Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Till Junie.

Publicerad 2010-05-31 20:29:12 i Allmänt


Du ska veta att vi längtat, min vän,
att vi av glädje snart kan spricka
och egentligen hade vi nog alla på känn
att vår guldklimp var en flicka

Och just nu kan vi precis bara ana
vem du är och vad du vill
Men du har redan blivit en underbar vana
bara genom att finnas till

Ibland blir saker lite upp och ner
det kan bli liksom snett och på svaj
Men tänk så fantastiskt det är när det sker
att det kan komma en liten Junie i maj

Välkommen hem!

Publicerad 2010-05-31 11:14:56 i Allmänt

När lillan kom till jorden
det var i maj när göken gol
sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol

Den går jag och nynnar på hela tiden här. Mamma har bakat kaka och vi har fixat med presenter. Idag blir det kalas!

<3

Publicerad 2010-05-29 13:59:13 i Allmänt

När jag på ålderns höst sitter och summerar mitt liv kommer 2010 vara ett av dom starkast lysande åren.
Och den här underbara och intensiva månaden som nästan kokat över av kärlek avslutas på bästa sätt; med ett nytt litet liv.

Hon har kommit nu.

Iväg igen.

Publicerad 2010-05-28 06:47:50 i Allmänt

Knappt har man kommit hem och landat innan det är dags att flänga runt igen. Men jag klagar inte, för det är roliga saker som gör att jag inte ser så mycket av mitt hem den här veckan.

Idag åker vi nämligen iväg till Nösund på personaldagar! Hoppas att det blir riktigt lyckat.

Har eftersvettats efter morgonens löprunda, nu är det dags för dusch och packande av övernattningsväskan. :)

Ha en bra start på helgen, allihop!

Kolmården!

Publicerad 2010-05-27 22:44:40 i Allmänt



Dagen kunde ju ha börjat sämre, om man säger så.



Världens bästa Andreas var nog lika glad som jag över våra jobbförmåner. :)



Pappa björn tog sej ett morgondopp...



...medan mamma fick ta hand om ungarna. Schysst.



Jag armbågade mej fram bland barnen. 25, vad menar du?



Hungrig tiger. Oklart dock vad den åt på, vi kom fram till att det mest liknade en peruk.



Vissa visade sej verkligen från sin bästa sida.



Och vissa var sponsrade av Colgate.



Är nöjd att jag lyckades fånga en varg på bild, mindre nöjd att jag inte kunde gå in till dom.



Den här krabaten gillade oss och blev vår personliga guide under en del av bilfärden. Sjukt söta djur!



Även det här var en ganska häftig känsla.


Är så glad att jag kunde vara med och genomföra den här utflykten! Att se dom vi jobbar med så glada är oslagbart. Nästa gång det känns tungt på jobbet ska jag tänka på alla skratt vi haft tillsammans dom här dagarna.

Utflykt!

Publicerad 2010-05-25 22:43:54 i Allmänt

Imorgon åker min jobbarkompis Andreas och jag iväg med tre av våra härliga boenden till Kolmården! Grymt kommer det bli!

Jag får ha roligt och göra sånt som jag själv vill på betald arbetstid, det är inte fy skam. Aaaaaalla djuren kommer jag vilja klappa! Utom björnarna. Och krokodiler om det finns såna (hoppas inte).

Morsning!

Publicerad 2010-05-24 06:52:12 i Allmänt

Jag är gäspig efter en helg med alldeles för lite sömn. Men det var värt det. Det är alltid värt att umgås med fröken Kihl!

Ännu en intensiv, men rolig, vecka startar nu. Idag blir det Skatås efter jobbet, längtar!



Bild från i lördags!

Jag hjärta Go By Bus.

Publicerad 2010-05-21 13:34:58 i Allmänt

Sitter på bussen på väg till Malmö och ännu en fantastisk helg hos min Pärla!

Go By Bus måste ju vara det bästa påfundet nånsin. Det finns verkligen INGEN anledning att åka tåg när det här finns. Superbilliga priser, trevliga chaufförer, respektfulla passagerare och inte minst GRATIS INTERNET.

Haha. Som att jag behöver vara mer uppkopplad än jag redan är. ;)

Den här intensiva veckan avslutas alltså på bästa sätt. Ursäkta om jag hela tiden tjatar om hur himla bra jag mår just nu, men det unnar ni mej väl? Det är så himla många dagar med ekorrhjulskänsla och sorger i allas våra liv, så när det kommer perioder med såna här kontraster, då förtjänar man att vara lyckobubblig. Det gör jag, och det gör ni också.

Puss på er!

Kvar i gårdagen.

Publicerad 2010-05-19 23:27:02 i Allmänt

Och inte så lite heller.

Vet inte hur många gånger idag den där kvartsminuten har spelats upp i mitt huvud. Jag minns den så klart och tydligt, samtidigt som det är en enda stor dimma. Logiskt? Nej, verkligen inte. Men det är nog ofta så det är när man varit med om något väldigt betydelsefullt.

När jag satt i bilen på väg hem från kvällens rep slog det mej hur otroligt stor skillnad det är på tillvaron idag jämfört med den som var i mitten av maj 2009. Jag mådde faktiskt inget vidare, trots att jag på pappret "hade" mer än vad jag har idag. Sanningen är att det har varit ganska många såna år när jag ser tillbaka. Jag har haft det man "ska" ha utan att ha det. Och jag pratar naturligtvis om förhållanden. Istället för att klaga på den andra halvan av relationen försöker jag se vad det är hos mej som gjort att jag hamnat i dom situationer som uppstått.

Så harmonisk, trygg och stark som jag känner mej nu har jag inte gjort på evigheter. Det måste ju betyda nåt?
Det går att må bra på egen hand. Det betyder inte att jag kommer vilja vara ensam för resten av mitt liv. Däremot finns det ju verkligen ingen anledning att byta det jag har nu mot något sämre, eller hur?

För en sak kan jag säga. Det finns inget värre än att känna att den man älskar inte bryr sej.
Att det inte spelar så stor roll. Att det lika gärna kan kvitta. Och det är nästan lika hemskt att märka att man själv börjar bli likgiltig. "Vem bryr sej?" när man egentligen bryr sej mest av alla.

Jag vet inte riktigt varför jag har nöjt mej med att vara nån slags prydnad. Men jag hoppas och tror att jag inte kommer gå i den fällan igen. Och det blir betydligt lättare att undvika det med all kärlek och positiv energi jag får av alla som bryr sej om mej. Och, inte minst, av den kärlek jag får av mej själv. (Ursäkta klyschorna och Mia Törnblom-tugget, men det börjar faktiskt där.)

Ibland längtar jag efter den där människan med stort M. Ibland tror jag inte ens att han finns och det kanske han inte gör heller...men jag kan vänta lite till.

Ingen hemlis längre.

Publicerad 2010-05-19 00:36:32 i Allmänt

Visserligen vet ju alla mina nära och kära vad det är jag haft i görningen hela tiden, så att jag skriver ut det på min blogg spelar ju egentligen ingen roll. Visst, det finns en risk att människor som jag kanske inte vill ska veta det här än läser, men SKITSAMMA. Det här är som sagt min blogg.

Jag håller alltså på att söka in till Polishögskolan. Det är i stort sett det enda som ockuperat min skalle den senaste tiden, för att inte säga hela det här året. Och idag var dagen D, eller rättare sagt dagen F. Fystest.

Och vet ni vad... Jag klarade det. Och jag har nog aldrig varit så nöjd och stolt över mej själv som jag är just nu. Inte främst för att jag klarade testen i sej, för det är ingen OS-prestation vi pratar om här. Utan för att jag lyckades skärpa till mej när det verkligen, verkligen gällde.

Hela grejen med att åka till en helt ny stad utan att veta vart man ska ta vägen är ju lite speciell i sej. Kändes välidgt tråkigt att lämna Häljarp-gänget för det första, men vetskapen om att jag kommer träffa dom snart igen gjorde att allt blev lite lättare och jag kunde flytta fokus till... Kristianstad, av alla ställen. Var där i god tid idag, hann reka lite i staden och var på plats i idrottshallen lååångt före utsatt tid. Tilll slut slog klockan 13 och dagen drog igång. Det var ett gäng väldigt snälla, peppande och roliga poliser som tog hand om oss. Till och med lite sång fick vi. Och massa uppmuntran. Fan vad glad man blir av människor som verkligen är rätt personer på rätt plats!

