Å andra sidan...
... kan man ju, om man inte är så nöjd med sin arbetssituation, göra sin fritid så meningsfull som möjligt.
Jag avskyr gnällighet. När folk bara klagar och klagar, utmålar sej till offer, vägrar ta ansvar för sitt eget liv och väntar sej att andra ska lösa allt. Och jag avskyr när jag själv är sån. Man måste få klaga, gnälla och sucka, men jag pallar inte att göra det särskilt länge åt gången för jag blir så trött på mej själv.
Har boxats ikväll. Det är så jävla bra stämning i den klubben. Tränaren uppmärksammade att jag inte var där i måndags, jag sa att jag jobbade, han frågade med vad. Alla hälsar på varandra och ingen ser ner på nån. Och i en och en halv timme existerar inget annat än att ge allt man har, jag kan inte tänka mej nån bättre terapi. Undrar dessutom om tränaren är tankeläsare eller nåt, det var nästan som att han fattade att jag behövde lite peppning.
"Caroline är det du heter, va?"
"Ja."
"Okej, allihopa, Caroline håller i stretchingen idag!"
Och så bara fick jag stå där och instruera alla. Och känna att jag har koll på åtminstone vissa saker. :) På hållplatsen pratade jag med två tjejer som också börjat där, dom är 16 år och väldigt söta. Den ena blev helt förvånad när jag sa att jag bara gått på boxningen sen i januari. "Men du är ju jättestark!" Haha.
Imorgon ska jag hem till Carin och ha vinkväll med henne och Frida, rena rama lyxen efter jobbet. Och på lördag blir det Malmö. Så min fritid ska jag verkligen inte klaga på!
Jag avskyr gnällighet. När folk bara klagar och klagar, utmålar sej till offer, vägrar ta ansvar för sitt eget liv och väntar sej att andra ska lösa allt. Och jag avskyr när jag själv är sån. Man måste få klaga, gnälla och sucka, men jag pallar inte att göra det särskilt länge åt gången för jag blir så trött på mej själv.
Har boxats ikväll. Det är så jävla bra stämning i den klubben. Tränaren uppmärksammade att jag inte var där i måndags, jag sa att jag jobbade, han frågade med vad. Alla hälsar på varandra och ingen ser ner på nån. Och i en och en halv timme existerar inget annat än att ge allt man har, jag kan inte tänka mej nån bättre terapi. Undrar dessutom om tränaren är tankeläsare eller nåt, det var nästan som att han fattade att jag behövde lite peppning.
"Caroline är det du heter, va?"
"Ja."
"Okej, allihopa, Caroline håller i stretchingen idag!"
Och så bara fick jag stå där och instruera alla. Och känna att jag har koll på åtminstone vissa saker. :) På hållplatsen pratade jag med två tjejer som också börjat där, dom är 16 år och väldigt söta. Den ena blev helt förvånad när jag sa att jag bara gått på boxningen sen i januari. "Men du är ju jättestark!" Haha.
Imorgon ska jag hem till Carin och ha vinkväll med henne och Frida, rena rama lyxen efter jobbet. Och på lördag blir det Malmö. Så min fritid ska jag verkligen inte klaga på!
