frågade jag till exempel en kille om han redan hade ätit upp allt godis. "Nej, det är tvärmycket kvar!" svarade han helt självklart.
Kanske ska ge det ett försök. Kan ju fan bli tvärbra.
Idag frågade jag till exempel en kille om han redan hade ätit upp allt godis. "Nej, det är tvärmycket kvar!" svarade han helt självklart.
Kanske ska ge det ett försök. Kan ju fan bli tvärbra.
Work all night, work all day.
Dom närmsta dagarna kommer jag inte ha så mycket liv (för omväxlings skull?), bara så ni vet. Nu ska jag iväg och träffa barnen igen, och ikväll kl 17 går jag på långnattpasset. Imorgon fredag är jag visserligen ledig från åtta på morgonen, men sen är det monsterpass på lördag. Tjohooo! (Lägg märke till mina olika nattpass. 11 timmar = vanligt, 15 timmar = långnattpass, 19 timmar = minimonster, 27 timmar = monster. Viktigt att veta!)
Vad sjukt tråkigt det är att skriva om jobb. Jag ska bättra mej i nästa inlägg!
Vad sjukt tråkigt det är att skriva om jobb. Jag ska bättra mej i nästa inlägg!
Livin' it up when I'm goin' down.
Det här med bortglömda/underskattade band är ett mysterium. FAN vad jag gillar Aerosmith! Tusen miljoner bra låtar.
Jag är knappast piggare nu än i morse, men det har varit en bra dag. Blev ingen teater, men jag hade nog inte heller velat fjanta runt med en total främling när jag var elva bast. Men låt oss hoppas att jag charmade in mej idag, så att dom vågar lite imorgon. Det är hursomhelst kul att umgås med barn... åtminstone i små doser. Det är ingen dötid iaf!
There's something wrong with the world today, I don't know what it is
Something wrong with our eyes
We're seeing things in a differrent way
and God knows it ain't His
It sure ain't no surprise
(En av dom bästa verserna nånsin, jag ÄLSKAR Steven Tylers röst)
Busy.
Det var ledsamt på jobbet igår. Ibland gör det så ont i en att se vad en sjukdom kan göra med en människa. Och vad den gör med anhöriga. Det är så hemskt när en personlighet äts upp och ersätts av en massa symptom. VIssa glimtar finns ju kvar, men det blir en klen tröst. Känns som att det inte är särskilt stor skillnad mellan psykiska och fysiska sjukdomar heller. Tänker på pappa och hur lite av sej själv han var dom sista åren, och hur ledsen han blev av att själv märka det.
Fan vad jag önskar att alla mina nära får vara friska. Vet inte vad jag hade tagit mej till om nåt skulle hända.
Är jättetrött mentalt, känns inte som att min hjärna har vilat på evigheter. Men jag ska iväg och försöka mej på det där teaterprojektet nu. Det ska bli riktigt kul, även om jag helst hade velat sällskapa med täcket och kudden istället...
Fan vad jag önskar att alla mina nära får vara friska. Vet inte vad jag hade tagit mej till om nåt skulle hända.
Är jättetrött mentalt, känns inte som att min hjärna har vilat på evigheter. Men jag ska iväg och försöka mej på det där teaterprojektet nu. Det ska bli riktigt kul, även om jag helst hade velat sällskapa med täcket och kudden istället...
Fixat!
Det är så mycket bra musik och filmer just nu, jag känner mej helt stressad. Vill se Milk, Frost/Nixon, Seven Pounds, Revolutionary Road och fick världens gåshud när jag såg trailern till The Reader på bion i söndags. Det var helt knäppt, kändes på en gång att jag kommer älska den, vilket blev helt logiskt när dom i slutet sa att den var gjord av samma regissör som The Hours, den kanske bästa filmen någonsin. Måååsteee seee.
Idag lyssnar jag på Aerosmith och Sahara Hotnights cover på In private (så jävla bra) och försöker städa. Det går sådär, faktiskt. :/ Men jag måste inte åka till jobbet förrän kvart över åtta, så jag har ju lite tid på mej. Kanske det som är problemet.
