Salacious

 

 Hörni, det är en hel del som hänt sen sist. Mest bra, men även en del dåligt, precis så som livet är. Det dåliga är att vår älskade Bond drabbades av diskbråck för snart två veckor sen. Att se en hjälplös varelse som man älskar mer än man kan beskriva ha så fruktansvärt ont, det är det värsta jag varit med om på länge. Nu hoppas vi dock att det går åt rätt håll och att smärtstillande och vila varit ett vinnande koncept. Älskade lilla gubben!

 

Just nu är jag på väg till Häljarp och är snart framme.. Noah konfirmeras imorgon! Ska bli så mysigt att träffa alla. Det blir familjeumgänge även nästa helg, för då är det dags för min 30-årsfest!

 

30!! Kan ni fatta? På måndag är det dagen D. Ser fram emot det!

 

Men det jag ser fram emot allra mest, det är att Fredrik och jag ska bli föräldrar i oktober. Det har varit, och är fortfarande, svårt att ta in, men nu när jag börjar bli tjock om magen känns det lite mer verkligt. Lyckligtvis har jag mått superbra hittills under graviditeten; inget illamående, ingen värk och inga stora humörsvängningar (vet inte om min man håller med...). Jag hoppas att det kommer fortsätta så och att jag kommer kunna fortsätta träna och vara smärtfri. Tröttheten går att stå ut med! Framför allt hoppas jag att min lilla skatt i magen mår bra. Förhoppningsvis kommer han eller hon ge sej till känna om några veckor. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter att känna den första sparken!