Salacious

Ska bli jävligt gött. Introduktionsdagen i onsdags räckte, jag är jävligt trött på att gå i skolan nu. Hade försökt intala mej själv att det skulle bli kul, men det höll inte. Idag och imorgon är plugga hemma-dagar och även om vi har sjukt tråkiga böcker just nu så känns det skönt. Jag slipper ju gå utanför dörren och träffa en massa folk.

Är rätt osocial för tillfället. Det kommer dock bli en ganska social helg så det är bara att ställa om hjärnan.

Efter mycket om och men (förklarar snart) är jag tillbaka i Sverige. Lite brunare, och med lite mer träningsvärk i skrattmusklerna.

I måndags eftermiddag kom vi fram till vårt hotell i Sunny Beach. Hotellet, Amfora, var helt okej och låg bara ca 100 m från stranden. Perfekt, med andra ord. Även om hotellet inte var i direkt lyxklass och om städerskan var något halvhjärtad i sitt engagemang så trivdes vi utmärkt, inte minst på grund av vår balkong där det groggades, röktes, lyssnades på musik och skrattades i en hel vecka.

Eftersom hotellet låg lite i utkanten av SB (hahaha, jag sa faktiskt "Sunset Beach" en gång, snacka om teveskadad) fick vi ta minitåg till och från centrum, alternativt taxi (om det var efter midnatt, och det var det rätt ofta, haha). Rätt skönt att inte bo mitt i smeten, iofs. Man märkte dock att högsäsongen var över; det utlovade "värsta draget" man hade hört talas om från olika källor var inte särskilt imponerande. Det var istället rätt mycket äldre par och barnfamiljer som turistade. Men vi hittade likasinnade att umgås med ändå. Alriiight!

Det sämsta med Bulgarien är dock bulgarerna. Maken till sura miner och dålig service har jag nog aldrig varit med om. De få trevliga bemötanden vi fick under hela veckan kan vi räkna på ena handens fingrar.

Det bästa var kanske... priserna? Tio spänn för ett paket cigg är ju inte sådär jättefarligt, menar jag. Och när en 70-centilitare med sprit bara är marginellt dyrare än en chipspåse kan man ju inte klaga. Haha!

Planet hem skulle gå kl 03.10 svensk tid på mådag morgon, och hemma i Sverige skulle vi landa tre timmar senare. Tji fick vi när det inte ropades ut något i högtalarna på flygplatsen. Istället för att komma med någon som helst information stod tjejerna i informationsdisken och pratade med varandra samt dansade till skitdålig, bulgarisk musik dom hade på sina fula mobiltelefoner. Moget. Oroliga resenärer fick gå fram till luckan och fråga vad som egentligen hände. Någon resenär fick beskedet att planet precis landat och att det var ombordstigning om "tio-femton minuter", en annan fick veta att ingen visste någonting. Med andra ord är det tydligen bara lögnare som får anställning på bulgariska flygplatser, för slutligen fick vi beskedet att planet var försenat och att det inte skulle bli någon flygning förrän kl 13 (12, svensk tid). Nio timmars ren och skär ångest. Hade det inte varit för att Sofie och jag var så trötta hade vi brutit ihop.

Nåja, hem kom vi till slut och det var riktigt skönt. Nu låter det väl som att vi haft en skitsemester, men så är det absolut inte. Det har varit en jätterolig vecka som jag kommer leva på länge. Dock har vi konstaterat flera gånger att Sverige är världens bästa land och att vi aldrig ska yppa ett ont ord om Moder Svea igen. ;)

Avslutningsvis måste jag bara säga att jag inte kunde haft ett bättre resesällskap än Sofie. Inte en enda gång har jag irriterat mej på henne, och det är inte många sekunder som gapskrattet inte väntat bakom hörnet. Du är bäst! :D

Overkligt värre att skolan börjar imorgon... kommer bli väldigt intensivt. Ska strax in till stan och kolla efter kurslitteratur... inte sådär jättesugen, nej. Och så måste jag fixa en tvättid. Sötebrödsdagarna är över!

