Till mosters lilla gos.
När hösten var som mörkast och vinden blåste kall
Satt en liten flicka och väntade i livets stora hall
Alla längtade och undrade när hon skulle stiga in
Och till slut var flickan redo att göra världen till sin
Nu har hon äntligen kommit och kvar är höstens brus
Men i våra hjärtan är det sommar, för hon har så mycket ljus
Aldrig ska hon tvivla på hur mycket hon är värd
All vår kärlek och värme ska hon få på livets färd