På tal om jobbet så ska jag jobba Jonathans långnattpass på torsdag, vilket jag inte alls är särskilt sugen på eftersom jag även har monsterhelgen den här veckan (varför är det alltid monsterpass, trots att tiden står still i övrigt?) Men det betyder å andra sidan att jag bara jobbar två dagar nästa vecka, vilket i sin tur betyder att jag blir långledig och kan åka till Vicki redan på torsdagmorgonen! Har köpt biljetter nu. :D Det är som sagt skamligt att det snart är ett år sen vi sågs, att jag inte har koll på var hon bor, att jag inte träffat Håkan än. Undrar förresten vad han kommer tycka om att ha tre störda smålänningar omkring sej en hel helg. Haha!
Okej, ska ge städningen ett ärligt försök nu. Kanske.
Idag lyssnar jag på Aerosmith och Sahara Hotnights cover på In private (så jävla bra) och försöker städa. Det går sådär, faktiskt. :/ Men jag måste inte åka till jobbet förrän kvart över åtta, så jag har ju lite tid på mej. Kanske det som är problemet.
På tal om jobbet så ska jag jobba Jonathans långnattpass på torsdag, vilket jag inte alls är särskilt sugen på eftersom jag även har monsterhelgen den här veckan (varför är det alltid monsterpass, trots att tiden står still i övrigt?) Men det betyder å andra sidan att jag bara jobbar två dagar nästa vecka, vilket i sin tur betyder att jag blir långledig och kan åka till Vicki redan på torsdagmorgonen! Har köpt biljetter nu. :D Det är som sagt skamligt att det snart är ett år sen vi sågs, att jag inte har koll på var hon bor, att jag inte träffat Håkan än. Undrar förresten vad han kommer tycka om att ha tre störda smålänningar omkring sej en hel helg. Haha!
Okej, ska ge städningen ett ärligt försök nu. Kanske.
Nu är det nog!
Den här postern har suttit utanför min lokala turkbutik hur länge som helst nu och jag stör mej varje gång jag går förbi. Titta på Angelina Jolies arm (den upplevs ännu smalare på affischen). TROLIGT att hon ens skulle orka hålla upp ett så stort vapen. Armen går av, typ. Du är snygg, liksom, men knappast stark. Ät lite.
And there ain't no point in the words I write.
Har haft längt efter att lyssna på Mando Diao hela dagen. Glömmer alltid bort hur mycket jag gillar dom. Har ni hört deras senaste, Dance with somebody, eller? Den, och What have I done med Anna Ternheim skulle jag kunna lyssna på dygnet runt just nu, känns det som. Älskar snygga slingor.
Jag känner mej, för första gången på länge, ganska motiverad. Vanessa snappade upp mitt sinnesläge förra veckan och peppade mej, vilket resulterade i att jag ska besöka hennes jobb på onsdag och försöka kicka igång en dramagrupp med några kids där. :D Jag har inga förväntningar överhuvudtaget (jo, haha), det ska bara bli så himla kul att göra nåt jag faktiskt kan och känner mej säker på. Nu har jag iofs inte spelat teater på... eh, fyra och ett halvt år, men jag vet att det sitter i. Och det kliar. Det ska bli roooligt! I bästa fall kommer det faktiskt bli en grej av det, och det kanske kan utvecklas till ett riktigt projekt. I värsta fall blir det ingen teater alls, utan allmänt häng med ungdomar. Det är fan inte fy skam det heller, eftersom det faktiskt är den målgruppen jag vill jobba med. Att knyta nya kontakter och visa framfötterna är ju det som brukar leda till nåt. Jag är faktiskt glad för det lilla. Och får jag improvisera, skapa och regissera vet jag att jag blir glad!
I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up, too
I'm damned to feel the way I do
What have I done to fall so hard for you?
Jag känner mej, för första gången på länge, ganska motiverad. Vanessa snappade upp mitt sinnesläge förra veckan och peppade mej, vilket resulterade i att jag ska besöka hennes jobb på onsdag och försöka kicka igång en dramagrupp med några kids där. :D Jag har inga förväntningar överhuvudtaget (jo, haha), det ska bara bli så himla kul att göra nåt jag faktiskt kan och känner mej säker på. Nu har jag iofs inte spelat teater på... eh, fyra och ett halvt år, men jag vet att det sitter i. Och det kliar. Det ska bli roooligt! I bästa fall kommer det faktiskt bli en grej av det, och det kanske kan utvecklas till ett riktigt projekt. I värsta fall blir det ingen teater alls, utan allmänt häng med ungdomar. Det är fan inte fy skam det heller, eftersom det faktiskt är den målgruppen jag vill jobba med. Att knyta nya kontakter och visa framfötterna är ju det som brukar leda till nåt. Jag är faktiskt glad för det lilla. Och får jag improvisera, skapa och regissera vet jag att jag blir glad!
