Salacious

Ibland står saker och ting väldigt klart. Man behöver inte ens fundera, för man känner det så väl. I hela kroppen. Till exempel när någonting som en gång var något fint och väldigt speciellt har gått sönder och aldrig mer kommer bli sej likt. Då kan man välja att antingen älta det hela och fråga sej när och var det egentligen gick så fel som det tydligen har gjort, eller att känna sej tacksam över det som en gång fanns och ta sej vidare i livet utan en massa bitterhet. Bestämma sej för att lämna och gå vidare, helt enkelt.

Valet är inte särskilt svårt för mej.

För lika jobbigt som det är saker och ting blir sådär klara och definitiva, lika fantastiskt känns det när en annan slags känsla får fäste i kroppen. En positiv. 2010 och första halvan av 2011 har svämmat över av såna känslor. Jag vet inte ens om jag tror på karma, men det känns som att den här tiden bara har varit ett enda stort inkasserande. Som att jag fått kompensation för 2007-2009 (som var några riktiga jävla skitår med mitt livs hittils jobbigaste händelser) med råge.

Så jag tänker inte vara ledsen och jag tänker inte lägga energi på att undra över vad folk (läs: några få) egentligen tycker och tänker om mej.

För om allt fortsätter snurra som det har gjort just idag, då har jag ingenting - verkligen ingenting - att klaga på.

Pardon the way that I stare
There's nothing else to compare
The sight of you leaves me weak
There are no words left to speak
But if you feel like I feel
Please let me know that it's real
You're just too good to be true
Can't take my eyes off of you