Först ut var löpningen, vilket också är momentet jag varit minst nervös inför. Det skulle väl vara skam om jag inte hade klarat av det, liksom. Och det gick helt smärtfritt; benen var lätta och jag bestämde mej för att ta det lugnt och inte riskera att skada mej. Gjorde 2000 meter på 9.21 och hade då god marginal till tjejernas gräns (10.15) men, bäst av allt, även några sekunder kvar till killarnas (9.30). Det var också mitt mål! Vill inte höra nåt trams om att tjejer ska få fördelar (som att det inte är en fördel att ha större syreupptagningsförmåga liksom, haha). Vi är biologiskt olika. Punkt.

Andra momentet kändes lite osäkert, men gick hur lätt som helst. En 77 kilo tung docka skulle lyftas upp och släpas 15 meter. "Honom släpper du aldrig" var testledarens kommentar. Grymt!

Men. Sen kom vi till kullerbyttor och häckar. Ett djävulusiskt påfund även kallat Harres test. Hur svårt kan det vara egentligen, har jag tänkt. Lilla, lilla Caroline.

En testomgång utan tidtagning, för att känna på. Ett lätt illamående innan kullerbyttan, vad fan är det här egentligen, jag har inte hoppat över en häck på fem år, helvete jag reste mej upp för tidigt, fan vad långsam jag är, hjäääälp. Men men. Testomgång bara. Nu fick man två försök. TVÅ. Det ska ju inte vara några problem. Eller?
Nej, inte för dom flesta. Eller rättare sagt, inte för någon i min grupp utom mej. 16 och en halv sekund tog det, en halv sekund för mycket. Ville bara sjunka genom golvet. Testledaren hade sagt "ge nu allt, för det är inte roligt att stå där med bara ett försök kvar sen". Nej, alldeles riktigt, det var fan inte roligt!!

I det ögonblicket började det overkliga, det som jag kommer tänka tillbaka på om och om och om igen för en väldigt lång tid framåt. JAG skulle göra om det. Sista försöket. Vinna eller försvinna. Alla skulle titta på MEJ. Jag stod och djupandades och tänkte att det inte skulle få falla på detta. Några jävla häckar skulle fan inte få sätta stopp för mina drömmar. Allt mitt slit - alla timmar på gymmet och i löpspåret - och alla mina tankar skulle inte få vara förgäves. Testledaren, som numera är min idol, såg oron i mina ögon, kom fram till mej och sa:

"Du kommer fixa det här! Du behöver bara vara snabbare upp under häckarna, då tar du det! Jag kommer hjälpa dej hela vägen. Du grejar det, jag lovar!"

Och han hjälpte mej hela vägen också! Maken till peppning, av både honom och alla i min grupp, har jag aldrig varit med om. Som sagt, rätt man på rätt plats. Jag vet att det är min förtjänst att jag till slut fixade det (två sekunder snabbare!) men jag är så innerligt tacksam att han fångade upp mej där. När han stannat klockan tittade han på sin kollega, var tyst i några sekunder och utbrast sen "ja, det är ju galant... 14.51!" och det var, utan att överdriva, ett av mitt livs bästa ögonblick.

Att jag lyckades slå undan alla negativa tankar och prestera mitt allra, allra bästa i en situation där jag var så jävla nära att bli borträknad känns fortfarande helt surrealistiskt. Allt kunde ha varit över nu, men istället är jag ännu en bit på väg.

Och nu är det inte upp till mej längre, för nu har jag gjort allt som står i min makt. Nu är det upp till uniformerna om dom vill kalla mej till nästa etapp. Det hoppas jag verkligen, verkligen att dom vill.

Godnatt på er där ute. Hoppas att ni sover gott. Här är i alla fall en som tänker göra det!

