Paus.
Oavsett hur bra man trivs med sin vardag så är det nödvändigt att få ett litet uppehåll ibland. Det har varit en riktigt bra första vecka, känner mej välkommen både i gruppen och på stationen i allmänhet och det känns i hela kroppen att jag har hamnat på precis rätt ställe.
Men som sagt, alla intryck och all korvstoppning av information gör att det inte finns mycket energi över till annat. Därför är det så skönt att få vara helt ledig och bara VARA i två dagar nu. Hade bestämt mej för att ha världens längsta sovmorgon, men vaknade ändå tjugo över åtta. Visserligen spelar det inte så stor roll, eftersom känslan att få ligga kvar hur länge man vill är det man egentligen vill åt. Och att få äta frukost utan att tänka efter hur lång tid man har på sej är ju det bästa som finns.
Fredrik är iväg och hjälper sina föräldrar med flyttbestyr, han befriade mej från det den här helgen och tyckte att jag skulle vila istället. Det tackar vi för! Om någon timme ska jag åka och hälsa på Jonna i hennes nya boende, det blir mysigt! Innan dess kanske jag ska passa på och ta en liten förmiddagslur.