I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up, too
I'm damned to feel the way I do
What have I done to fall so hard for you?
Reklam.
Nu är Lotta och Tomas i London, vilket var hans julklapp till henne. Jag är liiite avis, men mest glad för deras skull. Vill man följa Lottas mobilblogg med uppdateringar från resan kan man göra det här.
Ljus, bli till!
Hemma en stund innan jobbet, lagom med tid för att blogga lite om helgen i Malmö.
Som vanligt när jag umgås med Sofie har jag mått superbra. Och i lördags fick jag den mest perfekta fyllan jag haft på hur länge som helst. Allt stämde, liksom. Tänk om det alltid var så! Förfesten hos Jenny blev grym, tänk vad sjukt kul man kan ha med en kortlek. Och premiären av nya rockklubben på Deep blev aslyckad, trots att Paradise City spelades tre gånger för mycket...haha. Är faktiskt lite avundsjuk på Sofies kompisgäng, dom är så sammansvetsade och alla känner alla. Det handlar absolut inte om att jag är missnöjd med mina vänner, det hade bara varit skitkul om det inte var så uppsplittrat.
Igår gick vi utanför dörren första gången halv nio på kvällen, innan dess var det bakfylleslapp på högsta nivå. Onlinepizza.se måste vara bästa påfundet ever... Anledningen till att vi gick ut alls var för att vi skulle gå på bio, och I taket lyser stjärnorna var riktigt bra. Den skilde sej en hel del från boken, men det var inget som störde. Tjejen som spelade Jenna imponerade faktiskt på mej, och några av scenerna mellan henne och mamman var det jobbigaste jag sett på länge. Så ja, höga gråtpoäng. Det kan ha varit en försvarsmekanism, men när vi gick hem efteråt genom vad som verkade vara ett ödsligt Malmö fick vi helgens värsta (bästa) skrattattack och jag kände mej så glad när jag tänkte på vilken otrolig tur jag har som har en sån fantastisk vän. Saknar dej redan!
Och på tal om att sakna... imorgon är det fyra veckor sen han åkte och det verkar som att jag tänker på honom lite mer för varje dag som går.
Dags att jobba nu.
Som vanligt när jag umgås med Sofie har jag mått superbra. Och i lördags fick jag den mest perfekta fyllan jag haft på hur länge som helst. Allt stämde, liksom. Tänk om det alltid var så! Förfesten hos Jenny blev grym, tänk vad sjukt kul man kan ha med en kortlek. Och premiären av nya rockklubben på Deep blev aslyckad, trots att Paradise City spelades tre gånger för mycket...haha. Är faktiskt lite avundsjuk på Sofies kompisgäng, dom är så sammansvetsade och alla känner alla. Det handlar absolut inte om att jag är missnöjd med mina vänner, det hade bara varit skitkul om det inte var så uppsplittrat.
Igår gick vi utanför dörren första gången halv nio på kvällen, innan dess var det bakfylleslapp på högsta nivå. Onlinepizza.se måste vara bästa påfundet ever... Anledningen till att vi gick ut alls var för att vi skulle gå på bio, och I taket lyser stjärnorna var riktigt bra. Den skilde sej en hel del från boken, men det var inget som störde. Tjejen som spelade Jenna imponerade faktiskt på mej, och några av scenerna mellan henne och mamman var det jobbigaste jag sett på länge. Så ja, höga gråtpoäng. Det kan ha varit en försvarsmekanism, men när vi gick hem efteråt genom vad som verkade vara ett ödsligt Malmö fick vi helgens värsta (bästa) skrattattack och jag kände mej så glad när jag tänkte på vilken otrolig tur jag har som har en sån fantastisk vän. Saknar dej redan!
Och på tal om att sakna... imorgon är det fyra veckor sen han åkte och det verkar som att jag tänker på honom lite mer för varje dag som går.
Dags att jobba nu.
"The gates to hell."
Så svarade jag på frågan "...var solar du nånstans??!" som ställdes av en skön tjej som bor här.
Jag är så jävla bränd, va. (Bokstavligt talat. Kanske på andra sätt också, men det hör inte hit.) Tror att solariekvinnan vill mej illa på nåt vis, är alltid misstänksam mot folk som använder förnamnet som att man vore värsta polarna och det gör hon jämt; "Den här vägen, Caroline..." "Nu gör du såhär, Caroline...", "Caroline, om du vill använda fläkten så..."
