Salacious

Jaha, så var den hittills roligaste veckan på hela året förbi och jag är tillbaka till vardagen i Stockholm. Det är måndag och snart dags att börja förbereda sej för eftermiddagens föreläsningar och det här är nog första gången på hela den här tiden som jag inte ser fram emot att gå till skolan. Nu vet jag ju liksom hur det är där ute.

Och jag veeet att jag är usel på att leva i nuet. Egentligen är det ju väldigt onödigt av mej att längta för om bara ett drygt år är jag ju där och det kommer gå sanslöst fort. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt att livet där ute fortsätter nu medan jag snällt får vara kvar här i min "så länge"-tillvaro.

Det är lite samma känsla som  i somras efter att jag hade fått mitt hjärta krossat - att för en liten, liten stund vara med om något alldeles fantastiskt och sen bli slungad tillbaka till verkligheten som den var förut.

Men skillnaden i det här fallet är ju att det där fantastiska kommer tillbaka inom en åtminstone överskådlig framtid. Jag får leva på det!