Surrealistiskt.
Idag provade jag ut min uniform och det var en riktigt knäpp, men ack så underbar, känsla. Skolan känns bättre och bättre; klassen har börjat bekanta sej lite smått med varandra, jag verkar ha hamnat i en riktigt bra studiegrupp och alla lärare och all personal jag haft kontakt med hittills har varit underbara. Det är iofs lite sorgligt att man blir positivt överraskad av människor som är trevliga, tillmötesgående och hjälpsamma när dom utför sitt jobb. Det är ju rätt ofta man stöter på motsatsen om man säger så.
Dessutom får man ju inte direkt ont i ögonen av att vistas i den där miljön hela dagarna. Ni förstår nog vad jag menar... (Säger hon som försöker ha liiite seriositet kvar i sin framtoning.)
En sak gör mej lite sorgsen dock. Idag i omklädningsrummet hörde jag två av dom andra nya eleverna prata med varandra, varav den ena tjejen hade ett utlägg om vilken diet hon gick på. Som så många andra hade hon helt uteslutit bröd ur sin kost och hon berättade att på hennes förra jobb fick man gratis bröd och pålägg som fika varje dag. "Och ja, du ser ju vad det gjorde med mej" avslutade hon. En HELT normalbyggd, till synes vältränad tjej som istället för att vara stolt över att hon har kommit hela vägen i en otroligt hård konkurrens är missnöjd.
Det fick mej att fundera en del. Jag resonerar ju likadant. Och säkerligen dom flesta andra (framförallt tjejer) som läser samtidigt som jag. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar, hur bra jag försöker äta och hur många impulser jag kan tygla. Jag kommer liksom ALLTID tycka att jag har fler kilon att gå ner. Kommer alltid tycka att jag är lite dålig när jag köper en godispåse. Alltid få lite "dåligt samvete" när jag tar en macka till bara för att det är gott. Hur sjukt är inte det?
Idag när vi provade uniformerna blev jag till exempel helt paff över att jag fick samma storlek överräckt som min klasskompis som provade samtidigt. Hade nån frågat hade jag ansett mej vara två storlekar större.
Sorgligt att man i vissa avseenden ska vara så jäkla sträng mot sej själv när man i själva verket borde ge sej en klapp på axeln.
Nåja. På fredag ska det banne mej inte bli nåt dåligt samvete alls, bara massa skoj!
Efter skoldagen (som bland annat kommer innehålla första fystestet, spännande!) blir det helkväll med Vicki! :D Vi ska kolla semifinalen, äta nåt gott och sen ut och göra söder. Hurraaaa!
