Publicerad 2010-11-30 01:54:19 i Allmänt
Eftersom jag heter Caroline så är det ju inte meningen att jag ska ha en dator.
Vad hjälper det att köpa en ny? Föga. Nu har den i alla fall lämnats in och om max tre veckor ska den vara tillbaka. Vi får väl se hur länge det håller. Haha.
Blir inte ens sur när det här händer längre! Det har ju blivit en del av vardagen, så att säga. Därför tänker jag istället ta tillfället i akt och få gjort en massa i lägenheten under den här tiden. Packa det som packas kan. Igår julpimpades det och jag blev nöjdare än nånsin. Nästan så jag inte vill lämna. Men det ska jag! I alla fall tillfälligt. Den här veckan har jag visningar, tror att det här kommer lösa sej på bästa sätt. Håll tummarna!
Hade förresten en helt underbar helg i Malmö med två stora undantag;
1) Vickis flyg blev inställt vilket strulade till det så mycket att hon inte kunde komma. :(
2) Det fanns inte en enda snygg kille i sikte.
Punkt ett löser vi 17 december då det blir Stockholms-helg för hela slanten! En lösning på punkt två hyser jag dock inte särskilt stort hopp om alls längre.
Nu blir det lite nattjobbssömn - hoppas jag!
Publicerad 2010-11-25 23:24:03 i Allmänt
En blondin, en brunett och en redhead kommer äga Malmö så HÅRT i helgen, va.
Här ska dansas som aldrig förr! Och aldrig förr har jag nog haft så mycket att dansa över.
Godnatt, hörs på söndag!
Publicerad 2010-11-24 22:44:42 i Allmänt
Förresten. Ibland måste man kasta sej ut, utan livlina.
Varför har jag tänkt att jag ska begära tjänstledigt ett tag? Varför har jag tänkt att jag ska jobba kvar på somrarna? Visst, för att ha en slags ekonomisk trygghet. Men är det VÄRT det?
Är det värt att klamra sej fast vid sin gamla tillvaro som man varit så angelägen om att få byta ut? Är det värt att vara kvar i en verksamhet som, trots många goda sidor, gjort mej så himla besviken gång på gång på gång? Tror jag verkligen så lite om mej själv att ett extrajobb nån annanstans ska kännas som nåt som kräver "tur"?
Jonathan hjälpte mej, på sitt alldeles speciella vis, att komma fram till svaret:
"Jonathan says:
Vad väljer caroline engström?
A. Att börja polishögskolan och utvecla och hitta sig själv i ett liv med nya ramar
B. Att börja polishögskolan och förnedra sig själv med att göra uppgifter värda barnflickor i knutby typ
Tyvärr verkar ju svaret vara B"
Nej. Vi kör på A nu. Hela vägen!
Publicerad 2010-11-24 21:50:22 i Allmänt
Idag var vi på en tre timmar lång medicinutbildning, vilket var lärorikt och väldigt intressant.
Nu ska jag ju visserligen inte jobba med det här särskilt länge till, men det skadar aldrig att få en bättre uppfattning om den där djungeln.
Antidepressiva hit, neuroleptika dit, ångestdämpande härs och tvärs. Jag är mest tacksam över att jag inte behöver ta nåt av det där själv. Men är samtidigt väldigt glad att alla dom här preparaten finns. Det talas tyvärr alldeles för lite om hur mycket dom faktiskt hjälper väldigt många människor.
Om det däremot fanns ett piller som gjorde att det kunde bli fredag snabbare så skulle jag ta det utan att blinka.
Jag tror inte ni FATTAR hur sjukt kul vi ska ha det i helgen! Det ska talas om det här till döadagar, det är ett som är säkert. Längtaaaar!
Publicerad 2010-11-23 16:32:21 i Allmänt
Det är många bra saker i görningen nu. Eller rättare sagt; kan vara bra saker.
Mycket "kanske" nu. Mycket "om". Men jag är rätt bra på att ta sånt. En sak jag förlitar mej på mer och mer ju äldre jag blir, det är att saker och ting löser sej.
Har haft en ledig dag, men jobbat hemma. Känner mej väldigt duktig! Det började i arla morgon med tvätt, sen satte jag igång med att rensa. Och slänga. Och rensa. Och slänga. Visserligen är det ett tag tills jag flyttar men det gäller att grabba tag i lusten när den kommer, för det gör den inte så särdeles ofta.
Och så har jag börjat packa ner saker som jag vill ha kvar men som jag nödvändigtvis inte måste ha med mej till Stockholm. Kommer bli mycket spring till förrådet framöver. Vilket det redan har blivit; har hämtat upp julsakerna idag! Men än så länge ligger dom bara och lurpassar i lådan. Snart så... snaaart...
Ikväll: zumbaaa!
Publicerad 2010-11-22 07:07:23 i Allmänt
Jag gratulerar samtliga till en ny och uppfriskande arbetsvecka!
Själv har jag jobbat monsterpass i helgen (jobb på en helg, gud vad OVANLIGT i min tillvaro!) och har således gjort "mitt", iaf fram till onsdag.
En timme i Valhallabadet blir det efter jobbet. Skönt!
Har en känsla av att jag sagt liknande saker ett antal gånger förut men det här ser ut att bli en så sjukt grym vecka. Jag menar, den innehåller BÅDE helgen med Det Stora Kaoset i Malmö OCH första advent, den absolut bästa dagen. Vet inte riktigt hur jag ska kunna hantera allt.
Publicerad 2010-11-21 00:27:41 i Allmänt
Att Så mycket bättre har blivit en succé är verkligen inte konstigt.
Jag menar, det är faktiskt lite skillnad på att titta på människor som ÄR artister jämfört med att se på folk som LEKER att dom är det.
Di Leva är fantastisk och Petter är nog, förutom att han är galet begåvad, bland det snyggaste vi har i vårt land.
Men min favorit i gänget är ändå Plura och jag tror jag har kommit på varför.
Varje låt han framför låter som en sanning. Han berättar en historia och han gör det med sån övertygelse att man bara köper alltihop. Utan en gitarr och i alla små "intervjuer" är han mest en konstig prick som man främst förknippar med halvlyckade idéer (matlagningsprogram med Mauro Scocco, ehh...) och dåliga levnadsvanor. Men när han står på scen är det ingen tvekan om vad han kan.
Han sjunger inte särskilt vackert, har inget imponerande scenspråk och står egentligen och halvblundar sej igenom låten. Ändå förmedlar han en sån jävla känsla. 100 % äkta.
Det är precis det jag vill uppnå själv. Musik handlar inte om att se snygg ut eller att använda en massa trix för att charma en publik. Musik handlar om att mena allvar. Att det jag sjunger här och nu fan är det viktigaste i hela världen. Blir lite glad av att jag påminns om det.
Jag måste börja lyssna mer på Eldkvarn.
Och jag måste sova.
Natti, natti!
Publicerad 2010-11-20 12:28:27 i Allmänt
Om det finns något som heter "en lyckad fylla" så hade jag definitivt en sån igår.
Ibland känns det bara så jävla gött att stå med ett glas i handen, lyssna på Country House med Blur och vara den enda i lokalen som kan hela texten. Och känslan av att stråla tillsammans med fantastiskt fina vänner och tänka att jag är fri som en fågel och kan göra precis vad jag vill är kanske lite naiv och barnslig men samtidigt så jävla underbar.
Hela kvällen igår var underbar, för övrigt. Isabelle och jag var på zumba och dansade oss glada, sen var det snabbdusch och fix hemma hos henne innan vi åkte in till stan för att möta upp Kristin och Emma på tapas. TAPAS. Det finns liksom inte ORD för vilken symfoni för smaklökarna det är alltså. Efterrätt? Javisst! En drink på det innan vi går? Javisst!
Och det var ju knappast så att det snålades på inköpen på Excet heller. Jag får nån slags pengapsykos när jag är ute, använder kortet i värsta Maria Montazami-stilen. Men det är så VÄRT det, för herregud vad kul vi hade!
Och det bästa av allt - noll ångest idag!
Publicerad 2010-11-18 14:38:33 i Allmänt
Just nu är Mr Rock & Roll med Amy MacDonald min favvis. Verkligen ingen ny låt, men SÅ BRAAA. Älskar texten. Blir nästan lite förälskad när jag hör den.
Men det kan man väl kanske kalla mej också. Jag är otroligt förälskad i tanken på allt som väntar bakom nästa hörn. Det var väldigt längesen nånting kändes så himla rätt. Om det nu nånsin gjort det.
Kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mej vid tanken, dock. Jag ska bli polis. Overklig mening.
