Salacious

I så fall är mitt liv gaaanska meningslöst. Jag har inte gjort ett skit egentligen. Och jag vet att jag måste släppa min fixering om att det ska göras saker hela tiden, jag är värd att bara sitta och glo en hel dag om jag vill det. Jag är ju ledig!

Två saker gjorde jag, förresten. Satte upp kakeldekoren i badrummet (det tog ju bara tre månader att få tummarna ur) och tränade. Sistnämnda var lika underbart som vanligt. Ibland känns det som att det är det enda meningsfulla jag gör. Det är naturligtvis inte sant, men jag tror att min tillvaro hade blivit väldigt tom om jag inte hade det att ägna mej åt. Dessutom är det så obeskrivligt tillfredsställande att se och känna resultat. Hoppas att jag aldrig blir en soffpotatis igen!

Imorgon blir en bra dag, det vet jag redan nu. Jag får ännu en sovmorgon, och sen ska jag till stan och möta upp Lotta och Tomas som är i stan för att fira sin bröllopsdag (och umgås med mej, såklart!). Vi ska äta sushi (hurraaa!), gå omkring och mysa och kanske after worka (är det ett verb?) lite. Och, icke att förglömma, titta på Idol på deras hotellrum. Det ska bli rätt skönt att lämna lägenheten lite faktiskt, hur mycket jag än älskar mitt lilla palats. Att träffa Lotta och Tomas är bland det bästa som finns, och jag är så glad att vi inte bara är familj utan också riktigt bra vänner. Ibland känns det som att det var igår jag var tio år och vägrade lämna Lottas rum, och nu umgås jag med dom på lika villkor.

Ja, nu är jag ledig i två dagar. Innan monsterpasset. Helgfirandet började som sagt med Iron man, och den var grym. Välgjord, schysst story, bra skådespelare och Robert Downey Jr hade snygga armar. Men jäklar vad Jeff Bridges har blivit gammal! :O

Igår bestämdes det att jag tar en tripp till Jönköping nästa helg och jag börjar redan få lyckokänslor i magen. Sara har till och med tagit ut semester, så jag tror att hon är lika glad som jag. :)

• Snacka om att det är betoning på may i funktionen "People you may know" på Facebook. Vilka -är- dessa människor? Bara att hoppas att dom håller sej på replängds avstånd.

• Är jag verkligen så tom i skallen att jag inte kan komma på nåt mer att reflektera över?

Imorgon kväll ska jag ha dejt med mej själv. Filmkväll - det känns helt exklusivt. Visserligen har jag haft min beskärda del och mer därtill av just såna. Men nu när det inte längre är det jag huvudsakligen ägnar mej åt så känns det faktiskt riktigt speciellt. Iron man, en påse godis och min filt. Jag längtar.

Hej kära bloggen.

Det har varit en väldigt intensiv helg, som naturligtvis mest kretsat kring spelningen i lördags. Det gick... fantastiskt bra.
Jag var ju lite orolig att jag inte skulle kunna göra lika bra ifrån mej som på repet i torsdags, och oron förstärktes av att jag var overkligt trött vid lunchtid i lördags. Mamma fick i princip beordra mej att gå och sova ett par timmar, vilket jag gjorde.

Men det var bästa spelningen hittills! :D

Publiken var ganska svårflirtad i början, och det dröjde nog till mitten av första setet innan dom kom loss. Men då hade jag redan bestämt mej för att skita i vilket och ha så roligt jag kunde själv. Och det brukar hjälpa. Andra och tredje set gick skitbra, och jag älskade varje sekund. Vi ska inte ens nämna Born to run... den låten alltså. Jag fattar inte vad det är, men det är som att man alltid har fem växlar till att lägga in när den ska spelas. Som jag sa till bandet efteråt... hade nån kommit fram till mej efter spelningen och frågat: "Om du bara får göra en enda sak under resten av ditt liv, vad skulle det vara?" så skulle jag svarat "Sjunga Born to run."

