Klagomur?
Nej, det är faktiskt inte meningen att bara gnälla och klaga hela tiden. Känns som att det blir lite mycket väl sånt nu.
Har längtat efter att få jobba med det här i flera år, det har varit min dröm och min strävan. Och det är utan tvekan det roligaste jag gjort.
Men faktum kvarstår; jag är trött. Och sliten. Och jag har inte ens varit fast anställd i tre månader än. En anledning till att jag ventilerar mycket på bloggen är att jag inte vill klaga för mycket när jag är på jobbet. Alla tycker att schemat är pressat, alla känner att privatlivet blir lidande av all övertid. Men jag vågar inte säga HUR jobbigt jag tycker det är till mina kollegor, med risk för att jag ska uppfattas som en bortskämd gnällspik som inte ens blivit varm i kläderna än.
Vilket kanske är sant iofs? Jag kanske vänjer mej.