Surprise, surprise.
Om man sover oförskämt länge så är man följaktligen vaken lite längre än vanligt. Ganska störigt; klockan är halv två på natten och jag är knappt trött. Det skulle vara ganska behändigt med den här piggheten när Fredrik är hemma och slippa somna i soffan klockan tio, men man kan ju inte få allt.
Den här dagen har varit obeskrivligt skön. Jag har fixat lite i huset och sprungit, vilket är två ganska vettiga saker. I övrigt har jag BARA skrotat omkring och gjort vad som fallit mej in. Bland annat suttit ute på altanen och läst gamla Acke-tidningar samt tittat på Glappet. Det absolut bästa med dagen har varit att inte ha en enda tid att passa. Vanligtvis är ju även den lediga tiden ganska uppstyrd, så såna här dagar är guld värda. Eller rättare sagt ovärderliga.
Och på tal om ovärderlig... jag vill inte vara en toffel som måste skriva om Fredrik i varje inlägg, men jag kan faktiskt inte låta bli. För han är just det - ovärderlig. Jag saknar dej så, älskling!