Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Det närmar sej.

Publicerad 2013-01-09 21:39:00 i Allmänt

 
Imorgon är det bara en vecka kvar tills jag står i Blå Hallen och har min polisskjorta på mej. Trots att maten är beställd, planerna är gjorda och att nästan alla lektioner vi har nu är den sista i just det ämnet känns det konstigt att tänka att det faktiskt är nu, alldeles snart, som vi tar steget.
 
Igår när vi hade vår sista handledning fick vi tillbaka det brev som vi skrev till oss själva den allra första dagen. Tänkte dela med mej av det. Mina tankar innan jag visste skillnaden mellan ett anhållande och en häktning, rekvisiten för grov misshandel, vad förkortningar som RAR, PUST, LOB och PMF står för, hur man använder ett vapen och hur man pratar i radio och att förhör är så långt ifrån Beck-filmerna man överhuvudtaget kan komma. Innan simprovet, hinderbanan, pepparsprayen och isvaken. Innan jag visste vilka Caroline och Jonna är.  
 
Från 24 januari 2011:
 
"Hej på mej!
 
Jag kan bara påminna oss om att vi inte var särskilt kaxiga när vi skrev det här brevet.
Alla dessa människor! Hoppas vi var tillräckligt charmiga för att få en och annan kompis...
Om allting är avklarat och målet är nått vill jag vara understryka hur STOLT jag är över mej själv!
Tänk att jag fixade det! :)
 
Men nu är det som sagt 24 januari 2011 och mina förväntningar på dom kommande två åren är svåra att beskriva, delvis för att jag kanske inte har riktig koll på dom än,. Men jag hoppas och tror (och nästan vet) att jag kommer jobba och kämpa hårdare än nånsin förr och att jag ska känna mer och mer, ju längre tid som går, att det här verkligen är rätt för mej. Jag förväntar mej även att det kommer bli en väldigt varierad tid med många olika stämningslägen. Förmodligen kommer det vara både det roligaste och det jobbigaste jag gjort. (Hur blev det?)
 
Min farhåga är att jag kommer tvivla på mej själv och vara osäker på att jag har kapaciteten som krävs. Konstigt nog är det enda som egentligen skrämmer mej, mej själv. Jag valde polisyrket för att jag vill göra nåt som är utvecklande och krävande för både kropp och själ och för att jag vill göra nytta. Hoppas att jag fortfarande tror när jag läser detta att jag har förmågor och egenskaper som passar. Mina styrkor är att jag är flexibel, lugn, trygg, stabil och har lätt för att samspela med andra. Jag önskar att jag kan bli bättre på att ta egna konflikter och att jag fortsätter att försöka fokusera på det jag kan göra nåt åt och inte lägga onödig energ på sånt jag inte kan förändra. Om fem år hoppas jag att jag är trygg i min polisroll, trivs med mej själv och känner harmoni med livet. Dessutom hade jag gillat att vara kär!"
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela