Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.
Och så var det då äntligen helg igen. Även om jag ska jobba under lördagkvällen kommer det först och främst vara vila som är dom kommande dagarnas ledord.
På tal om att vila så lär det vara det jag får göra den närmsta tiden. Åtminstone från löpningen. Besökte vårdcentralen idag för att få en tid hos en läkare och rådgjorde lite med en sjuksköterska. Hon hade, hör och häpna, ett väldigt bra bemötande (tyvärr är det inte min erfarenhet att människor inom sjukvården alltid har det) och tyckte att det hade gått lite för kort tid för att det skulle vara aktuellt att låta en läkare undersöka foten. Särskilt med tanke på att jag faktiskt kan gå på den.
"Det kan ta ända upp till 12 veckor innan det är läkt."
12 veckor. Det vill säga hela sommaren. KUL. Men det lutar åt att det kanske kommer bli så; det här är något helt annat än förra gången jag var med om en stukning, så jag är inställd på att det här inte kommer ge med sej i första taget. Och jag börjar mer och mer förlika mej med tanken på att det inte blir nåt Göteborgsvarv för min del. Skittråkigt, men det finns verkligen INGENTING jag kan göra åt det. Istället får jag lägga fokus på att träna upp stabiliteten ännu mer så att jag kan få en bra löparhöst istället. Så får det bli.