Snart 27.
Den här veckan har varit minst sagt fullspäckad; ny kurs (sista innan sommarlovet), ett berg av kurslitteratur att skaffa och läsa och förberedelser och fix inför mitt kalas på lördag. Och ovanpå det allt det vardagliga som ska pusslas in - träning, tid med pojkvän och småsaker som ska ordnas och hela tiden blir ersatta med nya. Det är inte så att jag klagar - jag har nog varken mer eller mindre än någon annan - men det är tur att inte alla veckor ser ut såhär.
Ett väldigt bra inslag i veckan var hursomhelst föreläsningen med Emma Jangestig i tisdags. Jag är föreläsningsansvarig i den fackliga styrelsen på skolan, så det var jag som hade anordnat att hon kom och berättade om sin historia. Läste ju hennes bok i somras och blev väldigt berörd av den, så det var nästan lite nervöst att träffa henne på riktigt. Jag behövde dock inte oroa mej för det var världens trevligaste människa som mötte mej. Emma har ju fått mycket kommentarer om att hon inte "sörjer som man ska" och blivit ifrågasatt många gånger av folk som undrar hur hon kan vara så positiv istället för att vara fylld med hat. Vilket märkligt sätt att resonera på. Jag ska inte sticka under stol med att jag också har undrat hur man kan ha så mycket energi och ha en så positiv inställning till livet när man varit med om något så fruktansvärt, men jag förstår verkligen inte hur folk kan döma någon på det viset och anse sej ha rätt att ha bestämma vad en normal bearbetning är.
När man satt och lyssnade på henne var det inget tvivel om att det som hon gör, berättar om Max och Saga och sin väg tillbaka, är något som hjälper henne att fortsätta leva vidare. Inte i vinstsyfte (för jag kan meddela att föreläsningarna inte är något hon kan försörja sej på, inte ens nästan), utan för att hon behöver det. Och hur hemskt det än är att lyssna på det där som hände i Arboga för fyra år sen så överskuggas det av hennes utstrålning och fina personlighet. Där snackar vi förebild!
Nu ska jag lyssna på några andra, men tývärr ganska tråkiga, föreläsningar som ligger uppe på vår läroplattform. Brukar ha som princip att inte plugga på kvällstid, men den här veckan har jag varit tvungen att göra undantag. Det ska nog gå bra. Blir det alltför plågsamt kan jag trösta mej med att jag har födelsedag imorgon och får vakna upp med världens finaste kille!