Salacious

Imorgon ska jag se The Ark för sextonde gången.
Sextonde, och sista.

Det känns overkligt.

Alla som känner mej vet att det här har varit en kärlekshistoria som pågått ända sedan år 2000 då en femtonårig, osäker tjej såg ett knäppt, färgsprakande band som var förband till Kent och bad publiken att säga till sina lokala skivhandlare att ta hem deras singel.

(Bara en sån sak som att det faktiskt fortfarande FANNS lokala skivhandlar på den tiden...)

Och efter elva år låter jag fortfarande som en tonåring när jag ska beskriva vad dom betytt, och fortfarande betyder, för mej. Så jag ska nog låta bli.

The love of my life.
Imorgon säger vi hejdå.