Bort med sånt. Anyway, min misstänksamhet verkade ju vara befogad för "elvan" som enligt henne var så himla bra har misshandlat mej. Ser fan inte klok ut, och har aldrig ens varit i närheten av att bränna mej förut.
Hoppas det lägger sej lite till imorgon, annars kommer Sofie skämmas för mej när jag ska träffa alla hennes kompisar. :(
Jag längtar nästan lika mycket till söndag, faktiskt. Vi ska gå och se I taket lyser stjärnorna. Om ni inte läst den boken, så gör det. En av få böcker jag gråtit "till". Ska bli spännande att se om filmen är lika bra. Hela grejen med att lipa till saker är en sak jag tycker om. Ska göra ett inlägg om det nån dag. En liplista.
Men nu ska jag försöka få lite sömn.
Jag är så jävla bränd, va. (Bokstavligt talat. Kanske på andra sätt också, men det hör inte hit.) Tror att solariekvinnan vill mej illa på nåt vis, är alltid misstänksam mot folk som använder förnamnet som att man vore värsta polarna och det gör hon jämt; "Den här vägen, Caroline..." "Nu gör du såhär, Caroline...", "Caroline, om du vill använda fläkten så..."
Bort med sånt. Anyway, min misstänksamhet verkade ju vara befogad för "elvan" som enligt henne var så himla bra har misshandlat mej. Ser fan inte klok ut, och har aldrig ens varit i närheten av att bränna mej förut.
Hoppas det lägger sej lite till imorgon, annars kommer Sofie skämmas för mej när jag ska träffa alla hennes kompisar. :(
Jag längtar nästan lika mycket till söndag, faktiskt. Vi ska gå och se I taket lyser stjärnorna. Om ni inte läst den boken, så gör det. En av få böcker jag gråtit "till". Ska bli spännande att se om filmen är lika bra. Hela grejen med att lipa till saker är en sak jag tycker om. Ska göra ett inlägg om det nån dag. En liplista.
Men nu ska jag försöka få lite sömn.
"Bästa peppet!"
Försöker komma på vilken musik jag ska kicka igång mej själv med. Har ingen panik direkt, för jag börjar inte jobba förrän kl 13, men det skulle vara skönt att slippa stressa ner till vagnen för en gångs skull. Ska ju fixa en del saker innan dess också - bland annat packa Malmö-väskan och ladda in massa bra i mp3-spelaren. Och så vill jag hinna sola.
Malmö, ja. Det känns nästan (men betona det ordet ganska starkt) inte ens betungande att jobba 19-timmaren, för jag vet att jag kommer ha så sjukt kul från och med imorgon kl 12.19. T-shirtsinhandling, hårförlängning, Sofies nypimpade lägenhet, Jennys förfest, Don't stop believin', nya människor, ny rockklubb och inte en enda tanke på nåt som kallas jobb. Ska bli underbart att komma härifrån.
Nu ska jag sätta igång!
Malmö, ja. Det känns nästan (men betona det ordet ganska starkt) inte ens betungande att jobba 19-timmaren, för jag vet att jag kommer ha så sjukt kul från och med imorgon kl 12.19. T-shirtsinhandling, hårförlängning, Sofies nypimpade lägenhet, Jennys förfest, Don't stop believin', nya människor, ny rockklubb och inte en enda tanke på nåt som kallas jobb. Ska bli underbart att komma härifrån.
Nu ska jag sätta igång!
Ser ingenting.
Mina linser mår inte bra när jag druckit, det kan lätt konstateras. Känns som jag håller på att bli blind, ser inga ordentliga konturer och känner mej allmänt dizzy. Självförvållat, visserligen.
Åkte alltså till Carin efter jobbet och satt och drack vin och pladdrade med henne och Frida i fem timmar. Mycket bra samvaro. Och mitt i allt ringde Sofie och skrattade när hon hörde att jag var påverkad. Uppvärmning inför helgen, konstaterade vi.
Jag har varit riktigt irriterad på jobbet idag, fick ett och annat (befogat) utbrott, men det värsta av allt var följande kommentar jag fick kastad i ansiktet:
"När man är 23 år har man inte gått igenom så många sorger."