Igår åkte Sofie, Cilla och jag till Huskvarna för att titta på ett speciellt band (tror att alla som någorlunda regelbundet läser den här bloggen kan räkna ut vilket). Melody club värmde upp och det var riktigt trevligt att se dom igen, snacka om underskattat band. Faktiskt. Varenda låt är ju en hit, typ. Huvudakten var som vanligt bäst, bäst, bäst. Ola var på ett strålande humör, och det uppvägde att självklara låtar som Little dysfunk you och I pathologize inte fanns med på låtlistan.

Att vi resten av kvällen hängde i samma rum som banden (nej, vi är inte groupies, och ja, det är bra att känna folk med kontakter) och att jag fick en kram av Ola är ju sånt som inte gjorde upplevelsen direkt sämre. Hahaha, jag kan verkligen inte låta bli att skriva om det här och irritera skiten ur alla som stör sej på fjortisfasoner. Varsågod och stör er allt vad ni kan, jag skäms inte en sekund för att jag älskar detta bandet och jag är otroligt glad för att deras musik betyder så mycket för mej. Det finns en stor risk att jag aldrig kommer sluta tjata om det, jag menar, jag har gjort det sen 2000 så utsikterna är inte så goda. Om det sen finns dom som tycker att jag borde bete mej som en 22-åring; be my guest. För jag mår bra av The Ark. Och det räcker.

Jag har dock sovit två timmar inatt, vilket känns lite sådär. Men det har gått förvånansvärt bra hittills. Klockan 21 slutar min jobbsommar (hur goa dom är på mitt jobb är en historia för sej - så avtackad som jag blivit bara för ett semestervikariat är helt otroligt) och jag sticker iväg till centralen och möter Sofie. Sen bär det av hem till Kortedala och där ska jag packa som en idiot, kvalitetsgosa med Daniel och sen försöka sova i alla fall nån timme innan S och jag åker till Landvetter. Fatta att vi drar till Bulgarien imorgon, aaaaaaaaaaaaaahhh!!!

Den kommande veckan ska bara handla om avslappning, lyx, sol, bad och bekymmerslösa tankar (t.ex. om Ola. ;))
 

Jag tar inte tillbaka mitt arga inlägg om Com hem, men jag vill härmed ångra att jag kallade dom "jävla idioter". Har varit i kontakt med dom nu i helgen och dom har uppriktigt bett om ursäkt för det som hänt och varit väldigt tillmötesgående. Så... no hard feelings! Det är naturligtvis inte kul att vara utan hemtelefon, men jag kommer att få en bra kompensation, så nu ska jag sluta vara arg, och istället glädjas åt att jag haft en superbra helg med Lotta och Tomas! Det är alltid lika kul att träffa dom. Vi har shoppat lite, tittat på film och druckit och ätit gott. Igår var vi en sväng i Vasastan tillsammas med Daniel och drack 25-kronorsöl och tittade på folk. Innan dess satt vi hemma hos mej och tjötade. Dan kom förbi en sväng också och spanade in lägenheten. Det var trevligt!

Idag sov vi länge, och sedan åkte vi in till stan för ett besök på Liseberg. Allt avslutades med ett besök på Chop stix, favoritsushi-stället. Nu är jag härligt mätt och har samlat en massa krafter inför min sista arbetsvecka för den här sommaren.

Puss på alla!

Ja, jag beklagar mej lite väl mycket i bloggen, känner jag.

Så för omväxklings skull ska jag säga nåt positivt.

Sahara Hotnights album What if leaving is a loving thing är en sjukt bra skiva. Jag borde skaffat den på direkten när den släpptes i april. Nåväl. Den är det enda jag lyssnar på nu, i stort sett. Är ganska trött på min mp3-lista...

Bästa låtarna på skivan just nu är Salty lips och Neon lights, men det skiftar lite från dag till dag. Jag gillar att Maria Andersson inte skriksjunger längre, och att bandet överlag fått en coolare och proffsigare framtoning.