Hoppas att det inte dröjer alltför lång tid tills nästa spelning. Och vi måste spela in den där demon. Jag vill nuuu.

Fast jag hade behövt det så blev det knappast sovmorgon igår, för Lotta och jag stack iväg till Ullared. Jag hittade nya stövlar, och bara det var värt resan. Lite annat smått och gott blev det också, bland annat Sunes jul. :D Den ska jag titta på i december. Igår kväll kom Skåne-gänget till mamma, och i morse åkte jag tillbaka till stan. Känns sådär. :/ Men vi hann träffas lite iaf.

Ikväll är det säsongspremiär för Boston Tea Party! Men jag jobbar till 21.15. Alltså måste jag spela in. Och imorgon är jag ledig. Århundradets längsta sovmorgon coming up!

I Gislaved har Lotta, Tomas, Cilla och Tomo Singstar-kväll och jag hade gett ungefär vad som helst för att få vara där nu.

Men å andra sidan så har det varit en otroligt fin kväll på jobbet. Vi har pratat, skrattat, trivts och mått ganska bra tillsammans. Det är så obeskrivligt roligt att se hur människor utvecklas, visar hänsyn till varandra och har rätt så roligt ihop. När jag dessutom märker att jag är till hjälp och får bekräftelse på att jag faktiskt är rätt bra på att bemöta människor, då är det inte ens jobbigt att arbeta såhär långa pass. Jag tycker så mycket om dom som bor hos oss. Ibland nästan lite för mycket, känns det som. Det är alltid svårt att hantera det där. Kommer vara en stor klump i halsen när vissa flyttar härifrån...

Det är en lång dag jag har framför mej. Men rolig, icke att förglömma. Egentligen ska jag sluta klaga på att det är jobbigt att kånka grejer och bygga upp och plocka ner... Jag får ju göra det absolut bästa av allt, och uppenbarligen tycker folk om det. Har jag nämnt hur tacksam jag är över det?

Nu när det snart är november kan jag inte låta bli att redan börja summera det här året lite. Jämfört med 2007 (åtminstone andra halvan, jag har faktiskt inte så många minnen av den första) har det naturligtvis varit mycket bättre, men ändå ganska jobbigt. Förändringar och ensamhet (fast samtidigt inte, för så social som jag varit dom senaste månaderna har jag inte varit på flera år). Saker som dock i slutändan ska leda till nåt positivt, och jag är helt övertygad om att det kommer göra det.

Det har det redan börjat göra, för övrigt.

För framtiden är spännande nu, inte ett orosmoment. Jag vet att man inte ska lägga för mycket betydelse i att det slår över till ett nytt år.... men 2009, du är fan efterlängtad. Jag tror att jag kommer tycka om dej väldigt mycket!

Det gick nästan lite oroväckande bra idag. Jag önskar verkligen att jag kommer vara så nöjd med min sånginsats på lördag! Det ska bli väääldigt kul att spela, i vilket fall som helst. Kommer bli en jobbig dag, dock. Vi måste faktiskt bli kända nu, så att vi kan skaffa roddare.

För övrigt ringde jag Sofie i full panik ikväll för att fem slingor (det var bara fyra då, nu har jag blivit av med en till!) av mitt löshår lossnat! :O Det var ingen fara, enligt henne, men jag blir helt ledsen. Kommer säkert tappa allt och inte känna mej lika fin längre. Dessutom konstaterade vi i vårt samtal att det är skandal att vi inte träffas i helgen, och att vi måste bo närmare varandra. Punkt. Jag saknar dej!

Dags att sova nu. Godnatt, alla fina! (Ja, ni andra med, för den delen. Prutt.)

Lång, intensiv dag igår, trots att jag var ledig. Det är så mycket man "ska" hinna med ju. Jag städade iaf, och slängde skräp, båda sakerna var väldigt behövliga. Sen repade vi i Gislaved också, och det har inte gått så på bra länge! Alla är peppade inför lördag, känns det som. :D Ikväll är det genrep, men här i stan som tur är. 3 x 45 min ska vi köra på lördag, det blir grejer! Århundradets uppsjungning...

