Dagens sanning.
Ikväll gör jag... absolut INGENTING. Möjligen ska jag skriva julkort snart, annars är det boken om Thomas Quick (fantastisk bok!) som hägrar.
Det känns som rena rama lyxen att ha en helt ledig kväll utan en massa måsten. Jag hade inte haft något att plugga även om jag hade velat. Det är bara nerförsbacke i skolan ända fram till jul, och för den delen är det inte särskilt betungande efter nyår heller. Som jag redan konstaterat så ser jag det här som en viloperiod innan aspiranten. Ska dock ta tillfället i akt och repetera så mycket som möjligt av det vi lärt oss dom här två åren. Lite lagom mysplugg, det ser jag faktiskt fram emot. :)
Något annat som jag hade sett fram emot var att ha ensamtid ikväll; Fredrik är hos Oskar vilket betyder att jag har lägenheten för mej själv. Det är dock lite speciellt att upptäcka hur man, även i vuxen ålder, kan förändras. Jag uppskattar fortfarande egentid, men den är inte lika viktig längre. Och det är ju inte så konstigt; man vill ju ha det man är van vid. Förr var jag van vid att bo ensam och att vara ensam, nu är jag van vid att somna och vakna med världens bästa människa.
Det känns bra att längta!