Dagens tips!

Det kommer ta två till fyra veckor innan min hemtelefon fungerar igen.

Vad roligt.

Jag blir så jävla trött. Att det alltid ska vara nån jävla grej som irriterar skiten ur en. Är det inte Tv-shop är det Posten, och är det inte det så är det såklart Com hem. Man kan inte låta bli att undra hur jävla puckat ett företag får lov att vara.

Såhär är det:

För ungefär en månad sen (give or take nån vecka) blev jag uppringd av en nippertippa på Com hem som jag, i ett svagt ögonblick, började lyssna på. She gave me an offer I couldn't refuse, så att säga. Men jag sa nej ändå, för jag ångrade mej redan när vi lagt på luren. Så nästa dag ringde jag upp Com hems kundservice och meddelade att jag ville utnyttja min ångerrätt. Tydligen ringde jag för tidigt eftersom dom ännu inte hade hunnit lägga in mej i systemet, så jag ombads att ringa följande dag, vilket jag gjorde. Jag togs bort ur systemet och enligt Com hem skulle allt vara ur världen bara jag ignorerade avierna och räkningarna som skickades hem till mej. Vilket jag naturligtvis också gjorde. Jag blev dock lite konfunderad när jag fick hem ett brev med texten "Glöm inte att du från och med 070808 går över till Com hem...yaddayadda..." Så jag ringde återigen upp kundservice för att dubbelkolla att dom faktiskt hade stoppat avtalet. Killen i telefonen intygade att så var fallet och sa bara åt mej att fortsätta ignorera eventuella brev.

Idag är det alltså 8 augusti och jag har inte längre en hemtelefon. Det var Lotta som ringde upp mobilen och sa att min hemtelefon är jättekonstig. Minst sagt, det går varken att ringa till eller från den. Nånstans i bakhuvudet ringde en klocka som påminde om det där brevet från Com hem, men eftersom deras kundservice var stängd (surprise, surprise) ringde jag istället upp Bredbandsbolaget för att bekräfta det värsta. Jodå. Com hem "tog över" numret från 05.00 i morse. Ska ringa dom och skälla imorgon bitti. Har jag riktig otur (och det får jag väl räkna med) tvingas jag skaffa ett nytt nummer.

Så TACK Com hem. Jävla idioter.

Om ni inte har nåt annat att göra av er tid än att följa mej och mitt liv kan ni spana in min nya blogg. Detta kommer inte vara en ersättningsblogg, utan helt enkelt bara blogg nr 2. Den uppdateras från mobilen och är tänkt att vara mer spontan med korta inlägg och framför allt bilder. Enjoy!

Jag mår inte alls bra just nu. Känner mej kroniskt trött och har haft mycket huvudvärk på sistone.

Jag tror att jag helt enkelt är jävligt trött på att livet är så orättvist.

För annat kan man inte säga. Min pappa är sämre än någonsin, och jag hatar Gud, ödet, eller vad det än är som bestämt att han inte ska få en fin ålderdom. Jag hatar att mamma lider så, och att se henne ledsen. Jag hatar att jag längtar efter att åka hem, men att känslan förtas av oron över hur det ska bli. Jag hatar att inte kunna göra något roligt utan att det dåliga samvetet smyger sej på. Jag hatar att ingen utomstående har en bråkdels aning om hur det känns.

Jag hatar att jag är maktlös.

På grund av lite strul jag inte orkar dra här (kan bara konstatera att Posten är det sjukaste företag jag nånsin haft att göra med) så anlände inte min Orbitrek Platinum förrän igår kväll. Började sätta ihop den tidigt, tidigt i morse och det tog verkligen sin lilla tid! Det där om "30-60 min" som det står i manualen kan ju TV-shop stoppa upp nånstans. Nu är det dock gjort och jag har premiärtränat!

Snacka om att jag är nöjd. Gick ut försiktigt med 20 min och blev svettig som en gris, men utan att vara särskilt andfådd eller trött. Yes! Det här ska bli min bästa vän!