PICK ONE..
1. Pierca näsan eller tungan? Näsan, om jag måste välja.
2. Vara seriös eller rolig? Rolig. Orka vara seriös mitt i natten...
3. Dricka röd eller grön mjölk? Grön, men det ska vara röd till risgrynsgröt.
4. Brinna upp eller drunkna? Jag hade nog valt att brinna. :O
5. Umgås med dina fiender eller föräldrar? Hur många jointar hade personen som skrev den här listan rökt?

SVARA ÄRLIGT..
1. Tycker du om någon? Ja, jag tycker om många. Men på det där sättet - nej.
2. Sol eller måne? Sol.
3. Vinter eller höst? Höst.
4. Vänster eller höger? Vänster såklart.
5. Soligt eller regn? Nu var det det här med frågekvalitén igen...
6. Vaniljglass eller chokladglass? Choklad.

OM MIG..
2. Hur mycket är klockan just nu? 00.30
3. Fullständigt namn? Emma Caroline Engström.
4. Vart vill du bo? I en svamp, annars får jag kramp!
5. Hur många barn vill du ha? Tre. Eller noll.
6. Vill du gifta dig? Ja, när jag hittat rätt.
7. Rullar du spaghettin eller skär du den? Rullar.
8. Har du ätit sushi? Oh ja! Love it! :D
9. Favoritglass? Ben & Jerry's "Half Baked" eller "Bohemian Raspberry" sitter fint
10. Hur många olika sorters flingor har du i köksskåpet? En bara. Havrefras rules.
11. Humör? Just nu är jag ganska loj.

HAR DU... DE SENASTE 24 TIMMARNA:
1. Kysst någon? Nej.
2. Sjungit? Självklart.
3. Blivit kramad? Ja, av Carin och Frida :)
4. Känt dig fånig? Nej
5. Saknat någon? Ja, min familj.
6. Dansat galet? Det var kanske inte snyggt imorse, men galet vill jag inte påstå.
8. Klippt håret? ICKE!
9. Gråtit? Nej.
10. Ljugit? Inte medvetet.
11. Blivit kysst? Nej.

GREJER:
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen? Nej, jag är så himla lydig
2. Har du en hund? Ingen egen, tvyvärr.
3. Tycker du att du är attraktiv? Jag har mina stunder.
4. Sover du helst själv eller med någon? Det beror ju på... (om jag ätit vitlök eller inte)
5. Tror du på spöken? Ja.

Skickade ett mail till Bonds förra matte igår med några bilder och rader om hur lyckliga vi är att ha honom i vår familj. Och nu finns han, samt Fia och Kalle på nätet. :D

På lördag får jag träffa min lurviga löööv. Jag längtar!

Jobbade natten, och det var rätt okej. Är lite trött, men tänker inte gå och lägga mej. Ikväll ska jag fika med Frida och Carin igen. Börjar bli lite mer kontinuitet i vårt umgänge nu, mycket bra!

Jag har inte gjort nåt vettigt överhuvudtaget idag. :/

Men jag ska. Snart. Ska boxas som aldrig förr, och njuta av hur långt ner på ryggen min hästsvans hänger ner. :)
Sen jobbar jag inatt.

Hemma igen. Eller vad det nu är...

Jag har ett så kluvet förhållande till Göteborg nuförtiden. Ibland känns det bara som att jag är så less, som att jag är...färdig med den här stan, liksom.

Så vart ska jag istället? Kanske...Malmö? :D Hade som vanligt en helt underbar tillvaro med Sofie i helgen, och hennes vänner därnere är superhärliga! Det blev utgång både fredag och lördag, och jag börjar nästan misstänka att jag har varit lite väl hård mot min lever på sistone för jag tycks tåla hur mycket som helst! Well, well... förutom att min pärla är duktigast i världen och har gjort mej skitsnygg i håret (kolla mobilbloggen) så är en av hennes bästa egenskaper att man aldrig behöver tänka efter i hennes sällskap eller oroa sej för vad hon ska tycka. Hon skulle aldrig döma mej för nåt, och det är likadant från mitt håll. Återigen är det så lustigt att vi, som egentligen alltid varit rätt olika, utvecklats åt samma håll och nu är så skrämmande lika när det kommer till vissa saker. Finns inget bättre än att vara ute på äventyr med dej! :)

Och på tal om håret... jag är så löjligt glad alltså. Oavsett vad för skit som eventuellt skulle hända den närmsta tiden kommer jag tänka "det gör ingenting, för jag har långt hår". Haha. Ja, SÅ nöjd är jag!

Den kommande veckan handlar till stor del om musik, yay! Rep både onsdag och torsdag och på lördag har vi spelning. Första gången vi kommer köra Springsteen-låtarna live, jag blir salig bara jag tänker på det!

Varit ute på en liten morgonrunda med Sofie och Fialutten. Snart blir det bakispizza!
Inte för att vi är särskilt bakis iofs.

Det var kul igår! Lite komiskt bara att man inte ens kan åka till Malmö utan att Sticky fingers förföljer en... Två av bartendrarna där var på Debaser igår... haha.

I kväll blir det NOG fest igen. Med långt hååår. Åh, jag längtar.

(Besökarantalet har skjutit i höjden dom senaste dagarna, undrar vaaarfööööröööhhh? Aeh.)

Sitter och avnjuter min sedvanliga havregrynsgrötfrukost och bara mår allmänt asgött. Väskan är packad och jag är duschad, snart dags att åka iväg till en fullspäckad dag på jobbet.

Har dessutom hunnit med att skriva ett kort till Jonathan som fyller 25 bast imorgon! (En present ska han få också naturligtvis.) Hoppas att han blir glad, blir själv nästan lite rörd när jag läser versen jag skrivit. ;) Är så otroligt glad att jag har en så bra vän i honom. Igår när jag var lite nere när vi pratade på msn peppade han upp mej och skrev att jag är "typ världens bästa människa". Det är han med!

En annan som är världens bästa människa är Sofie. Jag längtar ihjäl mej till vår helg. som börjar om bara några timmar! Kvällens höjdpunkt (förutom att jag ska få ännu längre hår, naturligtvis) är att Lars ska sjunga One ikväll. Fatta hur grymt det kan bli!

Okej, dags att bege sej. Puss!

Jag var så ledsen tidigare idag. Så fruktansvärt jävla ledsen. Inte missunnsam, barnslig, småaktig, narcissistisk eller allt det andra han vill få det till. Inte en besviken barnrumpa som inte får som hon vill. (Tror du jag ville att du aldrig skulle läka, och aldrig kunna bli kär i någon?) Bara ledsen.

Men nu har jag fått lite distans, och han har rätt i en sak han skriver. "Gå vidare". Jag ska göra det. Och jag gör det på mitt sätt. Mitt sätt är inte att starta nåt slags bloggkrig. Jag brukar normalt inte vara särskilt personlig alls på den här bloggen, och att jag var det tidigare idag var bara för att det blev för mycket. Det gjorde för ont. Och det handlar inte alls om att jag är nåt offer, och han är boven. Det handlar inte alls om att jag vill att allt ska kretsa kring mej och att han ska vara kär i mej för evigt. Men för mej är det så overkligt att bara en månad efter ett långt förhållande kunna vara så pass läkt att man kan älska en annan människa, och redan värdera den relationen högre. Som sann kärlek. Är det då -jag- som förminskar det vi hade? Jag har träffat killar sen det tog slut, men det har varit ljusår till att ens kunna öppna upp den där dörren på glänt igen. Och när jag väl öppnar den kommer det ta en så oerhört lång tid innan jag är redo att yttra dom där orden. Det finaste som finns.

Men han kan det och jag får respektera det. Vi är jävligt olika, vilket ju är vad allt har handlat om ända från början.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, om vad det är som faktiskt gjorde mest ont i allt det här. Men jag har redan pratat med dom som behöver veta, och det får räcka. Det viktigaste är att jag vet och att jag kan gå och lägga mej med vetskapen att jag gjorde allt som nånsin stod i min makt.

Så jag sätter punkt.

Dags att vara lycklig. På mitt sätt.

Tre år och åtta månader av mitt liv. Det fick han.

Och det var mitt beslut. Jag är fullt medveten om det. Men jag försökte, fan vad jag försökte. Alla nätter jag grät av förtvivlan för att jag egentligen insåg att det inte funkade, men inte kunde låta bli att hoppas på att det skulle ordna sej. Jag ville verkligen att det skulle räcka med att man älskade.

Idag hittar jag hans nya blogg och är dum nog att läsa. Jag visste ju redan vad jag skulle få reda på. Han har träffat en ny. Bara några veckor efter att vi tog slut. Och han kan redan konstatera att han älskar den här människan, och att det dom har är kärlek "på riktigt". Svart på vitt läser jag att vårt förhållande inte var det. Att han är "tacksam" för att vårt förhållande var "utmärkt" och "tryggt", men inget mer.

Som sagt, jag visste det ju. Jag visste att jag var utbytbar, trots att han förtvivlat hävdade att han aldrig skulle träffa någon som jag igen och att hans liv inte var värt att leva längre.

Det är inte det att jag vill ha honom tillbaka, och jag fattar att livet går vidare, att man nån gång så småningom kommer bli lycklig med någon annan. Men medan jag har svårigheter med att ens tycka att nån är snygg, medan jag står på min balkong på kvällarna och undrar hur han har det så har han gått vidare för längesen.

Jag är mest arg på mej själv för att jag trodde att det jag lämnat bakom mej var något fint och speciellt. Det var det inte, jag var bara en i mängden. Om än för en lite längre tid än dom andra han haft.

Tre år och åtta månader. Så mycket var det värt.

Har sovit nio timmar inatt, finns det nåt bättre än sovmorgon? Och jag hinner dessutom fixa med lite saker innan det är dags att börja jobba kl 13.

Det känns som att jag går omkring och väntar på att nåt ska hända. Som att det jag gör och där jag är nu bara är högst tillfälligt. Det kanske inte alls stämmer, men det vore spännande om det faktiskt är sant. Och det är inte samma känsla som den att veckan är en lång transportsträcka fram till helgen (även om jag har den också), utan nåt annat. Well, vi får väl se...

Och på tal om Helgen. Jag kan inte med ord beskriva hur fantastiskt skönt det ska bli att sätta sej på tåget till Malmö om knappt 29 timmar. Hur hade den här hösten sett ut utan min Sofie, egentligen? Min biljett till allt roligt.

För jävla tråkig dag det här. Vad är det för vits med att vara ledig när man ändå inte har nåt att göra? Jag har vikt tvätt idag, köpt en födelsedagspresent och lagat/ätit mat. That's it liksom.

Jag behöver detta:

Har nyss köpt tågbiljetter till Malmö och det var värt varenda riksdal. På fredag får jag träffa Sofie igen!
Världens bästa. <3

Nittontimmaren är till ända för den här gången, det gick faktiskt rätt snabbt ändå. Ledig resten av dagen, samt imorgon. Jag ska SOVA i trehundrafemtio år ikväll. Fast innan dess blir det tvätt, träning och fika med Carin och Frida.

Okej, nu behöver jag er hjälp. Som ni alla vet är Sex and the city-eran sorgligt nog över, så nu behöver jag nåt nytt att sysselsätta mej med (läs en ny dvd-box). Har ni några tips? Har funderat på Six feet under, Vänner, Lost och South Park, men jag har ju redan sett det... och jag är inget större fan av Grey's Anatomy precis. Tips på teveserier eller filmer tas därför gladeligen emot!