Sällan har jag fått behärska mej så mycket. Egentligen ville jag skrika "vad fan vet du om det, din jävla idiot???", istället lät jag min socionomiska sida med pedagogisk röst konstatera "Fast det där vet du ju ingenting om. Det finns barn som är 10 år som varit med om hur mycket sorg som helst, och det finns 70-åringar som glidit genom livet på en räkmacka."
Ibland är jag så jävla korrekt att jag spyr.
Åkte alltså till Carin efter jobbet och satt och drack vin och pladdrade med henne och Frida i fem timmar. Mycket bra samvaro. Och mitt i allt ringde Sofie och skrattade när hon hörde att jag var påverkad. Uppvärmning inför helgen, konstaterade vi.
Jag har varit riktigt irriterad på jobbet idag, fick ett och annat (befogat) utbrott, men det värsta av allt var följande kommentar jag fick kastad i ansiktet:
"När man är 23 år har man inte gått igenom så många sorger."
Sällan har jag fått behärska mej så mycket. Egentligen ville jag skrika "vad fan vet du om det, din jävla idiot???", istället lät jag min socionomiska sida med pedagogisk röst konstatera "Fast det där vet du ju ingenting om. Det finns barn som är 10 år som varit med om hur mycket sorg som helst, och det finns 70-åringar som glidit genom livet på en räkmacka."
Ibland är jag så jävla korrekt att jag spyr.
Lönt, liksom.
Inatt drömde jag att jag var hos Sofie (yay!) och HELA drömmen gick ut på att vi gjorde oss i ordning och tittade på klockan.
Typ "asså, den är bara nio! Fan vad jajjigt, vi kan ju ta det aslugnt!"
Haha, får väl se om det blir verklighet i helgen. Slutar väl med att vi sitter och snokar på Facebook och kollar massa youtube-klipp som vanligt, och kommer på tjugo minuter innan vi ska åka att det kanske är dags att sätta fart.
Som nu till exempel. Jag ska snart åka till jobbet. Och här sitter jag. Vad är det för fel på mej?
Typ "asså, den är bara nio! Fan vad jajjigt, vi kan ju ta det aslugnt!"
Haha, får väl se om det blir verklighet i helgen. Slutar väl med att vi sitter och snokar på Facebook och kollar massa youtube-klipp som vanligt, och kommer på tjugo minuter innan vi ska åka att det kanske är dags att sätta fart.
Som nu till exempel. Jag ska snart åka till jobbet. Och här sitter jag. Vad är det för fel på mej?
Å andra sidan...
... kan man ju, om man inte är så nöjd med sin arbetssituation, göra sin fritid så meningsfull som möjligt.
Jag avskyr gnällighet. När folk bara klagar och klagar, utmålar sej till offer, vägrar ta ansvar för sitt eget liv och väntar sej att andra ska lösa allt. Och jag avskyr när jag själv är sån. Man måste få klaga, gnälla och sucka, men jag pallar inte att göra det särskilt länge åt gången för jag blir så trött på mej själv.
Har boxats ikväll. Det är så jävla bra stämning i den klubben. Tränaren uppmärksammade att jag inte var där i måndags, jag sa att jag jobbade, han frågade med vad. Alla hälsar på varandra och ingen ser ner på nån. Och i en och en halv timme existerar inget annat än att ge allt man har, jag kan inte tänka mej nån bättre terapi. Undrar dessutom om tränaren är tankeläsare eller nåt, det var nästan som att han fattade att jag behövde lite peppning.
"Caroline är det du heter, va?"
"Ja."
"Okej, allihopa, Caroline håller i stretchingen idag!"
Och så bara fick jag stå där och instruera alla. Och känna att jag har koll på åtminstone vissa saker. :) På hållplatsen pratade jag med två tjejer som också börjat där, dom är 16 år och väldigt söta. Den ena blev helt förvånad när jag sa att jag bara gått på boxningen sen i januari. "Men du är ju jättestark!" Haha.
Imorgon ska jag hem till Carin och ha vinkväll med henne och Frida, rena rama lyxen efter jobbet. Och på lördag blir det Malmö. Så min fritid ska jag verkligen inte klaga på!
Jag avskyr gnällighet. När folk bara klagar och klagar, utmålar sej till offer, vägrar ta ansvar för sitt eget liv och väntar sej att andra ska lösa allt. Och jag avskyr när jag själv är sån. Man måste få klaga, gnälla och sucka, men jag pallar inte att göra det särskilt länge åt gången för jag blir så trött på mej själv.