Det bästa med hela den här ansökningsprocessen, förutom att jag klarade den, är att alla som fått veta varit så himla positiva. Inte en enda negativ kommentar har jag fått. Ingen tvekan, inget ifrågasättande. Det värmer väldigt mycket med alla som har trott på mej. Hejat, peppat och uppmuntrat. Det är bara att än en gång konstatera att jag har världens bästa människor i min närhet.
Jag undrar vad pappa hade tyckt. Kan tänka mej att han hade levererat nån giftig kommentar om att det inte är ett yrke för kvinnor. Haha. Men innerst inne hade han nog varit stolt. Idag är det hans födelsedag och om han levt hade vi firat hans 80-årsdag. På tal om overkliga tankar... Ibland kan det forfarande vara så himla svårt att ta in att jag aldrig mer kommer få träffa honom.
Hade tänkt åka till Gislaved idag och fixa ett litet kalas för honom, men ibland blir det helt enkelt för mycket fladdrande fram och tillbaka i tillvaron. Hur mycket jag än saknar min familj och hur gärna jag än hade velat träffa dom så ofta det bara går måste jag vara hemma ibland och bara ta det lugnt mellan varven.
Publicerad 2010-11-16 23:16:00 i Allmänt
Nu var det ju det här med bostad också. Det kan ju vara bra att ha?
Det svämmar över av folk som hyr ut enstaka rum men tanken på att vara inneboende hos någon efter fem år i helt egna lägenheter känns väldigt jobbig. Men det är ju samtidigt inte så att man på nåt vis kan vara kräsen när det kommer till vår huvudstad.
Men skitsamma; härmed slänger jag ut en liten förfrågan (vädjan?) till alla läsare av den här bloggen - Vill ni vara världens sötaste och hålla ögon och öron öppna för min skull? Ett andrahandskontrakt i Stockholm skulle göra tillvaron snudd på komplett just nu. Hör av er på studs om ni får reda på nåt så blir jag världens gladaste!
Ganska jobbig arbetsdag idag. Vilket på ett vis kanske är bra. Det är lätt att bli sentimental och fyllas av Det Stora Vemodet när livet är på väg att ändra riktning. Men idag har jag blivit påmind om vilka saker som ska bli så oerhört sköna att slippa.
Publicerad 2010-11-15 22:42:13 i Allmänt
Vilken märklig tomhet som uppstår inom en när man till slut fått veta.
En positiv tomhet. Finns det?
Hela 2010 har varit en enda lång väntan. Jag bestämde mej i början av året för att satsa. Det som började som en spännande tanke utvecklades till något som upptog mer och mer av min tankekraft.
Och jag minns varje moment, så tydligt och klart. Hur jag pallrade mej iväg till
Valhallabadet för att inför en badvakt visa att jag kunde simma 150 meter utan att drunkna och "rädda livet" på en docka. Hur oerhört långt bort allt kändes då. Vetskapen om att det skulle bli en lång process.
Svenskprovet. Första myndighetssamtalet. Känslan av att träffa några av mina "konkurrenter" och tänka att jag nog faktiskt har en hyfsat god chans.
Fystesterna i
Kristianstad, en dag jag aldrig någonsin kommer glömma eftersom den innehöll
ett av mitt livs stoltaste ögonblick.
Besvikelsen av att få veta att jag inte kom vidare. Hur jag hoppade upp och ner av glädje mitt framför en frågande
Jonathan när dom ringde från polisrekryteringen för att meddela att jag faktiskt fick komma till
Pliktverket trots allt.
Stämningen där. Hur alla peppade varann. Jämförelserna. Analyserna i huvudet. Poliserna som antecknade det jag sa. Maktlösheten i att inte veta om det var bra eller dåligt. Psykologens varma framtoning, hennes gillande leende som fick mej att känna att jag marknadsförde mej själv ganska bra.
Allt det där utspritt på ett år, mixat med en jäkla massa väntan och ett så kallat kärleksliv med det ena bakslaget efter det andra. Mitt 2010.
Jag minns det så himla väl och det var värt varenda sekund. För här är jag nu; beredd att starta ett nytt kapitel i mitt liv, kanske det mest spännande jag nånsin kommer vara med om.
Det känns så fantastiskt bra att det ibland faktiskt räcker att göra sitt bästa. 9000 var vi från början, nu återstår 376. En av dom människorna är jag.
Och jag längtar efter att få fortsätta att visa att jag kan.Publicerad 2010-11-15 13:56:26 i Allmänt
Publicerad 2010-11-13 22:10:25 i Allmänt
Det är jobbigt att vara på 13-årskalas när man är hund.
Tur att Alde har en filt man kan låna. Och huvudkudde!
Fint ska det va!
Publicerad 2010-11-12 11:34:28 i Allmänt
Trots ett regnigt Göteborg med kaos i spårvagnstrafiken som gjorde att jag fick stå och stampa i 45 minuter efter nattpasset är jag på ett väldigt bra humör.
Vi har så kloka människor boende hos oss. I förra veckan frågade den äldre mannen med brytning: "Caroline, älskade vän, jag förstår dina systerbarn, dom är ögonstenar för dej?"
Nu ska jag åka iväg och ha en fantastisk helg med tre av dom.
See you!
Publicerad 2010-11-11 15:33:55 i Allmänt
Herregud vad skönt det ska bli att sätta sej på tåget imorgon och susa iväg mot en helg med massa kärlek.
Vet att jag är sämst på att leva i nuet men jag ska verkligen försöka göra det dom här dagarna (haha, ni hör ju själva, jag planerar att leva i nuet imorgon). Inte tänka på hur allt ska bli den närmaste tiden utan bara vara.
Ta hand om sej själv och dom man tycker om. Det är väl det som kallas att leva, va?
Publicerad 2010-11-10 09:15:05 i Allmänt
Knappt har den första snön lagt sej innan samla gamla rubriker skapas och samma gamla oro väcks i samma gamla ängsliga själar.
"Vinterkräksjukan har kommit", "Hög tid för vaccination". "Det är vidrigt på vägarna - ställ bilen!"
Som om vintern som breder ut sej över landet tänker göra allt i sin makt för att utplåna oss och att vi ska vara glada om den inte blir vår sista nånsin.
Jag är verkligen ingen vinterälskare, tycker att det kan vara snö första advent, Lucia, julafton och nyårsafton. Men jag kan inte riktigt förstå hur det kan vara samma stora grej varje år. Visst ska man ha respekt för väderomslag och använda huvudet när man ger sej ut på vägarna, men samtidigt är väl alla medvetna om vilket land vi bor i? Eller? Fast det är klart, tidningarna kan ju inte bara skriva om Bonde söker fru och Idol så det är väl egentligen tur att vintern lojalt ställer upp varje år. Livet går sin gilla gång, som det så fint heter.
Just nu är mitt största bekymmer med vintern hur i helvete jag ska klä mej på löprundan. Alla har sitt.
Sen ska det naturligtvis bli väldigt spännande att se hur mycket SJ kommer tabba sej i år. Dom gör bäst i att ha flyt på fredag i alla fall, för då åker jag till Skåne-familjen. Linnéas födelsedag ska firas. 13 år blir hon. TRETTON!
Det är betydligt märkvärdigare än att vintern kommer varje år.
Publicerad 2010-11-09 23:56:12 i Allmänt
Har ni provat zumba, eller?
Att skaka på sitt äääss efter en intensiv dag är bättre än medicin!
Jag borde dansa oftare. Le oftare. Känna mej så himla bekymmersfri oftare.
För bekymmersfri är jag ju. Om man ser till det stora hela.
Det ska jag tänka på nu när jag lägger mej. Sju kvart i timmen ska jag sova, som mamma brukar säga.
Sov gott, alla fina!
Publicerad 2010-11-07 18:03:39 i Allmänt
It's okay to say you've got a weak spot
you don't always have to be on top
It's better to be hated
than loved, loved, loved for what you're not
(I am not a robot - Marina and the diamonds)
Publicerad 2010-11-06 23:59:18 i Allmänt
Kan inte tända ett ljus hos pappa idag men lånar en bild från Lottas blogg för att visa hur fint han har det.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här
Publicerad 2010-11-06 09:54:09 i Allmänt
Det är ju inte direkt Nobelpris-klass på mina beslut ibland om man säger så.
Publicerad 2010-11-05 13:08:03 i Allmänt
Det är på nåt vis som att allt som går att känna redan har uttryckts, samtidigt som det fortfarande - efter all den här tiden som ändå gått - inte går att klä det man känner i ord.
Jag ser tillbaka på dom här tre åren utan pappa. Tänker på sångerna jag lyssnade på om och om igen när han precis hade lämnat oss. Av hjärtat fattas det en bit. Det är så man kan sammanfatta livet efter, livet som är nu.
Det är så lätt att man förskönar det som var innan också, eller hur? Vi hade ingen nära relation egentligen, pappa och jag. Han var ingen jag öppnade mitt hjärta för. Och det var många omständigheter som gjorde att kommunikationen inte alltid var den lättaste. Men jag har aldrig en sekund tvivlat på hur mycket han älskade mej. Och jag kommer älska honom så länge jag lever.
Även om hjärtat inte är helt så är det på något vis som att dom delarna som är kvar är intensivare än någonsin.
Jag är en helt annan människa nu än vad jag var innan 5 november 2007. Starkare. Tryggare. Litar helt och fullt på mej själv. Det är som att jag blir bättre och bättre på att avgöra vad det är som spelar roll och vad det är som inte är värt nåt alls. Har kommit fram till att det finns så otroligt många saker jag verkligen inte bryr mej om. Och att det samtidigt finns så mycket som jag värdesätter, mer och mer för varje dag som går.
Det är svårt att se att det skulle finnas något fint med döden. Men det är väl det som är det fina i så fall; att den har en förmåga att ifrågasätta, ompröva och uppskatta det vi har.
Jag är glad att just han var min pappa och jag är glad att just han fortfarande är det.
Massa kramar till himlen idag!
Publicerad 2010-11-04 14:45:05 i Allmänt
Ledig dag. Händelselös dag. Både bra och dåligt.
Jag är i alla fall galet nöjd med det lilla konstverket på min fot, samt med vetskapen om att andra säsongen av Dexter ligger och väntar på mej på Citytorget. Ska knalla iväg dit när jag är klar med att göra ingenting.
Publicerad 2010-11-03 18:40:24 i Allmänt
Min snirkliga g-klav; inplastad. öm och precis som jag ville ha den!
Björn: Tror du att det gör ont på foten?
Caroline: ...ja!
Björn: Ja, jag vet inte för jag har aldrig vågat.
Det känns tryggt att höra från nån som har hela armarna (och gud vet vilka fler ställen) täckta av alla upptänkliga tatueringar. Haha. Var inte alls nervöst att sätta igång eller så.
Men det var faktiskt inte ens hälften så illa som jag hade trott! Antar att jag måste ha en väldigt hög smärttröskel. Har enbart hört hur fasansfullt smärtsamt det är, men jag satt hela tiden och väntade på när det hemska skulle komma. Visst, speciellt skönt är det ju inte, men knappast det värsta jag varit med om heller.
Sen är jag ju en Engström också, det är gott gry i oss.
Fick dom alldeles för blekta färgerna på mina blommor ifyllda också så nu känner jag mej som en komplett människa. I alla fall för den här gången. ;)
Publicerad 2010-11-02 17:18:34 i Allmänt
I morse när jag slog på mobilen efter att ha sovit uuuut ordentligt hade jag en känsla av att ett bra sms väntade på att få bli levererat. Och visst var det så! Isabelle frågade om jag var ledig och om vi skulle ses på stan.
Så istället för att sitta hemma och uggla den här tråkregniga tisdagen fick jag världens bästa sällskap. Och en del ärenden uträttade. Göööött.
Ska gå på ett nattpass kl 21 och innan dess hade jag hemskt gärna velat springa för det kryper i benen, men det vill tydligen regna hela långa dagen. Vi får se.
Imorgon vid den här tiden kommer jag känna en outhärdlig smärta på min högra fot. Den som vill vara fin får lida pin!
Publicerad 2010-11-01 09:50:52 i Allmänt
Den här månaden får jag äntligen veta hur det blir. Man kan väl säga att jag är mer splittrad än nånsin.
Hela året har tankarna kretsat kring drömmar om Polishögskolan och en längtan att komma bort, till nåt annat. Och nu när beskedet närmar sej känns det läskigt. Som att jag nästan är lika rädd för att komma in som för att inte komma in.
Det handlar inte om att jag tvekar på polisyrket i sej. Däremot är det alla kringgrejer som inte alltid känns hundra; lämna en trygg tillvaro och en stad jag verkligen älskar. Hyra ut lägenheten. Förmodligen behöva bli inneboende. Ha pyttelite pengar att röra mej med.
Å andra sidan måste man offra lite för att komma dit man vill. Och det är onödigt att lägga en massa energi på det här innan jag har beskedet i min hand. Allting kommer nog klarna i slutändan. Det brukar göra det!
Hade en skön helg med besök från familjen Engström/Zrno och lite häng på stan med familjen Engström/Andersson. Sånt gillar vi!
Cilla och världens sötaste lilla rumpnisse som sov som en stock hos moster.