Kille med för mycket parfym: Min kompis... han gillar dej.
Jag: Jaså? Hur kan han göra det, han känner ju inte mej?
Parfymen: Va?
Jag: Han känner ju inte mej.
Parfymen: Det är inte viktigt!
Jag: Nähä?
Parfymen: Första ögonkastet, du vet...

Inte nog med att det råder världens största brist på intressanta killar i den här stan, precis när jag skulle åka hem kom jag på att jag glömt mina nycklar hemma hos Vanessa. Det kändes verkligen jätteroligt att lägga 500 spänn på en taxi som kunde köra mej till hennes lägenhet och sen hem till mej. Fy fan alltså. När jag kom innanför dörren var jag så uppgiven att jag svullade blåbärskaka från frysen, och det är inte långt borta att jag fortsätter på den linjen även idag.

Själva förfesten var faktiskt riktigt trevlig, det är alltid så mysigt att umgås med Vanessa. Och nu har jag äntligen sett Sex and the city-filmen. :)

Personalkonferensen blev förresten otroligt lyckad, vilket jävla härligt gäng jag jobbar med egentligen. Det är verkligen någonting att vara tacksam över.

Tack alla som skrivit! Det värmer mitt blogghjärta. :) Jag får väl leva med att majoriteten av besökarna vill fortsätta vara anonyma, men lite fisigt tycker jag allt att det är... Om ni ändrar er, så kluddra ner några rader under föregående inlägg. Det är inte farligt!

Nåväl. Alldeles strax ska jag ner till spårvagnen. Det är personalkonferens på Marstrand som gäller idag! Ska bli riktigt kul att umgås med alla. Särskilt kul blir det ikväll när vi äter och dricker gott och allt jobbsnack är förbjudet.

Hej hej!

Förr eller senare blir blogginnehavaren väldigt nyfiken på sina läsare, och det går till slut inte att hålla sej längre.

Därför frågar jag: Vilka är ni?

Så himla många är ni inte förstås, men jag har ändå inte riktigt koll på vilka alla är.

Skriver ni några rader i kommentarfältet så blir jag jätteglad.

Vem är du? Känner vi varandra? Om inte, hur hittade du hit?

Eller vad ni vill. :)

(Skriv gärna att jag skriver superbra också, eller nån annan överdriven komplimang. Jag behöver bekräftelse, det är ju därför vi bloggare bloggar från första början!)

Fan vad gött! Jag vägrade acceptera den täppta näsan, huvudvärken och segheten i kroppen och idag när jag vaknade kände jag mej frisk som en nötkärna. Mycket bra.

Så vad står på schemat idag? Först ska jag städa, det är ju alltid lika kul. Not. Men jag måste. Särskilt balkongen, den har verkligen förfallit. Efter det tänker jag gå iväg och sola innan det är dags för step up. Och sen jobbar jag natt.

Nu gäller det bara att hitta den där motivationen att sätta igång. Det finns inga bloggar kvar att läsa och det är inte en sate online på msn. Varför sitter jag här?

Halv tio i fredags rullade Sofie in på perrongen, och det var startskottet för vår perfekta helg. Vi skyndade iväg till hotellfrukosten på Scandic Europa som bara var öppen en halvtimme till, lastade bulimiskt mycket mat på pinsamt många tallrikar och satt och snackade skit och smidde planer inför kvällen.

Efter mastodontfrukosten pep vi ut på stan för att leta efter löshåret jag skulle ha. Det finns ingenstans i den här stan! Helt sjukt, men Malmö slår verkligen Göteborg på fingrarna där. Men det är inte hela världen; jag ska förhoppningsvis åka dit redan nästnästa helg, och detta var det enda som inte klaffade på hela helgen. Dessutom gjorde ju detta att vi fick en ännu mer avslappnad fredag med världens skönaste stämning. När klockan närmade sej 23 tyckte vi att det kanske var dags att börja piffa till oss lite, och klockan 01 gick vi in på Sticky. Perfekt fylla hade vi båda två, det kan nog inte bli annat efter en så härlig dag.

Igår åt vi middag tillsammans med Jonathan på Berså, vilket var väldigt mysigt. En bonus med att ha världens bästa vänner är när dom dessutom klickar med varandra! Sen tidigare var det bestämt att vi skulle besöka Oakleys, som råkar vara vår bekant Dennis arbetsplats. Han hade fixat bord till oss och ordnat så att vi inte behövde betala en krona för att komma in. Det hade man annars gärna gjort eftersom det var en riktigt underhållande show det bjöds på! Riktigt roligt var det faktiskt, lite Wallmans salonger-känsla, men i korta etapper. Goda drinkar gör den där Dennis också, grymt snällt av honom att ordna en bra start på kvällen till oss!

Vi drog vidare, naturligtvis. Excet blev det, men vi kom aldrig riktigt i stämning och jag såg på min lilla pärla att hon inte riktigt uppskattade utbudet på plats... haha. Efter nån timme bestämde hon och jag oss för att försöka med det gamla vanliga igen, men det var inte särskilt roligt där heller. Strax innan tre åkte vi hem till mej och åt världshistoriens mest uppskattade nattmackor, och det var nog det smartaste beslutet på hela kvällen. När vi gick och la oss skrattade vi skadeglatt åt alla människor som fortfarande var kvar på Sticky och nu skulle få kämpa sej hem i stormen. Mohahaha!

Idag sov vi lääänge och körde en kombinerad frukost/lunch på Herkules Pizza i mina gamla kvarter på Hisingen. Kändes ganska nostalgiskt, och för några ögonblick saknade jag verkligen att bo där. Men inte själva lägenheten (52 kvm är liiite bättre än 31) och verkligen inte Lundbyleden. Nej, jag älskar mitt Kortedala, faktiskt.
Sofie åkte hem vid tjugo i fyra och sen dess har det varit alldeles tomt och tyst. Saknar henne redan. Är så glad för att vi kommit varandra så nära dom senaste åren. Du är grym, vännen! :D

Så här sitter jag nu. Insvept i en filt och med lagom ångest inför den kommande arbetsveckan. Varför har man ångest inför ett jobb man gillar? Knepigt.

En annan sak som är lite knepig, det är att jag har börjat fundera en hel massa efter att ha sett den där showen igår. Titt som tätt slår det mej... varför struntade jag i att satsa? Jag menar, jag kunde ha stått där. Hade jag lagt manken till hade jag förmodligen kunnat försörja mej på det jag tycker är roligast i hela världen. Blir lite sur på mej själv, faktiskt. Jag måste lägga ner mer tid och energi på sången, måste. Tur att vi har spelning 25 oktober, det är alltid nåt!

Jag fattar ingenting nu. Torsdag? :O

Nyss kändes det ju som en evighet till helgen, och nu står den där och vinkar och lockar hej vilt. Jag klagar inte!

Imorgon bitti kommer ju Sofie, och jag får lyckliga fjärilar i magen av att tänka på det! Det kommer bli den perfekta helgen.

När jag gått av mitt nattpass åker jag in till centralen och möter upp henne, vi käkar en lyxig hotellfrukost, drar hem till mej och vilar... och sen är det bara att bli snyggast i stan. Haha. Åhh, vad härligt det ska bli att ha henne här!

Tanken var att hon ska göra hårförlängning på mej imorgon kväll, men tyvärr var min färg slut på hennes inköpsställe. Jag hoppas dock att jag ska kunna hitta den här istället, och det borde ju inte vara omöjligt. Har för mej att det är Sveriges näst största stad jag bor i...

När vi ändå diskuterar min ytliga ådra kan jag meddela att Vanessa och jag ska till Metro Fashion Days idag. Vi ska bli sminkade av professionella (hoppas jag) make up-artister, fotograferade och utfläkta på Metros hemsida där en jury ska rösta fram vinnaren. Spännande, va!

Är fortfarande kär i Lars, förresten. Inte minst på grund av hans musik (det är faktiskt sant). Den här låten spelade han på sin första audition, och jag har den på hjärnan konstant. Riktigt bra grejer!