Har boxats ikväll. Det är så jävla bra stämning i den klubben. Tränaren uppmärksammade att jag inte var där i måndags, jag sa att jag jobbade, han frågade med vad. Alla hälsar på varandra och ingen ser ner på nån. Och i en och en halv timme existerar inget annat än att ge allt man har, jag kan inte tänka mej nån bättre terapi. Undrar dessutom om tränaren är tankeläsare eller nåt, det var nästan som att han fattade att jag behövde lite peppning.
"Caroline är det du heter, va?"
"Ja."
"Okej, allihopa, Caroline håller i stretchingen idag!"
Och så bara fick jag stå där och instruera alla. Och känna att jag har koll på åtminstone vissa saker. :) På hållplatsen pratade jag med två tjejer som också börjat där, dom är 16 år och väldigt söta. Den ena blev helt förvånad när jag sa att jag bara gått på boxningen sen i januari. "Men du är ju jättestark!" Haha.
Imorgon ska jag hem till Carin och ha vinkväll med henne och Frida, rena rama lyxen efter jobbet. Och på lördag blir det Malmö. Så min fritid ska jag verkligen inte klaga på!
Stor suck.
Det är så tråkigt att inte känna sej motiverad. En av dom bästa, men samtidigt hemskaste, saker som sagts är "nånting inom människan reducerar allt i livet till slentrian" (Richey James, den försvunna och förmodligen döda medlemmen i Manic Street Preachers). Jag vill verkligen inte att det ska vara så, men dagar som den här är jag den första att hålla med.
Vad hände med engagemanget? Satt på spårvagnen hem och funderade på vad jag mår bäst av. Sjunga och träna. Okej, jag kanske ska ändra bana och satsa på att jobba med nåt som har med mina intressen att göra? Men då kommer ju plötsligt den oundvikliga tanken; vad händer om även det kommer kännas som slentrian till slut?
Det är jättetryggt och bra att ha en utbildning i bagaget, men när jag ser tillbaka så var det lite väl naivt av en 19-åring att tro att hon vet vad hon vill syssla med. Inget att göra åt nu iofs...
Vad hände med engagemanget? Satt på spårvagnen hem och funderade på vad jag mår bäst av. Sjunga och träna. Okej, jag kanske ska ändra bana och satsa på att jobba med nåt som har med mina intressen att göra? Men då kommer ju plötsligt den oundvikliga tanken; vad händer om även det kommer kännas som slentrian till slut?
Det är jättetryggt och bra att ha en utbildning i bagaget, men när jag ser tillbaka så var det lite väl naivt av en 19-åring att tro att hon vet vad hon vill syssla med. Inget att göra åt nu iofs...
Som ett brev på posten.
Ni fattar inte vilken oerhörd karaktär det krävs för att inte panikspringa ner till affären som stänger om en kvart och rafsa ihop en godispåse.
Trodde det gick bra, men idag är jag så sjukt sugen. Nio dagar nu. It's all in the head, aaall in the heeead!
Trodde det gick bra, men idag är jag så sjukt sugen. Nio dagar nu. It's all in the head, aaall in the heeead!
Geltmans Grand Vagabond.
Idag fyller Bond, also known as Bondiflondi, Lövbiffen och Mahatma Bondi fyra år!
Vilket betyder att han bott hos mamma i exakt två. Två år fulla av vita hår på kläderna och utspillt vatten på golvet, men framför allt av hur mycket glädje och kärlek som helst. Jag tror minsann att han är en liten lifesaver. Och jag hoppas att vi får ha kvar honom i många, många år till och hitta på många nya, fjantiga sånger.
Grattis, underbara superhund! Det kommer aldrig finnas nån bättre.
Ni gör inte ert jobb.
Här bloggar och bloggar man som en galning, och inte en enda sketen kommentar får man. Hur tror ni att det känns?
Ni är ändå runt 25 pers som besöker min sida varje dag, är det ingen som nånsin tycker nånting?
Fattar ni inte att jag bloggar för att jag är en uppmärksamhetstörstande bekräftelsevampyr?
Okej, kanske inte riktigt så illa. Jag skriver - faktiskt - mest för min egen skull. Det är skitkul att gå tillbaka och kolla vad jag gjorde det här och det här datumet för två år sen o.s.v. Och snart fyller bloggen tre år, inte så illa va!