Ett i ett i ett...

Publicerad 2010-05-17 23:22:58 i Allmänt

Ber om ursäkt för dåligt bloggande. Men ja... livet kom i vägen. Och det känns ganska bra.

Det är ju iofs lite bakvänt att jag inte skriver dom dagarna jag faktiskt HAR nåt att rapportera. Haha. Förhoppningsvis kommer bilder från dopet snart, som vanligt dog batterierna till min kamera när jag behövde dom som bäst. Hursomhelst fick Alde en väldigt lyckad dopdag!

Sammanfattningsvis så har det varit underbara dagar i Skåne-land. Trivs så himla bra i den här delen av vårt avlånga. Det är nästan så att jag inte vill åka hem imorgon.

Och direkt hem ska jag ju inte heller. För snart gäller det. Jag skulle nu vilja rikta en uppmaning till dej som läser den här bloggen; om du någon gång i livet har velat mej väl så håll tummarna för mej imorgon. Okej?

Jag är nervös. Men jag vet samtidigt att jag kan.

Fortsättning följer...

Min kärlek.

Publicerad 2010-05-14 10:39:59 i Allmänt


Lyssnar på One Summer med Daryl Braithwaite (vadå nostalgi) och är på ett fasligt gott humör.

Varför?

Kanske för att jag ska åka till sydligare breddgrader idag och umgås med delar av min familj som jag träffar alldeles för sällan. (Eller ska jag skriva "Aldeles"? Haha.)

Tänk att jag ska få träffa världens gosigaste lilla krabat idag. Och många dagar till, för jag stannar ända till tisdag morgon!

Ska packa det sista nu. :)

Långledig!

Publicerad 2010-05-12 12:20:11 i Allmänt

Kille på jobbet igår kväll:

"Du är glad idag, det strålar så om dej!"

Det är väl inte konstigt att man strålar när man har en veckas ledighet att se fram emot!

Åh, jag behöver verkligen det här. Var på gymmet efter jobbet och svettades i en dryg timme och nu har jag duschat, gjort hårinpackning och ätit lunch. Ska plocka med lite grejer här hemma innan det är dags att åka iväg och repa. Det blir världens slappekväll ikväll och imorgon ska jag sova i 700 år. :D

Ibland är tillvaron helt perfekt.

Belåten början.

Publicerad 2010-05-10 23:54:49 i Allmänt

Ja, det har varit en väldigt bra start på veckan. Dagen har innehållit mycket motion (en viss del  av den på arbetstid till och med, ibland älskar jag mitt jobb) och en allmän känsla av att livet är ganska skönt, trots ett alldeles för kallt Göteborg.

Fixade doppresent till Alde idag. Och är väldigt nöjd. :D Mer än så säger jag inte, eftersom jag vet att hans mamma och pappa läser den här bloggen. Hehe. Blir alldeles glad när jag tänker på att det bara är några dagar kvar tills jag får träffa honom igen. Och snart kommer det en liten minivarelse till i familjen. Man undrar hur mycket kärlek som egentligen kan rymmas i en och samma människa? Oändligt, tror jag.

Imorgon jobbar jag natt och sen är jag ledig ända fram till nästa onsdag. UNDERBART ska det bli. Sparade semesterdagar rules!

Våren och saknad.

Publicerad 2010-05-10 00:00:02 i Allmänt


Jag tänker på dej när alla diken svämmar över av vitsippor. "Dom är finast där dom står" tyckte  du, och det är ju alldeles rätt. Buketten jag tog in för ett tag sen kändes ganska onödig i jämförelse med explosionen som pågår i naturen just nu. Den här tiden fram till midsommar var den bästa du visste och jag tror aldrig att jag kommer träffa nån som kan njuta av vårsolen så som du gjorde.

Min pappa på ljugarbänken, kisandes mot ljuset. Vad jag saknar den synen.

Jobba, träna, äta, sova.

Publicerad 2010-05-07 12:10:15 i Allmänt

Rubriken kanske låter bitter, men så är det faktiskt inte.

