Salacious

 

För en vecka sen, när jag gick och la mej på söndagkvällen, hade jag inga vidare förväntningar på veckan som skulle komma. Det var inte så att jag var less, bara det att det kändes som att det skulle bli ganska händelselöst. Vad skönt att man kan bli överraskad!

 

Det har inte varit en extraordinär vecka, men den har innehållit väldigt många bra saker!

 

I tisdags träffade jag Helena igen och det går minst sagt framåt för vår lilla duo. Fem låtar på repertoaren redan, och det låter - ursäkta min partiska ställning - väldigt bra! Jag blir på så himla gott humör av att sjunga. Balsam för själen!

 

Onsdagseftermiddagen innehöll en bilkörningslektion, och i vanlig ordning oroade jag mej för den flera dagar i förväg. Det är faktiskt väldigt synd att det har blivit så att just det momentet har skapat en stor ångest hos mej, för det är ju faktiskt inte så att jag inte kan köra bil. Det är bara det att vissa moment gör mej stressad och osäker, särskilt när man har en oerhört dömande person bredvid sej i sätet. Nu ska jag inte måla ut någon personligen här, men det råder trots allt yttrandefrihet i det här landet och vissa av våra trafiklärare har haft ett minst sagt opassande beteende och fällt kommentarer som inte hör hemma i en lärandemiljö. Därför var det en sån oerhörd lättnad när vår nya lärare visade sej vara en skänk från ovan! För första gången någonsin kände jag mej avslappnad, bekväm och fokuserad på rätt saker. Och duktig! Dessutom skrattade vi studenter mer än vi gjort under någon tidigare lektion. Synd att det skulle dröja ända till sista terminen innan den känslan skulle infinna sej... men bättre sent än aldrig!

 

Jag var alltså på riktigt gott humör efter körningen, och det blev inte direkt sämre av att möta upp Fredrik, käka middag och gå på bio. Inget märkvärdigt i sej, men speciellt av den anledningen att det faktiskt inträffade på en vardag. Vi ser nämligen inte så värst mycket av varandra på veckorna och ibland kan det kännas lite jobbigt.

Snabba cash II var en klart sevärd film, men det var tur att jag var på riktigt gott humör i övrigt för annars hade jag blivit helt nedslagen... Mörkt, mörkt, mörkt!

 

I torsdags hade Vicki och jag bestämt dejt eftersom det började bli hög tid att hitta kläder till 55-årsfesten nästa helg. Tyvärr fick vi revidera våra idéer, men istället för att deppa över det satte vi oss på ett fik och njöt av lite egentid. Ibland slås man av hur sällsynt och värdefullt det är att faktiskt ha en vän som man har så otroligt mycket historia med. Och det är fint att bli påmind om vilket privilegie det är att kunna anförtro eller bli anförtrodd och bara VETA att det aldrig kommer nå någon annan. 13 års vänskap, and still counting! Det är grejer, det.

 

Fredagen innehöll ett mycket bra seminarium och en eftermiddag med examensarbetet innan det var dags att bege sej mot Spånga och ha pyjamasparty hos Emma tillsammans med Jonna, Annika och Emilia. Marängsviss och Sex and the city, kommentar överflödig!

 

Helgen har, ovanligt nog, inneburit jobb (befinner mej för övrigt på jobbet i skrivande stund, lugna gatan här idag till skillnad från igår) men igår lyckades vi pricka in lite socialiserande också. En kompis till Fredrik fyllde 30 och det var vin, tårta och trevliga samtal. En hyvens kväll, helt enkelt!

 

Nu längtar jag dock till ikväll när det bara blir han och jag. Tacos och Partaj på teve, perfekt söndag i mina öron!