Men jag tycker gott att ni kan bli lite mer engagerade. Därför tänkte jag först härma alla kändisbloggar och ha en liten frågelåda. Ja, till och med för er hemliga läsare som aldrig avslöjar er identitet! Jag skulle svara på vad som helst, till och med anonyma frågor. Men sen påminde jag mej själv om hur sjukt elaka vissa av er kan vara, så vi skippar det.
(Fyra inlägg på en dag, visst är jag grym?)
Ni är ändå runt 25 pers som besöker min sida varje dag, är det ingen som nånsin tycker nånting?
Fattar ni inte att jag bloggar för att jag är en uppmärksamhetstörstande bekräftelsevampyr?
Okej, kanske inte riktigt så illa. Jag skriver - faktiskt - mest för min egen skull. Det är skitkul att gå tillbaka och kolla vad jag gjorde det här och det här datumet för två år sen o.s.v. Och snart fyller bloggen tre år, inte så illa va!
Men jag tycker gott att ni kan bli lite mer engagerade. Därför tänkte jag först härma alla kändisbloggar och ha en liten frågelåda. Ja, till och med för er hemliga läsare som aldrig avslöjar er identitet! Jag skulle svara på vad som helst, till och med anonyma frågor. Men sen påminde jag mej själv om hur sjukt elaka vissa av er kan vara, så vi skippar det.
(Fyra inlägg på en dag, visst är jag grym?)
Ännu en egogrej.
Har ju inte bloggat på flera dagar, så jag tar första bästa chans
1. Hur gammal är du om fem år? 28.
1. Hur gammal är du om fem år? 28.
2. Vem har du tillbringat minst två timmar med idag? Ingen, jag träffade bara mamma idag på morgonen innan jag åkte.
3. Hur lång är du? 174 cm.
4. Vilken var den senaste filmen du såg? The Holiday. <3
5. Vem ringde du senast? Lotta.
6. Vem ringde dig senast? Lotta.
7. Föredrar du att ringa eller skicka SMS? Beror på vad jag vill och till vem.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Dom var gifta i 36 år, men nu finns inte pappa mer...
9. När träffade du senast din mamma? Idag.
10. Vilken ögonfärg har du? Blågrå.
11. När vaknade du idag? Klockan åtta.
12. Vilken är din favoritjulsång? Hård konkurrens mellan O helga natt och Fairytale of New York.
13. Vilken är din favoritplats? Mammas ljugarbänk en solig sommardag.
14. Vilken plats gillar du minst? Tvättstugan.
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Ingen aning. Nånstans där jag är lycklig, hoppas jag.
16. Vad skrämde dig om natten som barn? Overklighetstankar, DET, oro för att vara ensam.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Alex Schulmans blogginlägg om Lost
18. Hur stor är din säng? 120 cm bred.
19. Har du stationär dator eller bärbar? Stationär.
20. Sover du med eller utan kläder på dig? Oftast utan.
21. Hur många kuddar har du i sängen? 2.
22. Vilka länder har du besökt? Danmark, Tyskland, Grekland, Bulgarien, Irland, Frankrike och Monaco. Samt vistats korta stunder i Storbritannien, Schweiz, Österrike och Italien.
23. Vilka städer/samhällen har du bott i? Gislaved, Sävedalen och Göteborg.
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Beror ju på vad man gör, men jag gillar inte att vara barfota.
25. Är du social? Ja, oftast.
26. Vilken är din favoritglass? Cookie dough.
27. Har du nån favoritefterrätt? Jag gillar nog tamejfan allt.
28. Tycker du om kinamat? Sådär, mycket hellre thai.
29. Gillar du kaffe? Ja.
30. Vad dricker du till frukost? Mjölk till min gröt, ibland kaffe.
31. Sover du på nån särskild sida? Den högra sidan är min.
32. Kan du spela poker? Inte direkt.
33. Tycker du om att mysa/kela? Nej, jag är psykopat... :P
34. Är du en beroende människa? Ja, tydligen har jag ett extremt sockerberoende som jag håller på att råda bot på i detta nu.
35. Känner du nån med samma födelsedag som du själv? Jag vet några stycken.
36. Vill du ha barn? Jag tror det, men det ska dröja ett jävla tag.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Och förstår en del på några andra språk.
38. Har du nånsin åkt ambulans? Nej, tack gode gud för det.
39. Föredrar du havet eller bassäng? Havet då. Men helst ska det vara en sjö!
40. Vad spenderar du helst pengar på? Nöjen och kläder.
41. Äger du dyrbara smycken? Nej, använder inte sånt.
42. Vilka är dina favoritprogram på TV? Boston Tea Party, Lost, Mia och Klara och Heroes.
43. Kan du rulla med tungan? Yes.
44. Vem är den roligaste du känner? Omöjligt att säga.
45. Sover du med gosedjur? Nej, dom är förvisade till bokhyllan, men jag borde ta tillbaka dom.
46. Vad har du för ringsignal? Fem myror är fler än fyra elefanter. FORTFARANDE. Borde byta...
47. Har du kvar några kläder från när du var liten? Mamma har kvar en klänning vi alla hade när vi var små.
48. Hund eller katt? Hund! Utan minsta tvekan.
49. Flirtar du ofta? Nej, jag är inte bra på sånt.
50. Kan du byta olja på bilen? Knappast.
51. Har du fått fortkörningsböter nån gång? Nej, jag är för lydig för det.
52. Vilken var den senaste boken du läste? Håller på med Svensk maffia nu (vilket jag gjort senaste halvåret, typ).
53. Vilken är den bästa bok du läst? Jättesvårt att välja, men The picture of Dorian Gray av Oscar Wilde är lätt en av dom bästa.
54. Prenumerar du på nån tidning? Haha, ja. Damernas värld. Man fick ju Sex and the city-filmen!
55. Brukar du dansa i bilen? Ja, lite med överkroppen.
56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Mix Megapol, när jag låg i solariet.
57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Förmodligen nåt meddelande på jobbet.
58. När var du i kyrkan senast? I lördags! Fast det var inte så värst kristligt.
59. Vilken var din bästa lärare i högstadiet? Claes Arlid.
60. Hur länge har du tältat som längst? Fem-sex dagar. Fattar inte hur man orkade med festivallivet...
Lovesick.
En annan av helgens höjdpunkter var faktiskt att se The Holiday som visades på trean igår. Varför har jag inte sett den förut? Nästan Love actually-klass ju. Och mamma satt kvar hela filmen, det säger faktiskt allt. Låg och var lite frustrerad i tevesoffan dock, dels för att Jude Law är så overkligt snygg, dels för att jag får noll kärlek just nu.
"Graham" till "Amanda": Distansförhållanden kan fungera.
Mamma till mej: Där hör du.
Söt hon är!
"Graham" till "Amanda": Distansförhållanden kan fungera.
Mamma till mej: Där hör du.
Söt hon är!
Demohelgen.
Kom tillbaka till stan för nån timme sen. Det har varit en intensiv helg, men jag tror att jag talar för alla när jag säger att det gick skitbra att spela in! Är otroligt nöjd, något generad över allt fint beröm, och stolt över vad vi åstadkom på bara en dag! (Visserligen var det en jääävligt lång dag, men ändå!)
Okej, det kanske inte är särskilt rockenroll att spela in i en kyrka, men nu blev det så. Haha.
Och såhär überpigg var jag klockan åtta på morgonen, i väntan på dom andra. Askallt var det också, så jag såg inte bara ut som ett lik, utan kände mej även som ett.
Så är det.
Har man inget bättre för sej kan man ju ta kort på varandra samtidigt. Hasses och min kreativitet är på topp.
Calle hade som målsättning att inte se seriös ut på en enda bild. Jag tror han lyckades.
Daniel lägger en snygg slinga.
All cred till Simon (eller Hasses benämning "Callebrodern") som gjorde ett sjukt bra jobb. Nu väntar vi bara på att han ska mixa låtarna också, jag är så förväntansfull! :D
Okej, det kanske inte är särskilt rockenroll att spela in i en kyrka, men nu blev det så. Haha.
Och såhär überpigg var jag klockan åtta på morgonen, i väntan på dom andra. Askallt var det också, så jag såg inte bara ut som ett lik, utan kände mej även som ett.
Så är det.
Har man inget bättre för sej kan man ju ta kort på varandra samtidigt. Hasses och min kreativitet är på topp.
Calle hade som målsättning att inte se seriös ut på en enda bild. Jag tror han lyckades.
Daniel lägger en snygg slinga.
All cred till Simon (eller Hasses benämning "Callebrodern") som gjorde ett sjukt bra jobb. Nu väntar vi bara på att han ska mixa låtarna också, jag är så förväntansfull! :D
Det ska bli så kul att få det färdiga resultatet! Alla som vill får ett ex, jag lär ju säga till när det blir dags.