Bara ett konstaterande att den här veckan inte innehållit sådär jättemycket. Men ibland kan det nästan vara skönt att vara igång i det där ekorrhjulet. Helt ärligt alltså! Dock så måste jag verkligen skärpa till mej med sömnen. Mina oregelbundna arbetstider kan jag inte göra så mycket åt, men dom har nött på mej i två års tid nu. Det sätter spår. Därför är det extra viktigt att jag inte slarvar. Åtta timmars sömn ska jag ha när jag inte jobbar natt. Inte fem eller sju. Åtta. Det får bli mitt löfte till mej själv.

Hur det blir just den här natten får vi se. Minimonster på gång!

(Löftet till er kan ju för övrigt vara att skriva lite roligare blogginlägg hädanefter. Vad ÄR det här?)

Dagens tillbakablick.

Publicerad 2010-05-05 10:11:24 i Allmänt



Herregud vad jag lyssnade på den här skivan back in the days.
Det var 1997. Jag var tolv år gammal, låg i min säng, spanade upp på mina väggar som var prydda med planscher på Suede och Kent och fantiserade om hur det var att vara lyckligt kär.

Vet inte varför jag kom att tänka på Third Eye Blind just idag, men nu är det bara att lyssna. Ni lär känna igen Semi-charmed life men bäst är How's it going to be. Kan nästan komma ihåg hur jag tänkte då... Knäppt att man på en sekund bara slungas tillbaka i tiden. Men jag älskar att möjligheten och förmågan finns.

Musik är och förblir det bästa!

Ett steg närmare...

Publicerad 2010-05-03 17:57:28 i Allmänt

Tur att jag inte behöver hänga läpp för att festen är över. Fick ett mycket, mycket efterlängtat besked idag! Fullt fokus framåt nu, jag ska fixa det här. Så är det bara.

Var och lämnade blod ídag. "Äntligen" kanske jag ska lägga till; dom senaste gångerna har jag inte fått lämna eftersom mitt järnvärde varit för lågt. Men nu ligger det där det ska! 14:e gången var det idag, minsann inte dåligt om jag får säga det själv. Och det får jag ju.

Tror att jag kommer gilla 2010 även i maj månad. Snart är det Aldes dop och på jobbet väntar roliga grejer med utflykt till Kolmården och personaldagar på Nösund. Yaay!

Min 25-årsfest!

Publicerad 2010-05-02 14:07:40 i Allmänt

Ni vet när man sett fram emot nånting väldigt, väldigt länge och när den dagen till slut kommer? Och att det där som man tänkt på och planerat så länge inte visar sej bli lika bra som det var i tanken?

Så var det INTE igår! Jag är nästan förvånad över att allt klaffade så bra. Och, det bästa av allt, alla verkade ha väldigt roligt!



Snyggaste posterväggen!



Presentbordet!
Nötcreme, dumleklubbor och refreshers till välkomstminglet, det är grejer, det!



Mamma och Sara strålade hela kvällen!



Hårdrock/Kikki Danielsson/Bryan Adams i en skön mix!



Choklaaa ska det vaaa på min födelsedaaa! Massvis!



Otroligt härlig känsla att träffa så många fina samtidigt.



Babies!
Jag är inte sur utan försöker på fotografens uppmaning få till en schysst Nikki Sixx-min.



Jonathan och Catta bangade knappast dansgolvet!



Underbara, underbara ni!



Nötcreme-freaks!
Tack än en gång för ditt fina tal, Lotta. Du är bäst.



Bebisch var också med och firade. <3



Puss, mitt hjärta!



Här har jag precis blivit nersprutad med skumpa av Vicki och är världens kletigaste och lyckligaste (och möjligen fullaste) 25-åring!


Tack, allihop! Det var längesen jag hade så roligt.

Med er i mitt liv har jag allt.

Puuuss!

Vintern är väck!

Publicerad 2010-05-01 12:14:10 i Allmänt

Och det firar vi genom att ta oss tillbaka till 80-talet.

Ikväll är kvällen! :D

Hoppas på en maaaassa roliga bilder att lägga upp här imorgon.

Ha en fantastisk kväll, det ska jag!

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela