Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Klantighetens konsekvenser.

Publicerad 2013-09-01 10:53:00 i Allmänt

 
 
I onsdags kväll skulle jag ta en löprunda efter jobbet och hade kommit ungefär halvvägs när jag snubblade och föll huvudstupa mitt i en nedförsbacke. "Huvudstupa" är nog förresten fel ord, kanske skulle man istället säga att jag föll "handlöst"? Hrrm. 
 
 
Lite småsten och annat smått och gott hamnade i och runt såret och det gjorde ont så in i helvete för att uttrycka det milt. Men när det liksom aldrig slutade göra ont började jag titta på såret lite närmre och insåg att det förmodligen skulle behöva sys. Sjukvårdsupplysningen tyckte också att det lät så och gav mej numret till Huddinge närakut (det var det enda som var öppet vid den tiden på kvällen). Där tyckte dom däremot inte att några stygn behövdes, för man syr inte skrubbsår. När jag förklarade att det var en ordentlig glipa och att jag inte riktigt fixade att rengöra själv för att det gjorde så ont rådde sköterskan mej att ta ett varmt bad och rengöra när huden blivit mjuk. Fredrik var på en tillställning mej jobbet och kom hem mitt i natten. Han kom in i sovrummet med vår sjuklåda och rensade såret så gott han kunde med en pincett medan jag låg och grät som ett litet barn.
 
 
Morgonen därpå hade jag lika ont och jag kände direkt att jag inte skulle klara att jobba ute, vilket jag förklarade för mina kollegor och min chef när jag kom till jobbet tidigt på morgonen. Kom överens med chefen att jag skulle gå till närakuten i Handen (ironiskt, va?) och att vi skulle ta det därifrån. Fick ett superbra mottagande och personalen ställde sig väldigt frågande till hur Huddinge kunde göra en bedömning av mitt sår via telefon. Fyra stygn, antibiotika (pga infektionsrisken då det gått så lång tid) och ett intyg på att det är olämpligt för mej att jobba ute fram tills att såret läkt ihop. 
 
 
Som tur är var det inga problem med att omdirigera mej till receptionen där det lyckligtvis behövdes folk. Känns skönt att slippa vara sjukskriven och förlora pengar, och framförallt känns det väldigt skönt att göra lite nytta  och täcka upp ett faktiskt behov istället för att bara vara utfyllnad. Inte imorgon, men nästa måndag jobbar jag ute igen, förutsatt att såret läkt ihop som det ska. Men det tror och hoppas jag! Handen känns mycket, mycket bättre nu. Den värker inte längre och gör bara ont när jag gör vissa rörelser eller hamnar i vissa lägen. Kroppen är rätt fantastisk! (Märkte nu att även min fossing kom med på bild, det bjuder jag på.)
 
 
Man ska ju alltid försöka se det positiva i saker och ting och en positiv sak är att jag plötsligt fick mer tid tillsammans med Fredrik. Eftersom jag blev tillfälligt flyttad till receptionen betyder det kontorstider på vardagar, vilket gjorde att min jobbhelg försvann hux flux. Dom här fina blommorna fick jag i fredags när han kom hem från jobbet. <3
 
Igår var vi på svärföräldrarnas inflyttningsfest. Dom flyttade ju in redan i januari men nu var det riktig invigning med massor av släktingar och vänner. Mysigt! Det är ett himla härligt sällskap jag hamnat i, måste jag säga. 
 
Och på tal om härliga sällskap så är det dags för det idag också. Ska möta upp Vicki i eftermiddag och gå på tatueringsmässa i Münchenbryggeriet. Weeehoooo!!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela