Sol, sol, strålande sol.
Nu är det inte alls långt kvar. Tre ynka pass återstår, sen blir det Vietnaaaaaam!
Och däremellan lite jul förstås. Tycker att jag hunnit bygga upp en ganska bra julkänsla nu, så jag tror att jag kommer vara ganska nöjd när vi åker tillbaka mot huvudstaden på julaftons morgon.
Huvudsaken är att man får vara med sin familj, vilka datum är inte viktigt. Och extra lyckosam kan man känna sej om man, som jag, har TVÅ familjer. Ibland när saknaden efter min egen mamma är stor känns det nämligen skönt att få en kram av Fredriks. Och det känns bra att veta att man har många människor i sin närhet att tycka om, hjälpa och bli hjälpt av när man saknar sina syskon.
Men på lördag behöver jag inte sakna mer för då åker vi till MIN familj. Eller, när jag tänker efter, till VÅR. För nu är det ju faktiskt Fredriks också.
Vad lyckligt lottade vi är som har varandra och er!
